Vad påverkar upplevd dynamisk kontrast i en anläggning?

[matssvensson]

Förutsättningarna – samma inspelning återges med samma medelljudnivå vid lyssningsplats på två olika anläggningar. Vad är det som gör att jag upplever den dynamiska kontrasten starkare på den ena anläggningen, d.v.s. betoningen av och styrkan i instrumentens transientattacker/anslag?

Vilka kvaliteter i en anläggning ger förmåga till större upplevd dynamisk kontrast och vilka anser ni vara viktigast?

Det jag själv kan tänka mig påverkar förmågan är till exempel; maximal ljudtrycksförmåga utan lavindistorsion (klippning), anläggningens brusgolv, rummets bakgrundsbrus, balansen mellan direkt och reflekterat ljud i rumsklangen, högtalarnas direktivitet (i hela/vissa register), betoningar i vissa frekvensregister, distorsion, anläggningens känslighet (vilket område systemet arbetar i och hur mycket sparutrymme som finns till maxgränsen), dynamisk kompression i anläggningen. Men vad har ni för egna erfarenheter?

Bifråga – vilka parametrar skruvar man på i en inspelningsstudio för att skapa dynamisk kontrast i en inspelning?

Vh, Mats

[paa]

Bifråga – vilka parametrar skruvar man på i en inspelningsstudio för att skapa dynamisk kontrast i en inspelning?

Vh, Mats

Jag tror du ställt frågan fel:

"vilka parametrar skruvar man på i en inspelningsstudio för att minska dynamisk kontrast i en inspelning?" ska det vara!

[RogerGustavsson]

Håller med paa, det är åt det hållet det skruvas.

[matssvensson]

Fokusera gärna på huvudfrågan om bifrågan känns avig.

När det gäller bifrågan har jag ett svagt minne av att jag läst något om det i en annan tråd, därav nyfikenheten. Det kan ha varit detta:

Kan man använda en mick för att ta med anslaget och en en annan för resten? Alltås, en som är mest lämpad för starka ljud och en för lite (typ 1/1000) svagare.

Jag är inte helt säker på hur man skulle göra det. Det låter mer som något du kan åstadkomma med additiv kompression, att du blandar en ganska hårt komprimerad variant av ljudet med den okomprimerade tills du får rätt balans mellan attack och sustain.
En annan sak som påverkar mycket är var någonstans i rummet trummorna och stereomicen står. Pröva med att ställa micen så nära väggen det går i ett hörn och spela in, testa även att höja och sänka micarna närmre och längre bort från taket. Skillanden i "sustain" (eg. klangförändring) kan vara enorm. Med närmicar utnyttjar du avståndseffekten ifall de är riktade, även där handlar det om en klanglig förändring som kan upplevas som ökad sustain.

[faema]

En pickup som hänger med i svängarna, mycket viktigt.

[KarlXII]

Kontrast? Är inte det ett uttryck som hör hemma i bild- eller videodomänen?

[Wolfie]

Håller med Kalle Dussin... Kontrast är lika med dynamik känns det lite som...

Men jag tror att kanske uppspelningskedjans stegsvar/ impulssvar kan ha med saken att göra...

[RogerGustavsson]

Jag ser det också som dynamik. När dynamiken inskränks pga distorsion tycker jag kan det kan upplevas som skrikigt, att toppen "förstärks". Ljud i natura låter mera oansträngt och är mindre framträdande.

[matssvensson]

Kontrast? Är inte det ett uttryck som hör hemma i bild- eller videodomänen?

Inte min mening att förvirra, men vad är då en bättre term inom ljuddomänen för upplevd plötslighet samt nivådifferens mellan svagt och starkt i ljudet?

[KarlXII]

Kontrast? Är inte det ett uttryck som hör hemma i bild- eller videodomänen?

Inte min mening att förvirra, men vad är då en bättre term inom ljuddomänen för upplevd plötslighet samt nivådifferens mellan svagt och starkt i ljudet?

Jag tror du ganska exakt beskriver vad jag uppfattar vara "dynamik".

Men, det finns nog andra som har annan definition på det ordet.

[RogerGustavsson]

Inte min mening att förvirra, men vad är då en bättre term inom ljuddomänen för upplevd plötslighet samt nivådifferens mellan svagt och starkt i ljudet?

Skillnaden mellan svagt och starkt är dynamik. Plötsligheten vet jag inte om det finns något uttryck för. Stigtid används i elektriska sammanhang. Stor dynamik kräver snabb stigtid.

[xeizo]

Ni skriver att man skruvar för att minska, och det är så sant eftersom de flesta anläggningar/rum inte klarar fulldynamik så skulle plattorna bli svårsålda och inte spelade på radio.

MEN på 70-80-talet såldes det faktiskt Stereo-Expanders att koppla till sin HiFi för de som ville ha MER dynamik än vad som fanns på skivan. Jag tror dBx var dominerande där ....

