Nattlordens tråd om maskering i tidsdomänen adresserar ett extremt intressant och viktigt område inom musik och ljudteknik, vilket också rymmer många delfrågor som exempelvis musikalisk interpretation, tajmning, linjäritet, dynamisk linjäritet, dynamikområde, maximalt ljudtryck, signal/brusförhållande, akustik, objektiv prestandaverifiering med flera.
Jag har forskat om en del av detta.
http://studioblue.se/forskning/forskning
http://studioblue.se/forskning/signalhantering
http://studioblue.se/forskning/linear-t ... t-response
http://studioblue.se/forskning/tajmning
http://studioblue.se/forskning/nya-begrepp
När det gäller maskering i tidsdomänen ur perspektivet hi-fi och återgivning handlar problemet framför allt om akustik och dynamisk linjäritet. Samtidigt har människan förmåga att perceptuellt detektera musikhändelser ur tidsperspektiv på ett enastående bra sätt trots tekniska fel i använd ljudutrustning (i inspelningskedjan såväl som i uppspelningskedjan).
Olika lyssnare och musiker har synnerligen olika tajmningsupplösning. Tajmning som interpretationsparamter går att utveckla liksom förmågan att detektera objektivt verifierbar dynamisk olinjäritet. Detta är för övrigt en av de viktigaste och mest utslagsgivande delarna av Ljudtekniska Sällskapets lyssningstester. Vidare var detta ett område som fokuserades i Studio Blues specialkurs i musikproduktionsanalys för LTS (se Musik & Ljudteknik nummer 2 2009, nummer 1 2010 med flera).
Hur en hi-fi-anläggning inklusive lyssningsrummets akustiska förutsättningar fungerar när det gäller maskering i tidsdomänen handlar i hög grad om efterklangstid i olika frekvensområden; resonanser; de tidiga reflexernas antal, ankomsttid till lyssnaren, deras nivå och frekvensspektra. Detta har Ingvar Öhman kartlagt grundligt och även skrivit artiklar i Musik & Ljudteknik om (för mycket länge sedan).
Även Stig Carlssons strävan att få direktljudet och de närmaste begränsningsytornas reflexer att komma i fas upp till så höga frekvenser som möjligt sorterar under denna frågeställning.
Ett problem i sammanhanget är att det finns så många parametrar som bidrar till helheten att försök att förenkla och generalisera riskerar att bli missvisande.
Ur mitt perspektiv tycker jag att problemet är störst när det gäller inspelning och musikproduktion. Även processering (läs komprimering vilket nästan alltid görs) vid mastering (vanligen kallad ”mastering) utgör ett stort problem i sammanhanget genom att kompressorkretsen hanterar olika instrument/ljudkällor inkonsekvent genom att styras av summaamplituden eller annan extern styrsignal. Summaamplituden korrelerar inte till människans psykoakustiska hörande vilket betyder att när kompressorn dra upp eller ned en nivå för exempelvis en sångröst bara för att en bastrumma ljuder eller slutat ljuda, då kommer vi att tolka den musikaliska händelsen annorlunda. Ett problem är att det inte går att förutse exakt hur denna psykoakustiska förvrängning fungerar.
Jag är ordförande i Ljudtekniska Sällskapet samt forskare, lärare och rektor vid Studio Blue.