Analoga inspelningar (ang Palmcrantz/Wadenius kommande)

[RogerJoensson]

"Det finns inte en digital signal. Vi är så trötta på ettor och nollor alltså"
-Jag undrar varför det ligger en digital gittarreffekt (Line6) framför gitarristen. Är det kanske för att man tycker dess behandling låter bra?

[Nagrania]

Killen som spelar kontrabas står vänd med ryggen mot huvudmikrofonerna och ändå hörs basen. Kanske inte så bra men jag känner igen det lite murriga ljudet från en vanlig basmick som man kan se i filmen.

[RogerJoensson]

Välkommen till forumet, Craft! Var du med på inspelningen?

Hur togs Wadenius sång upp?

+1

[Piotr]

Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Aktionspotentialen i nervcellernas axon är att betrakta som digital. På eller av.

Vidare måste cellerna vila efter att ha skickat en signal. Det är inte fråga om någon fortlöpande signalöverföring på analogt vis utan pulser med begränsning i dess upplösning i tidsdomänen.

Vår upplösning i hörselsystemet är avsevärt lägre än vad bra PCM-system erbjuder. Att höra proffs uttrycka sig om "digitalljud" och "ettor och nollor" som något omusikaliskt eller icke naturligt gör bara att jag tappar förtroendet för dom.


/Peter

[Bill50x]

"Det finns inte en digital signal. Vi är så trötta på ettor och nollor alltså"
-Jag undrar varför det ligger en digital gittarreffekt (Line6) framför gitarristen. Är det kanske för att man tycker dess behandling låter bra?

Det är en väldig skillnad mellan att använda en digital (eller analog för den delen) förändring för ett enskilt instrument - och att denna förändring drabbar hela inspelningen. Det finns dom som lägger metallskrot på pianosträngarna för att skapa ett speciellt sound. Det soundet tror jag dock inte att man vill ha på övriga instrument...

Därmed inte sagt att en helt igenom analog inspelning överglänser en digital dito, även om jag gärna tror så

Idealet hade varit om man även ger ut både den analoga resp den digitala inspelningen på CD och vinyl så man själv kunde göra sig en uppfattning.

/ B

[Piotr]

Varken bas eller gitarr är line'ade in på tape utan spelar via sina respektive förstärkare uppställda i rummet.

De två Didrikmickarna via försteget in i Studerbandaren.

Signalen är splittad till en mackiemixer och en DAT som back-up utifall något missöde skulle inträffa med rullbandaren.

Välkommen till faktiskt!


/Peter

[Kronkan]

Tror att han använde en Nagria (tror jag märket hette) rullbandspelare på den gamla tiden. Två kanaler och två mikrofoner som i det lilla ögonblicksskildring som jag tidigare i tråden länkade. Någon med djupare insikt får rätta mig men tror "Jazz i Pawnshop" spelades in på detta sätt.

På den senaste utgåvan av "Jazz in Pawnshop" finns en berättelse om hur inspelningen gick till. Ingen tvåmikrofonupptagning där inte! Det har dock ofta hävdats. En trevlig skiva är det i alla fall.

Bra att det fanns någon med djupare insikt! Som sagt var kommer jag även skaffa vinylen. En riktigt bra inspelning.

[Nagrania]

Jag tycker att jag redan gjort en beskrivning på hur inspelningen är gjord.

"Det är säkert så här att de två De Geer mickarna är huvudmikrofoner och sedan sjunger Jojje W i en dynamisk mikrofon som är en Shure. Jojjes elgitarr är lajnad till de två gitarrförstärkarna som man kan se och kontran som låter lite bumlig har troligen sin egen lilla mick som sitter monterad i stallet. Genom att ha två huvudmikrofoner får man ett slags stereoperspektiv av trummorna och gitarren tillsammans med rumsambiensen. De här fyra mikrofonerna är mixade i Mackie mixern som man också kan se i filmen."

Eftersom jag sedan 40år känner GP så vet jag att han också trots alla sina uttalanden om ettor och nollor själv använt DAT vid inspelningar. Framförallt GP och jag snackat om hur han har redigerat inspelningarna med hjälp av en Sony rigg för redigering mellan olika DAT band. Jag tror väl inte att han använder den idag, men ändå.[code][/code]

[Kronkan]

Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Aktionspotentialen i nervcellernas axon är att betrakta som digital. På eller av.

Vidare måste cellerna vila efter att ha skickat en signal. Det är inte fråga om någon fortlöpande signalöverföring på analogt vis utan pulser med begränsning i dess upplösning i tidsdomänen.

