Purre skrev:Då jag var på demo den 7 dec hos IÖ så berättade han att han gjort lite test på detta. Om jag minns rätt så kom han fram till att man upplevde ljudet som bäst då man hade ett par glasögon på sig som gav ett ljust sken mot ögonen genom någon mjölkig skiva.
IÖ kan nog själv berätta mer om detta test han gjorde, själv minns jag inte allt han sa då så kan inte återberätta det.
Detta fenomen är välkänt inom psykoakustiken. Det är inget konstigt alls. Man har gjort ganska mycket undersökningar på fenomenet angående multimodala intryck och varseblivning. Det kallas för multisensorisk integration. Det är till och med så att synen är uppdelad i helt parallella och av varandra fristående system. Färg, rörelse, djupseende och form behandlas i skilda delar av nervsystemet och oberoende av varandra. Sedan skall allt bindas ihop till en och endast en integrerad varsebliven upplevelse. På engelska kallas det för ”the binding effekt” och det är detta fenomen som gäckar vetenskapen. Det finns nämligen ingen slutdestination för nervimpulserna. Det är inte så att det är som resenärer som hoppar av tåget vid någon slags slutdestination.
Nervimpulser är att ses som digitala pulser. Koden i nervsystemet är digital. Verkligheten utanför är analog. Var sker D/A omvandlingen från analog kontinuerlig input till digital diskret output? A/D-omvandlingen vet man exakt var den sker, nämligen i receptorerna. Analogt in och digitalt ut. Det sker principiellt i princip i 3 steg. I början på receptorn är signalen helt analog och med kontinuerligt förlopp. I mitten är denna kontinuerliga analoga signal överlagrad med diskreta pulser. I slutet av receptorn finns endast diskreta pulser. Efter första synapsövergången så uppstår de så kallade nervimpulserna som på engelska heter Action Potentials. I receptorerna kallas de för receptor potentials och är inte att förväxla. Men vad händer sedan i det nervsystemet? Vi upplever ju analogt. Var finns omvandlingen tillbaks till det analoga? Jag kan upplysa om att ännu finns det ingen bok eller skrift som behandlar just denna frågeställning, men jag kommer att införliva denna frågeställning i min kommande text och jag kommer även ge Steindls förklaringsmodell över medvetande och varseblivning av yttre händelser. Hur är det med våra tankar? De uppstår i nervsystemet och är också utgörandes av diskreta digitala pulser, men även tankarna är analoga. Hur hänger det ihop? Det finns nämligen inga analoga signaler som innebär kod innanför människans receptorer. Nåväl, vi går vidare och behandlar lite mindre abstrakta ting.
En speciell effekt som man gjort omfattande studier på är det man kallar för ventriloquism som innebär att synen styr hörselintrycket så att hörseln lokaliserar ljudkällor till den plats som synen talar om att ljuden borde komma ifrån. Det handlar om lokalisering av ljudkällor där synen blir dominant över hörselns egen lokalisering. Det sker i tre steg. Synen ser, den kognitiva delen av perception tar vid och hörselns lokalisering släcks ned d v s de pulser som hörseln ger upphov till trunkeras d v s dödas eller nollas ut effektivt av inhibitoriska nerver. Det är således inget konstigt eftersom man känner till att en stor del av det centrala nervsystemet är uppbyggt med nerver vars uppgift är att hindra signal från andra nerver. Det är ett återkopplat system. Detta kallas för inhibition. Man kan se var dessa olika nerver konvergerar och då bilda sig en uppfattning vad som styr vad och därefter mäta i experiment för att få fram hur det går till. Just hörseln styrs till stor del av inhibitoriska nerver som finns i samma nätverk av nerver. Det är nämligen genom inhibition som precision i lokalisering kan uppnås. Jag kommer att komma in på detta arbetssätt i det centrala nervsystemet eftersom hörseln i stor utsträckning använder sig av denna princip. Det är ett fantastiskt arbetssätt. Nervsystemet nollar helt enkelt de nervimpulser som bär på ointressant eller inexakt information för ändamålet.
