Min erfarenhet är att det nästan alltid är mycket svårt att med hörseln detektera några signifikanta förändringar från det att halvledarapparater tas i bruk, och fram tills de blivit... lite äldre.
Har upplevt påtagliga undantag dock, och i själv verket har jag (som arbetat med elektronikkonstruktion i många år, bland annat som konstruktör av geodetiska mätinstrument) träffat på fall där vissa halvledarkomponenter inte ens fungerat i konstruktion, innan de genomgått en inbrännngsprocedur!
Menar nog att man i möjligaste mån bör försöka undvika sådana komponenter om det går, men ibland har man inget val. I det mest prominenta fallet jag stött på handlade det om en fotodiod på germaniumbas. Dessutom är verkligheten inte svart eller vit, utan självklart finns det fall där effekterna av tiden ligger någonstans mellan "ingeting alls" och "klart högbara eller mätbara effekter".
Tror min uppskattning är rätt rimlig om jag säger att nästan alla halvledarförstrkare låter praktiskt taget likadant när de är helt nya som de gör när de är tio år gamla. Däremot är nog uppvärmningseffekter vanligare som orsak till hörbara effekter, även om det är där nog är mycket vanligare att man inte hör några effekter alls där heller.
Nästan undantagslöst kan man dock mäta upp förändringar i disktorsion under uppvärmningen, närmare bestämt att den sjunker några dB.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
