Jahhh, då va man här igen, jag har nu insett en sak som ska ta till vara på!
Jag klarar inte av att vara i uppgraderingstagen...
Det fördärvar mig verkar det som och totalt förtar glädjen att lyssna på musik, när jag väl hamnar i "lyssna kritiskt efter detaljer läget" så är det ett jäkla helvete att gå över till att lyssna på musiken igen.
Jag hör bara felen som finns, allt som jag inte är nöjd med och små jäkla skitgrejer också som inte har någon egentlig betydelse...
Sådant som jag inte kan göra något åt utan att flytta in i en studio miljö.
Ja, hopplöst... Nu ska jag genomgå samma sega trista process med att återigen lära mig att lyssna på musik igen verkar det som.
Bäst brukar vara att helt enkelt ge fan i att bry sig ett tag, några månader av att bara skita i stereon helt och helst inte ens använda den till att lyssna på musik med.
Jag har alltid hållit på med denna hobby för att jag varit nyfiken på återgivningen och hur den "förändras" men också för att jag älskar att lyssna på musik !
Men jag har märkt att när jag blir för materalistisk i tänkandet så går det utför med musikglädjen fullständigt och jag har då svårt att komma tillbaka.
När jag är riktigt detaljkritisk under en period så är det alltså väldigt svårt att komma ur detta igen vilker är enbart negativt.
Hur är det för er ?
Någon som har samma problem ?!
Jag hatar att vara detaljkritisk, jag vill bara lyssna på musik och höra helheten, som det är nu hör jag bara en sammansättning av ljud!!!
Den blir en del av hemmet, en fast punkt, en musikförmedlare och inte bara ljudalstrande teknik som är "expendable".
