Kul distorsion som väcker tankar rörande ljudperception!

[JM]

Lyssna på meningen

http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk//personal/ ... sws_d1.wav

Ok denna mening har distorsion av sinus-typ och är inte alltid så lätt att förstå.
Jag kunde inte höra ngn mening o inte ett enda vettigt ord.

Lyssna på meningen utan sinus distorsion

http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk//personal/ ... ear_d1.wav

Lyssna nu på första wav-filen igen!

Ok frontalloben är nu laddad med vad du borde höra och du hör meningen genom sinus-distorsionen. Din förväntan styr din perception! Typiskt uppifrån-ner filter i hjärnan.
Lyssnar försökspersonerna vid upprepade tillfällen på tal med med denna typ av distorsion sker automatisk adaptation och tydligheten ökar.

Källa
http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk/people/mat ... ve-speech/
----
Ett annat bra dramatiskt exempel på att frontalloben kan påverkas av extern exponering är att av engelskspråkiga barn i USA som börjar musikträning före 5 års ålder får ca 8 % absolut gehör mot ca 1 % som börjar senare. Östasiatiska barn i USA som pratar hemspråket mkt bra får under samma betingelser 92 % respektive 67 % i absolut gehör! Östasiatiska barn i USA som inte pratar hemspråket flytande får sämre resultat.

Källa
http://deutsch.ucsd.edu/pdf/Sci_Am-2010 ... _36-43.pdf

Således räcker det inte med tidig träning utan exponering o inlärning av ett speciellt språk ökar förmågan.

############

Nu är så att det inte går att skilja rörförstärkare och icke rörförstärkare så länge de är linjära och ej klipper mm enligt Richard Clark $10,000 Amplifier Challenge.

http://tom-morrow-land.com/tests/ampchall/

Ändå är min erfarenhet att rörförstärkare låter annorlunda än transistorsteg. Är jag så präglad o “fel-filtrerad” av min erfarenhet?
Tex när lyssnade på JBLs hgt-demo på Sheraton i år med transistorsteg lät det hårt o vasst o inte som min minnesbild av mina gamla JBL/Altec horn med rör. Representanten från JBL medgav, innan jag berättade om mina erfarenheter, att JBLs hgt-utvecklare använde rörförstärkare o ej transistorsteg hemma på samma högtalare privat.

Är det så att vi har olika grader av filter i frontalloben utifrån vår erfarenhet där en rör-nisse bedömer allt annat än rörförstärkare utifrån bristen på andratondistorsion o "mjukklippning".

Eller är det ngt annat?

JM

[IngOehman]

Skitkul exempel!

Återkommer med kommentarer.


Vh, iö

[Aerob]

Lyssna på meningen

http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk//personal/ ... sws_d1.wav

Ok denna mening har distorsion av sinus-typ och är inte alltid så lätt att förstå.
Jag kunde inte höra ngn mening o inte ett enda vettigt ord.

Lyssna på meningen utan sinus distorsion

http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk//personal/ ... ear_d1.wav

Lyssna nu på första wav-filen igen!

JM

Det där var nästan lite läskigt!

[PappaBas]

hmm jag hörde det även på det distade utan att ha hört den odistade.
Men upplevde att det blev klarare och fler detaljer framträdde.
Kul exempel

[AndreasArvidsson]

Ja hjärnans uppfattning och tolkning av sinnerna är mycket intressant. Det är när man hör exempel som tex denna eller mcgurk som man inser hur lätt ens upplevelser kan påverkas av allt från ens egna medvetande i form av förväntningseffekter till påverkan från ens andra sinnen.

[micromodular]

"Ok frontalloben är nu laddad med vad du borde höra och du hör meningen genom sinus-distorsionen. Din förväntan styr din perception! Typiskt uppifrån-ner filter i hjärnan.
Lyssnar försökspersonerna vid upprepade tillfällen på tal med med denna typ av distorsion sker automatisk adaptation och tydligheten ökar."