Vår upplösning i hörselsystemet är avsevärt lägre än vad bra PCM-system erbjuder. Att höra proffs uttrycka sig om "digitalljud" och "ettor och nollor" som något omusikaliskt eller icke naturligt gör bara att jag tappar förtroendet för dom.


/Peter

Skulle inte kalla en klassisk biografuppspelning digital även om den blinkar i ca 50 gånger i sekunden. Säkert någon som rättar mig och säger att det är 48 ggr eller 24. Men digital menar jag att ett binärt system används eller liknande.

Men tycker inte själv att det utvecklar saken att diskutera på detta sätt.
Jag har länge lyssnat på det digitala ljudet i form av CD-formatet men även på vanliga vinylskivor. Hört mycket goda uppspelningar med dessa två format och även hört bra uppspelningar med såväl rör som transistorer. Så är min erfarenhet.

Så jag håller i princip med om att Gert P uttrycker sig slarvigt. Men det han de fakto gör är intressant och säkerligen en del av något som händer i hela världen där man tittar på gamla tekniker inom ljudproduktion och återgivning.

Självfallet innehåller den "analoga tekniken" en tendens till att mera fel tillförs. Men att felen kan upplevas som att det tillförs något. Så ser jag på det. Inte på att den digitala tekniken har svåra brister.

[RogerJoensson]

Det är en väldig skillnad mellan att använda en digital (eller analog för den delen) förändring för ett enskilt instrument - och att denna förändring drabbar hela inspelningen.

Absolut, men det rimmar dåligt med uttalandet "Det finns inte en digital signal. Vi är så trötta på ettor och nollor alltså".

[Isaac]

Hörde igår på radion följande inslag: Utrotningshotade ljud, om att Gert Palmcrantz spelar in en skiva analogt med Jojje Wadenius. Rörförstärkare, rörmickar (AB-uppställning med rumsljud), rörbandspelare etc som ska hamna på vinyl till slut, utan digital påverkan.

Jag tror visserligen att resultatet kan bli bra, men är skeptisk till motiveringen:

Vi är så trötta på nollor och ettor alltså. Så vi har gått till ett format som våra öron är skapade för, nämligen det analoga ljudet. Allting i samhället blir bara digitaliserat. Maten, våra kläder, med mera. Men ljudet får vi inte förstöra!

Rolig motivering med tanke på att hörseln och hörselorganet till största del faktiskt är (just det) digitalt.

Hållermed att det är en lite knepig motivering eftersom allt ljud som når örat är analogt. Kan inte gå till på annat sätt. Men bearbetningen av den ursprungliga musiken påverkas i alla led vid inspelning och uppspelning . Men hörseln och hjärnan vill jag inte kalla digital. Saknaar binär kod så långt som jag förstår det. Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Hörselhåren går att räkna, hörselhåren ligger i olika grupper på basilarmembranet och svarar olika i amplitud och frekvens.
Digitalt är diskret precis som hörseln och behöver inte nödvändigtvis endast relateras till det binära talsystemet. Hjärnan arbetar med en form av PDM. Källa: Neuroscience: Exploring the Brain (3rd edition) etc. http://www.bestwebbuys.com/Neuroscience ... c=b-search.

[Bill50x]

Det är en väldig skillnad mellan att använda en digital (eller analog för den delen) förändring för ett enskilt instrument - och att denna förändring drabbar hela inspelningen.

Absolut, men det rimmar dåligt med uttalandet "Det finns inte en digital signal. Vi är så trötta på ettor och nollor alltså".

OK.

/ B

[Isaac]

Visst kan man utifrån vad jag skrivit få uppfattningen att mottagaren (hjärnan) hamnar i osynk med sändaren men då saknar man förståelse för sinusfunktioner och interpolering som sker av dessa vid D/A-omvandlingar.

[Piotr]

Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Aktionspotentialen i nervcellernas axon är att betrakta som digital. På eller av.

Vidare måste cellerna vila efter att ha skickat en signal. Det är inte fråga om någon fortlöpande signalöverföring på analogt vis utan pulser med begränsning i dess upplösning i tidsdomänen.

Vår upplösning i hörselsystemet är avsevärt lägre än vad bra PCM-system erbjuder. Att höra proffs uttrycka sig om "digitalljud" och "ettor och nollor" som något omusikaliskt eller icke naturligt gör bara att jag tappar förtroendet för dom.


/Peter

Skulle inte kalla en klassisk biografuppspelning digital även om den blinkar i ca 50 gånger i sekunden. Säkert någon som rättar mig och säger att det är 48 ggr eller 24. Men digital menar jag att ett binärt system används eller liknande.

