Dekonstruerad musik dödar engagemang

[JTarnstrom]

Efter att ha hoppat av jakten på det perfekta ljudet har jag lyssnat på mer musik än på mycket länge. En av anledningarna är kanske att musikspelandet är enklare med Sonos och iPod som de enda två källorna, men det har även infunnit sig en annan tänkbar förklaring – att det faktiskt låter bättre fast det rent tekniskt låter sämre än tidigare.

Efter att ha fått besvär av mina In Ear-lurar i sommarvärmen började jag shoppa efter en bra lur till min iPod. Är ofta på resa och jag ville ha ett par kompakta och bekväma lurar utan att behöva kompromissa för mycket med ljudkvaliteten. Provlyssnade ett gäng lurar och den enda som dög ljudmässigt i mina öron var AKG 181DJ men bekväma är bland det sista man kan kalla dem för.

Trots att jag hade avskrivit B&W P5 efter att ha läst en mängd recensioner och omdömen knallade jag ändå iväg till Hifiklubben för en lyssning. Första intrycket imponerade inte. Den öppenhet och mikroskopiska upplevelse som många finlurar erbjuder lyste med sin frånvaro. Stolsknarr, stråkskrap, andningsljud och annan mikroinformation som man har vant sig vid från bättre lurar (har AKG 271 och AT M50 som refereens) var helt frånvarande. Eftersom säljaren var upptagenmed annat blev jag sittande med lurarna på bra mycket längre än vad som var tänkt och lo and behold, efter ett tag kom jag på mig själv med att ha helt glömt bort ljudet – jag lyssnade på musiken. "De här låter skit", sa jag till säljaren. "Jag tar dem!".

P5:orna gör något annat än vad andra lurar gör. De får mig att höra melodier och kontrapunkter, de låter mig höra stämmor som en enhet, inte som olika lager av röster där man nästan hör att rösterna ligger på var sitt spår. Det är en lur som inte dekonstruerar musiken, helt enkelt. Och det är det som är min poäng. Alltför mycket av den hifi som jag har lyssnat på genom åren har dekonstruerat musiken istället för att presentera den som en helhet och med det har musiken blivit oengagerande.

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

[MagnusÖstberg]

Snart har du iallafall övertygat dig själv om det

Du gör medvetna val, det är det enda som betyder nått.

[Sanny_X]

"De här låter skit", sa jag till säljaren. "Jag tar dem!".

De kostar 3.000:-

Efter ha läst inlägget trodde jag det handlade om några mellanpris lurar som lät "mer kul än bra". Blev.... förvånad när jag såg priset.

[Svante]

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Handlar det inte om vad man låter ta fokus?

Jag ser ingen motsättning mellan bra ljudkvalitet och att höra musiken.

Däremot kan jag inse att man kan fokusera på ljudkvaliteten och glömma musiken. Precis som man kan fokusera på musiken och glömma ljudkvaliteten. Det senare är nog det allra vanligaste bland folk i allmänhet.

Fast allra ljuvligast blir det väl när man glömmer ljudkvaliteten för att den är bra?

[JTarnstrom]

"De här låter skit", sa jag till säljaren. "Jag tar dem!".

De kostar 3.000:-

Efter ha läst inlägget trodde jag det handlade om några mellanpris lurar som lät "mer kul än bra". Blev.... förvånad när jag såg priset.

Ja, de är jävulskt dyra. Mina AT och AKG-lurar är ju betydligt bättre och billigare i ett objektivt perspektiv men tyvärr klämmer de nåt infernaliskt över öronen. P5:orna är som att vila örat mot kudden. Även om ljudkvaliteten i de andra lurarna är bättre så håller P5:orna ihop musiken på ett bättre sätt.

[MagnusÖstberg]

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Handlar det inte om vad man låter ta fokus?

Jag ser ingen motsättning mellan bra ljudkvalitet och att höra musiken.

Däremot kan jag inse att man kan fokusera på ljudkvaliteten och glömma musiken. Precis som man kan fokusera på musiken och glömma ljudkvaliteten. Det senare är nog det allra vanligaste bland folk i allmänhet.