Vi (människor) har en ofattbar förmåga att avkoda mönster i nästan alla våra sinnen. Vi behöver dock en referensmall som vi kan utgå ifrån. Om inte så kommer det distade exemplet att bli en referens...tror jag.

Jag har sett liknande exempel på discovery några gånger och det är väldigt intressant!

[tvett]

Häftigt fenomen!

Jag undrar vad det är som gör att olika människor kan urskilja det utan "facit", för mycket bas hemma kanske

[phloam]

hmm jag hörde det även på det distade utan att ha hört den odistade.
Men upplevde att det blev klarare och fler detaljer framträdde.
Kul exempel

Allra första gången reagerade jag först på själva ljudet, "hur det lät" och urskiljde en del ord som fick mig att gissa vad som sades.

Andra lyssningen bekräftade orden och gav resten av meningen

Kanske är det att jag är van vid att lyssna på konstigt låtande musik med elektroniskt modifierade röster som gör att jag är beredd på ovanligheter

Iaf kändes det som om jag i allra första bråkdelen av en sekund var tvungen att lära känna exakt hur det var distat (hur det lät) för att sedan i detta ljud urskilja nån slags mening.

[micromodular]

Häftigt fenomen!

Jag undrar vad det är som gör att olika människor kan urskilja det utan "facit", för mycket bas hemma kanske

DET undrar jag oxå över!
Lite som att slå sig lite på tummen så att det känns eller att slå sig hårt på tummen så att det gör ont på riktigt...

[phloam]

Jag tror att om man riktar in sig för mycket i förväg på hur det kommer att låta (tänker på typen av dist, sinus osv) så lyssnar man mest på ljudet och missar innehållet.

[Svante]

Det är välan inte dist...

De har extraherat formanterna och spelar sedan upp sinusar vars frekvenser varierar som formanterna. Det gör att man kan höra vokalerna, och när man har fått konsonanterna så lägger hjärnan ihop det hele...?

[petersteindl]

Häftigt fenomen!

Jag undrar vad det är som gör att olika människor kan urskilja det utan "facit", för mycket bas hemma kanske

Det beror till viss del på vad man lyssnar efter och vad man har för vana. Hela nervsystemet är uppbyggt på sådant sätt.

Märk, att input mot trumhinnorna är exakt densamma på samma stycke, men det man hör är förändrat. I klartext betyder det att det inte är den akustiska ljudvåg mot trumhinnorna som ger den slutgiltiga ljudupplevelsen och definitivt inte tryckförändringen mot trumhinnorna! Nervsystemet säger sitt och det är hur signalbehandlingen och sorteringen av signal d v s nervimpulser går till i synapsövergångarna som slutgiltigt bestämmer det man hör från given insignal mot trumhinnorna. Här kommer definitivt den inre referensen in och sätter sitt avtryck och denna referens förändras i takt med hjärnans plasticitet. Adaption är en och endast en av flera fenomen som har sitt finger med i leken, vad gäller perception. Det är alltså ett helt naturligt fenomen som beror på nervsystemets uppbyggnad d v s det man hör beror på top down och inte på bottom up.

Detta tillhör den del inom hörseln som också kallas Auditory scenes. Det är alltså scenarier som sätts av olika funktioner. Det finns även inom synen.

Fenomenet kallas för occlusion. Occlusion kan översättas med tillslutning. Information eller kod som saknar information för occlusion har nervsystemet svårt att sortera och då blir det obegripligt. Om en signal saknar occlusion blir den obegriplig eller svårbegriplig d v s om fragment saknar tillslutning så kan de inte organiseras i nervsystemet. Med andra ord, fragment kan inte organisera sig själva. Det behövs något som kan organisera fragment.
Kan ni se vad dessa fragment skall föreställa?



Mvh
Peter

[macivar]

Massa B:)

[JM]

Det är välan inte dist...