Men tycker inte själv att det utvecklar saken att diskutera på detta sätt.
Jag har länge lyssnat på det digitala ljudet i form av CD-formatet men även på vanliga vinylskivor. Hört mycket goda uppspelningar med dessa två format och även hört bra uppspelningar med såväl rör som transistorer. Så är min erfarenhet.

Så jag håller i princip med om att Gert P uttrycker sig slarvigt. Men det han de fakto gör är intressant och säkerligen en del av något som händer i hela världen där man tittar på gamla tekniker inom ljudproduktion och återgivning.

Självfallet innehåller den "analoga tekniken" en tendens till att mera fel tillförs. Men att felen kan upplevas som att det tillförs något. Så ser jag på det. Inte på att den digitala tekniken har svåra brister.

Varför dra upp ett annat sinne och göra en dålig jämföresle?

Analog = kontinuerlig i amplitud och tid.
Digital = diskreta steg i amplitud och tid.

Våra sensoriska nerver har ingenting som kan liknas vid en analog elektrisk överföringsfunktion i tex. analog mät eller audioapparatur. Antingen leder en axon eller så gör den det inte. Ett eller noll, av eller på!

Signalen till hjärnan när du lyssnar på en sinus är inte på något vis sinusformad eller kontinuerlig utan är mer att betrakta som en digital pulskod som tolkas i hjärnan till den jämna fina vi hör från en sinus.


/Peter

[petersteindl]

Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Aktionspotentialen i nervcellernas axon är att betrakta som digital. På eller av.

Vidare måste cellerna vila efter att ha skickat en signal. Det är inte fråga om någon fortlöpande signalöverföring på analogt vis utan pulser med begränsning i dess upplösning i tidsdomänen.

Vår upplösning i hörselsystemet är avsevärt lägre än vad bra PCM-system erbjuder. Att höra proffs uttrycka sig om "digitalljud" och "ettor och nollor" som något omusikaliskt eller icke naturligt gör bara att jag tappar förtroendet för dom.


/Peter

Skulle inte kalla en klassisk biografuppspelning digital även om den blinkar i ca 50 gånger i sekunden. Säkert någon som rättar mig och säger att det är 48 ggr eller 24. Men digital menar jag att ett binärt system används eller liknande.

Men tycker inte själv att det utvecklar saken att diskutera på detta sätt.
Jag har länge lyssnat på det digitala ljudet i form av CD-formatet men även på vanliga vinylskivor. Hört mycket goda uppspelningar med dessa två format och även hört bra uppspelningar med såväl rör som transistorer. Så är min erfarenhet.

Så jag håller i princip med om att Gert P uttrycker sig slarvigt. Men det han de fakto gör är intressant och säkerligen en del av något som händer i hela världen där man tittar på gamla tekniker inom ljudproduktion och återgivning.

Självfallet innehåller den "analoga tekniken" en tendens till att mera fel tillförs. Men att felen kan upplevas som att det tillförs något. Så ser jag på det. Inte på att den digitala tekniken har svåra brister.

Vad gäller analogt eller digitalt så kan man se på signalen som en kod på något sätt. Information är kodad. I världen som är utanför det centrala nervsystemet och som ger information till våra sinnen som har receptorer som är känsliga för just en speciell information. Det kan vara känselreceptorer eller värmereceptorer. Värme är för övrigt en elektromagnetisk vågrörelse, precis som ljus. Vår syn har också receptorer för elektromagnetiska vågor. Skillnaden är storleken på våglängden d v s intervallet. Vi ser inom ett visst intervall därför att dessa specifika receptorer är känsliga inom det intervallet. Utanför det intervallet har människan andra receptorer som gör att vi kan registrera värme. Vi har sinnen som ger ljud och smak och doft och inte att förglömma balanssinnet vars receptorer är känsliga för gravitation. Vi kan alltså registrera gravitation genom rörelse då vi rör vårt huvud. Vad gäller ljudvågor så har dessa också ett frekvensintervall och inom ett frekvensintervall som kallas tonfrekvensområdet så är det receptorerna i innerörat som registrerar sådana vågor. Blir frekvensen lägre så har vi ett slags känselreceptorer som kan känna skakningar och vibrationer. D v s beroende på frekvens som de akustiska ljudvågorna har så har vi olika receptorer.

