Finns naturlig andratonsdistorsion?

[JM]

Finns naturlig andratonsdistorsion som inte är apparat genererad?

Sinusvågor genererar andratonsdistorsion via högtalare och/eller rörförstärkare. I komplex musik genereras ytterligare distorsion.
Många högtalare o rörförstärkare mäter uselt men låter ok i mångas öron.
Andratonsdistorsionen och dess skapade distorsionsprodukter verkar vara ett specialfall som skiljer sig från andra distorsionstyper.

Är det så att vi tal och ljud i vår omgivning “naturligt” konfronteras med denna typ av distorsion?
Finns exempel?

JM

[KarlXII]

Hur är det med stränginstrument?
När man spelar på en sträng smittar den ju de andra...

Det borde ju vara så för trummor också...men jag vet inte.

[JM]

Hjärnan, ytter-, mellan- och innerörat har många genom åren utvecklade filterfunktioner. Har andratondistorsionens produkter en särställning. Finns en överlevnads funktion?

JM

[Svante]

Finns naturlig andratonsdistorsion som inte är apparat genererad?

Sinusvågor genererar andratonsdistorsion via högtalare och/eller rörförstärkare. I komplex musik genereras ytterligare distorsion.
Många högtalare o rörförstärkare mäter uselt men låter ok i mångas öron.
Andratonsdistorsionen och dess skapade distorsionsprodukter verkar vara ett specialfall som skiljer sig från andra distorsionstyper.

Är det så att vi tal och ljud i vår omgivning “naturligt” konfronteras med denna typ av distorsion?
Finns exempel?

JM

Menar du verkligen distorsion? Eller menar du andra deltonen?

Ett ljud utan övertoner är en ren sinus och sådana är mycket sällsynta. En vissling kan komma hyfsat nära, men för det mesta innehåller periodiska ljud (~sådana med en uppfattbar tonhöjd) övertoner och då oftast även andra deltonen.

Om du menar distorsion, så förutsätter du att det finns ett originalljud, som i detta fall är en sinus (eftersom du underförstår harmonisk distorsion (iom att du pratar om andratonsdstorsion)) och att detta originalljud körs genom en överföringskanal. En sådan överföringskanal är oftast en apparat, så frågan i sig är lite "kan det bli andratonsdist i en apparat som inte är en apparat?".

Återstår alltså att hitta en överföringskanal som inte är en apparat. Jag kan tänka mig två sådana på rak arm. Det ena är luften, den andra är örat. Luften är olinjär vid mycket höga nivåer. Man märker det i tex hornhalsar, där kan det bildas andratonsdist om man har otur. Det finns fler exempel, alltför små högtalarlådor ger höga ljudtryck inuti lådan och därmed dist. Men nu blev det apparater ändå...

Örat är olinjärt och distar. Och kanske kan man säga att örat inte är en apparat, ja.

[JM]

Menar du verkligen distorsion? Eller menar du andra deltonen?

Stämbanden är belägna i ngt som kan liknas med halsen i ett horn med en hornliknande expansion fram till munnen. Borde inte detta generera distorsion likt de flesta horn?
Kan det vara så att språket delvis bygger på distorsion?

Senaste forskningen visar på att grundtonens övertoner är ett av fundamenten för språkförståelse och upplevelsen av "tydlighet". Men det är inte det jag är ute efter utan distorsionskomponenten.

JM

[Ronte]

Om vi utgår ifrån Svantes svar ovan så antar jag du menar deltoner?

Distortion är ju förvrägning (förändring), dvs. det måste finnas en ursprunglig signal som man kan säga är den "rena" som sedan förändras på något sätt vilket då medför distortion, t.ex. genom införandet av nya (inte tidigare ingående) deltoner.

När det gäller deltoner så håller jag med Svante helt, det finns väl nästan inte något alls som inte innehåller deltoner. Däremot har jag inget tips på något som bara innehåller en andratons delton (annat än något elektroniskt skapat). Gitarr och piano innehåller typiskt sätt en mängd deltoner i varje enskilt sträng som spelas, stämbanden även så...

*ojdå, läste lite slarvigt, justerar detta. Du sa ju att munnen kunde liknas vid ett horn som alltså förvrängde ljudet som stämbanden skapar om jag fattar rätt... har inget att säga om det så det kanske stämmer?

