Distorsion i öronen...

[i]

..hur skiljer jag den från distorsion i t ex diskantelementen ?

Eller motsvarande distorsion pga rummet eller förstärkaren ?

(Förutsättningen är att man inte har mätinstrument.)

(Med distorsion i öronen menar jag att öronmusslans form skapar distorsion eller att det någon annanstans i hörselapparaten skapas distorsion - främst vid höga ljudnivåer.)

[_Fredrik_]

Intressant fråga, detta har jag undrat länge över. Dom gånger jag upplever dist (i huvudet) är tex när folk applåderar nära en, på konserter och dyl.

[i]

Min fråga beror på att jag upplevt sådan distorsion när jag spelat på höga (men inte extremt höga) ljudnivåer i de högre registren.

Subjektivt tycker jag det låter som om örat "överbelastas", vare sig det beror på fenomen i öronmusslan eller örongången eller däromkring. Men jag är inte säker. Det kan ju vara att diskantelementet (?) inte pallar eller annat.

[bomellberg]

På varenda körrep jag varit har öronen distat när sopranerna repat själva i höga, starka lägen. Sjunger jag själv samtidigt tänker jag inte så mycket på det.

[Almen]

Körsång (kanske mest sopranerna, som sagt) och flöjtmusik brukar vara jobbiga att lyssna på i höga volymer live. Så det skall du inte testa i anläggningen hemma.

Vad för musik och musikinstrument har du lyssnat på? Vad har du för grejor i anläggningen?

[i]

Körsång (kanske mest sopranerna, som sagt) och flöjtmusik brukar vara jobbiga att lyssna på i höga volymer live. Så det skall du inte testa i anläggningen hemma.

Vad för musik och musikinstrument har du lyssnat på? Vad har du för grejor i anläggningen?

Det var när jag lyssnade på Vivaldis Årstiderna. Vid fortena när stråksektionen tar i ordentligt får jag ibland det här fenomenet.

Jag har ett par Morellos som drivs av Acurus A250. (Och matade från Pioneer 668 via en Rotel RC973 förförstärkare.)

[Almen]

Aha, vilken inspelning är det?

Jag har Nils-Erik Sparf med Drottningholms Barock, och den inspelningen är väldigt känslig för hur mycket efterklang det är i rummet. Jag tror att det är för att det är inspelat i ett ganska klangrikt rum från början (någon kyrka i Sthlm, tror jag), så när jag spelar den i för kala rum blir det nästan olidligt.

Hur har du det med efterklangen? ("Tack bra!" är inte ett godkänt svar. )

Tillagt: Så här skrev jag i den här tråden, där vi lyssnade med och utan dämpning i rummet:

När jag hos SannyX jämförde Vivaldis Vintern från Drottningholmsmusikens inspelning av De fyra årstiderna var det en mycket stor skillnad. Jag upplevde ljudet utan dämpning som mycket sämre, med en utsmetning av instrumentpositioner, tappade nyanser och detaljer, otydligt ljud, samt inte minst, en högst onjutbar hårdhet i stråkarna. Jag tappade helt närvaron av orkestern och känslan med musiken.

[Svante]

Det som skiljer distorsionen i öronen från andra former av distorsion är att vi alltid har den med oss. Hjärnan vet inte att det finns något bättre. När man däremot lägger till dist i en apparat blir det annorlunda, iom det kan man höra distorsionsnivåer som är lägre än disten i örat.

Typ.

Sen har den lite annan karaktär än tex klippdistorsion, övertonsspektrum faller ganska mjukt.

[i]

Det som skiljer distorsionen i öronen från andra former av distorsion är att vi alltid har den med oss. Hjärnan vet inte att det finns något bättre. När man däremot lägger till dist i en apparat blir det annorlunda, iom det kan man höra distorsionsnivåer som är lägre än disten i örat.

Typ.

Sen har den lite annan karaktär än tex klippdistorsion, övertonsspektrum faller ganska mjukt.

Den här distorsionen uppträder (dvs jag märker den) bara på höga nivåer. Den låter som, vad ska vi säga, en "stående våg" (i hörselgången) någonstans mellan 2khz-6khz kanske. Rent subjektivt uppfattat förstås. Mycket markant.

När det inte är forten, men ändå hög nivå (dvs vad man skulle kunna kalla sololiknande violinpartier) så märks ingen som helst distorsion. (Som jag nämnde, min fru som varit violinist var oerhört imponerad - hon lyssnade från andra våningen...)