Informationen i vår omgivning är analog och kontinuerlig i sin karaktär. Våra receptorer känner av dessa analoga och kontinuerliga informationssignaler. Våra receptorers kodning är uppdelade i 3 steg. Det första steget i receptorn innehåller endast den analoga tidskontinuerliga signalen. Det andra steget är den analoga tidskontinuerliga signalen överlagrad med så kallade receptorpulser. (Receptorpulserna är inte att förväxlas med själva nervimpulserna som finns i nerverna efter receptorerna. Det engelska uttrycket Action Potentials tycker jag är en betydligt bättre benämning eftersom det ligger i ordets natur att det handlar om action d v s något som är aktivt. Dessa aktiva pulser förnyas hela tiden på sin väg längs med nerven vilket innebär att pulsen är likadan i slutändan som i början. Urladdningar sker således hela tiden från input till output.)

I receptorerna är det inte så. Impulserna förnyas inte utan de är snarast att ses som passiva, vilket innebär att de har en begränsad färdsträcka innan de har minskat i potential. På svenska skulle man kunna kalla pulserna för passiva respektive aktiva där de passiva är receptorimpulserna.

I det tredje steget i receptorerna finns inte längre den analoga tidskontinuerliga signalen. Det finns endast diskreta pulser, som sagt receptorpulser.

Bäraren av informationen är således pulser och informationen är kodat enligt någon princip som styrs av elektrokemiska processer.

Varje enskild puls är dock helt analog och tidskontinuerlig i sig och de skilda pulserna ser likadana ut oavsett den information de bär på. D v s det går inte att se på en enskild puls vad den skulle betyda. Informationen ges av antalet pulser per tidsenhet samt i vilka nerver de finns. Tidsinformationen kallas för temporal information och om kodningen sker på en given plats som bibehålls i nervsystemet så är det en platsrelaterad information.

Informationen kan i kodform även överföras differentiellt mellan t.ex. informationen från höger öra i förhållande till vänster öra.

Informationen i nervsystemet är diskret kodad och snarast att ses som digital än analog. Hur själva koden skall knäckas är nästa steg och det blir alldeles för långt att försöka redogöra för i detta inlägg. Dessutom är det ännu inte helt utrett och speciellt inte vad gäller medvetandets neurala karaktär.

Det som neurologer dock har enats om är den diskreta digitala karaktär som koden i nervsystemet bygger på.

Då signalen har nått det tredje steget i receptorn så finns det endast receptorpotentialer eller receptorimpulser kvar. Receptorerna måste vara tillräckligt korta för att inte dessa impulser skall hinna dö ut på vägen innan de kommer fram till första synapsen. Därefter om det uppstår en Aktion Potential d v s det som på svenska heter nervimpuls så är livet lättare för nervimpulserna eftersom de hela tiden förnyas i nerverna.

Våra receptorer är således känsliga för någon form av retning på dess ingång. Efter receptorernas andra steg innanför människans skal finns inte längre någon information som är analog och kontinuerlig i sin karaktär d v s i det tredje steget i receptorerna och i det perifera och centrala nervsystemet.

Det kanske kan vara lite svårt att acceptera att människan är en varelse där all information från yttervärlden är kodad i digital och diskret form medans den medvetna upplevelsen är tidskontinuerlig och analog. Det betyder att mellan nervsystemet och medvetandet så måste det finnas en form av D/A-omvandlare och eftersom det inte finns någon analog signal inom människans nervsystem så kan man ju börja undra. Var finns egentligen medvetandet? Om detta kommer jag också så småningom skriva.

Då en impuls d v s urladdning ägt rum i en nerv så måste det byggas upp en viss laddningsmängd av omfördelade joner innan nästa impuls kan inträffa och den tiden kallas refraktionstid. Den är som minst 1 millisekund. Det kan alltså inte uppstå två konsekutiva nervimpulser i en och samma nerv inom intervallet 1 millisekund. En millisekund är den tid som utgör en period av 1 kHz. Periodtiden på 10 kHz är 0,1 msek.

Jag ser nu att det redan finns inlägg som behandlar frågan så jag avslutar inlägget eftersom det kommer säkert fler inlägg i frågan.

Själv har jag flera böcker i ämnet, bl. a. Principles of Neural Science: http://www.amazon.com/Principles-Neural-Science-Eric-Kandel/dp/0838577016/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1303988171&sr=8-1

Det tar nog sin tid att vänja sig vid att vara en digital och tidsdiskret varelse som lever i en slags symbios med den analoga kontinuerliga yttre världen.

MvH
Peter

[Isaac]

Det är inte riktigt så enkelt som bara puls och icke puls utan även till graden av bränning av neuron där graden av bränning representerar puls densitet.

[petersteindl]

Det är inte riktigt så enkelt som bara puls och icke puls utan även till graden av bränning av neuron där graden av bränning representerar puls densitet.