Jag vill redan nu med emfas nämna att man inte pratar i ord som bättre eller sämre vad gäller multimodal perception, eller perception överhuvudtaget. Ibland kan det vara en nackdel men oftast är det en fördel beroende på vad man vill åstadkomma.
Många har t.ex. lättare att tänka och att tala då man blundar. Van den Hul är en utpräglad blundare då han talar. Fast jag känner honom så väl att jag vet att han hittar orden betydligt fortare då han sluter ögonen och det är mer märkbart då han talar engelska än då han talar holländska. Han använder medvetet och undermedvetet knepet att blunda då han vill hitta de rätta orden.
Jag har nämnt fenomenet ventriloquism tidigare vid flera tillfällen utan att nämna själva ordet, nämligen att bilden av människor som pratar, d v s då man ser deras munnar, på TV eller på skärm och på bio blir dominant vid lokalisering av ljudkällor. Man tycker sig "höra" att rösterna kommer från respektive mun. Stänger man av bilden, så hör man istället den superjunkigt usla centerkanalen som burkigt förmedlar rösterna så att de låter helt plötsligt som kommandes som från en skokartong inifrån centern. Jag skulle tro att det är detta usla som bidragit till att ge centerkanalen ett dåligt rykte. OBS! Skilj på centerhögtalaren och centerkanalen. Görs centerhögtalaren rätt och appliceras rätt och om centerkanalens kodning är rätt, så blir centerkanalen ett lyft i varje anläggning där detta appliceras.
På High End Mässan 2011 på Sheraton demonstrerade jag detta fenomen. Inte en enda person av drygt 600-700 personer kunde lokalisera ljud kommandes från centerhögtalaren och jag använde ingen bild, utan det var hörselns egen förmåga som jag ville pröva. Det är mitt d v s Bremens centerkanalsystem samt centerkanalhögtalare som jag i och med denna mässa har fått entydigt svar på att det fungerar perfekt trots att centerkanalen inte är helt optimal ännu. Men för att få en så korrekt feedback som möjligt var jag var nödgad att använda ytterligare knep som jag kommer att beskriva och det är inte avhängigt om jag spelar med center eller inte. Det är snarast den kognitiva delen av perceptionen som måste dämpas lite grand och jag förklarar detta förfarande längre ned i inlägget.
Det är om multimodal perception och ventriloquism jag tänkt skriva om då jag har tid över i samband med min skrift som handlar om: Från akustisk ljudhändelse med tryckvågor i luften via fysiologisk ljudhändelse av nervimpulser i det centrala nervsystemet till det vi kallar för ljud. Ingen skrift om hörseln kan anses vara fullständig utan att nämna dessa multimodala fenomen. Detta fenomen är alltså helt enkelt kontentan av hur vår hjärna fungerar och därmed vår perception.
Det talas om att synintryck distraherar hörselintryck. Tja, det beror på vad man menar med distraherar. Det behöver inte alls vara så. Det kan vara tvärtom också, nämligen att synintrycket förstärker hörselintrycket eller rättar till hörselintrycket. Det beror på hur kombinationen sker och vad man vill uppnå. Det handlar om en sak, nämligen om hur nervimpulserna distribueras i hjärnan och om det sker förändringar av nervimpulsernas väg vid multimodal perception. Jag har tidigare skrivit att perception är däggdjurens sätt att simulera den verklighet som det centrala nervsystemet anser att just detta däggdjur är mest betjänt av. De djur som jagar i mörker är mer betjänta av mörkerseende än av färgseende. Olika däggdjur har alltså olika verklighetsuppfattning. I det här fallet skiljer sig människans verklighetsuppfattning beroende på vilka modala sinnessystem som är inblandade i perceptionen och vilken kombination det är. De olika sinnena är förenklat sett, synen, hörseln, smaken, doften och känseln men vi har även balanssinnet och vi kan dela in sinnena ännu noggrannare om vi delar in dessa enligt receptorernas känslighet. Känseln t.ex. känner ju av mekanisk påverkan, men vi förlägger temperaturuppfattbarheten till känseln. Egentligen är det ett skilt modalt system eftersom det är helt andra receptorer och helt andra nervbanor.
