Jag har gjort en iakttagelse som intresserar mig:
Det handlar om på vilket avstånd från högtalarna jag sitter, och hur det påverkar illusionen av realism.
Jag lyssnar i en ganska "spetsig triangel".
Flyttar jag mig lite närmare högtalarna så försvinner illusionen av realism.
Det kanske blir ett lite "tydligare ljud" då, möjligen. Men illusionen av musiker i en lokal minskar rejält.
Jag drar inga slutsatser om den "universellt bästa triangelns spetsighet", bara hur det blir i just mitt rum med nuvarande inredning.
Det handlar inte om att stereobilden då "faller sönder med hål i mitten". För det gör den inte.
Att ljudet blir lite "tydligare" borde rimligen ha att göra med att direktljudet blir mer dominant. Men det gynnar definitivt inte realism-känslan.
Det verkar som att upplevelsen av realism beror ganska mycket på just mixen av direkt och reflekterat ljud. Sannolikt mer, än på tex hur tonkurvan ser ut.
Jag har en idé om att det handlar om att bli manipulerad till att få en illusion av verklighet. En verklighet som vi har lagrat hur den brukar vara, och som med teknikens hjälp kan triggas fram i hjärnan.
Helt enkelt att få oss att inbilla oss saker, som i detta fall verkliga ljud från verkliga människor och instrument i verkliga lokaler.
Hörselsinnet tycks "förvänta sig" att ljud kommer anländer i betydligt fler riktningar än från två punkter några meter framför.
Och att det dessutom krävs att det skall råda en rimlig balans mellan energin i de olika infallsriktningarna mot ytterörat.
Detta är förmodligen inte några somhelst nyheter, men det som intresserar mig är hur väsentlig denna aspekt verkar vara.
Åtminstone om man som jag lyssnar på akustisk musik.
Å andra sidan, så vill jag ha samma mix av infallsvinklar även då jag lyssnar på "konstgjord musik".
Men då beror troligtvis inte längre mitt krav på att instrumenten skall verka realistiska, utan på att just mixen av infallsvinklar skall vara den som hörselsinnet är van vid.
Om inte mixen är "rätt", så verkar hjärnan distraheras av detta och mitt fokus på musiken minskar.