Du skriver bränning av neuron. Jag är inte så hemma på detta uttryck på Svenska. Jag har inte hört detta uttryck förut, men jag läser mest engelsk litteratur i ämnet. Menar du Neuronal firings?

Är det något i mitt inlägg du syftar på med ditt inlägg? Antalet firings d v s det som också kallas action potentials ger ju pulsdensiteten d v s nervpulser per tidsenhet, men det finns ett maxvärde för pulsdensiteten per neuron. Men du kanske menar något annat med neuron-bränning eller graden av bränning av neuron?

Jag undrar efter lite googling om inte "bränning" i detta sammanhang är en maskinöversättning från ordet "Firing". På engelska är också ordet "spikes" förekommande istället för "Action potential".

MvH
Peter

[Kronkan]

Men efter snäckan så är ju behandlingen elektrisk och kemisk. Men binär?

Aktionspotentialen i nervcellernas axon är att betrakta som digital. På eller av.

Vidare måste cellerna vila efter att ha skickat en signal. Det är inte fråga om någon fortlöpande signalöverföring på analogt vis utan pulser med begränsning i dess upplösning i tidsdomänen.

Vår upplösning i hörselsystemet är avsevärt lägre än vad bra PCM-system erbjuder. Att höra proffs uttrycka sig om "digitalljud" och "ettor och nollor" som något omusikaliskt eller icke naturligt gör bara att jag tappar förtroendet för dom.


/Peter

Skulle inte kalla en klassisk biografuppspelning digital även om den blinkar i ca 50 gånger i sekunden. Säkert någon som rättar mig och säger att det är 48 ggr eller 24. Men digital menar jag att ett binärt system används eller liknande.

Men tycker inte själv att det utvecklar saken att diskutera på detta sätt.
Jag har länge lyssnat på det digitala ljudet i form av CD-formatet men även på vanliga vinylskivor. Hört mycket goda uppspelningar med dessa två format och även hört bra uppspelningar med såväl rör som transistorer. Så är min erfarenhet.

Så jag håller i princip med om att Gert P uttrycker sig slarvigt. Men det han de fakto gör är intressant och säkerligen en del av något som händer i hela världen där man tittar på gamla tekniker inom ljudproduktion och återgivning.

Självfallet innehåller den "analoga tekniken" en tendens till att mera fel tillförs. Men att felen kan upplevas som att det tillförs något. Så ser jag på det. Inte på att den digitala tekniken har svåra brister.

Vad gäller analogt eller digitalt så kan man se på signalen som en kod på något sätt. Information är kodad. I världen som är utanför det centrala nervsystemet och som ger information till våra sinnen som har receptorer som är känsliga för just en speciell information. Det kan vara känselreceptorer eller värmereceptorer. Värme är för övrigt en elektromagnetisk vågrörelse, precis som ljus. Vår syn har också receptorer för elektromagnetiska vågor. Skillnaden är storleken på våglängden d v s intervallet. Vi ser inom ett visst intervall därför att dessa specifika receptorer är känsliga inom det intervallet. Utanför det intervallet har människan andra receptorer som gör att vi kan registrera värme. Vi har sinnen som ger ljud och smak och doft och inte att förglömma balanssinnet vars receptorer är känsliga för gravitation. Vi kan alltså registrera gravitation genom rörelse då vi rör vårt huvud. Vad gäller ljudvågor så har dessa också ett frekvensintervall och inom ett frekvensintervall som kallas tonfrekvensområdet så är det receptorerna i innerörat som registrerar sådana vågor. Blir frekvensen lägre så har vi ett slags känselreceptorer som kan känna skakningar och vibrationer. D v s beroende på frekvens som de akustiska ljudvågorna har så har vi olika receptorer.

Informationen i vår omgivning är analog och kontinuerlig i sin karaktär. Våra receptorer känner av dessa analoga och kontinuerliga informationssignaler. Våra receptorers kodning är uppdelade i 3 steg. Det första steget i receptorn innehåller endast den analoga tidskontinuerliga signalen. Det andra steget är den analoga tidskontinuerliga signalen överlagrad med så kallade receptorpulser. (Receptorpulserna är inte att förväxlas med själva nervimpulserna som finns i nerverna efter receptorerna. Det engelska uttrycket Action Potentials tycker jag är en betydligt bättre benämning eftersom det ligger i ordets natur att det handlar om action d v s något som är aktivt. Dessa aktiva pulser förnyas hela tiden på sin väg längs med nerven vilket innebär att pulsen är likadan i slutändan som i början. Urladdningar sker således hela tiden från input till output.)