[Kronkan]

Finns naturlig andratonsdistorsion som inte är apparat genererad?

Sinusvågor genererar andratonsdistorsion via högtalare och/eller rörförstärkare. I komplex musik genereras ytterligare distorsion.
Många högtalare o rörförstärkare mäter uselt men låter ok i mångas öron.
Andratonsdistorsionen och dess skapade distorsionsprodukter verkar vara ett specialfall som skiljer sig från andra distorsionstyper.

Är det så att vi tal och ljud i vår omgivning “naturligt” konfronteras med denna typ av distorsion?
Finns exempel?

JM

Varje instrument har sin egen övertonsvärld. Det är ju därför vi kan höra vad det är som vi lyssnar på. Hörde vi bara grundtonen så skulle vi ju få problem. Det finns andra saker som särskiljer såsom attack och olika avklingsförlopp åsså. En del ljudgivare har övertoner av hög ordning andra kanske betonar de som snarare ligger nära.

Så om man lägger på övertoner senare i stor mängd kan mna ju förrycka det enskilda instrumentets uttryck. En begränsad påverkan blir ju inte hörbar eftersom det inte går att höra att det är något fel. Men fel övertoner kan också i små doser bli fel. Generellt torde det vara sådana som kommer högt ovan grundtonen.

Olika typer av apparater såsom en rörförstärkare har ju i sig själv i den befintliga uppställningen ett visst avtryck.

[micromodular]

En del klockor har begränsat övertonsregister. Ibland bara en grundton en överton som inte direkt harmoniserar med grundtonen så vissa sidbandsfrekvenser uppstår så klockan blir rikare i sin klang.

[Svante]

Menar du verkligen distorsion? Eller menar du andra deltonen?

Stämbanden är belägna i ngt som kan liknas med halsen i ett horn med en hornliknande expansion fram till munnen. Borde inte detta generera distorsion likt de flesta horn?
Kan det vara så att språket delvis bygger på distorsion?

Senaste forskningen visar på att grundtonens övertoner är ett av fundamenten för språkförståelse och upplevelsen av "tydlighet". Men det är inte det jag är ute efter utan distorsionskomponenten.

JM

Ja, ljudnivån strax ovanför stämbanden kan bli hög, kanske 150 dB om man blåser på, men den distorsion som det ger i luften är helt försumbar jämfört med styrkan på motsvarande deltoner som den abrupta och periodiska avbrytning av luftflödet som stämbanden ger. Stämbandens omvandling av DC-flöde till AC-flöde är ju en i högsta grad olinjär process. Precis som det som sker vid rörbladet i en klarinett, eller vid läpparna i en trumpet.

Jag skulle dock inte kalla något av systemen för distorderande. Distorsion är ju förvrängning, men syftet med systemen är ju inte att återge något oförvrängt utan att faktiskt skapa ljud.

Så värst sen är dock inte forskningen som visar övertonernas betydelse för språkförståelsen, det var väl någon gång på 50-talet som Fant och gänget visade hur talröret formar spektrum till olika vokaler.

[roggaro]

säger bara; ultra-low 2nd and 3rd harmonic distortion.

[Harryup]

Och om man jämför ett "bra" instrument mot ett "dåligt" instrument?
Om vi förutsätter att den bra fiolen, gitarren, trumpeten, osv låter om det borde göra, vad gör att ett "dåligt" instrument inte låter lika bra?
Finns det där distorsionsformer pga. materialval, mekanisk precision osv?

mvh/Harryup

[Svante]

Och om man jämför ett "bra" instrument mot ett "dåligt" instrument?
Om vi förutsätter att den bra fiolen, gitarren, trumpeten, osv låter om det borde göra, vad gör att ett "dåligt" instrument inte låter lika bra?
Finns det där distorsionsformer pga. materialval, mekanisk precision osv?

mvh/Harryup

Det där finns det folk som har ägnat hela sina liv åt att undersöka och svaret är nog inte så lätt och dessutom olika för olika instrument. Klangen är en del av svaret, och där finns ju övertonshalten med, men också klangkroppens resonanser (som ju påverkar övertonshalten).

En annan del är spelbarheten. Det finns tex cellor som har bevärande "wolf tones" (http://en.wikipedia.org/wiki/Wolf_tone) som gör att vissa toner beter sig annorlunda än andra, vilket förstås gör instrumentet svårare att spela på.