Fast allra ljuvligast blir det väl när man glömmer ljudkvaliteten för att den är bra?

Så upplever jag mångas resa, de fastnar i detaljnivåer och en evig strävan istället för att njuta.

[JTarnstrom]

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Handlar det inte om vad man låter ta fokus?

Jag ser ingen motsättning mellan bra ljudkvalitet och att höra musiken.

Däremot kan jag inse att man kan fokusera på ljudkvaliteten och glömma musiken. Precis som man kan fokusera på musiken och glömma ljudkvaliteten. Det senare är nog det allra vanligaste bland folk i allmänhet.

Fast allra ljuvligast blir det väl när man glömmer ljudkvaliteten för att den är bra?

Tror att många inspelningar avslöjar mer än vad artisten och producenten hade tänkt. När man sitter och lyssnar i mixningssituationen är det inte min upplevelse att man fokuserar på just de mikrodetaljer som tenderar att avslöjas i många hifianläggningar. Jag tror att det kan finnas en viss motsättning i det avseendet, att detaljerna kan distrahera. Jag vet ju själv vilken wow-känsla det kan ge att höra de där detaljerna som man inte har hört tidigare, men lyssnar jag verkligen på musiken då, eller bara på inspelningen?

[JTarnstrom]

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Handlar det inte om vad man låter ta fokus?

Jag ser ingen motsättning mellan bra ljudkvalitet och att höra musiken.

Däremot kan jag inse att man kan fokusera på ljudkvaliteten och glömma musiken. Precis som man kan fokusera på musiken och glömma ljudkvaliteten. Det senare är nog det allra vanligaste bland folk i allmänhet.

Fast allra ljuvligast blir det väl när man glömmer ljudkvaliteten för att den är bra?

Så upplever jag mångas resa, de fastnar i detaljnivåer och en evig strävan istället för att njuta.

Får nog medge att jag själv är ett offer för den resan men det kan ju faktiskt vara så att vi fungerar olika i vår förmåga att hantera informationsflödet. För såna som mig är det kanske low-fi som gäller.

[Mats]

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Nej. Däremot kan man uppenbarligen mena olika saker med "det goda". För mig är det heltokigt att utvärdera musikutrustning enbart utifrån ett ljudperspektiv, det intressanta är att göra det utifrån ett musikaliskt perspektiv. Känns som att det är det dina upplevelse handlar om.

[_Fredrik_]

För mig har anläggningen blivit ett alibi för att komma i kontakt med musik i huvudtaget, har fan inte tid och lust i vardagen att verkligen lyssna på musik. Låter konstigt kanske, men så är det.

För att lyssna på musik skulle jag behöva ha lite tråkigt i en längre period, inte massa annat som stör, foto tex, och kanske en skivspelare med begränsat antal skivor. Då skulle lugnet och fokus uppstå. Jag kanske har ADHD

[KarlXII]

För mig har anläggningen blivit ett alibi för att komma i kontakt med musik i huvudtaget, har fan inte tid och lust i vardagen att verkligen lyssna på musik. Låter konstigt kanske, men så är det.

Den var inte dum faktiskt. Klarsynt, Fredrik.

[Svante]

...sen är det så för min del iaf att jag faktiskt finner ett nöje i när det låter bra, i sig. Alltså när anläggningen och inspelningen ger en illusion av att det faktiskt finns folk där som spelar framför mig.

...och jag kan också bli fascinerad av tekniska detaljer i hur baffeldiffraktionen fungerar eller om det är turbulens i basreflexröret.

Men det finns ingen motsättning i det, det är tre olika saker som var för sig är intressanta. De hänger ihop, men det går att fokusera på en i taget om jag vill. Eller snarare ignorera "de två andra".

[JTarnstrom]

...sen är det så för min del iaf att jag faktiskt finner ett nöje i när det låter bra, i sig. Alltså när anläggningen och inspelningen ger en illusion av att det faktiskt finns folk där som spelar framför mig.

...och jag kan också bli fascinerad av tekniska detaljer i hur baffeldiffraktionen fungerar eller om det är turbulens i basreflexröret.