De har extraherat formanterna och spelar sedan upp sinusar vars frekvenser varierar som formanterna. Det gör att man kan höra vokalerna, och när man har fått konsonanterna så lägger hjärnan ihop det hele...?

Vad är distorsion?

Ur ett psykologiskt perspektiv är det en förvrängd upplevelse.

Nog är första meningen i exemplet ovan förvrängd upplevelsemässigt.
Efter ha lyssnat på meningen utan förvrängning har storhjärnan skaffat sig information om vad som är viktigt och kan sortera bort störande ljud när vi hör den förvrängda meningen.
Vi bombarderas av olika stimuli vilka är mest irrelevanta. Att vara människa är att filtrera.

Är första ljudfilen distorderad ur teknisk synvinkel?

JM

[petersteindl]

Massa B:)

Bra

Om man påför gränser på fragmenten så syns det klart vad fragmenten är fragment av.



Efter att ha sett denna bild en gång så är det lätt för hjärnan att fylla i det som saknas då man tittar på bild 1 igen. Det är gränserna som ser till att fragmenten kan organiseras och ju tydligare gränser desto lättare blir det.

Mvh
Peter

[IngOehman]

Det är välan inte dist...

Det är det, i allra högsta grad. Dist är en förkortning av distorsion, som
i sin tur betyder förvrängning. Rösten är förvrängd. Hade den inte varit
det så skulle den ha låtit som i original.

Däremot kan man kanske invända mot terminologin "sinusdistorsion".

Den låter påhittad och inte alldeles välvald. Hitta på begrepp som det
inte finns ord för, får man naturligtvis göra, men detta var inte så bra,
kan jag tycka.

De har extraherat formanterna och spelar sedan upp sinusar vars frekvenser varierar som formanterna. Det gör att man kan höra vokalerna, och när man har fått konsonanterna så lägger hjärnan ihop det hele...?

Jag får ungefär samma intryck, men får inte ihop språkmelodin på
slutet där det går uppåt utan får nästan intrycket att "grundtonen" har
handrattats, kanske för att göra det svårare uppfatta det talade? Eller
är grundtonsinusens frekvensvariation helt enkelt LP-filtrerad? Det
kan i så fall förklara den mjukare rörelse än formanternas frekvens-
tyngdpunkt.

Men det sagt har jag spelat snutten för ett tjugotal människor, och då
kunnat konstatera att runt 1/3 av alla hör orden (inte alla) redan på
den första genomspelningen.

Och om man repeterar ett par, tre gånger så kan dessa återge hela
meningen. Jag är en i denna tredjedel.

Resten, det vill säga ungefär 2 tredjedelar, hörde inga ord, eller bara
några få eller fragment, eller ord som inte sades alls.


Gemensamt för alla var dock att det efter att man fått "facit" knappt
ens KAN lyssna på den distorderade varianten utan att tydligt höra det
ursprungligen sagda.


Vh, iö

[IngOehman]

Ett spännande experiment vore att komma upp med en ny
suggestion om vad man skall höra och se om någon kan
börja höra det istället.

Att höra funny istället för sunny är t ex inte så svårt. Men
problemet är förstås att något måste likna för att funka.

På sätt och vis är detta ju närbesläktat med hallå hissen
och alla de andra kul "höra på fel språk" som ibland tas
fram som exempel på att vi kan höra det vi förväntar oss
att höra. Men jag tycker väldigt ofta, kanske alltid, att det
är en viktig sak som kommer bort i sammanhanget - att
det faktiskt måste vara ungefär rätt också!

Det är ju faktiskt så, att den som textade hallå hissen och
den ryska nationalsången faktiskt lyssnade för att välja ut
hörbarheter. Så förklaringen att vi hör något på grund av
suggestion endast är inte riktig. De som skapade rolighet-
erna hörde ju faktiskt utan suggestion. Suggestionen gör
det bara lättare att höra.

Det finns bättre exempel på när suggestionen står helt
själv för upplevelser, t ex gäller de de effekter som man
vill filtrera bort genom att använda placebo i läkemedels-
studier.


