Svar den kan bli svårslagen oavsett prisklass. Redan i sitt grundutförande är den mycket bra och låter bättre än alla konkurrenter i samma prisklass, förutsatt att man gillar Kuzmaljudet.
(stabiS i orginalutförande på en platform som nu tjäntgör under subwoofern)
Är den det slutgiltiga svaret? Nej, men den är faktiskt en oslipad diamant. Den får många konkurrenter att framstå som plastleksaker eller DIY.
Min första rekommendation är givetvis en bra PU min väg har gått från Benz MCgold, vidare till ACE L sedan BenzLP, samtidigt som allt bara blir bättre blir allt också mer kritiskt när upptagningsförmågan ökar.
Nästa steg är en extra platta och motorstyrning, detta resulterar i mycket bättre ljud i form av tystare bakgrund, ökad dynamik samt en lugnare mer stabil ljudbild.
Är man då framme?
Nej det finns fortfarande förbättringar att göra, hur är det möjligt? Jo det är ju så att en perfekt spelare går loss på några hundra tusen så man får ändå se denna som en spelare med en budget.
Vilka är då akkileshälarna?
Jo enligt mina erfarenheter, spelaren måste stå i absolut våg. detta är A och O. inga konstigheter iofs men spelaren saknar medel att uppnå detta. Nu finns det olika sätt att flå en katt.
Jag har sneglat på både Kuzmas mycket fina hylla i lönn samt lönnblocken från mapleshade i USA. Båda saknar dock den möjligheten, att ställa in spelaren i våg.
Dock skulle dessa plattformar vara mycket gynnsamma för ljudet enl samtliga rapporter. Mapleshade rapporterade dock att förutsättningen för att dra nytta av den extra massan var en hård koppling mellan Kuzman och plattformen.
First things first.
En hylla eller plattform om man så säger. Matrial? Lönn? Akryl? Pakkawood? Just här var det ekonomin som styrde, jag kom över en spill-bit av 3cm Akryl, vit.
Akryl används flitigt innom skivspelarbranschen så rent ljudmässigt kunde det inte vara fel iaf.
Val av ben, lätt samma matrial och dimension som spelaren dvs mässing samt aluminium.
En bekant som är verkmästare på en mek verkstad fixade till fräsning av akryl samt alla metalldelar enl mina önskemål.
Färdig!
Den invändiga gängstaven i syrafast rostfritt stål medger att konen kan ställas "on fly". Akrylplatformen gav ett majestätiskt lugn men forfarande kunde jag ana vissa små störmoment.
1a åtgärd- någon form av dämpning under mässingskopparna. Jag exprimenterade med motorpackningsark i kork/gummi från biltema samt o-ringar lagda under foten.
Kork/gummi ger ett briljant luftigt ljud och o-ringen ger en maffigare basåtergivning. O-ring är dagens val.
2a åtgärden- silikonolja i alla gängor samt i koppen mellan spetsen på konen och foten. De allra minsta metallringningarna tystnade.
Nirvana?
Ja här skulle jag lätt kunna stanna. Men hur var det nu, det där med massan och att o-ringarna skulle vara StabiS akkileshäl?
Jag funderade på lämpliga kopplingar, metall, trä, akryl. Valet föll på trä. Jag köpte rundstav i björk i samma tjocklek som O-ringarna, sen slipade jag den platt på den sida som skulle ligga nedåt, för att hamna i rätt nivå för motorblocket.
Jag var mycket skeptisk här, men det stämde resultatet var slående. Ytterligare brist på resonanser som jag inte tidigare anat, ökad dynamik, renare helt enkelt.
Nu skulle jag bara hitta en mer permanent lösning, julveckan i bastuträsk erbjöd inte många ljusa timmar och någon form av terapi behövdes.
Med hjälp av internets kunskapsbank samt min svärfars-aspirants kunnande i träslöjd föll valet på rönn, rowan eller moutain-ash som det också heter på engelska är bland värdens hårdaste, styvaste och sprödaste träslag men samtidigt relativt lätt.
Detta täljande och slipande resulterade i dessa vaggor, säkert tio timmars slipande med det absolut finaste slippapper som finns gav en finish som inte lämnade övrigt att önska.
Väl hemma skulle de provas, faktum är att dessa för mig endast skulle ha en kosmetisk funktion, jag var helt oförberedd på det som skulle hända.
Vilket lyft! Detta var enastående som den sista täningen på en trestegsraket i väljud.
Ett enormt rum av luft öppnade sig, instrumenten fick en makalöst naturlig torr klang med en myriad över och undertoner, graden av detaljer som sköljde över mig var överväldigande.
Siblianser var nu jättetydliga utan ett uns hårdhet, stråkarnas talkiga strävhet. Allt satt som en smäck. Från att tidigare ha varit återgiven musik förstår jag vad det verkligen är att ha den verkliga musikhändelsen på riktigt i realtid återskapad i tid och rum.
En avslutande bild på det hela.
enl folktro skyddade rönn mot onda (o)väsen 