Om instrumentet stämmer ur sig fort är en annan dålig egenskap, eller om det är fult .

[petersteindl]

Finns naturlig andratonsdistorsion som inte är apparat genererad?

Sinusvågor genererar andratonsdistorsion via högtalare och/eller rörförstärkare. I komplex musik genereras ytterligare distorsion.
Många högtalare o rörförstärkare mäter uselt men låter ok i mångas öron.
Andratonsdistorsionen och dess skapade distorsionsprodukter verkar vara ett specialfall som skiljer sig från andra distorsionstyper.

Är det så att vi tal och ljud i vår omgivning “naturligt” konfronteras med denna typ av distorsion?
Finns exempel?

JM

Så vitt jag förstår så utgår du från ren sinuston som grundton och du frågar på andratonsdistorsion. Som jag ser det är din frågeställning den, om det i naturen eller på naturligt sätt finns andraton överlagrad på grundtonen d v s om grundtonen är 1 kHz, finns det då på naturligt sätt en uppkomst av överton som är på 2 kHz? Det är din frågeställning. Är det korrekt uppfattat? Andratonsdistorsionen är en harmonisk överton som relateras till en harmonisk grundton där övertonen har frekvensen 2 ggr grundton.

Utifrån det kan jag svara ja, det finns naturlig andratonsdistorsion som inte är apparatgenererad. Åtskilliga musikinstrument t.ex. Varje kurvatur kan representeras av grundton + övertoner.

Om kurvaturen är osymmetrisk kring sitt viloläge så finns alltid andraton med. Det är nämligen just andratonen som gör kurvaturen osymmetrisk. Varje akustisk ljudvåg som alstras på naturligt sätt och som på ett eller annat sätt är osymmetrisk innehåller andraton. Det är den som "skapar" eller snarast är osymmetrin. Det är matematiskt betingat. Så har jag förstått saken.

I stränginstrument ser de enskilda harmoniska tonerna ut så här där man markerat noderna.



Vill man alstra tonerna så görs det så här.


Men eftersom du använder just ordet distorsion så kanske du menar ytterligare pålägg av harmoniska övertoner?

I apparatens fall kallas det för överföringsfunktion och beroende på överföringsfunktionen så förändras kurvaturen enligt överföringsfunktionen. Då kan man med matematisk formel beskriva den nya kurvaturen på apparatens utgång. Formeln är en summation av en massa termer där varje term utgörs av en harmonisk svängning/ton. Varje term multipliceras med en koefficient som är amplitud och storleken på denna amplitud är nivån på varje överton. Det är termer som kallas 1a, 2a, 3e, 4e, 5e osv. ordningens termer som var och en har sin koefficient. Om t.ex. koefficienten för andra tonen är noll så innebär det noll andraton d v s noll andratonsdistorsion. Om koefficienten är 0,01 så innebär det 1 % andraton. Om t.ex. tredjetonen har en koefficient på 0,03 så innebär det tredjeton med 3 %. OBS! 2a-tonen kan vara 1a termen och då är 3etonen den 2a termen i formeln och i så fall finns det en nollte term. Det beror på hur man väljer att uttrycka termerna.

Mvh
Peter

[2-ch]

Hur är det med stränginstrument.
Där genereras väl inte bara grundtonen? (bortser nu från att den luftvägen kan påverka strängarna närmast)
Strängen svänger ju inte helt symetriskt.

Ett exempel på vad jag menar direkt i början på den här.
http://www.youtube.com/watch?v=tLL0Rb3pOT4
Eller är det här en synvilla?

[Jocke]

Gamla Radio & Television hade en gång en bra artikel om hur övertonsbildningen var på olika stränginstrument - läs elgitarrer: Gibson vs Fender och hur det påverkade karaktären i instrumentens klang. Har inte kvar de där gamla tidningarna (många flyttar har rensat bra...) men om jag minns rätt hade det att göra att de utvecklade övertoner på olika sätt. Det hade till en del mekaniska samband men även mickarnas placering längs strängarna spelade stor roll.

I min värld känns det som att udda övertoner spelar falskt... har iofs inte räknat så noga...

Här är en grunka som skapar övertoner.

http://en.wikipedia.org/wiki/Exciter_%28effect%29

[JM]

Omformulering av frågeställningen.

