Distat piano?

[Svante]

Jag brukar ju hävda att dist kan vara trevligt på de enskilda spåren i en mix, som effekt. Jag brukar då säga att det bara generaras deltoner som passar med de ursprungliga och att det därför låter "bra". Det slår mig dock att det allra vanligaste instrumentet att dista är elgitarr, och det är kapabelt att spela upp till sex toner samtidigt.

Det skulle ge ungefär samma problem som att dista en tvåkanalsmix, dvs blandtoner. Kanske klarar man sig om man stämmer noga? Kanske gör det mindre eftersom man ändå ser gitarren som "en individ" vid sidan av andra instrument.

För att vidare utforska hur det är med lämpligheten att dista polyfona instrument, vilka är det man brukar lägga dist på? Har någon tex hört det på ett piano? Posta gärna en Spotify- eller youtubelänk om det finns.

Själv har jag hört dist som effekt på tvärflöjt, live. Jag tror att de hade mikat flera flöjter som fick gå genom en distbox, men vet inte säkert. De spelade "Smoke on the water" och det lät rätt coolers.

Tankar?

[shifts]

INga tankar ännu, men jag kom direkt att tänka på Christian Fennesz &
Ryuichi Sakamotos skiva Cendre: http://open.spotify.com/album/6Ug9IHC7kmelugY2t0MMQe

Där borde vi ha distat piano om jag minns rätt. Och gitarr visserligen.
Det räknas kanske inte om effektboxen är en dator.

[Max_Headroom]

Jag har provat att dista piano (samplat i och för sig, men det är knappast någon som hör någon större skillnad). Det låter apa. Ouhgah Bougah!
Jag har också provat orgel (typ Hammond B3) och el-piano (flera olika, mjukvarusimulerngar av flera olika modeller). Det kan faktiskt låta rätt OK, särskilt vissa el-pianon.

[Objektivisten]

Det slår mig dock att det allra vanligaste instrumentet att dista är elgitarr, och det är kapabelt att spela upp till sex toner samtidigt.

Tankar?

Njaa, sex toner samtidigt, man får nog vara glad jazzman om man spelar så mkt som fyra toner samtidigt. Ju fler toner desto större risk för disharmoni med dist. Är väl inte direkt ovanligt med dist på olika klaviaturinstrument förövrigt. T ex http://open.spotify.com/track/5bO7shEjaW5K3bkZCAEX78

[DanNorman]

Svante: Med mycket dist spelar man sällan annat än kvinter och ibland terser. Dur-tersen är ganska svår att få låta rent.

Jag gör ett exempel.. brb..

[DanNorman]

Nu blev det snarare ett exempel på motsatsen här
Hur som helst är det ackord med alla strängar (Bm, G, Em, D, A/C#) på en gura stämd en kvart ner jämfört med vanlig gitarrstämning. Det går runt tre gånger med olika grad av dist.

http://dl.dropbox.com/u/1206412/Dans%20crap/faktiskt.se/ackord%20med%20dist.mp3

Lite gröt blir det ju, men det verkar funka. Färgningar som sjuor och annat blir förstås ännu grötigare. Dessutom är basen (instrumentet) viktig för att uppfatta grundtonen, som nästan försvinner helt i distmattan.

[idea]

Hur Esbjörn Svensson i EST behandlade pianot vet jag inte men det låter klart distat på vissa låtar. Att preparera pianot med diverse föremål har väl dessutom flera, framförallt a-tonala, tonsättare sysslat med. Men jag vet inte om någon kört det genom någon effekt-processor.

[Svante]

Ok, intressant detta, om man sammanfattar era kommentarer så kan man alltså dista även polyfona instrument, men om man gör det måste man spela rena intervall (helst kvinter, kanske terser) om det inte ska bli gröt.

Det stämmer ju.

Och vill man inte ha gröt så bör man inte dista en signal som innehåller flera toner samtidigt.

Perceptionen stämmer med signalteorin, kan man väl säga då.

[2-ch]

Njaa, sex toner samtidigt, man får nog vara glad jazzman om man spelar så mkt som fyra toner samtidigt.

