joel skrev:Kul inlägg Peter!
Låt mig dra lite förhastade slutsatser så kan väll du rätta dem
Betyder det du skrev ovan att man kan "spela in sig själv" (i meningen att "spela in en högtalare) dvs. lyssnar man t.ex. tillräckligt länge på sångröster och gitarrer återgivna på ett visst sätt bygger man upp en inre referens anpassad till detta. Nervbanorna "bränns in" efter vad man faktiskt hör allt som oftast när man lyssnar på musik och därmed får för sig att det är så sång och gitarr skall låta?
Detta borde kunna resultera i extremt olika inre referens hos olika individer.
Eller utsätts vi för tillräckligt mycket live musik för att kompensera för hur våra anläggningar reproducerar musik?
Tal hör vi ju dagligen men sång hör inte jag så ofta på mitt kontor.
Om ovan stämmer skulle det förklara de enorma meningsskiljaktigheter folk har om olika anläggningar. dvs. ju mer fanatisk hifi människa man är som tycker att man har hittat rätt och lyssnat på sin fantastiska anläggning 4timmar om dagen i 20år ju mer programmerad är man att det är just så det skall låta.
Kan även komplexiteten på materialet påverka hur väl inspelad på sin anläggning man kan vara?
Det är ofta som det framförs att vissa anläggningar som verkar vara olinjära mätmässigt låter jättebra på mindre komplex musik. Kan det bero på att man har trimmat in sin inre referens på akustiska instrument och röster men när programmaterialet blir för komplext håller inte den inre referensen längre?
Svammel svammel...
Förstår knappt själv vad jag insinuerar men om någon förstod så vore det intressant med era tankar om ovan
Hepp
/Joel
edit lite av stavfelen
Det finns inte 2 hjärnor som är varandra lika och har aldrig funnits genom historiens gång. Inte ens enäggstvillingars hjärnor. Det där med bränns in är en bra benämning. Nerverna med synapsövergångar är plastiskt vilket innebär att det kontinuerligt förändras. Hos musiker t.ex. violinister har specifika delar av hjärnan växt och det har man gjort många mätningar på.
Det är många nerver som bränns in beroende på vad du gör. Det är inte bara hörseln det handlar om utan allt som har med motorik att göra övas ju också upp. Vad du än tränar på så blir du bättre. Det beror på att motoriken som ju styrs av nerver och nervimpulser i dessa nerver tränas upp under utövning. Det om något är på grund av minnesfunktioner och plasticitet. Hör man ett musikstycke flera gånger så känner man igen det och det beror på minnet och därmed förändrade synapsövergångar. På så sätt kan man säga att man har spelat in sig själv. Naturligtvis har alla människor olika inre referens. Huruvida man kan gå att lyssna på live musik för att kompensera anläggningars reproducerade musik vill jag dock låta vara osagt. I vissa fall ja, men jag tror också på tvärtom i andra fall d v s motsatsen till kompensering.
All inlärning av vad det än vara må beror på plasticitet hos synapsövergångar. Det finns ett begrepp som kallas habituation. Det är en form av invänjning d v s man reagerar på första stimulus och därefter vid upprepade sådana stimuli reagerar man mindre och till slut inte alls. Detta är också en inlärningsprocess men den sker mer och mer ickemedvetet. Allt händer i synapserna. Man säger att hjärnans processer uppvisar icke-invarians.
nationalencyclopedin skrev:Invarians: oföränderlighet i de matematiska uttrycken för naturlagarna.
Se invarians som något som inte varierar t.ex. då man ändrar någon parameter och därefter ändrar tillbaks parametern exakt lika mycket. har man 10 och lägger till 1 så får man 11. Om man då drar ifrån det man la till d v s 1 så får man 10 igen. Det råder invarians. Skulle resultatet bli 9 istället så råder icke-invarians. Matematiker och fysiker har kanske striktare bevisföring, men för mig räcker detta än så länge.
Nervimpulser eller snarast Aktionspotentialer i nerver uppvisar total invarians genom nerven. Det betyder att aktionspotentialer på nervens utgång är exakta replica av aktionspotentialerna på samma nervs ingång oberoende av annan yttre information eller av inre information eller känslor. Jonvandring hos friska nerver fungerar så. Detta räknas som absolut faktum. En aktionspotential är en aktiv händelse i form av en potential som kontinuerligt byggs upp på grund av jonvandring genom ett membran som är nervens hölje.
En vanlig kopparkabel t.ex. är inte aktiv. Det som är på dess utgång är inte identiskt det som fanns på ingången just därför att signalöverföringen genom kopparkabeln är passiv. Receptorer, till skillnad från neuroner, är passiva och dess nervimpulser kallas receptorpotentialer (ibland har jag använt ordet receptorimpulser).
