Ja, jag är inte helt klar över det.
Men, tanken uppstod efter att jag surfat omkring lite för att ta del av resonemang kring placering av dipoler i rum.
Vill börja med att skriva att jag inte menar att tekniken (i detta fall akustiken) är okomplex eller enkel.
Jag vill bara pröva tanken på huruvida upplevelsen är betydligt mer komplex än tekniken.
Det som slår mig är den - för mig - förvirrande flora av tvärsäkerheter. Och det spretiga utbud av metoder som påstås vara "rätt".
Nu gäller detta naturligtvis inte specifikt dipoler i rum, men reflexionen uppstod i surfandet efter texter kring det ämnet.
En av mina funderingar kretsar kring hur man kommit fram till sina resultat.
Går det kanske - emellanåt - till sålunda:
1 Man börjar med att räkna
2 Man kommer därefter fram till ett "borde" (eller ett "såhär är det!")
3 Man tillämpar detta fysiskt
4 Man får en akustisk upplevelse som till del styrs (påverkas) av punkt nr 2
Jag är för närvarande inne på att våra akustiska upplevelser i väldigt hög grad styrs av diverse "borden".
En liten koppling kan kanske vara huruvida människan har lättare att ta till sig resonemang (riktiga eller felaktiga) eller om vi har lättare att ta till oss upplevelser. Dvs upplevelser helt frikopplade från alla "borden".
Blindtester, högtalare dolda bakom draperier eller osäkerhet om vilken av apparaterna där framme som faktiskt spelar, ligger nära ovanstående tankar.
En såpass enkel tanke som att helt enkelt lura lyssnare och därmed påverka deras upplevelse är väldigt intressant, tycker jag.
Nu menar jag inte att man skall lura folk att köpa saker till oskäliga priser etc.
Det jag syftar på är själva experimentet.
För att återknyta lite till inledningen av inlägget, dvs hur fungerar dipoler på bästa sätt i ett rum:
Låt säga att en viss "Hifi-Nisse" blivit övertygad om att 1/3-metoden är det allra bästa sättet att nå ett bra resultat.
Han kan ha övertygats på olika vis:
1 Läst att det "är" så, skrivet av någon han hyser tillit till (av vilka skäl somhelst).
2 Fört egna resonemang och beräkningar och nått den slutsatsen.
3 Eller en kombination av 1 och 2.
Han tillämpar därefter metoden och pga just ovanstående så upplever han ljudet positivt.
En viss "Hifi-Hasse" bjuds in att lyssna på Nisses resultat:
Han är övertygad om att 1/3-metoden är irrelevant eller helt enkelt felaktig.
Innan han sätter sig att lyssna, får han dock veta av Nisse att 1/3-metoden är tillämpad.
Hasse upplever ljudet negativt.
"Novis-Gösta" vet ingenting om hifi. Men han är en trevlig kompis och får vara med trots sitt ointresse för hifi.
Han är ovan att analysera ljudupplevelser men imponeras av ljudet i största allmänhet.
Det fysiska vågmönstret i rummet är naturligtvis likadant oavsett om Nisse, Hasse eller Gösta sitter i lyssningsfåtöljen.
Nisses, Hasses och Göstas "gränssnitt" skiljer sig däremot åt.
Signalbehandlingen i "deras inre" skiljer sig åt.
Upplevelserna blir olika.
Vad vill jag säga med detta? Kanske någon (alla?) frågar sig.
Kanske inte så bråttom med en slutkläm, men till exempel så vill jag lyfta frågan om påverkan av "teknisk placebo".
Med "teknisk placebo" menar jag att upplevelser påverkas av "borden", övertygelser, förutfattade meningar, överdriven tillit till en metod eller någon person.
"Teknisk placebo" kan - enligt mitt synsätt - bottna i allt från påverkan på den okunnige och aningslöse till påverkan hos den välutbildade och väl insatte.
Nu får någon annan ta vid.
Dvs att våra upplevelser kan påverkas av fördomar, förförståelse, m.m.