Vh, iö

- - - - -

PS.

http://www.youtube.com/watch?v=gvzJEnpBRsk

http://www.youtube.com/watch?v=faX0XBo4AsU

http://www.youtube.com/watch?v=an_8U-GDgwc

http://www.youtube.com/watch?v=cXaJ3yHyIIM

http://www.youtube.com/watch?v=h5SzDIuFQ6w


Och många flera...

[JM]

[quote="petersteindl"

Detta tillhör den del inom hörseln som också kallas Auditory scenes. Det är alltså scenarier som sätts av olika funktioner.

r[/quote]

Auditory scenes som Peter nämner är intressant speciellt i korrelation med "the Cocktail party effect". Auditory scenens har mycket gemensamt med Gestalt psykologins helhetstänkande.
I cocktail party situationen kan en normalhörande person vanligen fokusera perceptionen på ett samtal som korsas av andra samtal parallellt.
Är avståndet lite för långt och vissa delar av samtalet faller bort är vår hjärna mästare på att fylla i vad som fattas. Oftast blir det rätt men inte alltid. Samma sak gäller musik perceptionen.
Detta måste vara en relativt primitiv nedärvd förmåga. Även den lätt demente som tappat allt sitt abstrakta tänkande är en mästare på att kon fabulera, dupera och omedvetet kompensera sin bristande mentala förmåga.

Nu är det så att forskning har lyckats visa att det temporalloben som sitter o gissar utifrån våra tidigare erfarenheter vad för ljud/ord som skall komma och då blir Bregmans Auditory scens förklaringsmodell lite för enkel.

När vi lyssnar på musik fyller temporalloben i med riktiga eller felaktiga gissningar vad vi borde höra.
Återigen luras eller hjälps vi av våra inlärda förväntningar hur musiken borde låta.
Dvs rörnissen med sina i storhjärnan lagrade erfarenheter av transistorförstärkare hör omedvetet ett hårt vasst ljud vid lyssning på transistorförstärkaren när ljud informationen delvis fattas.

Källa
http://www.cell.com/current-biology/abs ... %2900134-0

JM

[IngOehman]

Min favvokoppling till detta experiment blir de potentiella problemen med att
INTE blindtesta.

- - -

Innan man gissat fel eller tokigt eller inbillat sig skillnader som inte finns alls
(t ex genom att man hört skillnader mellan A och A när man trodde det var
A och B) är det nästan OMÖJLIGT att förstå och tro på suggestionens makt,
inse hur stora effekter det kan handla om.

- - -

Och det är därför som just de som verkligen borde blindtesta, aldrig gör det.

De har ju inte fått uppleva det som behövs för att de skall kunna förstå hur
viktigt det är att göra det - de har inte fått suggestionens makt klar för sig.

Efter att man fått en sådan känga är det mindre viktigt att blindtesta dock,
för då har man förhoppningsvis ett rimligt grepp om suggestionseffekternas
potentiella storlekar. Och även om fortfarande inte från ett lyssningsintryck
kan veta hur någonting påverkar som kan man i varje fall förhoppningsvis lite
bättre bedöma "opålitlighetsgraden".

Det vill säga, kan bedöma när något man upplever kan vara inbillning/sugges-
tionseffekter. Men att träna upp en absolut osuggererbarhet går nog inte. Det
är min slutsats efter att ha studerat fenomenen rätt så ingående.

Det finns några kluriga knep dock, som man kan träna på, och som faktiskt
hjälper rätt så bra för den som vill bli lite mindre suggererbar. Men det får bli
en annan tråd.

- - -

Kort sagt - de som är superövertygade om att de har en "objektiv och abso-
lut osuggererbar" hörsel och därför aldrig blindtestar saker - är de som mest
av alla bedrar sig när de testar öppet.

De löper störst risk att bedra sig i öppna lyssningar. Även de som redan upp-
levt suggestion av tredje graden (;)), och fått ett hum om hur påverkbara vi
är, är dock mottagliga. I synnerhet när omständigheterna är lita oklara...