[RogerGustavsson]

Ni skriver att man skruvar för att minska, och det är så sant eftersom de flesta anläggningar/rum inte klarar fulldynamik så skulle plattorna bli svårsålda och inte spelade på radio.

Den dynamik som musik vanligtvis har brukar faktiskt inte vara ett oövervinnligt problem. Bara i undantagsfall finns det inspelningar som blir problematiska på en mindre goda anläggningar. Störfaktorn är möjligen en anledning till att man vill minska det dynamiska omfånget. Musik med större dynamik som Ravel's Bolero kan vara påfrestande inte bara för återgivningen.

[roggaro]

kommer ihåg att salig mamma brukade visa mig en upptagning på VHS som hon gillade av just 'Bolero'... hur det stegrade sig å allt mer instrument blev gällande. jo den va fin *sentimental*

[lennartj]

Jag är inte övertygad om att återgivningen upplevs som mer dynamisk från en anläggning där slutsteget har extremt snabb stigtid och massor av headroom i förhållande till den medelnivå man vill spela på.
Det verkar som hörseln tar in andra parametrar i sin analys som får mig att tycka att den ena anläggningen låter mer dynamiskt än den andra.

Besökare kommenterar ofta spontant att de upplever ovanligt god närvarokänsla/dynamik i min anläggning, inte minst om de haft med egen musik som de känner väl.

Mina högtalare ger ca 89 dB/W/m och slutstegen ger 25 W vardera så de lär nog runda till åtskilliga transienta ljud, som kantslag etc. om jag inte skaffar mig headroom genom att spela på låg volym, men det har det inte varit fråga om, tvärtom!

Jag har en hel del LP från slutet av 50-talet/början av 60-talet, några av dem i både mono- och stereoversion, monoversionerna upplevs alltid som mer dynamiska/dramatiska. Kan det bero på att hörseln/hjärnan slipper processa en massa riktningsinformation?

[BPM]

Diskussionen gällande inspelningar osv är förvisso intressant men om jag inte feltolkar så söker TS en diskussion som mer rör hårdvaran än mjukvaran, s.a.s.

Hur påverkar filterlösningar i högtalare upplevd dynamik med avseende på komponentantal? Jag har spelat på några bredbandare i min dag där det varit helt filterlöst, ett fåtal komponenter och även med rejäla filterlösningar där det kompenserats för ditt och datt. Mitt intryck är att även om filterlösningar som korrigerar där det behövs kan ge ett bättre helhetsintryck så excellerar de filterlösa alternativen när det kommer till upplevd snabbhet och dynamik, där just de dynamiska kontrasterna upplevs mycket tydligt. Jag vet inte om det handlar om andra saker i konstruktionerna som gör att det som man tolkar som dynamik framhävs trots att samma egenskaper finns i de mer avancerade konstruktionerna men på ett "annat sätt", men det spelar egentligen ingen roll. UPPLEVD skillnad ÄR det..

Hur skadligt är egentligen dessa hundra meter tunn koppartråd mellan slutsteg och talspole när det kommer till förmågan att återge dynamisk kontrast?

[2-ch]

Skillnaden mellan svagt och starkt är dynamik. Plötsligheten vet jag inte om det finns något uttryck för. Stigtid används i elektriska sammanhang. Stor dynamik kräver snabb stigtid.

Är stigtid detsamma som spänningsderivata?

[Nattlorden]

Jag brukar använda 'transient' när det rör sig om snabba dynamikförändringar. Det är inte helt korrekt det heller, då förloppet kan vara för långvarigt för att konstituera en riktig transient, men jag tycker det är tillräckligt bra för att acceptera det övertrampet.

[Harryup]

Håller med Nattlorden.

I en för dämpad miljö känns det för mig som att man går miste om de lägsta nivån på musiken på en naturlig nivå och för att få bibehållen dynamik då måste man spela så jävla högt.
Om man spelar jävligt högt så finns det annat som börjar komprimera i form av anläggning, öron eller rumsproblem som växer.
Så för att uppfatta dynamiken realistiskt vill jag personligen inte ha för dämpade rum. Och har man inte för dämpade rum så blir musiken mer livlig och dynamisk.

mvh/Harryup

[RogerGustavsson]

Jag är inte övertygad om att återgivningen upplevs som mer dynamisk från en anläggning där slutsteget har extremt snabb stigtid och massor av headroom i förhållande till den medelnivå man vill spela på.
Det verkar som hörseln tar in andra parametrar i sin analys som får mig att tycka att den ena anläggningen låter mer dynamiskt än den andra.

Besökare kommenterar ofta spontant att de upplever ovanligt god närvarokänsla/dynamik i min anläggning, inte minst om de haft med egen musik som de känner väl.

Mina högtalare ger ca 89 dB/W/m och slutstegen ger 25 W vardera så de lär nog runda till åtskilliga transienta ljud, som kantslag etc. om jag inte skaffar mig headroom genom att spela på låg volym, men det har det inte varit fråga om, tvärtom!