Vad gäller det som Richard nämner, nämligen påverkan på känsloliv d v s det psykiska är en helt annan femma. Dessutom är det så att människans förmåga att bedöma om saker är bra eller dåliga är ytterligare en helt annan femma. Det är helt andra delar av det centrala nervsystemet som aktiveras och därmed olika delar av hjärnan som får specifik information.
Det ena systemet är snarast ett beskrivande system som ett slags ritande av en kartbild av yttervärlden. Det är mönster av nervimpulser i nervbanor som ligger som grund för varseblivning och synapserna är förgreningspunkter med inbyggt minne. I varje synaps kan tusentals nerver enerveras. I vilken av dessa skall pulserna överföras för att gå vidare? Det bestäms helt i nervsystemet och speciellt i synapsövergångarna.
Gräset är grönt t.ex. kan en människa se. Men är det bra att gräset är just grönt? Är det vackert? Vilka känslor förmedlar det? Hade det inte varit bättre med lite olika färger o s v? Då är vi inne på bedömning av själva kartbilden och bedömningen sker genom att det går helt andra nervimpulser i andra banor som sätter bedömningen.
Sedan är det så att några kan få ångest av det gröna och andra kan känna trygghet av samma gröna gräs och då är vi inne på ytterligare andra delar av hjärnan och andra nervimpulser i andra nerver. Då är vi inne på psykologernas område. Jo, det är så att även inom psykologin så är det fysiologiska fenomen som ger sitt uttryck. Fysiologin kommer med stor sannolikhet innebära renässans för psykologin och för ett paradigmskifte inom psykologin. Den kognitiva psykologin är ett sådant exempel.
Men innan de psykologiska faktorerna och bedömning kan ske så måste man ju ha sett det gröna gräset. Dessutom har man upplevt parallellhändelser i samband och det är dessa samband som kan sätta psykologin eller snarast i vilka nervbanor har nervimpulser slussats vidare vid dessa kombinationer. Går det att förändra dessa nervimpulsers mönster vid upprepade händelser d v s kan man förändra synapsernas val av enervering till vissa nervbanor då impulserna skall föras över till nästa nerv? Sådant kan styras med medicin, men även med terapi. Ju mer man vet i området, med desto större noggrannhet kan man påverka synapsövergångarna med riktad medicin. Nåväl, nog om detta.
Kartbilden av nervimpulser i sina specifika nerver måste ha målats upp eller snarast simulerats fram. Jag vill redan här påpeka att kartbilden inte enbart handlar om antalet pulser och dess temporala skeende utan det handlar om i vilka nervbanor pulserna finns. Det är alltså själva platsen i hjärnan som är avgörande. Hela vårt tonala hörselsystem är noggrant uppbyggt enligt det man kallar för ”place” d v s plats. Det är nervsystemets organisation och denna organisation inom hörseln kallas tonotopisk.
Man använder ordet simulering av verkligheten, för det är precis vad det handlar om. Verkligheten är inte sådan att ljudet från talade röster kommer från de munnar som talar på bioduken. Verkligheten är sådan att det talade ljudet kommer från en fast högtalare bakom eller under eller över duken. Verkligheten är heller inte sådan att dessa människor som rör sig på duken rör sig. Inget rör sig. Varje enskild bild på filmen är en stillbild som visas på en stillastående duk. Allt står stilla. Men om bilderna alterneras i viss sekvens och visas med viss alterneringshastighet, så upplever människan att det finns rörelse på den stationära bioduken. Motion Picture kallas det för på engelska d v s bilder som är i rörelse.
