And the winner is: ????
Ja, de vette tusan
Det var en trevlig lördag med två högtalare som vi redan innan denna lördag anade skulle vara lika i presentation och klang. Det visade sig också att så var fallet, mer än vi båda trodde faktiskt men jag ska inte tala för den andre Erik nu utan bara för mig själv.
Högtalarna är väldigt lika i klangen, jag trodde att pi60 skulle vara lite mera framtonade och öppna i mellanregistret än dynaudio då jag lyssnat både hos mig på pi60 och hos den andre erik på 3.4:orna och upplevt det så men det visade sig nästan enbart berodde på rummen. I samma rum nu så upplevde jag bara som att pi60 hade lite mera mellanregister då rösterna och gitarrer och liknande kom ut lite mera än på 3.4:orna. När det kommer till bottenregistret så är ju dynaudio högtalarna större och jag trodde även att de skulle leverera ganska mycket mer än pi60 på den punkten också men det visade sig att de var ganska så lika med det undantaget att 3.4:orna hade lite mera kraft och aningens mera fasthet när det gäller att skjuta ut snabba basslingor men på det stora hela så var det väldigt lika här också.
Diskanten var väll kanske det som jag anser var mest likt, båda av väldigt hög klass och jag tror inte jag har något mer än det att säga på den punkten.
Men det viktigaste då? Helheten?
Ja, om vi börjar med pi60 så tycker jag att homogeniteten är dess riktigt starka kort där inget sticker ut. Pi60 spelade riktigt fint och jag anser väll att efter homogeniteten och helheten så är det just mellanregistret som är högtalarnas paradgren. När det gäller dynaudioburkarna så skulle jag nog säga samma sak här: Helheten och dess förmåga att hålla ihop allt är det starkaste kortet, faktum är att när det kommer till ljudbilden när det gäller att hålla ihop den som helhet så är 3.4:orna vassare där på gott och ont (smaksak). Ljudbilden från dynaudiohögtalarna är lite större och med lite bättre fokus än på pi60. Ljudbilden kommer även ut lite mera i rummet och kan skapa mera livekänsla än på inoburkarna (kanske har med pi60´s smalare spridning att göra?). Detta gjorde även att sweetspot är mindre och känsligare hos ino.. Man får nog ta i betänkande att de inte kanske är riktigt konstruerade för riktigt samma rum heller även om de har en väldigt lik filosofi.
Hemma hos mig då jag hade mycket dämpning även på sidorna så blev det ett riktigt bra släpp och stor och realistisk ljudbild från pi60 som jag inte alls kunde klaga på och jag tycker mig ha förstått det om ino i de rum jag kört dem i att de faktiskt behöver en hel del dämp både bak och på sidorna för att riktigt låta som de skall.
En annan reflektion jag gjorde ang ljudbilden på dessa två högtalare var att jag/vi tyckte att dynaudio hade en stabilare ljudbild hela tiden men som jag reflekterade över och tyckte att pi60 vara oberäkneliga över på den punkten. Jag tyckte att pi60 skiftade karraktär/ljudbild lite mera än 3.4:orna som jag tyckte kunde vara lite mera förutsägbara i hur ljudbilden presenterades.
En annan reflektion ang ljudbilden är också att dynaudioburkarna höll ihop helheten och ljudbilden bättre vid högre nivåer då pi60 kan upplevas som lite hårdare i framtoningen. Troligen beror detta på att pi60 är som jag tidigare skrev lite mera framtonande i Eriks rum och uppställning i mellanregistret och därför snabbare upplevs som hårdare och där 3.4:orna istället redan från låg volym upplevs som mjukare i framtoningen.
Vad gillar jag mer då? Ja, det är helt klart en smaksak då de i grunden är två neutrala högtalare med lite skillnad i presentationen. Jag äger ju ino av en anledning och föredrar nog pi60 framför 3.4:orna i Eriks rum just pga att de känns lite mera kamoflerade i spelstilen och för att just mellanregistret kom fram aningens bättre, de delar som jag kanske tyckte 3.4:orna var bättre på prioriterar jag lite lägre. I ett annat rum skulle jag inte alls lyfta på ögonbrynen om jag skulle föredra 3.4:orna, beroende på hur rummet beter sig då de är såpass lika i karraktären med untantag för mindre skillnader som kan göra sig olika bra i olika rum.
Just det ja... den berömda 668:an då?
Ja, till en början tyckte vi oss höra skillnader mellan 668:an och Hegel dacen om än väldigt små skillnader. Så då började vi lyssna utan att veta vad som spelades, både jag och Erik gissade fel och hörde tillslut inga skillnader! Fränt vad hjärnan kan få för sig om man vet vad man lyssnar på
Så, det var en riktigt intressant och trevlig dag med en liten ögonöppnare över att högtalarna hade mer gemensamt än tvärtom.
av mx » 2011-03-19 21:08 