Perceptionen av andratonsdistorsionen från tex horn o rörförstärkare förefaller vara oproportionerligt mer tolerabel än högre distorsionsprodukter.

Finns ngn förklaring till detta?

JM
St Lucia SA

[JM]

Så värst sen är dock inte forskningen som visar övertonernas betydelse för språkförståelsen, det var väl någon gång på 50-talet som Fant och gänget visade hur talröret formar spektrum till olika vokaler.

Jag tänker på att örats kraftigt olinjära filter, Griesingers spekulationer om biologiska combfilter och peroperativa studier på vakna patienter under epilepsikirurgi som visat att hörselområden i storhjärnan registrerar toner som endast är en tredjedel av vi kan höra.
Dvs subliminalperception i ett övertonsrikt frekvensområde där primära tondifferentieringen möjligen sitter innerörat och inte i hjärnstammen eller storhjärnan har betydelse för ....

JM
St Lucia SA

[Almen]

Perceptionen av andratonsdistorsionen från tex horn o rörförstärkare förefaller vara oproportionerligt mer tolerabel än högre distorsionsprodukter.

Finns ngn förklaring till detta?

Det beror väl på att vår hörsel är mer tolerant gentemot andratonen. Vilket i sin tur beror på att den förekommer oproportionerligt mycket naturligt. Eller?

[Kronkan]

Peter har gjort ett bra pedagogiskt inlägg med bra bilder hur övertoner genereras i en sträng. Varje instrument har sitt eget avtryck av övertoner. Det är ju dessa som gör att vi kan identifiera vad det är för instrument. Förändras dessa kommer vi att påverka hur vi uppfattar instrumentets klang
Bilden på strängen som svänger i olika frekvenser åskådliggör också grunderna för rumsakustiska fenomen i basområdet. Alltså hur resonanta stående vågor uppstår. Och betydelsen av var lyssningspositionen är.
Men JM frågar om varför övertoner som befinner sig långt ifrån grundtonen kan upplevas såsom onaturliga. I de flesta fall så är övertoner av lägra ordningar starkare och övertoner av högre ordningar svagare. Så lägger du på en överton av högre ordningar så påverkar du ju instrumentets uttryck kraftigare. Medan om du ökar en relativt stark andraton som redan finns får du svårt att höra att det finns ett tillägg.

Kjell Stenson som var radiotekniker m m har skrivit om olika instruments övertoner. Har boken hemma. Den brukar ligga framme som en dekoration närmast. Popsnöret gillar den. Så är det. Men just nu tillfälligt försvunnen. Renoverar hallen vilket gör att det nu ligger saker och ting överallt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kjell_Stensson
Kjell Stenson dog 1990 så han har ju inte efterlämnat några större spår på nätet. Tyvärr.

Men boken som finns någonstans heter "Banda bättre".

Så Almen har rätt. Men undantag finns.

[Systemdek]

Trodde all distorsion var naturlig
Åtminstonde har det väl naturliga orsaker.

[UlfT]

Ska man verkligen räkna övertonerna hos ett musikinstrument som distorsion? De är ju snarare en del av instrumentets naturliga ljud. Dessa vill vi inte vara utan, för musikinstrumenten skulle bli rätt tråkiga om de bara gav ifrån sig rena sinustoner av grundfrekvenserna. Problemet är att diverse ljudapparater lägger på ännu mer övertoner. Då har vi distorsion, för det är en avvikelse från intrumentets naturliga ljud.

[Svante]

Hur är det med stränginstrument.
Där genereras väl inte bara grundtonen? (bortser nu från att den luftvägen kan påverka strängarna närmast)
Strängen svänger ju inte helt symetriskt.

Ett exempel på vad jag menar direkt i början på den här.
http://www.youtube.com/watch?v=tLL0Rb3pOT4
Eller är det här en synvilla?

En sträng, knäppt eller struken genererar övertoner. Googla på "Helmholtz motion" om du vill veta hurdan rörelsen är.

https://ccrma.stanford.edu/realsimple/t ... otion.html

Här är en bra video på en struken sträng som visar "slip-stick" faserna.

http://www.youtube.com/watch?v=KPpBvHXYWz4

För en knäppt sträng ligger dessutom inte övertonerna precis på heltalsmultiplar multiplar av grundtonen. Det kallas inharmonicitet och är en faktor som pianostämmare måste ta hänsyn till.

