Eldare skrev:
...
Jag är tyvärr i den omständigheten att det som för mig är lyssningsrummet samtidigt är sällskapsrum, tv-rum och allmänt en plats där mitt intresse måste samsas med en massa andras. ...
Nu är jag väl ute och seglar, men jag har ibland funderat på hur den stämning man försätts i i vissa miljöer påverkar upplevelsen av vad man lyssnar på. Detta är nog ännu svårare att diskutera objektivt än vad som är en bra och en mindre bra högtalare så jag viker vänster...
Det är förmodligen den vanligaste situationen, att ha stereon i vardagsrummet.
Jag har alltid haft det innan jag flyttade hit.
Men å andra sidan bodde jag singel förut, så det blev inte så mycket kompromiss då heller.
Alltså, stämningen tycker jag är VÄLDIGT avgörande för upplevelsen.
Jag vill ha en - åtminstone - dämpad belysning, fast helst vill jag sitta med ögonen ÖPPNA i ett NÄSTAN helt mörkt rum.
Att blunda tycker jag inte ger samma resultat.
Apropå stämning:
Igår lyssnade jag på en biliotekslånad platta med Dvoraks sjua.
Jag tyckte inte att den där riktiga verklighetskänslan infann sig.
Medan jag lyssnade började jag faktiskt fundera lite på att vrida en aning på högtalarna.
Jag pausade, gick upp i köket och gjorde en kopp kaffe.
Väl nere igen, så fortsatte jag att spela från det ställa jag hade pausat.
Nu lät det helt plötsligt väldigt illusoriskt!
Någon vridning av högtalare blev det aldrig.
Jag hade bara pausat, rest mig upp och rört på mig lite.
Hade inte ens smuttat på kaffet...
Hm, vill jag ha ett bra resultat, oavsett hur det går till?
Eller vill jag helst av allt optimera tekniken?
Utesluter det ena det andra?
Nej, det tror jag inte.
