reflekterande yta mellan fronthögtalarna - varför?

[Harryup]

Distorsion i diskanten är också en sak som gör att man omedelbart hör avr en högtalare står.

[Martin]

Martin,

Vad gäller reflexer i sidovägen är de ofta lägre i nivå och interfererar inte lika mycket med direktljudet som högtalarna gör med varandra förutsatt att du inte placerat högtalarna för nära sidoväggen. Dessutom gör skillnaden i avståndet att örat "sorterar bort" reflexerna som just reflexer och separerar dem från direktljudet.

You wish!

Vad du glömmer i ditt resonemang är att när du flyttat på ditt huvud (eller lyssnar med ett öra i "sidled") så placerar du örat/öronen i nya positioner för rummets stående vågor samt reflektions mönster. För att kunna hävda det du gör måste du testa utomhus eller i ljuddött rum... detta för att tillskriva effekten till rätt källa av interferens.

/Peter

Vad är det som är konstigt med det jag sa då? Jag sa ju förutsatt att du inte har högtalarna för nära sidovägen. Det är inget jag "hävdar" alltså.

[IngOehman]

Håller inte med för 5 öre.



/Peter

Instämmer helt med Peter. Var och en som äger ett par högtalare av konventionellt snitt, (typ direktstrålare), kan enkelt övertyga sig om detta SJÄLVA genom att helt enkelt spela på högtalarna utomhus, (exempelvis genom att sätta upp dem på ett par rejäla stativ och placera dem så att lyssnaren och högtalarna bildar var sin spets i en liksidig triangel.

Därmed har man avlägsnat all rumsinverkan. Det är häpnadsväckande hur mycket mer realistiskt allting låter, trots att den inte finns tillstymmelse till reflekterande material mellan högtalarna

Jag delar inte dessa erfarenheter, inte helt i varje fall.

Jag har lyssnat rätt många gånger på stereouppställningar av högtalare i utomhusmiljö. Förvisso har det för det mesta varit andra högtalare än mina egna (B&W 801 och Quad ESL63 t ex) men några gånger, hyggligt många, har jag även lyssnat på mina egna högtalare i frifältsmiljö, både utomhus och i så kallade "ekofria" rum (allt är ju relativt...).

Huvuddelen av mina "helfrifältslyssningar" är alltså gjorda med B&W 801 och Quad ESL63 (båda utmärkta högtalare) och jag kan som en parentes nämna att de under sådana betingelser faktiskt är förvånansvärt lika varandra!

Men, min erfarenhet har varit att det rätt mycket brukar börja lika hörlurslyssning, det vill säga att den akustiska förankringen har varit (upplevts) klen.

Förvisso var den fysiska känslan med på ett bättre sätt än vid hörlurslyssning, tillika har ljudbilden oftast presenterats något mera övertygande än från hörlurar, men ljudbilden har spelat som i ett vakuum. Det känns inte som en verklig händelse. Inte i mina öron i varje fall.
Och jag kan konstatera att andra som deltagit samtidigt har rapporterat ungefär samma sak som det jag upplevt.

Jag har dock läst i någon hifi & musik för många år sedan att de tyckt frifältslyssning (på just ett par ESL 63 har jag för mig) varit väldigt övertygande, men det får förstås stå för den som skrev det.

En annan sak man direkt märker är att stereosystemfelen visar sig med önskvärd tydlighet. Man blir tvungen att sitta med huvudet som i ett skruvstäd, och om man inte får röra huvudet ligger det kanske nära till hands att välja det där trista hörlursalternativet ändå... Då får man ju faktiskt röra huvudet, även om ljudbilden hänger med.

Liknande "lyssningsrumslös lyssning på musik med rum" kan man för övrigt åstadkomma även "live", genom att i till exempel konserthuset (gärna under repetition...) ta sig till en dörröppning och ställa sig där. Där saknas ju, (precis som vid utomhushögtalarlyssning) den "nyttiga repetionen" av framifrån kommande ljud, som ger den akustiska förankringen (känslan av att "vara där" i den miljö som ljudhändelsen pågår i, på ett nästan översinnligt sätt). Fast sterosystemfelen slipper man förstås i konserthuset.