Däremot sker en överföring till nästa nerv i det område man kallar synapser som är en slags klyfta och åtskillnad mellan nerverna. Denna övergång eller signalöverföring sker med hjälp av det man kallar för transmittersubstans och det är just där som signalöverföringen inte uppvisar invarians. Det kan vara bra att veta var man skall söka icke-invarians. Det är hela tiden fråga om kemiska processer som behandlas inom mikrobiologin. Om man för ett ögonblick ser på människor som kemiska varelser och studerar denna kemi på nukleär nivå och på gennivå samtidigt som man studerar biologin och psykologin och speciellt den kognitiva psykologin så kan man bryta igenom barriärer i förståelsen av hur levande varelser fungerar och beter sig. Kombinationen av dessa vetenskaper och psykoakustiken är ett kraftfullt instrument för akustiker som vill lära sig att förstå de inre orsakerna till varför dennes arbetes ansträngningar resulterar i fiasko eller i succé.
Med en stor portion bondförnuft och studium av människors och speciellt barns beteenden så kommer man oerhört långt i analys av beteenden, men de underliggande processerna kan bara komma i dagen då en förståelse av nervsystemet infinner sig. Då blir saker mer uppenbara och beteenden blir självklara och oftast förutsägbara.
Joel, du har många frågeställningar i ditt inlägg som skulle ta mer än 1 miljon manår av forskande för att kunna svara på om du vill ha ett svar som är helt uttömmande och utförligt och korrekt. Jag överdriver inte. Om du tar och läser en stor referensbok i ämnet, så kallad kioskvältare och därefter tittar i dess referenslista så kommer du kanske finna 2000 namn på forskare och deras arbeten. Säg att varje forskare har forskat 25 år av sitt liv. Då representerar all kunskap i denna bok 50 000 manår av forskning från professorer, nobelpristagare, forskare och lärare. Om man går ett steg till och tar dessa 2000 referenser och läser deras verk och även skriver ner deras referenser, så kan man med lätthet multiplicera med en faktor 100. Det är en ofattbar kunskapsevolution och skatt som finns att hämta för den som söker.
I princip kan jag säga att de flesta frågor från lekmän (inklusive mig själv) som rör området är på grund av att den grundläggande kunskapen helt enkelt är för låg och då kommer gissningar i hur saker och ting fungerar och utifrån dessa gissade principer som oftast är helt felaktiga ställs det frågeställningar som bygger på felaktiga antaganden och på grund av detta kan inte kortfattade svar ges.
Den grundläggande kunskapen måste först i dager innan de rätta frågorna kan ställas och detta är oerhört tidskrävande. Sedan vill jag säga en sak till. Kunskapen är ett redskap som kräver en stor uppoffring för att fånga. Den som gjort denna uppoffring har försakat mycket i sitt liv och vill inte gärna ge kunskapen ifrån sig gratis så att andra konkurrenter kan ta åt sig den och använda den mot en själv. Det är en anledning till att det finns patent.
Det är dock egentligen med vemod jag kan se att skolan helt och hållet har misslyckats lära ut den kunskap som behövs angående liv och livet i sig och levande varelsers invärtes substans och struktur för att förstå sig själv och sin nästa.
Men som försvar kan jag säga att många av de böcker jag trängt igenom är skrivna efter 1990 och då är det inte lätt för skolan att haka på. Jag hoppas att dagens ungdom får lära sig det som var forskat i under den senaste tidsperioden.
Jag har dock för avsikt att ge ut en skrift som i detalj berättar hur akustiska ljudvågor blir till upplevt ljud hos levande varelser och först och främst hos människan. Det är en lång inre resa. Men först skall mina ägghögtalare ut på marknaden och säljas i butiker innan skriften offentliggörs.
På faktiskt har jag spridit ut små delar lite här och var som får bli en pyttemjukstart. Jag har dessutom valt att skriva ut dessa delar såsom ett pussel. Jag kan tala om att det är så jag tillgodogjort mig all den information som jag genom åren skaffat. Det finns inte en bok som beskriver upplevda händelser och hur de uppstår. Däremot kan man läsa en uppsjö böcker på alla möjliga olika områden som bidrar till att lägga pusslet. Dessutom får man massor med ny information då man självmant försöker falsifiera sina hypoteser. Ibland cementeras ens hypoteser, ibland får man förändra hypoteserna.
En viktig aspekt som man kan tänka på är millisekunderna efter man dött. Hjärtat slår inte, lungorna andas inte, nervimpulserna har slocknat. Materien finns kvar. Vad är skillnaden mot millisekunderna innan? Hur fås livet tillbaks? Hur uppstår livet i materien? Jag menar, denne kropp som nyss varit levande men dött är väl det närmaste man kan komma en levande varelse. ljudvågor som når trumhinnorna ger fortfarande upphov till trumhinnornas rörelser som ger upphov till rörelse i mellanörat och rörelse av våg i vätska i innerörat som flyttar hårreceptorerna, men utan att framkalla impulser. Långt senare går temperaturen ner, kroppen bleknar och leder styvnar och därefter sker en förruttnelseprocess. Men detta får de lärde diskutera. Jag håller mig på de levande cellernas sida. då finns det nervimpulser, då finns det liv, då finns det upplevelse.
Låt säga att en människa skulle byggt denna kropp som nyss dött, hur får han in livet i kroppen? Att börja bygga en människa från scratch är lite svårt. Då är det bättre att dra över en snygg brud.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