I receptorerna är det inte så. Impulserna förnyas inte utan de är snarast att ses som passiva, vilket innebär att de har en begränsad färdsträcka innan de har minskat i potential. På svenska skulle man kunna kalla pulserna för passiva respektive aktiva där de passiva är receptorimpulserna.

I det tredje steget i receptorerna finns inte längre den analoga tidskontinuerliga signalen. Det finns endast diskreta pulser, som sagt receptorpulser.

Bäraren av informationen är således pulser och informationen är kodat enligt någon princip som styrs av elektrokemiska processer.

Varje enskild puls är dock helt analog och tidskontinuerlig i sig och de skilda pulserna ser likadana ut oavsett den information de bär på. D v s det går inte att se på en enskild puls vad den skulle betyda. Informationen ges av antalet pulser per tidsenhet samt i vilka nerver de finns. Tidsinformationen kallas för temporal information och om kodningen sker på en given plats som bibehålls i nervsystemet så är det en platsrelaterad information.

Informationen kan i kodform även överföras differentiellt mellan t.ex. informationen från höger öra i förhållande till vänster öra.

Informationen i nervsystemet är diskret kodad och snarast att ses som digital än analog. Hur själva koden skall knäckas är nästa steg och det blir alldeles för långt att försöka redogöra för i detta inlägg. Dessutom är det ännu inte helt utrett och speciellt inte vad gäller medvetandets neurala karaktär.

Det som neurologer dock har enats om är den diskreta digitala karaktär som koden i nervsystemet bygger på.

Då signalen har nått det tredje steget i receptorn så finns det endast receptorpotentialer eller receptorimpulser kvar. Receptorerna måste vara tillräckligt korta för att inte dessa impulser skall hinna dö ut på vägen innan de kommer fram till första synapsen. Därefter om det uppstår en Aktion Potential d v s det som på svenska heter nervimpuls så är livet lättare för nervimpulserna eftersom de hela tiden förnyas i nerverna.

Våra receptorer är således känsliga för någon form av retning på dess ingång. Efter receptorernas andra steg innanför människans skal finns inte längre någon information som är analog och kontinuerlig i sin karaktär d v s i det tredje steget i receptorerna och i det perifera och centrala nervsystemet.

Det kanske kan vara lite svårt att acceptera att människan är en varelse där all information från yttervärlden är kodad i digital och diskret form medans den medvetna upplevelsen är tidskontinuerlig och analog. Det betyder att mellan nervsystemet och medvetandet så måste det finnas en form av D/A-omvandlare och eftersom det inte finns någon analog signal inom människans nervsystem så kan man ju börja undra. Var finns egentligen medvetandet? Om detta kommer jag också så småningom skriva.

Då en impuls d v s urladdning ägt rum i en nerv så måste det byggas upp en viss laddningsmängd av omfördelade joner innan nästa impuls kan inträffa och den tiden kallas refraktionstid. Den är som minst 1 millisekund. Det kan alltså inte uppstå två konsekutiva nervimpulser i en och samma nerv inom intervallet 1 millisekund. En millisekund är den tid som utgör en period av 1 kHz. Periodtiden på 10 kHz är 0,1 msek.

Jag ser nu att det redan finns inlägg som behandlar frågan så jag avslutar inlägget eftersom det kommer säkert fler inlägg i frågan.

Själv har jag flera böcker i ämnet, bl. a. Principles of Neural Science: http://www.amazon.com/Principles-Neural-Science-Eric-Kandel/dp/0838577016/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1303988171&sr=8-1

Det tar nog sin tid att vänja sig vid att vara en digital och tidsdiskret varelse som lever i en slags symbios med den analoga kontinuerliga yttre världen.

MvH
Peter

Hej Peter!

Jag ger mig! Den innersta meningen med det jag skrev är att det inte är en lyckad inledning som Gert P gör. Alltså att referera till hjärnans signalbehangling och till sättet han spelade in. Men att det han gör är ändå intresssant.

Timmen är sen och arbeta och senare andra uppdrag har gjort mig trött.

Morgon nu. Jag lyssnade själv igår på både cd och på vinyl. Min för länge sedan vuxne son och hustrun påstår nog att vinylen ger något som är bättre men själv kommer jag inte till någon entydig slutsats.
Själv vill jag inte hävda att den digtiala tekniken är dålig i sig själv. Allt beror snarare på vad man vill ha.

Olika typer av utrustning kan ge ett större eller minder avtryck i hur vi upplever den återgivna musiken. Jag själv frågar mig inte om återgivningen är korrekt i förhållande till vadsom finns i fonogrammet.