Vh, iö

[JM]

Min favvokoppling till detta experiment blir de potentiella problemen med att
INTE blindtesta.

Kort sagt - de som är superövertygade om att de har en "objektiv och absolut osuggererbar" hörsel och därför aldrig blindtestar saker - är de som mest av alla bedrar sig när de testar öppet.

De löper störst risk att bedra sig i öppna lyssningar. Även de som redan upplevt suggestion av tredje graden (;)), och fått ett hum om hur påverkbara vi är, är dock mottagliga. I synnerhet när omständigheterna är lita oklara...

Vh, iö

Människan är lättlurad!
I synnerhet av auktoriteter som du Ingvar!
Det räcker inte med att testa produkt A med produkt B blint!
Även testledaren tex du är måste helt omedveten vilken produkt som testas.
Försöksledareffekten är stor i synnerhet om försökspersonen ser testledaren som en auktoritet.
Således är bara dubbelblindstudier trovärdiga!
Alla andra sk blindstudier har trovärddighets problem!

Källa - ett klassik fall i ny tappning
http://www.youtube.com/watch?feature=pl ... qK7sMO1NVA

Clever Hans (in German, der Kluge Hans) was an Orlov Trotter horse that was claimed to have been able to perform arithmetic and other intellectual tasks.
After a formal investigation in 1907, psychologist Oskar Pfungst demonstrated that the horse was not actually performing these mental tasks, but was watching the reaction of his human observers. Pfungst discovered this artifact in the research methodology, wherein the horse was responding directly to involuntary cues in the body language of the human trainer, who had the faculties to solve each problem. The trainer was entirely unaware that he was providing such cues.[1] In honour of Pfungst's study, the anomalous artifact has since been referred to as the Clever Hans effect and has continued to be important knowledge in the observer-expectancy effect and later studies in animal cognition.

Dvs de som inte vill dubbelblindtesta är som hästar.
JM

[KentLindqvist]

Ett spännande experiment vore att komma upp med en ny
suggestion om vad man skall höra och se om någon kan
börja höra det istället.

Att höra funny istället för sunny är t ex inte så svårt. Men
problemet är förstås att något måste likna för att funka.

På sätt och vis är detta ju närbesläktat med hallå hissen
och alla de andra kul "höra på fel språk" som ibland tas
fram som exempel på att vi kan höra det vi förväntar oss
att höra. Men jag tycker väldigt ofta, kanske alltid, att det
är en viktig sak som kommer bort i sammanhanget - att
det faktiskt måste vara ungefär rätt också!

Det är ju faktiskt så, att den som textade hallå hissen och
den ryska nationalsången faktiskt lyssnade för att välja ut
hörbarheter. Så förklaringen att vi hör något på grund av
suggestion endast är inte riktig. De som skapade rolighet-
erna hörde ju faktiskt utan suggestion. Suggestionen gör
det bara lättare att höra.

Det finns bättre exempel på när suggestionen står helt
själv för upplevelser, t ex gäller de de effekter som man
vill filtrera bort genom att använda placebo i läkemedels-
studier.


Vh, iö


- - - - -

PS.

http://www.youtube.com/watch?v=gvzJEnpBRsk

http://www.youtube.com/watch?v=faX0XBo4AsU

http://www.youtube.com/watch?v=an_8U-GDgwc

http://www.youtube.com/watch?v=cXaJ3yHyIIM

http://www.youtube.com/watch?v=h5SzDIuFQ6w


Och många flera...

Haha, enligt utsago skall en infödd turk ha hört en svensk
Sjunga på "ansiktsburk". Jag skiter i om det är sant eller inte
Jag skrattar varje gång jag tänker på hur illa det måste ha låtit!

[Almen]

Min favvokoppling till detta experiment blir de potentiella problemen med att
INTE blindtesta.