Perceptionen d v s simulering av verkligheten bygger på minne och är kognitiv d v s förnuftsmässig samt adaptiv d v s det finns adaptionsförmåga inom perception. Vad betyder ordet adaptionsförmåga? Jo det betyder att samma input ger olika output d v s varseblivning då samma input repeteras. Bryts repetitionen så återgår hörseln till att höra något annat. Det kan bli diffusare ljud eller andra förändringar. Det kognitiva är ett särdeles intressant fenomen.
Jag vill dock redan nu sära på begreppen vad gäller sensation och perception. Görs inte det, så blir det lite virrigt. Jag har även skrivit om denna separation mellan sensation och perception tidigare. Båda utgår från reception d v s från samma receptorer, men beroende på djurens förmåga att simulera verkligheten så kan sensation och perception hållas isär för förståelse av reception. Sensation är snarast en direkt kartbild av verkligheten på grund av verklighetens input. WYSIWYG.
Perception däremot är vår förmåga att gå flera steg vidare i simulering av verkligheten. Om man t.ex. med synen ser en plan vägg framför sig men ljudet är sådant att det borde låta som om ljudkällorna är belägna bortom väggen d v s förhållandet mellan direktljud och reflekterat ljud i inspelningen indikerar avstånd till ljudkällorna i inspelningen som har större distans än avståndet till ens egna väggar och tak så kommer varseblivningen av ljudet i mörker vara så att man klarare och tydligare kan höra instrumentens läge bakom fondväggen om stereoanläggningen är tillräckligt bra vill säga, men tänder man ljuset och ser väggen framför sig kan de upplevda ljudkällorna upplevas helt annorlunda och närmare d v s innanför ens ”boundaries” d v s innanför ens väggar och tak i lyssningsrummet eller diffust så att distans inte kan höras utan ansträngning. Då sätter den kognitiva delen av vårt multimodala nervsystem nämligen begränsningen och synen dominerar. Om stereoanläggningen är så pass övertygande bra och exakt i sin representation av den inspelade signalen och inspelningen är exakt i sin representation av de verkliga instrumenten, så är det inte så att synen behöver bli dominant utan då kan hörseln istället vara dominant och ljudlokalisationen kan förbli intakt. Då spelar man synen ett spratt. Det blir under sådana betingelser faktiskt en än häftigare ljudupplevelse. Den är faktiskt rätt rolig d v s att trolla bort sitt eget rum – upplevelsen att befinna sig i sitt eget rum försvinner trots att man ser sina väggar och sitt tak.
Spänner man för ett svart tyg framför väggen så att man inte riktigt vet hur det ser ut på andra sidan tyget så kan hörseln få friare utrymme och jobba ifred för synens begränsande effekt. Synen kommer då inte att kunna ge entydig kognitiv information som kan ge inhibitoriska nervpulser i de nervbanor som annars skulle kunna trunkera hörselinformation så att synen blev totalt dominant och begränsa det upplevda ljudfältet. Då behöver man inte släcka ljuset för att fenomenet skall uppstå.
Detta fenomen kan man t.ex. utnyttja på mässor om man spelar i små rum och vill ge hörselsinnet en chans att kunna höra det som egentligen finns inspelat på skivorna d v s djupledsinformation och distans till ljudkällor som sträcker sig bakom lyssningsrummets ljudfondvägg.
Fast man behöver ju inte ha svart tyg endast på mässor. Man kan utnyttja effekten lite var stans t.ex. hemma och även om man bor eller spelar i källare i Danderyd eller i Täby. Dessa platser är nämligen inte undantagna på denna planet oavsett om man kommer från K-pax eller inte
Nåväl, det är ett stort område, det där med perception och hörseln.
Från en grå söndag i Björknäs.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
