Köpte Nr 27 av norska tidningen fitelity idag för att dom testade bryston 28BSST monoblock.Skrivet av Knut Vadseth.Måste nog säga att det var bland dom bättre recensioner jag någonsin läst.Han skrev precis dom tankar jag själv har funderat på,nämligen om alla stereotypiska hifi begrepp som super analytisk diskant & punsch i basen oftast är färgningar & distorsion i elektroniken.Mycket bra skrivet verkligen.Har nämligen ofta reflekterat över när man går på stan & det står några gamla gubbar i tomteluvor & spelar julvisor aukustiskt hur sammetslent & mjukt det låter,långt ifrån all "superanalytisk diskant" m.m.Skulle man spela in det som det är & sen kunna spela upp det exakt likadant skulle nog många hifinissar tycka att det lät instängt & oangagerande o.s.v,skulle man däremot tillföra lite dist & tonkurvefel skulle det plötsligt vara just super analytisk diskant,punsch i basen o.s.v.Det tror jag är det största problemet när folk bedömer ljud.
vh Raimo.