Men tonerna hänger ju kvar, om än svagare än vid nästa anslag.
Så visst låter dom samtidigt.

[Objektivisten]

Njaa, sex toner samtidigt, man får nog vara glad jazzman om man spelar så mkt som fyra toner samtidigt.

Men tonerna hänger ju kvar, om än svagare än vid nästa anslag.
Så visst låter dom samtidigt.

Jag förstår inte.

[FalloutBoy]

INga tankar ännu, men jag kom direkt att tänka på Christian Fennesz &
Ryuichi Sakamotos skiva Cendre: http://open.spotify.com/album/6Ug9IHC7kmelugY2t0MMQe

Där borde vi ha distat piano om jag minns rätt. Och gitarr visserligen.
Det räknas kanske inte om effektboxen är en dator.

Fennesz och Sakamoto räknas alltid.

En annan skiva jag kommer att tänka på är Post_Piano av Taylor Deupree och Kenneth Kirschner. Här snackar vi distat piano!



"At the core of this album is a 22-kHz piano sample. Back in 1997, Kenneth Kirschner took that sample, stretched it across the keyboard (pitching up and down to fit the standard pitch of each key), and became enamored with the noisy, grainy piano sound obtained. He has used it a lot since, and in 2001-2002 he came back to it to prepare five piano suites. Made of fragments of simple, almost childlike piano motifs, these pieces were then delivered to microsoundsmith Taylor Deupree to sample and re-create. The results ally fragility and innocence -- beauty that stretches far beyond the methods and processes at play. At times the piano's presence is limited to trace elements: filtered clicks, abstract pulses, and the ghostly reverb of unheard notes. In other pieces (like "02.15.02"), Deupree keeps the melody at the center of his stage, wrapping microscopic pulses around it. Ambient and relaxing, this music sounds like a new form of new age music (the creative kind, early on, before birds and water streams ruined everything). The technology of experimental electronica has been fully integrated, and now the composer transcends processes to focus on manipulating emotions (in a good sense!) and inspiring memories. Deupree's ten constructions constitute the audio partition of post_piano. A data partition contains the original piano sample in aiff format and the five piano pieces in mp3 format. The CD is released under the Open Audio License; musicians are invited to use the material to continue the collaboration. "

http://open.spotify.com/album/4BkdcVX6cLTeL2PVGX6NzQ

[Svante]

Någon sade till mig på lunchen att Deep Purple distade sin hammondorgel.

...och i nästa mening att det nog inte är tal om att spela något annat än enstaka toner eller kvinter då.

[Ericson]

Någon sade till mig på lunchen att Deep Purple distade sin hammondorgel.

...och i nästa mening att det nog inte är tal om att spela något annat än enstaka toner eller kvinter då.

Jon Lord distade ofta Hammondorgeln under sin tid i DP.
http://open.spotify.com/track/6LQ8jn9qZfE6ogCyVRKtPO

[paa]

Fender Rhodes med distpedaler
http://www.youtube.com/watch?v=eVIZYcuKkRg
http://www.youtube.com/watch?v=7dCVyRl2v_I

[2-ch]

Njaa, sex toner samtidigt, man får nog vara glad jazzman om man spelar så mkt som fyra toner samtidigt.

Men tonerna hänger ju kvar, om än svagare än vid nästa anslag.
Så visst låter dom samtidigt.

Jag förstår inte.

Ville bara säga att det inte borde vara så svårt att få en gitarr att samtidigt avge ljud med mer än 4 toner. Hur otydligt jag än förökte skriva det

[Objektivisten]

Njaa, sex toner samtidigt, man får nog vara glad jazzman om man spelar så mkt som fyra toner samtidigt.

Men tonerna hänger ju kvar, om än svagare än vid nästa anslag.
Så visst låter dom samtidigt.

Jag förstår inte.

Ville bara säga att det inte borde vara så svårt att få en gitarr att samtidigt avge ljud med mer än 4 toner. Hur otydligt jag än förökte skriva det

Nej, man kan ju t ex stämma gitarrsträngarna i c, d, e, f, g, h och lägga på rådist, sen anslå. Men jag tror det skulle låta illa.

