Denna tråd är startad för att de som tror att det finns generella problem i
den riktningen skall kunna diskutera saken i den här tråden, så de slipper
göra det i en annan tråd, som handlar om rör, rörs linjäritetsegenskaper och
andra spännand egenskaper de kan ha, som kan bidra till att de eller vissa
av dem uppfattas på ett positivt sätt av många.
Min utgångspunkt i den här tråden är att jag vill hävda att påståenden om
att transistorförstärkare skulle ha en speciell sorts problem i diskanten är
mest en myt.
Men det finns skäl till att myten kommit fram, skäl som inte allihopa beror på
bara enfald, utan på att musikåtergivning faktiskt är ett mycket komplext
ämne och att förutsättningarna är kluriga och lätt kan leda till att den som
lyssnar men saknar vissa grundinsikter - drar fel slutsatser. Även förnuftiga
människor kan alltså ledas snett och dra väldigt felaktiga slutsatser.
- - -
För protokollet vill jag dock klargöra att det skälvklart finns skilllnader mellan
olika förstärkare att att det finns de som har klart sämre diskantåtergivning,
men frågan för tråden är alltså om det finns något komponentkarakteristiskt
som leder till mera generella problem som kan kallas "transistorförstärkares
dynamiska distorsion"? Alltså saker som framförts som varande verkliga nog
för att vissa skall undslippa sig spydiga formuleringar som "de som inte inser
det där med trissestegens dynamiska dist".
Jag säger såhär i början av tråden ingenting alltför bestämt, men kan väl
berätta att jag inte har stött på några fenomen som får mig att tro att nå't
sådant skulle finnas. De fall där diskanten har låtit dåligt med vissa förstär-
kare så har det alltid funnits klart konkreta och rimligt lättfunna orsaker till
det, och i fall då det låtit dåligt om visst programmaterial, med förstärkare
som inte i F/E-lyssning tycks påverka signalen signifikant, har det funnits
enkla skäl till det också.
Vh, iö