Så om en rullbandspelare ger ett avtryck exempelvis på grund av svajet är jag beredd att betrakta detta subjektivt.

Jag har förtstått att andra betraktar mitt angreppsätt med fasa.

[Isaac]

Det är inte riktigt så enkelt som bara puls och icke puls utan även till graden av bränning av neuron där graden av bränning representerar puls densitet.

Du skriver bränning av neuron. Jag är inte så hemma på detta uttryck på Svenska. Jag har inte hört detta uttryck förut, men jag läser mest engelsk litteratur i ämnet. Menar du Neuronal firings?

Är det något i mitt inlägg du syftar på med ditt inlägg? Antalet firings d v s det som också kallas action potentials ger ju pulsdensiteten d v s nervpulser per tidsenhet, men det finns ett maxvärde för pulsdensiteten per neuron. Men du kanske menar något annat med neuron-bränning eller graden av bränning av neuron?

Jag undrar efter lite googling om inte "bränning" i detta sammanhang är en maskinöversättning från ordet "Firing". På engelska är också ordet "spikes" förekommande istället för "Action potential".

MvH
Peter

Ja, ditt inlägg stämmer bra överens med min uppfattning, det jag åsyftade är precis det beskrivet ovan.
P.S. Förändringen av spänning över nervcellens membran och då denna är högre kommer vid spridning av laddningar via en axon skapa ett större antal spänningskänsliga jon-övergångar, vilka startar nya laddningar via axonet.

[Almen]

Jag tycker att jag redan gjort en beskrivning på hur inspelningen är gjord.

"Det är säkert så här att de två De Geer mickarna är huvudmikrofoner och sedan sjunger Jojje W i en dynamisk mikrofon som är en Shure. Jojjes elgitarr är lajnad till de två gitarrförstärkarna som man kan se och kontran som låter lite bumlig har troligen sin egen lilla mick som sitter monterad i stallet. Genom att ha två huvudmikrofoner får man ett slags stereoperspektiv av trummorna och gitarren tillsammans med rumsambiensen. De här fyra mikrofonerna är mixade i Mackie mixern som man också kan se i filmen."

Det låter troligt, men det stämmer inte riktigt med vad Craft hävdar:

Varken bas eller gitarr är line'ade in på tape utan spelar via sina respektive förstärkare uppställda i rummet.

De två Didrikmickarna via försteget in i Studerbandaren.

Signalen är splittad till en mackiemixer och en DAT som back-up utifall något missöde skulle inträffa med rullbandaren.

[Nagrania]

Jag menar inte att gitarren är lajnad in i mixern. vad jag menar är att gitarren är kopplad till två gitarrförstärkare som står bakom trummisen. ljudet från gitarren är ju ursprungligen mono. Om huvudmikrofonerna som sitter på en stereopinne fångar upp ljudet, då lär gitarren få en stereokaraktär på grund av ambiensen i rummet. När det gäller basen låter den väldigt grumlig och jag vet ju själv hur svårt det är att få in ett bra basljud utan att mickaupp basen med en riktig mikrofon och ingen sån där liten sak som oftast sitter fast i stallet. Om jag fick lyssna på skivan och se på mitt stereoinstrument, då skulle jag direkt kunna se hur det är. Nu får vara hur som helst med det, jag har nu sagt min åsikt med mitt kunnande.

[Almen]

Närå, jag tror samma som du. Vore kul att få lite mer kommentar från Craft.

[Craft]

Som sagt, Jojjes gitarr går till två gitarrstärkare uppställda på varsin sida trummorna. Basen har sin egen stärkare utställd i rummet.
Jojjes mick (sm58) är line'ad rakt in i Didrik förförstärkare (den har 3 ingångar, de båda Didrikmickarna och Jojjes sångmick) ut från förförstärkaren in på Studern.

Återigen - Mackiemixern finns inte med i kedjan utan ligger parallellt till en back-up.

Mvh

[Bill50x]

I vilket fall som helst ska det bli intressant att höra skivan, jag ska hämta mitt ex på måndag

/ B

[Almen]

Som sagt, Jojjes gitarr går till två gitarrstärkare uppställda på varsin sida trummorna. Basen har sin egen stärkare utställd i rummet.
Jojjes mick (sm58) är line'ad rakt in i Didrik förförstärkare (den har 3 ingångar, de båda Didrikmickarna och Jojjes sångmick) ut från förförstärkaren in på Studern.

Återigen - Mackiemixern finns inte med i kedjan utan ligger parallellt till en back-up.

