Ja, Paul Potts har vi ju hört förr, och han är verkligen precis så bra som du skriver, tycker jag.
Men om jag får ta fasta på det nya - det vill säga din infallsvinkel denna gång, dårå:
Bra musik, och i synnerhet musik med mycket känsla, överlever det mesta! Det är inte att få känslan att överleva som är det svåra i HiFi-sammanhang (även om det finns sällsynta apparater som är så dåliga att de faktiskt förmår skada även känslan illa).
Däremot tror jag att det finns en sorts nästan religiös tro hos vissa att det finns musikaliska kvaliteter nästan vad skit som helst i fonogramväg, och då kan de noja in på den jakten - med ständiga byten av hifi-apparatur med hoppet att även medelmåttiga inspelningar av medelmåttig musik skall lyfta...
Det kommer aldrig att ske, men med hjälp av lite självsuggestion och orimliga drömmar, kan man slänga bort åratal av sitt liv på att lyssna på musik som är alldeles för dålig för att vara värd ens den
tid det tar att lyssna på den, i jaken på kvaliteter som inte ens finns i musiken, men som man tror apparaten kan trolla fram ändå.
Synd om dem är det. Många vaknar aldrig, men vissa räddas ändå delvis, av att de tröttnar.
Mycket kuligare är att skaffa ihop en superanläggning med snabba och rationella metoder - och sedan ägna sig åt det de flesta nog innerst inne ville innan de blev HiFi-nojjiga:
Att leta upp och lyssna på
bra musik i den!
Vh, iö
- - - - - -
PS. Film är också kul!
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Lite fel kanske att skratta i sammanhagnet, PC. Men fyndigt var det. Det tog en stund innan jag snappade.
.