Men det finns ingen motsättning i det, det är tre olika saker som var för sig är intressanta. De hänger ihop, men det går att fokusera på en i taget om jag vill. Eller snarare ignorera "de två andra".

Själv är jag av den sorten att jag är extremt känslig för störande ljud, i alla sammanhang, må det vara elementbrus, ljud från grannen, trafik eller något annat. Sånt gör det oerhört svårt för mig att koncentrera mig på något öht. Det kan ju vara en anledning till att jag upplever finhifi som för detaljerad. Hela tiden tycks mina sinnen dras till detaljer och enskildheter istället för att lyssna på helheten. När jag lyssnar på musik live r det aldrig så men då verkar den allmänna brusnivån vara så hög att den maskerar detaljerna.

[MagnusÖstberg]

För mig har anläggningen blivit ett alibi för att komma i kontakt med musik i huvudtaget, har fan inte tid och lust i vardagen att verkligen lyssna på musik. Låter konstigt kanske, men så är det.

Den var inte dum faktiskt. Klarsynt, Fredrik.

Kan ni förklara lite hur ni tänker?

[phloam]

Man får försöka ha det musikaliska budskapet som ledstjärna. När är mikrodetaljer och absolut närvaro egentligen en del av det? Musiker som sliter hela sina liv för att spela klassiska stycken med rätt känsla - och så sitter folk och upplever stolskrap? Jag hade fan blivit förbannad om jag vore musiker

Det är ju så lätt hänt, att man hör en grej och så byter man fokus utan att man vill det. Om så bara för ett ögonblick.

Min slutsats blir att man kanske måste låta musiken bestämma hur man lyssnar - vilken anläggning, plats, omständigheter, fokus... HiFi tenderar att bli låst till Sweetspot och huvudanläggningen, men idag finns det möjliga alternativ. Lägg till lurar, iphone, köksstereo osv. Den bästa anläggningen kanske inte är mest "allround" vad gäller musiklyssnande s.a.s.

[_Fredrik_]

Magnus, jag skulle aldrig sitta i sweetspot och lyssna om jag inte hade lite feta prylar som uppmuntrar detta, lite draghjälp helt enkelt. Vissa musikproduktioner kräver sweetspotlyssnande och är ganska intetsägande som bakgrundsmusik så jag skulle aldrig ha lyssnat på dom utan min fina anläggning. Tyvärr har jag lyssnat på en del skräp också, just pga min påkostade anläggning.

Om jag inte ville ha bioljud skulle jag skaffa mig ett par typ Larsen eller Carlsson som jag tycker är snygga och aldrig någonsin mer sitta i sweetspot och leta efter brister.

Jag tillgodogör mig musik bäst genom ej aktiv lyssning, helst gör jag nåt annat samtidigt.


I slutändan tror jag iaf att jag upptäckt mer musik, än jag skulle gjort utan hifiintresset. Fast jag är inte säker på det heller.

[phloam]

För mig har anläggningen blivit ett alibi för att komma i kontakt med musik i huvudtaget, har fan inte tid och lust i vardagen att verkligen lyssna på musik. Låter konstigt kanske, men så är det.

För att lyssna på musik skulle jag behöva ha lite tråkigt i en längre period, inte massa annat som stör, foto tex, och kanske en skivspelare med begränsat antal skivor. Då skulle lugnet och fokus uppstå. Jag kanske har ADHD

Jag vet inte varför jag här kommer att tänka på Eldritch i Sisters of Mercy som sa i en intervju att denne isolerade sig fullständigt från mediabruset en längre tid, då han skulle skriva låtar - det var då det började rinna till inombords. Kanske är liknande för att Lyssna.

Sen vad gäller tid och lust så kan kanske en begränsad skivsamling få en att fokusera på vilken musik man egentligen behöver...!

Intressant tråd detta

[subjektivisten]

Det jag tror ofta dödar engagemanget är den ständiga oro att "vad händer om jag byter till en annan förstärkare" eller "med en kabel X så kanske jag får till basen".
Att släppa placebospöket och istället lägga energi på dom saker som verkligen betyder något och resten på att lyssna på musik, tror jag kommer höja engagemanget rejält.