[Svante]

Det som skiljer distorsionen i öronen från andra former av distorsion är att vi alltid har den med oss. Hjärnan vet inte att det finns något bättre. När man däremot lägger till dist i en apparat blir det annorlunda, iom det kan man höra distorsionsnivåer som är lägre än disten i örat.

Typ.

Sen har den lite annan karaktär än tex klippdistorsion, övertonsspektrum faller ganska mjukt.

Den här distorsionen uppträder (dvs jag märker den) bara på höga nivåer. Den låter som, vad ska vi säga, en "stående våg" (i hörselgången) någonstans mellan 2khz-6khz kanske. Rent subjektivt uppfattat förstås. Mycket markant.

När det inte är forten, men ändå hög nivå (dvs vad man skulle kunna kalla sololiknande violinpartier) så märks ingen som helst distorsion. (Som jag nämnde, min fru som varit violinist var oerhört imponerad - hon lyssnade från andra våningen...)

Alltså alla olinjära system ger distorsion, dvs toner med andra frekvenser än de man skickar in. Distorsionskomponenternas styrkor och frekvenser beror på vad man skickar in för signal, och hur stark den är. Om man skickar in en sinus, eller en harmonisk signal får man bara harmonisk distorsion. Distorsionskomponenterna sammanfaller och maskeras därmed av instrumentets egna övertoner. Så här blir det med "soloinstrument". De kan låta någorlunda rent och fint trots att systemet distar.

Om an däremot skickar in en signal med ett icke-harmoniskt spektrum, som tex flera körsångare som sjunger aldrig så lite felstämt, bildas det skillnadstoner som inte passar in i den harmoniska strukturen. Det låter illa.

Roten till det onda är i båda fallen systemets (örats eller apparatens) olinjäriteter.

[i]

Skivuppgifter:
Förlaget heter Opus 111 (Opus production, Paris).
37 rue Blomet, 75015 Paris, France

Skivbeteckningen är, vad jag förstår: Ref. OPS 56-9120
"Vivaldi: Le Quattro Stagioni"
Solist: Fabio Biondi, instrument: Paolo Antonio Testore, Milano, 1750

Recording: Graz, Austria, 1991
Executive Producer, Producer, Engineer: Yolanta Skura
Editing: Christophe Fuchs
Digital Recording ("Enregistrement numerique" )


Det här är den bästa Årstiderna jag hört.
(Inte för att jag har så stor erfarenhet, men överlägsen förstaplats.)

[i]

Vad efterklangen beträffar tror jag man kan säga att jag har ett relativt väldämpat rum för att vara helt icke-akustikbehandlat.
Stor matta på golvet (täcker nästan hela golvet). Stort tungt runt bord mellan/bakom högtalarna.
Bokhyllor på tre väggar, mycket tavlor.

Oregelbundet på det sättet att, sett från lyssningsplats, har man trappan till övervåningen i främre vänstra hörnet, fönsterväggen med tre fönstersmygar till höger och dörröppningen till hallen bakom till vänster.
Alla väggar utom fönsterväggen består av någonslags halvporös betong (inte så mjukt som lättbetong). Fönsterväggen består av målad väv på gipsskiva(?)/spånplatta(?) med isolering bakom. (Sedan kommer så småningom fasadens mexitegel.)

Högtalarna står med bakändan ca 1,3 meter från bakväggen. Ca 0,3-0,5 meter till sidoväggarna (ena har bokhyllor mot väggen, den andra ett tjockt draperi innan väggen.)

[phon]

Sen har den lite annan karaktär än tex klippdistorsion, övertonsspektrum faller ganska mjukt.

Aha!

Som rörförstärkare alltså ...

[phloam]

Jag ser nya produkter på ormoljefronten: ReVoXör Örondroppar med silikon - minskar örondist med upp till 25%! Sonic TipTops, doppade i kamomillextrakt och ecophonplattepulver..... hmmm

[Svante]

Sen har den lite annan karaktär än tex klippdistorsion, övertonsspektrum faller ganska mjukt.

Aha!

Som rörförstärkare alltså ...

Ja, jag tänkte skriva det jag också, men lät bli...