Vh, Ing. Öhman


PS. En sak som däremot är trevligt vid utomhuslyssning (förutsatt ljudkvalitets-/bandbredds-duktiga och ljudtryckskapabla högtalare för basområdet, det krävs mycket mer än inomhus!) är artikulationen, helt fri från rumsresonansnedsmutsning. Det är verkligen läckert!

En marschmusikbastrumma eller bastuba utomhus live, ger ju en fantastikt dynamisk och obeslöjad känsla, som är tämligen svår, för att inte säga omöjlig, att återge i ett akustiskt dåligt rum.

Men, om jag ställs inför valet att välja mellan att framdeles behöva sitta och lyssna på musik i ett ekofritt rum (/utomhus i absolut fritt fält) eller i ett normalt rum, är valet lätt:

Jag delar absolut inte Roberts (och Piotrs?) fascination för frifältslyssning.

Jag väljer definitivt det normala rummet!

Men självklart lägger jag en massa energi på att bygga om det, för att ställa de akustiska prolemen tillrätta, vilket inte innebär döddämpning, men mer dämpning än de flesta tror. I synnerhet i basregistret.

Om jag minns rätt sa Svante (som gjorde en lite mätkupp i mitt lyssningsrum...):

"-Jaha, ja, det är 0,2 vid alla frekvenser!".

Jag hade faktiskt inte mätt upp efterklangstiden i mitt egen lyssningsrum(!), utan arbetat med bearbetningen helt efter gehör. Det gör jag faktiskt för det mesta även om jag nästan alltid börjar med att kartlägga grundförutsättningarna. För det mesta avslutar jag även med att kolla "hur det blev enligt apparaterna".

Så jag har förstås mätt massor av rum som jag "betett mig*" mot historiskt (sisådär 2/3 av dem har varit kontrollrum i studior, 1/3 av dem musiklyssningsrum och hemmabiografer) och det är häpnadsväckande ofta jag hamnar vid just 0,2 s (RT60) när jag själv fått bestämma.

Ju mer inflytande från modernt möbleringsmode och äkta hälfter ( !) som förekommit, desto mera har efterklangstiden i regel ökat (dock inte alltid). Men mer än 0,4 har det aldrig blivit när jag haft samvete att ta betalt i slutändan . Finns inte potential att åstadkomma något riktigt bra vill jag ju inte vara inblandad.

*= varit inblandad som akustiker och föreslagit åtgärder på.


PPS. Kan nämna/påpeka att utomhuslyssning ingalunda behöver betyda reflexfri frifältslyssning. Utomhusspelning kan låta alldeles fantastiskt, även med avseende på akustisk förankring, när det finns objekt i närheten som bidrar med lämplig mängd reflekterade ljud. Det kan vara både träd och hus och annat. En ensam violinist på ett torg låter helt annorlunda än en stackars violinist som står ute på en åker i ett snölandskap och försöker spela vackert. Det senare låter väldigt ensamt och ynkligt.

[Piotr]

Martin,

Vad gäller reflexer i sidovägen är de ofta lägre i nivå och interfererar inte lika mycket med direktljudet som högtalarna gör med varandra förutsatt att du inte placerat högtalarna för nära sidoväggen. Dessutom gör skillnaden i avståndet att örat "sorterar bort" reflexerna som just reflexer och separerar dem från direktljudet.

You wish!

Vad du glömmer i ditt resonemang är att när du flyttat på ditt huvud (eller lyssnar med ett öra i "sidled") så placerar du örat/öronen i nya positioner för rummets stående vågor samt reflektions mönster. För att kunna hävda det du gör måste du testa utomhus eller i ljuddött rum... detta för att tillskriva effekten till rätt källa av interferens.

/Peter

Vad är det som är konstigt med det jag sa då? Jag sa ju förutsatt att du inte har högtalarna för nära sidovägen. Det är inget jag "hävdar" alltså.