[phloam]

Alltför mycket av den hifi som jag har lyssnat på genom åren har dekonstruerat musiken istället för att presentera den som en helhet och med det har musiken blivit oengagerande.

Trådfrågan blir därmed: Kan det bli för mycket av det goda?

Vad är det i återgivningen som musiken behöver för att komma till sin rätt? Om vi tar detaljrikedom, dynamik/headroom, frekvensomfång/kurva, volym.

När vill musken bli särskådad i lupp, Hasselbladad så varenda pormask syns(hörs)? Vilken musik önskar det? Det finns säkert sådan - men det gäller kanske inte all musik.

Jag minns särskilt en gång då jag tvingades lyssna på en för mig mycket intressant skiva m.h.a. normalband i halvdan kassettspelare med enkla lurar. Det lät inte "bra." Suddigt, avrullat, bastunt, dynamikfattigt - kämpade för att höra texten, hjärnan lade till och drog ifrån hej vilt. Men spännande lyssning med totalt engagemang!

Sen hörde jag samma skiva senare i "hifi" - och tänkte "Nej.... var det så här??" Inte helt positiv upplevelse. Fel fokus, detaljer som störde.

Tidigare hade jag, trots alla fel, på nåt sätt fått "kärnan" av musiken presenterad för mig - på ett sätt som stimulerade fantasin, vilket i sin tur passade själva musiken väldigt bra. Jag hade inte stört mig på produktionsmissar, mixning, detaljer, i vare sig musik eller ljud.

Det var som att uppleva ett spökslott en stormig natt - för att sen se samma ställe i klart dagljus. Annan musik hade kanske inte mått bra av den misshandeln. Men då funkade det på nåt konstigt sätt..!

Eller så bara är det en förskönande efterkonstruktion det hela Men minnet finns kvar av skillnaden i upplevelse.

[lennartj]

...sen är det så för min del iaf att jag faktiskt finner ett nöje i när det låter bra, i sig. Alltså när anläggningen och inspelningen ger en illusion av att det faktiskt finns folk där som spelar framför mig.

...och jag kan också bli fascinerad av tekniska detaljer i hur baffeldiffraktionen fungerar eller om det är turbulens i basreflexröret.

Men det finns ingen motsättning i det, det är tre olika saker som var för sig är intressanta. De hänger ihop, men det går att fokusera på en i taget om jag vill. Eller snarare ignorera "de två andra".

Själv är jag av den sorten att jag är extremt känslig för störande ljud, i alla sammanhang, må det vara elementbrus, ljud från grannen, trafik eller något annat. Sånt gör det oerhört svårt för mig att koncentrera mig på något öht. Det kan ju vara en anledning till att jag upplever finhifi som för detaljerad. Hela tiden tycks mina sinnen dras till detaljer och enskildheter istället för att lyssna på helheten. När jag lyssnar på musik live r det aldrig så men då verkar den allmänna brusnivån vara så hög att den maskerar detaljerna.

Där är vi extremt olika, jag har jättelätt att filtrera fram essensen av musikupplevelsen jag söker även om den kommer från en inte helt perfekt vinyl- eller schellack-skiva återgiven i en halvdan rumsakustik.
Dock får upplösningen i återgivningen inte ta överhanden från homogenitet, samklang och timing.
Det finns dåliga anläggningar som imponerar på vissa personer på grund av att de bombarderar lyssnaren med ett myller av detaljer utan (av mig upplevt) sammanhang. Jag vet inte om det beror på någon form av tids- eller fasfel men något fel är det, som gör att mitt hörselsinne (öron + hjärna) vid sådana fel blir förvirrat och inte förmår att processa ljudinformationen till något som jag upplever som en illusion av välspelad musik.

[enJohn]

Jag har gjort liknande reflektioner som de trådskaparen beskriver i de första inläggen. När jag har lyssnat på musik som jag vet tilltalar mig, som gör mig upprymd, eller vilka känslor de nu slår an, så har jag ibland vid lyssning via bättre utrustning (ofta lurar) känt att musiken bli dekonstruerad. Och därmed berövad sin mystik, vilket i sin tur påverkar mitt engagemang. Jag hör en massa detaljer, stora och små - men kan inte höra det som engagerar mig. "Var det inte mer än så?" brukar jag tänka då, om låtar som jag älskar/älskat.