[boyafraid]

Intressant fråga, detta har jag undrat länge över. Dom gånger jag upplever dist (i huvudet) är tex när folk applåderar nära en, på konserter och dyl.

samtidigt som de pekar på en och skrattar

[MP_inaktiv]

[bomellberg]

samtidigt som de pekar på en och skrattar

Hur applåderar man samtidigt som man pekar på något?

[_Fredrik_]

Intressant fråga, detta har jag undrat länge över. Dom gånger jag upplever dist (i huvudet) är tex när folk applåderar nära en, på konserter och dyl.

samtidigt som de pekar på en och skrattar

Tycker i vilket fall folk kan ge fan i applåder.

[_Fredrik_]

Jag ser nya produkter på ormoljefronten: ReVoXör Örondroppar med silikon - minskar örondist med upp till 25%! Sonic TipTops, doppade i kamomillextrakt och ecophonplattepulver..... hmmm

När jag läst ditt inlägg ringde jag direkt min hifihandlare, som hade såna till salu. Dom var ruggigt dyra, men vilken skillnad!

[PerStromgren]

Jag vill väcka liv i den här gamla tråden av en anledning: jag tycker att jag fått påtagligt mer dist i öronen på senare tid! Asså, jag kan ju inte veta att det just är öronen som distar, men genom att röra sig bort från högtalarna minskar fenomenet.

Kan öron börja dista fastän de inte gjort det tidigare? En korrelation finns: jag har fått en mild brustinnitus.

[Piotr]

Intressant fråga, detta har jag undrat länge över. Dom gånger jag upplever dist (i huvudet) är tex när folk applåderar nära en, på konserter och dyl.

Eller om grannen busvisslar modell kraftigt... usch!

[Piotr]

Skivuppgifter:
Förlaget heter Opus 111 (Opus production, Paris).
37 rue Blomet, 75015 Paris, France

Skivbeteckningen är, vad jag förstår: Ref. OPS 56-9120
"Vivaldi: Le Quattro Stagioni"
Solist: Fabio Biondi, instrument: Paolo Antonio Testore, Milano, 1750

Recording: Graz, Austria, 1991
Executive Producer, Producer, Engineer: Yolanta Skura
Editing: Christophe Fuchs
Digital Recording ("Enregistrement numerique" )


Det här är den bästa Årstiderna jag hört.
(Inte för att jag har så stor erfarenhet, men överlägsen förstaplats.)

Den där tror jag att jag har. Medhåll, i särklass den bästa versionen. Både musikaliskt och ljudtekniskt.
Italienarna som producerade själva plastdisken (originalsläpp iaf. somjag förstår) var kunder hos Toolex Alpha i Sundbyberg. Dom hälsade på där och gav de anställda ett ex. Polarn jobbade där (jag extraknäckte lite) och gav mig en CD-R.

Toolex Alpha var väl världsledande på tillverkning av maskiner för framställning av CD.

[sprudel]

Skivuppgifter:
Förlaget heter Opus 111 (Opus production, Paris).
37 rue Blomet, 75015 Paris, France

Skivbeteckningen är, vad jag förstår: Ref. OPS 56-9120
"Vivaldi: Le Quattro Stagioni"
Solist: Fabio Biondi, instrument: Paolo Antonio Testore, Milano, 1750

Recording: Graz, Austria, 1991
Executive Producer, Producer, Engineer: Yolanta Skura
Editing: Christophe Fuchs
Digital Recording ("Enregistrement numerique" )


Det här är den bästa Årstiderna jag hört.
(Inte för att jag har så stor erfarenhet, men överlägsen förstaplats.)

Den där tror jag att jag har. Medhåll, i särklass den bästa versionen. Både musikaliskt och ljudtekniskt.
Italienarna som producerade själva plastdisken (originalsläpp iaf. somjag förstår) var kunder hos Toolex Alpha i Sundbyberg. Dom hälsade på där och gav de anställda ett ex. Polarn jobbade där (jag extraknäckte lite) och gav mig en CD-R.

Toolex Alpha var väl världsledande på tillverkning av maskiner för framställning av CD.

Den har jag också, mycket fin! Opus 111 har många fina alster.

[BosseS]

Jag vill väcka liv i den här gamla tråden av en anledning: jag tycker att jag fått påtagligt mer dist i öronen på senare tid! Asså, jag kan ju inte veta att det just är öronen som distar, men genom att röra sig bort från högtalarna minskar fenomenet.