Visst, avståndet gör skillnad men i normala rum är ( enligt min åsikt) alla första reflexer sådana att de i hög grad smetas samman med direktljudet och påverkar artikulation samt placering och ljudbild.

Angående "hävdar" så tänkte jag allmänt på det du beskriver med att lyssna efter kamfilter effekter med ett öra i ett akustiskt livligt rum. Ber om ursäkt om jag uttryckte mig klumpigt eller fel.

/Peter

[Svante]

Nej, hur kul är en symfoniorkester utomhus?

[Piotr]

Angående lyssning i ljuddött rum eller utomhus så har jag inte gjort några tester med det och har inga direkta åsikter om det. Jag kan lätt föreställa mig att det inte är ett tillfredställande sätt att lyssna dock, även fast vissa kvaliteér torde bli väldigt klara. Däremot så gillar jag artikulationen med bra hörlurar och därför strävar jag efter ett resultat i rum som har en hel del av den egenskapen. Sättet att dämpa och RT60 håller jag nog väldans mycket med IÖ.

Bara genom dämpat runt högtalaran samt kort hyggligt "linjär" efterklangstid upplever jag att jag får en rysare till 3-d och "pin-point" upplevelse parat med en "kontakt" med musiken och inblick i inspelningsakustiken.

/Peter

[Svante]

Om jag minns rätt sa Svante (som gjorde en lite mätkupp i mitt lyssningsrum...):

"-Jaha, ja, det är 0,2 vid alla frekvenser!".

Jo, jag vill också minnas att det var 0,2 s det landade på och att det dessutom höll sig så ovanligt långt neråt basen. Mitt enda frågetecken är att jag inte minns hur långt ner jag mätte.

[IngOehman]

Ända ner tror jag det var!

Men upplösningen var förstås måttlig allra längst därnere. Typ flera Hz.

Vh, iö

[Piotr]

Om jag minns rätt sa Svante (som gjorde en lite mätkupp i mitt lyssningsrum...):

"-Jaha, ja, det är 0,2 vid alla frekvenser!".

Jo, jag vill också minnas att det var 0,2 s det landade på och att det dessutom höll sig så ovanligt långt neråt basen. Mitt enda frågetecken är att jag inte minns hur långt ner jag mätte.

En av de mer trevliga effekter av sådan kort RT60 är (förutom lugnet och ljudbilden) dynamiken som jag upplevde var i topppklass när jag lyssnade i Täby.

/Peter

[IngOehman]

Angående lyssning i ljuddött rum eller utomhus så har jag inte gjort några tester med det och har inga direkta åsikter om det. Jag kan lätt föreställa mig att det inte är ett tillfredställande sätt att lyssna dock, även fast vissa kvaliteér torde bli väldigt klara. Däremot så gillar jag artikulationen med bra hörlurar och därför strävar jag efter ett resultat i rum som har en hel del av den egenskapen. Sättet att dämpa och RT60 håller jag nog väldans mycket med IÖ.

Trevligt att höra.

Bara genom dämpat runt högtalaran samt kort hyggligt "linjär" efterklangstid upplever jag att jag får en rysare till 3-d och "pin-point" upplevelse parat med en "kontakt" med musiken och inblick i inspelningsakustiken.

/Peter

Jo, så är det definitivt. Att det där med reflekterande yta har fått lite snedvinklad uppmärksamhet (fast jag har försökt vara mycket tydlig med att den inte skall ge några reflexer från högtalarna till öronen) tror jag beror på att jag har tryckt lite på olaterna med att bygga en dämpvägg i ett rum som i övrigt lämnas orört. Då kan det verka som om det är reflexer jag är ute efter, men syftet med behandlingen av väggen bakom högtalarna är naturligtvis den motsatta - att ta bort reflexer!

Plötsligt blir ofta musik olyssningsbart när man bara hör fladderekon och dånande resonanser i basregistret (som framträder i ensamt majestät när efterklangen vid de högre frekvenserna reduceras).