Men hur man än vänder på det har jag svårt att se övertonerna som distorsion. De är ju en naturlig del av tonalstringen, inte en förvrängning.

[Svante]

Omformulering av frågeställningen.

Perceptionen av andratonsdistorsionen från tex horn o rörförstärkare förefaller vara oproportionerligt mer tolerabel än högre distorsionsprodukter.

Finns ngn förklaring till detta?

JM
St Lucia SA

Hmm, de låter olika?

Alltså, distorsionskomponenter från lägre ordningars olinjäriteter ger frekvenskomponenter som ligger relativt nära de nyttiga komponenterna. Rimligen maskeras de mer och rimligen låter de mer lika de nyttiga komponeterna.

Jag tror det är så enkelt.

[Svante]

Ska man verkligen räkna övertonerna hos ett musikinstrument som distorsion? De är ju snarare en del av instrumentets naturliga ljud. Dessa vill vi inte vara utan, för musikinstrumenten skulle bli rätt tråkiga om de bara gav ifrån sig rena sinustoner av grundfrekvenserna. Problemet är att diverse ljudapparater lägger på ännu mer övertoner. Då har vi distorsion, för det är en avvikelse från intrumentets naturliga ljud.

...fast värst är det när man kopplar olinjära apparater efter en mix av signaler, för då bildas intermodulationsprodukter. Sådana låter illa. Att dista ett ensamt harmoniskt spektrum låter inte alls så illa.

Det är den skillnaden som behöver tränga igenom till masteringsfolket.

[IngOehman]

Menar du verkligen distorsion? Eller menar du andra deltonen?

Stämbanden är belägna i ngt som kan liknas med halsen i ett horn med en hornliknande expansion fram till munnen. Borde inte detta generera distorsion likt de flesta horn?
Kan det vara så att språket delvis bygger på distorsion?

Du bör inte definiera distorsion på det viset. Distorsion betyder ju förvräng-
ning. Och de övertoner som talade ljud innehåller skapas i väldigt liten grad
i strupen och munhålan utan det är själva stämbandens periodiska luftpuls-
skapande som genererar både grund- och övertoner.

Däremot använder man strupen och i högre grad näs- och munhåla för att
modulera de ljud som stämbanden skapat. Mun och närhåla skapar vad som
kallas formanter, vilket är en sorts tonkurvepåverkan som skapar vokalljud
genom vad som skulle kunna beskrivas som eq.

Till det kommer förstås en massa icke-tonande ljud som också är en viktig
del av språket. Och lite till.

Senaste forskningen visar på att grundtonens övertoner är ett av fundamenten för språkförståelse och upplevelsen av "tydlighet". Men det är inte det jag är ute efter utan distorsionskomponenten.

Senaste forskningen?

Detta är ju skåpmat sedan typ 100 år, eller i varje fall 80.

Vad är det för "senaste forskning" du talar om egentligen?

Självklart finns det "sen forskning", men vi har ju kunnat syntetisera tal i
åtskilliga årtionden. Så det basala är verkligen skåpmat.

Vad som skapar språkljuden, hur det går till rent mekaniskt/akustiskt, och
hur språkljuden ser ut i olika tänkbara visualiseringsdimensioner, är alls inte
några nya upptäckter.


Vh, iö

[Svante]

Måhända är detta lite OT, men jag kan inte låta bli att dela med mig. Det är märkligt hur mycket en cymbal böjer sig när man klappar till den...

http://www.youtube.com/watch?v=QXjdGBZQvLc

[IngOehman]

Omformulering av frågeställningen.

Perceptionen av andratonsdistorsionen från tex horn o rörförstärkare förefaller vara oproportionerligt mer tolerabel än högre distorsionsprodukter.

Finns ngn förklaring till detta?

JM
St Lucia SA

Det är helt enkelt inte riktigt.

Skillnaderna mellan ren andraton och ren tredjeton i termer av tolererbarhet
är inte alls så stora*. Och de flesta hyllade förstärkare (eller andra apparater)
med olåg distorsion har praktiskt taget undantagslöst en kombination mellan
kvadratiska och kubiska termer.

Så - jag tycker helt enkelt att det är olyckligt att ställa en fråga som vilar mot
ett oriktigt påstående (en postulation), ehuru ett mycket populärt sådant.