Kan öron börja dista fastän de inte gjort det tidigare? En korrelation finns: jag har fått en mild brustinnitus.

Vilket svar vill du helst ha, öronen eller högtalarna?

[IngOehman]

..hur skiljer jag den från distorsion i t ex diskantelementen ?

Eller motsvarande distorsion pga rummet eller förstärkaren ?

(Förutsättningen är att man inte har mätinstrument.)

(Med distorsion i öronen menar jag att öronmusslans form skapar distorsion eller att det någon annanstans i hörselapparaten skapas distorsion - främst vid höga ljudnivåer.)

Väldigt enkelt - nästan alla distorsionsfenomen är nivåberoende.

Det som finns är alltså egentligen inte distorsion utan en olinjäritet. Distorsionen är bara en konsekvens av olinjäriteten.


Och hur kan man då använda denna kunskap för att skilja mellan en distorsion som kommer från anläggningen (sprungande från inspelningen, någon av transimissionslänkarna eller högtalarna) och den som kommer till i örat?

Jo, man närmar sig eller fjärmar sig högtalarna! Avståndet påverkar inte nämnvärt hur hög distorsionsnivån är på ljudet från anläggningen så länge man inte vrider på volymkontrollen. Men ju längre bort från högtalarna man kommer, desto lägre bild ljudtrycket, och därför sjunker i normalfallet även örondistorsionen om den varit besvärande. Riktigt så enkelt är det inte, vissa örons distrosionsbeteenden kan vara lite underliga, men nästan. Ändrat ljudtryck vid öronen ger olika örondist.

Så ju längre bort från högtalarna man befinner sig, desto lägre örondist.

På liknande sätt kan man sänka ljudtrycket genom att dra ned volymen. Om det ger en märkbarare hörd distorsionssänkning så verkar anläggningen vara boven. Om varken volymjustering eller ändrat lyssningsavstånd påverkar upplevelsen av orenhet så är det troligen inspelningen som inte är bättre, eller i varje fall någon del av anläggningen som befinner sig före volymkontrollen. T ex en DAC.

Om man har lite vana så kan man även studera samma fenomen genom att helt enkelt hålla för öronen. Tycker man att det låter renade då så kan det beror på att örondisten minskat. Men metoden kräver erfarenhet för öronförhållande ger typiskt även en fallande hörd tonkurva som i sig kan få anläggningen att låta renare. Ju mera komplex musik man spelar (som ger mycket blandtonseffekter) Desto lättare är det dock att höra om distorsionen finns på programmaterialet även när man håller för öronen.

- - -

Men lite enkelt då - om man ändrar nivå någonstans i kedjan och märker att det påverkar hörd distorsion, så beror det normalt på att distorsionen kommer från någonstans i kedjan efter stället där man åstadkom nivåändringen.


Vh, iö

[Piotr]

IÖ har du lyssnat nåt på den där Vivaldi?

Minns du att vi brände skivor åt dig och Johan hos Johan?

Om du har kollat vilken det är (bolag, katalog-nr, osv.) så dela gärna med dig. Tror jag har fått napp på två varianter

[IngOehman]

Oj, nu känner jag mig rätt förvirrad... Minns inte någonting av det där.

Har du flera ledtrådar om vad det handlar om.

Vem är Johan respektive Johan? Och vad för något av Vivaldi handlar det om?


Vh, iö

[Piotr]

I tråden finns ett flertal inlägg om ett visst album med Vivaldis fyra årstider.

Vi lyssnade på vad jag tror är det albumet hos Johan Lindroos för några år sedan.

Vi var alla överens om att det var något extra.. du, jag Johan, Magnus och nån till tror jag var med. Vi brände kopior nere i Johans "källare" så du och Johan fick ett ex var.

Vi lyssnade också på Eva Cassidy.. men det är väl inget ovanligt (då iaf.) vid tillfällen som dessa.

[IngOehman]

Okej, jag minns inte händelsen.

Har ett tiotal Vivaldis årstider tror jag, men så vitt jag vet ingen bränd.

Dock har jag ju massor av omärkta brända CD som folk lämnat här...

Oftast, typ alltid, om jag hittar något som jag gillar (t ex på det viset) så skaffar jag snabbt skivan på riktigt.
Kanske gjorde jag det strax efteråt?
Jag tycker ju att det är viktigt att de som gör den musik jag tycker om, får betalt för det.


Vh, iö