[Ericson]

Lite mer om John Lords distande orgel:
http://www.youtube.com/watch?v=4mW9b_KRedQ&feature=related
Gå till tidpunkten 2:55 om du har bråttom att höra den.

[peetwa]

Hur Esbjörn Svensson i EST behandlade pianot vet jag inte men det låter klart distat på vissa låtar. Att preparera pianot med diverse föremål har väl dessutom flera, framförallt a-tonala, tonsättare sysslat med. Men jag vet inte om någon kört det genom någon effekt-processor.

Jag tror att det är små tussar av papper ect i pjanot och dist på basen i. Jag kan inte svära på det men jag stod föredömligt placerad via känningar på en konsert på stampen en gång.

[peetwa]

Fender Rhodes med distpedaler
http://www.youtube.com/watch?v=eVIZYcuKkRg
http://www.youtube.com/watch?v=7dCVyRl2v_I

+1
Men tonerna genereras ju anorlunda där.

Sen har ju har ju många analoga syntar översyrning som en valmöjlighet när man programerar ljuden.

[philip]

Det är lite svårt att säga något generellt men om jag får tro och tycka lite så tror jag att i normala moderna pop och rock produktioner är många enskilda spår distade på något sätt. Detta oavsett om det är polyfona ljud eller inte.

Sedan kanske inte disten är så framträdande att man tänker oj vad distat det är utan det är mer för att skapa karaktär och sound.

Rena distboxar ( ) brukar man mest använda till elgitarr och bas men kompressorer, delay, reamping, mixerbord och EQ (analoga eller digitala med analoga förebilder) ger liknande effekt om än i mindre skala.

Om jag ändå ska försöka på mig en uppskattning utifrån mina erfarenheter och mitt musiklyssnande så skulle jag säga att i 9 av 10 produktioner är gitarr, bas sång och trummor distat.

Om jag får spekulera vidare tror jag att i minst 50% av fallen där man komprimerar enskilda spår är man inte ute efter dynamikbegränsningen som huvudmål utan man är ute efter just distorsionen och den karaktär som kompressorn skapar.

[Objektivisten]

Det är lite svårt att säga något generellt men om jag får tro och tycka lite så tror jag att i normala moderna pop och rock produktioner är många enskilda spår distade på något sätt. Detta oavsett om det är polyfona ljud eller inte.

Sedan kanske inte disten är så framträdande att man tänker oj vad distat det är utan det är mer för att skapa karaktär och sound.

Jag satt o tänkte på det förut men sa inget, att 'alla' instrument distar väl mer eller mindre liksom, så när börjar man räkna det som dist egentligen? Sen att det generellt är så att det grötar (disharmoniskt) ju fler toner man lägger på har nog med bristande stämning att göra, t o m ett 'perfekt' stämt piano är ju en kompromiss.

[Noak]

Visst finns det massa exempel på klaviaturintrument, däribland piano, som är distade. "And the cradle will rock" med Van Halen är ju skön. Där lirar Eddie ett Wurlitzer elpiano genom en MXR flanger (elgitarrpedal) genom sin övermodifierade Marshall, dvs. hans vanliga gitarrigg. Jon Lord från Deep purple har ju annars lirat sina Hammondorglar genom Marshallstärkare, med distrotion, sedan gud vet när.

En viktig grej med polyfoniska instrument, vilket ju även gitarren är, och distorsion är att veta vilka intervall som låter på vilket sätt tillsammans. Med tio år av elgitarrspelande har man en ganska god känsla för vad som låter bra och rent med dist och vad som funkar mindre bra. Jon Lord til exempel, precis Som Ritchie Blackmore, spelar ju mycket kvarter. Ta exempelvis Smoke on the water, Highway star eller Burn och du har soundet. Hoppas dessa tankar tillför något.

[Noak]

Ville bara säga att det inte borde vara så svårt att få en gitarr att samtidigt avge ljud med mer än 4 toner. Hur otydligt jag än förökte skriva det

Absolut. Sex toner simultant är ju en baggis. Många vet väl hur man tar ett öppet G-ackord i öppen position och det är ju sex toner. Dock så är det bara tre OLIKA toner i ett sådant ackord, dock i olika oktaver.