Vh, iö

- - - - -

*Som ryktet säger. Och det är även populärt att hävda att de jämna delton-
erna (2, 4, 6...) skulle vara trevligare för örat och/eller ohörbarare än de udda
(3, 5, 7...) vilket också är felaktigt. Tredjeton är tveklöst, statistiskt, mindre
störande än t ex sjätte- och tiondeton.

[Kronkan]

Vh, iö

- - - - -

*Som ryktet säger. Och det är även populärt att hävda att de jämna delton-
erna (2, 4, 6...) skulle vara trevligare för örat och/eller ohörbarare än de udda
(3, 5, 7...) vilket också är felaktigt. Tredjeton är tveklöst, statistiskt, mindre
störande än t ex sjätte- och tiondeton.[/quote]
.......................................................
Hej!
Om detta så håller jag med om och tidigare försökt säga i tråden men möjligtvis klumpigare.

Men
Hur vi uppfattar saker och ting har säkert i många fall en personlig prägel. För mycket 2:a och 4:e tons dist blir för mig för mjukt. Speciellt så påverkas skärpan. Så är det för mig.

[IngOehman]

Med vilken musiksignal då?

Apparaterna "har" inte distorsion, de har olinjäriteter. Dessa kan ge
distorsion, men inte av bara en typ utan av många olika. Det beror
på insignalen.

När man mäter harmonisk distorsion så mäter man ju bara med en
sinuston och då kan man förvisso översätta en kvadratisk till andra-
tonsdistorsion, en kubisk term till tredje ton o s v. Men spelar man
musik så blir det inte alls så.

Så vad menar du egentligen med att ditt: "För mycket 2:a och 4:e
tons dist blir för mig för mjukt. Speciellt så påverkas skärpan. Så är
det för mig."

Vad grundar du detta på? Hur har du veta vad något som du lyssnat
på har för övertoner just då, med just den insignalen? För du pratar
väl inte om lyssning på sinustoner utan om musik?


Vh, iö

[IngOehman]

Kan skall väl kanske säga något om den specifika trådfrågan också, jag
tror jag missade det tidigare.

Ja, det finns naturliga andratonskomponenter, men de behöver inte bero
på några olinjäriteter som den distorsion som apparater senare i kedjan
ställer till med, gör. Nämner det helt enkelt för att jag har märkt att det
verkarvara en väl förankrad uppfattning att mekanismerna är samma
eller närbesläktade.

Det finns mekanismer i vissa musikinstrument där just en olinjäritet är
med och skapar övertoner, men i väldigt många musikinstrument skapar
faktiskt sina övertoner på helt andra sätt, och med en i huvudsak linjär
behandling av en bredbandig input.


Och nu när jag har sagt att de finns naturliga andratonskomponenter och
att de inte behöver sprunga ur olinjäriteter som andratonsdistorsionen i
hifi-apparater gör, så skall jag väl säga att det finns naturliga tredjetons-
komponenter också, och fjärdetons-, och femte...

Det vill säga nästan (mer om det strax).

Dessa kallas gemensamt för just naturtonsserien. Naturtonerna är inte
alldeles synonym med de harmoniska övertonerna eftersom de först-
nämnda är unika för varje instrument, men de sammanfaller nästan i
de flesta instrument som använder strängar eller luftpelare, men inte i
de vars svängande system brer ut sig i flera dimensioner (cymbaler
och trummor t ex).

- - -

Vissa musikinstrument inte bara innehåller dessa naturtoner när man
spelar instrumentets grundton - utan de kan dessutom spela just de
tonerna - och bara dem. Naturtonsinstrumenten.

De vanligast omtalade som tillhöriga gruppen av sådana instrument är
väl kanske naturhornen.

Men man kan hävda att varje stränginstrument på vilket man spelar på
bara en sträng och dessutom bara flageoletter också blir ett naturtons-
instrument. Naturtonsspel ger en lite annan fördelning av övertoner än
grundtonsspel, och det går därför rätt så lätt att lära sig att identifiera
den nästan magiska klang som vissa instrument ger när de avtvingas
naturskalor, som naturtonsserierna också kallas.

Även mungigan skulle man kanske kunna kalla för ett naturtonsskale-
instrument, även om det oundviklligen ju dras med sin grundresonans
som en bordunton, vilken naturton man än spelar.


Vh, iö