Min uppfattning är den att en dämpvägg ALLTID bör anpassas noga till vilka högtalare man tänker använda, deras avstånd framför väggen, hela uppställningsgeomertin, samt hur resten av rummet kommunicerar tillbaka mot högtalarväggen. Samt självklart förstås inte alls utan att även resten av rummet hanteras, av idigare nämnda orsaker.

Kanske är det lite väl mycket överkurs att lämna en del av väggen bakom högtalarna reflekterande? (Med optimal geometri förstås!)

Men jag tycker det är en viktig del av hanteringen av rummets reflexions- och efterklangsegenkaper, för i ett rum med BARA dämpvägg gör en sådan justering stor nytta, och i ett i övrigt perfekt rum gör det fulländning.


Vh, Ing. Öhman


PS. Påfallande ofta tycker jag inte att optimal dämpning av väggen bakom högtalarna är massor av kvadratmeter gullfiber.

Tvärtom blir övergången mellan dämpning (höga frekvenser) och "inte dämping" (låga frekvenser) för skarp när man gör så. I varje fall i mina öron hörs degradationan mot 1/f tydligt i sådana rum. Det låter inte bra alls!

"Kom ihåg, att i naturen är allting mjukt!" brukar Bengt G. Olsson (Xelex) säga.

Det är väl inte riktigt alldels sant alltid, men påfallande ofta är det faktiskt det. Och jag har erfarit att "enkla" tekniska lösningar lika påfallande ofta strider mot den grundläggande principen om mjuka transitioner.

Det är väldigt viktigt att ha detta ultrakloka Olssonska påminnande i bakhuvudet i synnerhet för förstärkarkonstruktörer, ity de annars pläga göra stora tanketabbar... När man i sanning förstår det, omvärderar man ofta gamla tankar. Nu vill jag inte bli alltför OT, men misstar man sig å naturens vägnar kan man skapa märkvärdga små minilavindistorsionsfenomen , som man INTE vill ha, om man bringas chans att reflektera därvidlag, hoppar jag i varje fall.

[RogerGustavsson]

Ingvar!
Har ju varit och lyssnat i rummet på Tibblevägen (november 2003). Där lät det bra! Vilka mått har det rummet? Rätt lågt i tak var det väl? Vad hade du egentligen gjort åt det rummet? Jag kunde i se några speciella åtgärder annat än att det var mycket prylar och några drapperier. Tydligen var det mycket grejor samlade bakom dessa drapperier... Såg artikeln om utresning och ombyggnation av rummet.

[IngOehman]

Jag avråder till att börja med å det bestämdaste ifrån att använda ett rum som "mall" (exakt mall eller principmall) för ett annat.

Varje rum måste planeras utifrån exakt sina alldeles egna och unika förutsättningar. Det gäller inte bara mått, utan även material.


Vh, Ing. Öhman


PS. Jo just det, din fråga: Det var ordning i kaoset.

Okej, kaoset var kanske inte ordnat i vanlig bemärkelse , men konsekvenserna av det var kartlagda och därför kända.

Den del av åtgärderna i rummet, alltså resten av åtgärderna (bl a drapperiet) som du noterade, var kompletternade åtgärder, avpassade till vad grundförutsättningarna erbjöd respektive inte erbjöd.

Nuförtiden (sedan i somras) har jag gjort om helt i rummet (bland annat har jag vridit lyssningen 90 grader) och nu är alla akustiska åtgärder åstadkomna med hjälp av struktur snarare än med kaos. Du får fråga de som varit där om hur det fungerar ljudåtergivningsmässigt nuförtiden, så slipper jag recensera mig själv.

Principen kan jag berätta om dock, den har varit att bara använda "enkla" åtgärder, sådana som går att reproducera (effekten alltså, inte exakt tilltaget) i vilket musiklyssningsrum som helst. Alltså sådana som primärt nyttja normala inredningselement, och inte avskräcker känsliga människor. Frånsett möjligen golvbeklädnaden...

När jag konstruerar hemmabiografer däremot, finns ju möjlighet att ta till oerhärt mycket mera avancerade konstruktionsgrepp.