Mvh

Aha, tack för det.

[Nagrania]

Jag har varit med om att använda Didrik´s mickar vid ett tillfälle och jag har faktiskt inget minne av att det mer än två ingångar. Det var i alla fall det vi använde. Då undrar man ju hur mycket förstärkning som finns i aggregatet. Ja menar så här att Didrick´s mickar lämnar så pass mycket ut, kanske 15-30dBu vilket gör att man inte behöver någon förstärkning. För att få upp nivån på en Shure SM58 behöver man kanske 50-60dB i förstärkning. Varför har man det i ett sådant aggregat? En annan sak är att Jojje sjunger i en SM58 vilket betyder att sången kommer att bli pannad i den ena kanalen. Man behöver alltså köra denna enda mikrofonen in i en mixer för att kunna panna den till mitten. Men som jag tidigare sagt kan jag med hjälp av en skiva kan man direkt höra och se hur det är gjort.

[RogerJoensson]

Som sagt, Jojjes gitarr går till två gitarrstärkare uppställda på varsin sida trummorna. Basen har sin egen stärkare utställd i rummet.
Jojjes mick (sm58) är line'ad rakt in i Didrik förförstärkare (den har 3 ingångar, de båda Didrikmickarna och Jojjes sångmick) ut från förförstärkaren in på Studern.

Återigen - Mackiemixern finns inte med i kedjan utan ligger parallellt till en back-up.

Mvh

Alltså är det då bara trummorna som är rent tvåmikrofonupptagna (med den ärlighet reklamhypen tryckte på). Allt annat passerar/dubblas antingen via extra högtalare/stärkare i en lagom röra (direktljud + div. högtalare) eller NÄRMIKAS och MIXAS in elektriskt före bandaren. Vad detta gör med perspektivbilden är inte svårt att visualisera. -Eller höra.
Hoppas basen låter bättre på släppet än Youtube, i alla fall.

[Craft]

Roger, i ärlighetens namn - hur föredrar du att ta upp en elgitarr? Det är väl klart att den går igenom en gitarrstärkare..??

Detta är inte vad Gert talar om - jämför med att spela in ett livegig, till skillnad från att närmicka varenda puka i studio.

Mvh

[RogerJoensson]

Roger, i ärlighetens namn - hur föredrar du att ta upp en elgitarr? Det är väl klart att den går igenom en gitarrstärkare..??

Man mickar väl, som du skriver, EN gitarrförstärkare om man vill att den ska ha någon position stereobilden. Mer än en kan man använda om den inte ska ha en position i rummet (vilket med kameraliknelsen ger mindre eller diffusare fokus).

Detta är inte vad Gert talar om - jämför med att spela in ett livegig, till skillnad från att närmicka varenda puka i studio.
Mvh

Du menar spela in ett livegig så gott det går, på plats, med två mikar? -Tror inte det...
Visst. Det kan vara stora problem att fånga ett elektrifierat band med två mikar och få rimlig balans. Det kan vara problem att mixa akustiskt med elektrifierat. Ändå blåser man upp hypen runt detta ultimata.
Frågan om detta var den mest bästa vägen i det här fallet. Om inte stödmik på basen hade låtit bättre och naturligare, t ex. -Fast å andra sidan kanske inte det naturliga DYNAMISKA kontrabasljudet är vad som eftersträvas. Det är klart då faller min argumentation ang. det grumliga och instabila basljudet, platt som en pannkaka.


/...Om man nu hatar allt vad ettor och nollor heter, varför använder man digitala gitarreffekter då?
Personligen har inga nonsens-principer eller föreställningar ang. analogt/digitalt och skulle aldrig försöka kränga något med sådana argument.

Om nu närmikning är en dålig grej, vilket jag personligen också oftast tycker att det är vid inspelning av kontrabas, varför använder man då kontaktmikar som sitter mer eller mindre limmade direkt I stallet, under strängarna? Mycket mer närmikning kan det väl inte bli.

Och hur kan det vara Ok med en sångmik rätt i trynet, som sedan direktmixas rakt in med stereoparet? MIXERbord var ju inte heller något bra.

Gott om motsägelser som tangerar du-vet-vad-jag-menar (det har framstått allt tydligare ju fler gånger jag utsatt mig för reklamfilmen).

/Jag förutsätter att informationen du lämnat stämmer. Den har påverkat min argumentation...

[Nagrania]

Man kan säga om Gert att han är en jäkla trevlig snackare som alla gillar. En annan sak är också att han gillar att göra det enkelt när han spelar in.