Den ideala högtalaren omvandlar elektrisk energi via mekanisk omvandling till tryckförändringar i luften.
Antag att omvandlingen från elektrisk energi till mekanisk energi är förlustfri.
Låt oss nu bara fokusera på omvandlingen mekanisk energi till tryckförändringar i luften.
Enlig Beranek i Acoustics från 1954:
pV=nRT ger att tryckförändringen är omvänt proportionell mot volyms förändringen i ideal fallet vid mycket små tryckförändringar.
Nu är tyvärr hastiga tryckförändringar, som i högtalare, förenade med temperatur höjningar i luften pga ökat antal luftmolekyl krockar.
1 m3 luft väger ca 1.1 kg!
Dvs en olinjär distorsion.
Detta är tydligt hörbart i vissa “kompressions drivers”.
100 dB vid 20 Hz kräver +- 4mm konutslag hos en 40 cm högtalare på golvet och +- 400 mm hos en 4 cm högtalare. Enligt http://www.mh-audio.nl/CalcSPL.asp.
Om dessa högtalare fanns hur låter då 4 cm högtalaren relativt 40 cm högtalaren vid 20 Hz?
Vid vilken konarea relativt ljudtrycket börjar bashögtalaren, som är en värmekälla likt en cykelpump, att subjektivt låta illa?
Komihåg i verkligheten är det högtalarelementets egenskaper som ger dominerande distorsion. Men här har vi nu ett idealt distorsionsfritt högtalarelement.
Går det att räkna på detta? Mina drygt 30 år gamla en- o flervariabel mm kunskaper från KTH är inne i dimman. .