[grannilsson]

Ingvar Skrev:
Nuförtiden (sedan i somras) har jag gjort om helt i rummet (bland annat har jag vridit lyssningen 90 grader) och nu är alla akustiska åtgärder åstadkomna med hjälp av struktur snarare än med kaos. Du får fråga de som varit där om hur det fungerar ljudåtergivningsmässigt nuförtiden, så slipper jag recensera mig själv.

Halloj !

Vill bara passa på att nämna lite om lyssningsintrycken av det nya
lyssningsrummet hos IÖ (och också få tacka Ingvar för den fina demon vi fick igår, trots att det var lördag och allt )

Jag har ju hunnit med 2 besök i det nya lyssningsrummet, och blir lika imponerad varje gång hur dynamiskt, lugnt och klangligt rätt det låter, där, vet ej hur karln får till det , trots att pannan ej var avslagen , precis så där vill jag att det ska låta i min gillestuga när den blir klar, det lutar nog att man får konsultera ingenjörn, innan man gör något som bara blir fel.

Gillar dessutom starkt den tjocka Vinröda Heltäcknings-mattan som jag tror gör mycket för det ljudliga helhetsintrycket, blev även varse att en filmduk kan ge så pass mycket fladdereko, när den är neddragen, genom att klappa händerna, men det märkte man inte så mycket av dock vid filmvisning.

Vh Göran Nilsson

[Naqref]

Okej, kaoset var kanske inte ordnat i vanlig bemärkelse

Ska man tolka att det språkligt inte blev rätt? Ety ordnat kaos tenderar att verkar vara en självmotägelse.

[IngOehman]

Exakt! Ordning som motsats till kaos brukar dock stavas kosmos.

För det trodde man en gång i tiden...

Skall man vara noga var snarast en indikation på att jag kanske förhävde mig en smula eller två, när jag gjorde anspråk på att det fanns ordning där i demorummet, punkt.

[screen]

Hej och tack för fin läsning, även om det strids lite om vad som
är rätt eller fel...hmm.

Jag tänkte lyssna med er som vet lite mer angående dämpning av
rum från stående vågor, fladder eko, reflex eko och annat otyg.

Lite mera konkret:

1) Vad bör man börja med för att försöka få till en
någorlunda lyssningsmiljö?

2) Vilka material är lämpliga och vilka tjocklekar av dessa?

3) Framför allt var placeras dessa mer exakt i första hand för troligt
förbättrad ljudbild?

Tankar kring punkterna:

1) = Heltäckningsmatta av tjockare kvalité, Någon sten-
ullsisolerskiva ställd 45gr. i hörnen bakom frontarna,
en dämpskiva mellan bakre surround?

2) = Stenull, Gullfiber, Matta, Draperi, Difusorer, Bokhyllor
CD-hylla, Möbler.

3) = Ja, det är frågan...hmm...åtminstone när det gäller att
börja från "scratch" s.a.s?

Jag har nog många av de problem som berättats om i denna
tråd, och skulle vilja ha en enkel (för mig) vägledning vad jag bör
testa först och sedan gå vidare med?

Rumsstorleken är nog inte så ideal (enl. Hr:Oehman):

Mått: LxBxH = 4,75 x 3,15 x 2,20 Golv: Slipat Plank (anno:1865)
Väggar: K-Plyfa+Gips på fristående innerväggar med regelverk 2"2
Tak: Laserat slipat plank Möblering: 2st 2-sitssoffor höger-vänster
långvägg+1st 3-sits soffa 1m från bakre kortvägg. TV-bänk med
tv+anl. mitt fram.

Högtalare: Frontar 0,9 höga, center (på tv:n), surrounder uppe
i bakhörnen nedpendlade i fästen från tak, sub.höger bak.

Lyssningsposition: mittplats 3-sitsaren

Idag rätt så kala väggar förutom två fönster kortvägg fram+långsida höger och en dörr höger sida kortvägg bak.