Sedan finns det ju falska övertoner som kan avge fler toner samtidigt, allra helst om man använder distortion, som ju tråden handlar om. Så teoretiskt sätt går det att få fler än sex toner att ljuda samtidigt men det kan jag inte påminna mig om att jag känt behov av att göra. Sen finns det ju tolvsträngat men det är ju en annan femma [/b]

[KentLindqvist]

Jag har provat att dista piano (samplat i och för sig, men det är knappast någon som hör någon större skillnad). Det låter apa. Ouhgah Bougah!
Jag har också provat orgel (typ Hammond B3) och el-piano (flera olika, mjukvarusimulerngar av flera olika modeller). Det kan faktiskt låta rätt OK, särskilt vissa el-pianon.

Appropå distad orgel: personligen att tänka på perfect strangers.

Låter riktigt bra!

http://open.spotify.com/track/6LQ8jn9qZfE6ogCyVRKtPO

EDIT: Ojdå, såg att fler tänkte som jag när jag läst hela tråden! :)

[Svante]

Det här blev ju kul.

Ni som spelar; om jag säger att disten blir ytterligare en sak att hantera och bli duktig på som musiker, är det rätt uppfattat? Alltså utöver det vanliga gitarrfipplet, behöver man lära känna distlådan lika mycket?

[Svante]

En sak till; händer det någonsin att två gitarrister kör sina gitarrer genom samma distlåda, samtidigt?

[Ericson]

Det här blev ju kul.

Ni som spelar; om jag säger att disten blir ytterligare en sak att hantera och bli duktig på som musiker, är det rätt uppfattat? Alltså utöver det vanliga gitarrfipplet, behöver man lära känna distlådan lika mycket?

Ja, man måste ju lära sig vad man kan åstadkomma med disten och hantera verktygen i den verktygslådan.

[KentLindqvist]

Det här blev ju kul.

Ni som spelar; om jag säger att disten blir ytterligare en sak att hantera och bli duktig på som musiker, är det rätt uppfattat? Alltså utöver det vanliga gitarrfipplet, behöver man lära känna distlådan lika mycket?

Jag vill hävda med bestämdhet, att ju bättre gittarist, desto mindre dist kan han hantera. Dist gömmer ganska effektivt fel såsom ej perfekt dämpade strängar, skaller, mm. Dessutom upplever jag att dist tar bort mycket av anslaget och dynamik. Just att "gömma sig" bakom dist är något jag hört hos många inte fullt ut så skickliga gittarister.

[Objektivisten]

Svante, det här var rätt bra skrivet http://en.wikipedia.org/wiki/Distortion_(music)

[DanNorman]

Korksniff: Jag tycker du har fel. Tex gör det inget om nån sträng som inte ska ringa i ett ackord ligger och ringer om man inte har dist. HAR man dist så kommer den strängen man knappt lade märke till nu, pga disten komprimerats och låter lika högt som strängarna du försöker slå an, och då får man problem. Spelar man ofta med mycket dist lär man sig dämpa bort problemsträngar och annat. Alla småljud du kan råka göra med händerna som inte märks när du spelar utan dist blir mycket större och hörbarare när det komprimerats genom disten. Minsta ljud av att man bara flyttar handen eller nuddar till en annan sträng kan ge skrikande oljud, och ringande strängar ringer mycket längre, eftersom de är komprimerade.
Jag vill alltså hävda motsatsen. Man gömmer sig inte bakom dist, utan alla väggar försvinner och där står du helt naken med intsrumentet i dess med nakna form - Den fetdistade gitarren. Sen tycker jag inte att mycket dist döljer nåt som man bara får fram med lite eller helt utan dist heller.
Då blir slutsatsen så här: När man spelar gitarr med absolut fetdist så måste man ha koll på allt, och man kan göra allt den andra man gör med en gitarr ändå. Man kanske kan dra det så långt och säga att man uppnått gitarrnirvana när man behärskar ultravråldist. Då kan alla annat bara vara enklare