Falkis skrev:Men det blev bråk då.
Jag har en grammofon som låter väldigt bra i min anläggning.
CD:n gör det inte!
Finns det någon lista på CD-spelare som är transparenta i sina DAC:ar?
Cd:n är en Phillips CD-582 med såndära superduper-dackk Transbi1551 eller nåt heter den.
Det är emellertid väldigt diskantigt och vasst ljud i CD:n... Så att jag störs av det...
Tycker att problemet med din frågeställning är att den verkar vara bas-
erad på ett väldigt förenklat resonemang, och därför har slutsatsen
blivit felaktig (eller i varje fall obekräftad) som ledde dig fram till din
fråga.
För att förklara bättre vad jag menar skall jag försöka illustrera hur man
istället kan "anfalla" den verklighet man vill förstå sig på, på ett kanske
bättre sätt (bättre om man säker svar och vill gissa mindre):
Detta är vad vi kan (eller inte kan) konstatera:
1. Kedjan som används när du spelar vissa fonogram på vinyl, låter
allt sammantaget (inkluderat alla fel, både de som ställer till det och
de som råkar kompensera varandra, mer eller mindre bra) som du
uppfattar det, bättre än den kedja du använderr när du spelar andra
fonogram (även om deras ursprung är samma) - de du har på CD, och
då förstås gör det med din CD-spelare.
2. Vad som är rätt och fel på de olika länkarna i kedjorna i dessa båda
fall kan man INTE dra några slutsatser om alls baserat på iakttagelsen i
punkt 1, eftersom det dels finns många olika variabler och samverkans-
effekter dessutom inte har kartlagts. Värst av allt är dock att det inte
har undersökts hur skillnaderna ser ut mellan fonogrammen.
- - - - -
Så att bara nöja sig med den enkla iakttagelsen, är ingen framkomlig
väg om man vill kunna sätta fingret på problemet, och dess orsak, så
att man kan åtgärda det.
Finns det då annan information som kan vara till nytta/vara ledtråd?
Visst gör det det!
Exempelvis är det lätt att titta på hur fonogram utgivna på LP skiljer
sig från de som givit ut på CD (Svantes Masvis är ett utmärkt verktyg
för detta ändamål).
Nu invänder kanske någon att skillnaderna kan man ju höra, så att
kunna mäta dem är helt meningslöst, men denna tråd bevisar att det
finns ett behov av att kunna isolera själva fonogrammet, för gör man
inte det så kan ju någon tro att skälet till de hörda skillnaderna ligger
i att CD-spelaren eller CD-systemet som sådant är problemet.
Nu finns som tur är Masvis, och vem som helst som är genuint nyfiken,
kan undersöka saken och övertyga sig själv att en stor del av prob-
lemet de problem som finns redan innan vi blandar in vår hifi-kedja.
LP-fonogrammen är nästan utan undantag bättre / mindre förstörda
än det som ges ut på CD.
- - - - -
Är det svaret på frågan då?
Det kan vi inte heller dra några slutsatser om, med den hittills nämnda
kunskapsmängden använd som utgångspunkt. Inget hindrar ju att det
finns fel på flera ställen än ett.
Det är till och med, kan jag försäkra, så att det finns mer eller mindre
stora fel på VARJE länk i kedjan. Vissa är väldigt små, vissa låter som
enskildhet trevligt (i varje fall på visst programmaterial och med vissa
öron) och vissa fel blir nog ingen glad över. Men för att anläggningen
skall kunna låta som en av länkarna i den, så måste ALLA de andra
länkarna i kedjan vara hörbart transparenta, med viss marginal till och
med eftersom fel "bygger på" varandra.
Så, går man ett steg till så kommer ju även samverkanseffekterna in,
och då blir det riktigt komplicerat att dra några säkra slutsatser - ett
resonemang duger helt enkelt inte som utgångspunkt för det enskilda
fallet, utan man måste UNDERSÖKA det enskilda fallet för att komma
längre med det, med avseende på att förstå vad som kan göras.
Och längre än till att nämna det tänkte jag faktiskt inte gå i det här
inlägget.
- - - - -
Kontentan är alltså att man inte kan säga något om vad ett byte av
CD-spelare eller DAC skulle göra för nytta eller skada i din anläggning,
enligt dina öron, baserat på den information du givit oss, ens om man
kompletterar med det jag berättat om, om hur misshandeln av olika
fonogram är olika både beroende på medium och utgåva.
Men gissa kan man. Speciellt om man tittat noggrammare på både en
förfärlig massa anläggningar, och även noga studerat en väldig massa
olika öron, eller rättare sagt människors hörande.
- - - - -
Mina gissningar är:
1. Att din CD-spelare än rimligt okej.
2. Att ett byte till en annan CD-spelare kan få ljudet att uppfattas som
marginellt bättre, men även det motsatta är tänkbart. Det är nog inte
själva CD-spelaren som är huvudskälet till att du upplever det du upp-
lever.
3. Att vinylavspelning hos dig framförallt "låter bättre" på grund av att
de LP-fonogram du spelat är mindre mastrings-misshandlade än de du
spelat på CD.
Men - det är även möjligt att vinylkedjan färgar snyggt, och att det kan
finnas positiva (subjektivt) samverkanseffekter mellan din skivspelares
alla komponenter och de i resten av din kedja.
Och det kan inte uteslutas av en liten del av den stora skillnader du
upplever beror på någon brist i CD-spelaren.
- - - - -
Om jag har rätt i det jag skriver - vad kan man få göra åt det hela?
Svaret är inte roligt att ge, för det som måste göras kan inte göras
av var och en för sig, med rimlig uppoffring av tid eller pengar.
Det som behöver göras kan nog ingen människa göra ensam - att
få
skivbolagen att förstå att fonogrammen bör lämnas dynamiskt
oförstörda, och att
få dem att förstå att en hög medelnivå inte
har något egenvärde överhuvudtaget för den som äger det och
vill avlyssna det med maximal behållning. Nivån kan ju var och en
ställa med volymkontrollen. Vilken nivå det ligger på, på fonogrammet
är helt enkelt helt ointressant!
Hur får man då skivbolagen att förstå det?
Jag har inget patentsvar på den frågan, men jag tror att svaret invol-
verar att MÅNGA människor bryr sig, och låter det märkas.
Troligen behövs det en standard för maximal medelnivå, som skulle
vara till stor hjälp för skivbolagen för att hitta en bättre balans.
Att bara bestämma att man skall sluta upp med att komprimera i mast-
ringsled hjälper ju inte det minsta mot att nivån hamnar väldigt olika på
olika fonogram - men att komma överens om en medelnivå hjälper på
massor av olika sätt, eftersom det bara "ger utrymme och möjlighet för
dynamik" - men utan att tvinga någon att skapa mera dynamisk musik
än man vill, eller välja bort en kompressor som man tycker behövs av
ljudkvalitetsskäl.
Kort sagt - medelnivå (- 18, - 20, -25 dB?) som norm för utstyrningen på
alla musikfonogram skulle innebära en fantastisk frihet för alla att göra
sina produktioner som de vill!
Istället för att som nu låta radiobolag (och myter också för den delen)
övertala skivbolagen att pressa upp nivåerna och därmed även ihop
musikens liv - mer och mer för varje år som går.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).