Vore väldigt tacksam för reflektioner på detta och vad som
vore bäst att prioritera först i testväg för en bättre akustik-
upplevelse. Fördelen är trots allt att jag har ganska fria händer
när det gäller utformningen.
"Ty detta är mitt dedikerade ljud & hembiorum"

"Fire away"

MVH Björn//

[Kraniet]

jag brukar alltid rekommendera att dämpa sidoreflektionen. det är något jag alltid börjar med i mina rum. får man bort den reflektionen som blir i sidoväggarna så blir ljudet väldigt mycket trevligare.
använd en spegel för att hitta punkten på väggen där du ser högtalarna från lyssningspos. häng där upp nåt dämpande (själv har jag gullfiberkuddar i bomullstyg) jag tykcer iaf attdet gör mycket skillnad.
efter det har jag bara brukat dämpa av lagom så efterklangen inte är så våldsam.

[jockewe]

Ett litet sidospår ...
Jag har fått köpa en del Mono LP och är helt fascinerad av ett par saker som kan ha med denna diskussion att göra.

1) Sitter man precis rätt så är ljudbilden av en orkester helskön, inte med violiner till vänster och cello/alt till höger men påminner däremot mycket om att lyssna i en konsertsal faktiskt! (en plats rätt långt bak t.ex 1:a balkongens fond i konserthuset sthlm)

2) Det är EXTREMT känsligt var man sitter, max 10 cm "sweetspot" och rör man huvudet i sidled så låter det mycket konstigt, konstiga fasförskjutningar?

Man kan kanske använda en mono inspelning för att höra just de kamfiltereffekter ni nämnde? (famlar i mörker)

Mina B&W 802 Matrix3 står ca 1.30 från sidovägg och 0.40 från väggen bakom högtalarna, måttligt invinklade och i Stereo känns sweetspot betydligt större ...

[Martin]

Ett litet sidospår ...
Jag har fått köpa en del Mono LP och är helt fascinerad av ett par saker som kan ha med denna diskussion att göra.

1) Sitter man precis rätt så är ljudbilden av en orkester helskön, inte med violiner till vänster och cello/alt till höger men påminner däremot mycket om att lyssna i en konsertsal faktiskt! (en plats rätt långt bak t.ex 1:a balkongens fond i konserthuset sthlm)

2) Det är EXTREMT känsligt var man sitter, max 10 cm "sweetspot" och rör man huvudet i sidled så låter det mycket konstigt, konstiga fasförskjutningar?

Man kan kanske använda en mono inspelning för att höra just de kamfiltereffekter ni nämnde? (famlar i mörker)

Mina B&W 802 Matrix3 står ca 1.30 från sidovägg och 0.40 från väggen bakom högtalarna, måttligt invinklade och i Stereo känns sweetspot betydligt större ...

Det du beskriver är ungefär min erfarenhet med två högtalare. Lyssnar man i mono så blir kamfiltereffekter extra tydliga. Detta eftersom båda högtalarna spelar samma signal (stark koherens). I stereo så spelar ju högtalarna lite olika signaler och koherensen mellan högtalarna blir svagare. Men jag upplever även en viss bredd (frekvenssplittring) på ljudbilden när man sitter "rätt" (i sin tandläkarstol), inte lika mycket men man hör att ljudet inte kommer från en och samma punkt.

1.3m från sidovägg borde vara tillräckligt för att man inte ska få störande kamfiltereffekter därifrån, det du hör är sannolikt till största delen interferens mellan högtalarna. Jag skulle beskriva det som att det låter lite som att ljudet (som ska komma från mitten) "flackar" fram och tillbaka på ett frekvensberoende sätt när man rör sig lite i sidled. Det kan ju påverkas av sidoreflexen helt klart, har tänkt att prova med någon typ av dämpning (av sidoreflexen) hemma hos mig för att jämföra (bara för att Peter så ihärdigt vill belysa den möjligheten).

Det kan även bero på högtalarnas grad av ojämnhet i spridningen mm som vi nämnt tidigare. Det som talar emot detta är att effekten hörs mer eller mindre på alla högtalare, även de som är förhålandevis bra på ljudbildens definition som tex B&W 802 Matrix.