Jag har en hel del LP från slutet av 50-talet/början av 60-talet, några av dem i både mono- och stereoversion, monoversionerna upplevs alltid som mer dynamiska/dramatiska. Kan det bero på att hörseln/hjärnan slipper processa en massa riktningsinformation?

Jag tror att man får en ökad illusion av dynamik genom att en del apparater ökar distorsionen med nivån. Analoga bandare (kanske speciellt med rörelektronik) och rörsteg brukar väl ha sådana beteenden? Rörsteg brukar väl överstyra snyggt eller "mjukklippa" och det hjälper kanske? Ett överstyrt transistorsteg är ju inget man vill ha...

Mitt intryck är att även om filterlösningar som korrigerar där det behövs kan ge ett bättre helhetsintryck så excellerar de filterlösa alternativen när det kommer till upplevd snabbhet och dynamik, där just de dynamiska kontrasterna upplevs mycket tydligt. Jag vet inte om det handlar om andra saker i konstruktionerna som gör att det som man tolkar som dynamik framhävs trots att samma egenskaper finns i de mer avancerade konstruktionerna men på ett "annat sätt", men det spelar egentligen ingen roll. UPPLEVD skillnad ÄR det..

Hur skadligt är egentligen dessa hundra meter tunn koppartråd mellan slutsteg och talspole när det kommer till förmågan att återge dynamisk kontrast?

Många filterlösa högtalare har möjligen en en frekvensgång som betonar delar av tonspekrat och det kanske upplevas som "livligare"? En topp vid olämpliga frekvenser är ju inte direkt ovanligt de där filterlösa systemen.
Koppartråden mellan slutsteg och talspole tror jag inte gör så stor skillnad för dynamiken. Hur lång är inte talspoletråden? En seriespole har sällan mera än en bråkdel av talspolens längd/DC-resistans?

[BPM]

Mitt intryck är att även om filterlösningar som korrigerar där det behövs kan ge ett bättre helhetsintryck så excellerar de filterlösa alternativen när det kommer till upplevd snabbhet och dynamik, där just de dynamiska kontrasterna upplevs mycket tydligt. Jag vet inte om det handlar om andra saker i konstruktionerna som gör att det som man tolkar som dynamik framhävs trots att samma egenskaper finns i de mer avancerade konstruktionerna men på ett "annat sätt", men det spelar egentligen ingen roll. UPPLEVD skillnad ÄR det..

Hur skadligt är egentligen dessa hundra meter tunn koppartråd mellan slutsteg och talspole när det kommer till förmågan att återge dynamisk kontrast?

Många filterlösa högtalare har möjligen en en frekvensgång som betonar delar av tonspekrat och det kanske upplevas som "livligare"? En topp vid olämpliga frekvenser är ju inte direkt ovanligt de där filterlösa systemen.
Koppartråden mellan slutsteg och talspole tror jag inte gör så stor skillnad för dynamiken. Hur lång är inte talspoletråden? En seriespole har sällan mera än en bråkdel av talspolens längd/DC-resistans?

Tackar!
Jo, nackdelarna med ofiltrerat har som du skriver varit betoningar av vissa frekvensområden och ofta har de befunnit sig i övre mellanregistret. Kanske är det där som toners uppstarter, "transienter" för att sno Nattlordens utmärkta uttryck, befinner sig och att det onaturliga förtydligandet av dessa är vad man misstolkar för dynamik?

Den i mina öron största, enskilda parametern är helt enkelt konarea. En 4" kan inte förmedla den känslan av kraft och äkthet i ett trumslag (inte ens virveln) som en 8" eller större kan.

[lennartj]

Komplexa passiva delningsfilter förstör nog något i tonansatserna (transienter/ uppstart eller vad man vill kalla det).

Jag kan inte påminna mig någon fler(>2)-vägshögtalare med Linkwitz-Riley (24 dB/oktav) filter som gett mig någon wow-känsla beträffande dynamikåtergivningen, ens med hästkrafter i drivningen. Konjugatlänkar, sugkretsar och andra "omplåstringar" kan förvisso snygga upp frekvensgången i steady state, men jag är och kommer att förbli skeptisk till sådant tills jag blivit överbevisad både teoretiskt och praktiskt (vid lyssning) .

I det lilla formatet (=hemma) upplever jag återgivningen från mina Carlsson OA52.2 med endast två spolar och en kondensator som friare och mer dynamisk än från mitt andra par som är OA52.LE med tredje ordningens filter.

[lennartj]

Den i mina öron största, enskilda parametern är helt enkelt konarea. En 4" kan inte förmedla den känslan av kraft och äkthet i ett trumslag (inte ens virveln) som en 8" eller större kan.

Hade detta haft min högsta prioritet skulle jag kanske valt de här högtalarna (Ur-Caveman)
<img src=http://www.no-frills-audio.se/wp-content/gallery/caveman-15-ur/img_2226.jpg width=800>

http://www.no-frills-audio.se/?page_id=702

men för mig är många andra aspekter av musikåtergivningen är viktigare än att det "rockar fett".