Kort sagt - de som är superövertygade om att de har en "objektiv och absolut osuggererbar" hörsel och därför aldrig blindtestar saker - är de som mest av alla bedrar sig när de testar öppet.

De löper störst risk att bedra sig i öppna lyssningar. Även de som redan upplevt suggestion av tredje graden (;)), och fått ett hum om hur påverkbara vi är, är dock mottagliga. I synnerhet när omständigheterna är lita oklara...

Vh, iö

Människan är lättlurad!
I synnerhet av auktoriteter som du Ingvar!
Det räcker inte med att testa produkt A med produkt B blint!
Även testledaren tex du är måste helt omedveten vilken produkt som testas.
Försöksledareffekten är stor i synnerhet om försökspersonen ser testledaren som en auktoritet.
Således är bara dubbelblindstudier trovärdiga!
Alla andra sk blindstudier har trovärddighets problem!

Det är inte min erfarenhet. Dubbelblint måste det bara vara om man inte på annat sätt kan säkerställa att lyssnaren inte vet vad som är A resp. B vid lyssning, så det är sällan nödvändigt.

I Hans fall är inte dubbelblint nödvändigt - hur skulle en försöksledare undgå att veta svaret på 5+7? - utan det räcker med att hästen inte ser försöksledaren eller att hen är skicklig nog att inte ge någon ledtråd när svaret kommer, d.v.s. enkelblint.

Men jag är nyfiken på dina erfarenheter! Hur testar du dubbelblint? Och hur har du lagt upp test enkelblint men kommit på att de måste vara dubbelblinda? Det är alltid intressant med testmetodik.

[JM]

Men jag är nyfiken på dina erfarenheter! Hur testar du dubbelblint? Och hur har du lagt upp test enkelblint men kommit på att de måste vara dubbelblinda? Det är alltid intressant med testmetodik.

Alla tester som är enkelt blinda dvs personen som skall testa produkt A mot produkt B vet inte vilken produkt som testats. Problemet uppkommer när försöksledaren vet vilken produkt som exponeras för testpersonen. Försöksledaren blir precis som personen som ber hästen att räkna ett offer för, "the Clever Hans effect", dvs risken är uppenbar för någon form av icke verbal kommunikation om vilken produkt som testas når försökspersonen.
Min erfarenhet är, som gammal psykolog, dropout från KTH-E, läkare och neuroforskare, är att så gott som alla läkemedelsstudier och andra utvärderingar av medicinska produkter är okända för både patienten och försöksledaren . Detta innebär att resultatens korrekthet är bortom varje tvivel.
Svante menade på att enkelblint duger i HIFI sammanhang.
Jag är mycket tveksam.
Jag har haft en timeout från hifi-svängen på 20 år. Innan timeouten hade jag nog allt som fanns i hifiväg i mitt hus från golv till tak.
Genom att nu 20 år senare följa diskussionen på faktiskt.se är det uppenbart att det finns en, sannolikt informell, styrning av vad som är bra och korrekt i hifi-svängen. Vilket är sociologiskt intressant.
Min bestämda uppfattning är nu som då att det finns vissa variabler som är kritiska för en bra ljudupplevelse. Kan man bara renodla dessa variabler och frigöra sig från ett " så här har vi alltid gjort och tänkt" med objektiva tester av subjektiva upplevelser finns mycket att vinna.

JM

[Almen]

Men jag är nyfiken på dina erfarenheter! Hur testar du dubbelblint? Och hur har du lagt upp test enkelblint men kommit på att de måste vara dubbelblinda? Det är alltid intressant med testmetodik.

Alla tester som är enkelt blinda dvs personen som skall testa produkt A mot produkt B vet inte vilken produkt som testats. Problemet uppkommer när försöksledaren vet vilken produkt som exponeras för testpersonen. Försöksledaren blir precis som personen som ber hästen att räkna ett offer för, "the Clever Hans effect", dvs risken är uppenbar för någon form av icke verbal kommunikation om vilken produkt som testas når försökspersonen.

Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.

Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.

[JM]

Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.

Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.

Förklara hur försökspersonen hindras från att få information från testledaren:

JM

[verdad]

IngOehman skrev:

Att höra funny istället för sunny är t ex inte så svårt. Men
problemet är förstås att något måste likna för att funka.

Jag hörde också vad som sades vid en lyssning på första klippet.
Dock uppfattade jag det som funny istället för sunny, men av meningsbyggnaden förstod att det måste vara sunny.

Jag lyssnade på detta i hörlurar. Är det enklare?

[Harryup]

Förstås finnss det en hel del "problem" med att kalla dagens uppställning som ideal eller tillräcklig. Att säga att det inte behövs dubbelblint är att göra testerna onödigt osäkra. Dessutom går det ju inte att testa saker som enligt förutfattade meningar inte fungerar. Skall man testa t.ex. nätsladdar är det ju inte särskilt vetenskapligt att samla ihop en testpanel som kanske inte ens ställer upp mangrannt eftersom man vet att det inte går att höra skillnader. SÅ redan att veta vad som skall testas påverkar resultatet.
Att vissa saker skall blindtestas medans andra inte behöver blindtestas är en annan gåta. Att blindtesta högtalare går ju givetvis om man bara vill. Dessutom är ju heller inte testerna oberoende då man vet att fd testledare tillverkar högtalare som höjs till skyarna av många medlemmar och även som ägs av medlemmar i tekniska sektionen. Men ända får dessa inte testas.
Nu påstår jag inte att dessa skulle förlora några tester om detta genomfördes utan bara konstaterar, LTS får inte ens testa fabrikat som tillverkas av personer starkt knutna till föreningen.
Så testerna är inte oberoende och heller inte dubbelblinda vilket förstås är besvärligare med definitivt inte omöjliga att genomföra.
Att hänsvisa till att det inte behövs känns inte heller det särskilt vetenskapligt utan mer en anpassning till rådande traditioner.

mvh/Harryup

[Almen]

Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.

Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.

Förklara hur försökspersonen hindras från att få information från testledaren:

JM

Till exempel att testledaren säger ett neutralt ord eller bara höjer handen vid bytet. Men det beror på vilken typ av test det är.

På vilket sätt blev det problem på de tester du refererar till, och hur löstes det med dubbelblindhet? Jag är som sagt intresserad av testmetodik.

[Svante]

De har extraherat formanterna och spelar sedan upp sinusar vars frekvenser varierar som formanterna. Det gör att man kan höra vokalerna, och när man har fått konsonanterna så lägger hjärnan ihop det hele...?

Jag får ungefär samma intryck, men får inte ihop språkmelodin på
slutet där det går uppåt utan får nästan intrycket att "grundtonen" har
handrattats, kanske för att göra det svårare uppfatta det talade? Eller
är grundtonsinusens frekvensvariation helt enkelt LP-filtrerad? Det
kan i så fall förklara den mjukare rörelse än formanternas frekvens-
tyngdpunkt.

Nu är det inte ett intryck jag beskriver utan en mätning.

De har extraherat fromaterna och spelar sedan upp sinusar vars frekvenser varierar som formanterna.

Någon grundton, och därmed språkmelodi, existerar inte.

Jag hörde Johan Liljencrants göra något liknande detta för 10-15 år sedan.

[Svante]

Svante menade på att enkelblint duger i HIFI sammanhang.

Nja, nu har du nog generaliserat något som jag har sagt.

Jag kan ha sagt att jag inte tror att de enkelblinda tester som LTS brukar har gjort historiskt duger. Men jag har samtidigt poängterat att enkelblindhet alltid ger en viss osäkerhet ang. metoden och att dubbelblindhet därför är att föredra om det går att ordna, allt annat lika.

Jag har säkert även sagt att öppna tester duger. Ibland.

Allt beror på syfte, hur placeboeffektsbenäget testet är och hur höga krav man har.