En sak till som jag upptäckt är att effekten blir kraftigare om man vinklar in högtalarna för mycket. Alltså så att de korsar en bit framför lyssnaren. Störst stabilitet upplever jag med mina högtalare när de är vinklade nästan rak mot öronen. Någonstans mitt mellan öronen i huvudets centrum.

[Piotr]

En statisk monosignal är helt klart den som i högst grad skapar detta fenomen vid sidoförflyttning. Ju mer transient och/eller panorerad signalen är ju mindre effekt.

Se´n som Martin nämner ( ) så bör laterala reflektioner bidra med liknande kamfilter effekter... stående vågor i rummets alla dimensioner likaså.

/Peter

[Martin]

Du nämner stående vågor i rummet flera gånger Peter. Hur menar du egentligen? Det är ju mest i basen som stående vågor i rummet ger sig till känna. Vid högre frekvenser dominerar ju direktljud samt reflexer (ofta krafitigt diffuserade om de är av högre ordning) och ev eko (tex fladdereko som lätt går att dämpa med lite tavlor, bokhyllor och gardiner).

[Piotr]

Martin,

jag vet inte om man kan säga att stående vågor upphör vid någon speciell frekvens. Tror också att det krävs ordentliga krafttag för att få en god diffusion.

Både "reflektioner" och stående vågor ger ju ömsom toppar ömsom dalar i responsen, så när man rör ett öra eller en mikrofon så kommer man få en ständig bergådalbana. Det är väl svårt att veta "bara så där" vilket som ger vad... alltså hur mycket som kommer från respektive effekt.

Faktum är att lyssnar man på höga toner i ett angränsande rum så får man kraftigt verierande reultat med små huvudförflyttningar. I detta fall har man ju inget direktljud men uppenbarligen långt ifrån diffuserat likväl. Dvs. reflektioner och stående vågor påverkar resultatet kraftigt om än i okända (för mig) proportioner.

/Peter

[Martin]

jag vet inte om man kan säga att stående vågor upphör vid någon speciell frekvens. Tror också att det krävs ordentliga krafttag för att få en god diffusion.

Både "reflektioner" och stående vågor ger ju ömsom toppar ömsom dalar i responsen, så när man rör ett öra eller en mikrofon så kommer man få en ständig bergådalbana. Det är väl svårt att veta "bara så där" vilket som ger vad... alltså hur mycket som kommer från respektive effekt.

Faktum är att lyssnar man på höga toner i ett angränsande rum så får man kraftigt verierande reultat med små huvudförflyttningar. I detta fall har man ju inget direktljud men uppenbarligen långt ifrån diffuserat likväl. Dvs. reflektioner och stående vågor påverkar resultatet kraftigt om än i okända (för mig) proportioner.

/Peter

Jag tror inte heller att man kan säga att stående vågor upphör vid en viss frekvens. Däremot kan man säga att den naturliga diffussionen i rummet ökar mot högre frekvenser (om man inte har oändligt släta väggar och inga dämpande eller reflekterande föremål i rummet). Detta gör att för högre frekvenser så kommer direktljud och reflexer (tidiga och sena) att dominera över stående vågor. Denna diffusering gör ju att ljudets koherens minskar kraftigt. Den överlägset största koherensen blir alltså mellan högtalarna när de spelar samma signal (ett ljud som är tänkt att komma från mitten). För att få interferens krävs koherens.

Dessutom är ju öronen fenomenala på att separera direktljud från reflexer för högre frekvenser. Det blir inte alls samma sak som när man mäter en ljudkälla med statisk signal med mikrofon i olika punkter i ett rum.

Att du får kraftigt varierande resultat för högre frekvenser i ett angränsande rum kan tex bero på hur smalt ljudkällorna sprider ljudet. Ju bredare spridning på ljudkällorna desto mindre variation (mer diffussion av reflexerna) får du.

[Piotr]

Yup! Makes sense!

edit: när f-n ska jag lära mig att stava..

/Peter