Kan anläggningen bli för bra?

[music4ever]

9 år senare och frågan är fortfarande, "kan anläggningen bli för bra"?

Jag säger fortfarande, nej, den kan inte bli för bra.

[jonasp]

9 år senare och frågan är fortfarande, "kan anläggningen bli för bra"?

Jag säger fortfarande, nej, den kan inte bli för bra.

Medhåll. Inte i dagens läge.

[sprudel]

Go bump där.
Ursprungsfrågan är ju tokig eftersom bra är ett värdeomdöme. Mer explicit, kan jag tycka för mycket om anläggningen?
Ser i förlängningen ett slags drogproblematik, där livet har fokuserats på anläggningen och annat viktigt får stå tillbaka och man hamnar i social misär och ekonomiska bekymmer pga kärleken till sin anläggning.

[goat76]

Man kan väl ha en onödigt bra anläggning ifall man inte först åtgärdar rummets akustik eller åtminstone tar ner efterklangen. Att ta sig tiden att hitta den bästa möjliga placeringen av sina högtalare är även det väldigt viktigt. Dessa två saker kan nog vara de största uppgraderingarna, såpass stora att man dels kanske skulle vara nöjd med det man redan har, men även för att fullt ut kunna dra nyttja av de uppgraderingar man gör.

[Baffel]

Go bump där.
Ursprungsfrågan är ju tokig eftersom bra är ett värdeomdöme. Mer explicit, kan jag tycka för mycket om anläggningen?
Ser i förlängningen ett slags drogproblematik, där livet har fokuserats på anläggningen och annat viktigt får stå tillbaka och man hamnar i social misär och ekonomiska bekymmer pga kärleken till sin anläggning.

Jag gillar rörförstärkeri. Min drog. Har nu lärt mig att det egentligen låter skit med rörförstärkare men jag tycker det är trevligt att lura mig själv . Mysigt med rör som lyser i höstmörkret

[Anders J]

Nej, bättre är alltid bättre och kan inte vara sämre.

Men alltsedan den dag, sannolikt i lustet på sextiotalet, då jag var på något slags hifi-mässa på hotell Gillet vid Brunkebergstorg och för första i mitt liv kom i kontakt med "komponentstereo" med rökfägade plexiglashuvar och valnötsfanerade apparater så fäste sig en dröm i mitt sinne.

Det har blivit många etapper på vägen. Nu sist så bytte jag mina piPs till pi60s och då hade jag blivit litet medveten om detta att förverkliga drömmar riskerar att lämna en tomhet efter sig, litet som att "men nu då"? Jag lyssnar mest på kammarmusik och funderade litet på om det egentligen var en nödvändig förbättring?

Första Gran Cassa-slaget löste ju denna antydan till tvivel, men jag tror att det nu är "tillräckligt bra", och även om iö gör något nytt esoesoteriskt hugget ur ett tiotons marmorblock så tror jag att jag sitter nöjd.

Fast jag blev betänksam häromkvällen. Jag såg fram emot Herbert Blomstedt med RSO. Det gick inte att ta miste på den väldiga och ömsesidiga värmen mellan orkester och dirigent, men det lät platt, färglöst och utan värme och rymd. Nedrans, är det något fel? Eller var det jag som var på fel våglängd?

Hade jag t ex varit på resa och suttit med en laptop och hörlurar så hade nog konserten bitit sig fast i minnet som positivt, värmen hade s a s övervägt! Men jag skulle inte vilja extrapolera det till att min lyssning var för bra, slutsatsen måste istället bli att Berwaldhallen är väldigt svår! Och det är ju dessvärre ingen nyhet.

Dagen efter lyssnade jag på Currentzis Tjajkovkij-sexa, inspelad av Damien Quintard. Karl-Otto Valentin (SR) brukade vid studiebesök dema det enormt plötsliga fortissimo-utbrottet efter den bortdöende klarinetten i första satsen och det var ju ändå alltid så att trots A-Dolby så gjorde bl a bandeko att man ändå inte kunde ta ut svängarna riktigt. Jag tror inte att jag någonsin hört ett återgivet dynamiksprång på det viset som Damien inte bara spelat in utan även släppt vidare till CD och FLAC.

Så nej, det är ingen fel på min lyssning. Rekommenderas att provlyssna, se till att det är tyst och ställ nivån så att ni faktiskt hör klarinettens sista toner före utbrottet. Cirka 10 minuter in i satsen.

Men jag är ju ändå litet sugen på att se om om det skulle gå att åstadkomma något med 300B. Eller klass-D?