Men.

Sedan har jag hört låtarna igen - och drabbats av den passion jag varit van med! Tjoho! Hurra! Magin finns ju där! Artisterna ÄR genier, precis som jag alltid trott.

Till skillnad från trådskaparen har dessa två olika extremer i upplevelse inträffat när jag lyssnat med precis samma utrustning. I vissa fall enklarre in-ear-lurar, ibland via bättre lurar eller via högtalarna.

Min slutsats är att min egen perception inte är konstant. Vad som orsakar de vitt skilda upplevelserna kan ju vara många saker, stressnivå, fokus, humör etc. Sällan är jag dock medveten om vilket humör jag är på. Hur jag kommer att reagera vet jag inte förrän efteråt.

/en john

[conny_a]

Det kanske är så att B&W P5 konstruerats på ett bra sätt? Priset är ju ändå rätt högt så det finns i alla fall potential att elementen och övrig byggteknik är av hög klass.

Då låter även iPod, MP3-filer och den mesta musiken ganska OK. Jag tycker själv att Spotify låter bra, trots att mycket information kastats bort. Däremot låter kanske den riktiga högupplösta ljudfilen bättre ... men det har hänt att CD-skivan låter sämre, t ex om sångmikrofonen överstyrts ibland. Det hörs inte lika bra via Spotify - maskerats om man så säger.

[_Fredrik_]

Phloam, bra skrivet, spökslottsliknelsen är bra.

[JTarnstrom]

Det kanske är så att B&W P5 konstruerats på ett bra sätt? Priset är ju ändå rätt högt så det finns i alla fall potential att elementen och övrig byggteknik är av hög klass.

Pressmaterialet som B&W har använt vid lanseringen av P5 tyder på att de har haft ett annorlunda angreppssätt jämfört med andra lurtillverkare. Överdriven bas och diskant verkar inte vara deras påse.

[phloam]

JTärnström, nyfiken, gärna länk om du har...! (eller så letar jag)

[phloam]

Min slutsats är att min egen perception inte är konstant. Vad som orsakar de vitt skilda upplevelserna kan ju vara många saker, stressnivå, fokus, humör etc. Sällan är jag dock medveten om vilket humör jag är på. Hur jag kommer att reagera vet jag inte förrän efteråt.

Intressant observation!

Frågan är - om perceptionen (kognition?) inte är konstant, ska anläggningen vara det? Är den helt transparenta anläggningen egentligen konstant optimerad för en enda typ av extremt välinspelad närvarobaserad musik?

Eller - tänk om den i grunden perfekta anläggningen hade knappar som anpassade hela återgivningen efter musiken man spelar och vilket tillstånd lyssnaren är i (vill vara i)? Hur skulle man använda dem då?

Eller är det bättre med olika anläggningar? Ett PA, en vintage, en transparent, en ambient, en bärbar, en bio, en bakgrunds..... är det dit vi är på väg, ovetandes?

[_Fredrik_]

Flera anläggningar? Ja tack.

[Svante]

När vill musken bli särskådad i lupp, Hasselbladad så varenda pormask syns(hörs)? Vilken musik önskar det? Det finns säkert sådan - men det gäller kanske inte all musik.

Alltså, den där frågan tycker jag är felvänd. Jag skulle vilja fråga:

När vill musiken bli distorderad, komprimerad och limiterad? När vill man att basljuden tas bort, när vill den bli diskanthöjd så att det skär i s-en?

Musik är som bäst live, när det finns någon som är duktig att spela, som har kul när han gör det. Vem skulle komma på idén att sätta upp en skärm mellan mig och honom för att mosa tonkurvan?

[_Fredrik_]

När ni säger att musik är bäst live, menar ni då popmusik uppspelad i en pa-anläggning eller den andra sorten som utgör kanske 1%?

[zidanefromhell]

Ja mer konkreta musikexempel skulle kanske klargöra en del. Lite skillnad på en skitig Joy division platta och en audiofil inspelning av Prokofiev!