Förstod du inte heller vad han ville ha sagt? Jag tror han ville vara med i
diskussionen bara, och samtidigt (omedvetet) ta chansen att spela indig-
nerad för att förstärka den roll han givit sig själv. En trivselgrej/social reak-
tion, liksom.
Tycker för övrigt att det du skrev om att musik kan vara "för bra" var lite
intressant. Egentligen tycker jag bara om musik som ÄR så bra så att den
har möjligheten att störa. Har liksom aldrig förstått vad man skall ha musik
till, som är sådär menlösa att den inte KAN störa. Då tycker jag oftast att
det är bättre att det är tyst.
Så om musik stör mig med sin "braighet", så väljer nog mellan att sätta av
och att spela den på en anläggning som ger den mera distans. Hellre än att
spela musik som är mera intetsägande.
Men riktigt sant är det inte, för jag hade en period för 25 år sedan då jag
fann att Mozarts stråkkvintetter var så ointressanta att jag kunde spela
dem utan att de överhuvudtaget på något enda sätt störde mina tankar,
men ändå tjänade de syftet att dränka ljudet från datorernas fläktar. Jag
stod inte ut med dem så länge dock. Huga vilket mög.
- - -
phloam skrev:@IngOehman:
At?
(@ = at = "vid" på engelska)
phloam skrev:När man lyssnar på musik på en anläggning så är man ju nånstans ändå medveten om vilken kvalitetsnivå anläggningen är på. Den medvetenheten, förväntningarna, plus sammanhanget i vilket tekniken och lyssnandet ingår, hjälper till att forma upplevelsen. När man sätter sig i sweetspot, som många gör, för att njuta av särskilt välljudande musik, så är det en medveten handling.
Det kan du arbeta bort.
Och du MÅSTE göra det om din hjärna skall vara helt fri att vara i musikens
värld.
phloam skrev:Går man ut i garaget och sätter på radion är det ett annat lyssnande. Det finns nog lika många lyssningssätt som det finns skilda sammanhang med olika anläggningar.
Varför skulle man lyssna olika?
Den enda skillnaden är att behållningen är lite mindre. Men med den mesta
musiken är inte skillnaden så stor. Så blir det om den enklare anläggningen
är enkel "på rätt sätt".
Det finns en brittisk hifi-journalist som för en förfärlig massa år sedan (jag
tror att Bill50x kan veta vem det är) arbetade fram en terminologi som utan
att vara fysikaliskt entydig eller definierbar, ändå kan användas och vara till
stor nytta för att kommunicera intryck, och han talade om att färgningar,
trots likartad storlek kan vara additiva eller subtraktiva, perseptivt. Alltså
att man (i en A/B-jämförelse med något bättre) upplever att ett fel är till-
lagt, eller att något av musiken fattas.
Subtraktiva fel pockar inte på uppmärksamhet, och utgör därför inget större
hinder för musikfokuset, alltså att man skall kunna lyssna via en anläggning
med sådana fel, utan att felen påminner om att man lyssnar på apparater.
phloam skrev:T.o.m. användning av glasögon kan vara kontextuellt beroende, om man hellre har ett par gamla solglasögon med recept att ha i båten på sommaren. Gör inget om de är lite gamla och repiga. Eller när man byter polaroid- mot terminalglasögon. Seende, men ändå lite olika. Du är medveten om när du byter och varför.
Det var väl det jag skrev. Men poängen var, att man ju när man använder
dem (det vill säga tittar på något), om allt är väl, inte har själva glasögonen
i tankarna.
Fast om glasögonen har något allvarligt fel, t ex att det är ett stort fett
tumavtryck på ena glaset, så påminns man om dem, och vad jag säger att
OM så sker, så är det som regel en nackdel.
phloam skrev:Så anläggningen behöver inte vara perfekt eller slutgiltig för att man ska glömma bort allt annat än musiken under den sessionen, på samma sätt som man vänjer sig vid solglasögonen och terminalglasögonen efter en liten stund.
Ja, det var det jag skrev.
Att jag på min fritid alltid lyssnar likadant oavsett anläggning, inklusive om
det är en transistorradio (om det inte finns fel som är så förfärliga att det
är omöjligt att inte tänka på anläggningen).
phloam skrev:Man kan inte vara helt omedveten om vad man använder. Speciellt då inga glasögon, eller anläggningar, är helt perfekta lösningar.
Du behöver lämna den tron, för det kan man visst!
Och är allt i harmoni så reflekterar man bara över situationen när man har
behov av göra något år den - att sätta på eller byta glasögon. Det vill säga
när det finns ett värde i att göra det.
Resten av tiden kan de vara så raderade ur en medvetande att man, som
jag ofta när jag har solglasögon, reflekterar över att det, framåt aftonen,
känns överraskande mörkt för klockslaget, innan jag upptäcker att jag har
solglasögon på mig.
phloam skrev:Så jag tycker faktiskt att det vore "för bra" att använda vardagsglasögonen vid segling eller sport, då man inte behöver vara snygg eller se perfekt, utan vill kunna riskera att man tappar dem osv utan större förlust. Dålig analogi men ändå
Nejdå, jättebra analogi.
Du argumenterar ju åt mig! Nackdelen är som du skriver inte hur bra de är,
utan den större förlusten. Tack för ännu ett exempel som stöder min tes!
phloam skrev:Med Hifi är det samma sak, jag vill inte ha en perfekt ljudupplevelse som väckarklocka eller när jag jobbar med nåt eller så. Perfekt ljud i en icke-optimal lyssningssituation kan vara störande eller "för bra", för mycket att ta in. Som tur är kan man välja
Ja just det där har jag ju skrivit om många gånger, och kanske har du en
poäng med att det faktiskt ÄR ett exempel på att man kan kalla något för
"för bra".
Jag köper det! I den betydelsen
kan man kanske kalla det för "för bra". Jag ger
mig, du har rätt.
Fast får jag välja, så ser jag det ändå hellre som en fråga om perspektiv.
Olika återgivningar kan ge perspektiv med olika distans, utan att jag vill se
det som något som går att definiera som lägre eller högre kvalitet.
Ungefär som olika stolar i konserthuser gör det, och till och med om man
öppnar dörren och går ut så är ju fideliteten fullständig, men som sagt - det
är mer distant.
Och om jag skall jobba med något jag behöver koncentrera mig på så byter
jag praktiskt taget alltid från pi60s till piP eller till och med piM. Inte för att
de är sämre, utan för att det gör musiken "stör mindre". Ju mindre rum det
handlar om, desto sämre blir piP på att störa tillräckligt lite, men piM klarar
det alltid.
I ett riktigt stort rum kan dock pi60s få samma roll, alltså att vara det där
harmlösa systemet som passar för bakgrundsmusik...
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).