petersteindl skrev:hifi_nirvana skrev:Att publiken applåderade ovanligt mycket beror med största sannolikhet på det så kallade "kejsarens nya kläder syndromet". Den ena applådera värre än den andra för att ge sken av att dom förstår och uppskattar detta verk. I själva verket vill dom bara komma därifrån.
Vet inte riktigt vad du försöker säga, om du behagar skämta eller vad det nu kan vara? Men om du spekulerar, så tror jag du tar miste i din spekulation. Är du säker på att det är så som du försöker vinkla det till? Om verkligheten inte var så som du spekulerar, så har du gett en inkorrekt bild av verkligheten och således är det ej en sanningsenlig beskrivning över situationen. Din spekulation blir då enbart så som tagen ur luften och som ett slags försök att rättfärdiggöra det du tidigare sagt. Det är ingen bra metod. Jag är övertygad om att du i så fall har fel. Det spelar heller ingen roll om du inför ordet "sannolikhet" eller "kejsarens kläder" för att försöka sudda ut andemeningen i din spekulation. Det blir inte mer korrekt för det. Men du kanske enbart behagar skämta?
De som uppskattar verket ger sitt uttryck för det. De som inte uppskattar verket låter oftast bli att ge sitt uttryck. Det har jag varit med om på konserthuset i Stockholm, då applåder nästan uteblev. Minns inte vilket konsert det var, men det var pinsamt. Tyckte lite synd om solisten. Att ge den typen av spontana ovationer som publiken gör i videon gör man inte om man verkligen inte känner för det. Ditt inlägg är skrivet som ett hån mot alla som uppskattar musiken och/eller framförandet. Men du kanske bara behagar skämta? Först var det musiken som du inte gillade. Nu är det publiken du hånar eftersom de gillade det de hörde och upplevde. Är du medveten om det? Det är ju i och för sig lite makabert i sig och ligger i linje med musikstycket. Även om du inte förstår och kan ta till dig att andra tycks kunna gilla musikstycket/framförandet, så kan det mycket väl vara så att det uppskattas av andra. Det är en konstart som uppskattas av vissa som också visar sin uppskattning.
I Paris är det inte så som på andra ställen. Där är det spontanitet och uttryck som gäller, både för och emot, men ofta emot. Det fick Igor Stravinsky erfara vid uruppförandet av sin balett Våroffer då smockan låg i luften.
Ingen artist har på sin premiär, mig veterligen, någonsin fått kritikerovationer i Paris, förutom en person. Jag förstår Sten Broman då han berättade om Birgit Nilssons premiär på Parisoperan och Sten Broman var själv närvarande. Kritikergubbarna i Paris, med haksläpp, stod upp och skakade i bänkraderna då Birgit sjöng slutvinjetten. Jag förstår dem. Jag har sett och hört Birgit Nilsson live på Operan i Stockholm och hennes totalt överväldigande röst glömmer man aldrig. Det går helt enkelt inte att förstå om man inte hört Birgit live.
Jag har själv varit i publiken i Paris på en premiär av ett stycke musik skriven av en Fransos. Det var en stråkkvartett med modern musik, music contemporaine. https://fr.wikipedia.org/wiki/Musique_contemporaine
Lite konstig musik tyckte jag själv men ack så svårspelad. Det var fullsatt hus, nåväl det spelades i en kyrka i St Germain-des-Prez.
Efter konserten skulle jag artigt applådera lite sisådär som man brukligt gör i Sverige. Men då samtliga i publiken reste sig upp och buade och skrek och hytte med nävarna och lynchstämning vibrerade i luften så var det liksom inte politiskt korrekt att applådera.
Tonsättaren som var där fick raskt fly ut bakvägen, precis som Stravinsky år 1913 i paris då hans balett Våroffer hade premiär.
Efter buandet över tonsättaren var det dags för musikerna att ta emot deras beskärda del av publiktyckandet och nu applåderades det så taket höll på att lyfta och blombuketterna flög fram mot musikerna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Då vet man att man är i Paris.
Det är inte lätt att ha premiär i Paris. Jag förstår Stravinskij på sin premiär av Våroffer i Paris.
Jag var ofta i Paris på 70-talet och naturligtvis också på Parisoperan. Eldfågeln och Petrushka var mina favoriter, speciellt då Rudolf Nurejev dansade Petrushka. Han kunde flyga. Där var det ingen som buade.
Stravinskys Våroffer uruppfördes av Ryska baletten på Théâtre des Champs Élysées i Paris den 29 maj 1913. Verket är indelat i två akter, dels Dyrkandet av jorden, dels Offret.
Som helhet består det av 14 danser/satser. Vårens ankomst skildras i det hedniska Ryssland. Efter en serie riter väljs en ung flicka ut som offer till naturen, varpå hon dansar sig själv till döds. Verket kretsar kring vårens mystik och explosion av skapande kraft.
Musiken innehåller många nya inslag för sin tid, bland annat inom tonalitet, taktart, rytmik, betoning och dissonans. Såväl musik som dans uppfattades som så annorlunda och provocerande att tumult uppstod i salongen och polis måste tillkallas.
Publikens ovationer i videon känns genuint korrekt över deras upplevelse, dels totalt sett, dels över hennes sång. Så ser jag på saken och jag har ingen anledning att tro något annat.
MvH
Peter
Ledsen Peter, du kan klippa och klistra hur mycket du vill från Wikipedia om allehanda kompositörer. Men det gör inte att jag ändrar åsikt om detta verk. Men jag respekterar din uppfattning om verkligheten och din smak.
De spelar faktiskt efter noter. Undrar om forumets hovviolinist har lirat detta stycke?
