Frekvenskurva i rum

[Julle_Jansson]

Sitter hemma och leker med min feedbackdestroyer och gör lite mätningar. Väldigt enkelt att skruva till en rak frekvensgång. Men hur är det egentligen, är en rak frekvensgång vid lyssningsplatsen någonting att eftersträva? Vill man ha en rak frekvensgång på direktljudet och så får rummet göra sitt (om man nu bortser från de värsta resonanserna), eller skall summan av direktljud och rum bli rak?

[Svante]

Ska och ska...

Just nu tror jag på att direktljudet ska vara någorlunda rakt. Sen blir rumsljudet vad det blir, men det kan man ju påverka med rumsakustiken och med riktverkan hos högtalaren. Eftersom det är normalt med lite mer dämpning (vid väggstuds) vid höga frekvenser och eftersom högtalare riktar mer vid höga frekvenser, så kommer rumsljudet att ha mindre diskant. Hur mycket mindre (och balansen över hela spektrumet) kommer att avgöra mycket av lyssningsintrycket. Eftersom detta spektrum innehåller fler än tolv parametrar* så är det inte vetenskap utan konst att få till så att det blir bra.

*En kollega till mig sade en gång att om man har fler än tolv parametrar att justera för att nå ett resultat, så kan man inte förstå hur man ska justera dem**. Det upphör då att vara vetenskap och övergår i att vara konst. Ganska lustigt, men det ligger nåt i det.

**Bottom line: prova tills du är nöjd!

Fast allt det där visste du nog redan.

[Harryup]

Mät 1 m ifrån högtalaren för övre register och mät på lyssningsplats för bas under 150-200Hz. Men var försiktig. Dels med att höja lågt ner. Tål förstärkare och högtalare det. Dels högt upp tål musikupplevelsen det och diskanten det.
Så det är enklare att sänka mer än att höja. Dessutom är min erfarenhet att dom högsta tonerna innehåller en hel del missljud så att sänka don istället för att höja en svacka lönar sig alltid.

[Johan_Lindroos]

Ska och ska...

Just nu tror jag på att direktljudet ska vara någorlunda rakt. Sen blir rumsljudet vad det blir, men det kan man ju påverka med rumsakustiken och med riktverkan hos högtalaren. Eftersom det är normalt med lite mer dämpning (vid väggstuds) vid höga frekvenser och eftersom högtalare riktar mer vid höga frekvenser, så kommer rumsljudet att ha mindre diskant. Hur mycket mindre (och balansen över hela spektrumet) kommer att avgöra mycket av lyssningsintrycket. Eftersom detta spektrum innehåller fler än tolv parametrar* så är det inte vetenskap utan konst att få till så att det blir bra.

*En kollega till mig sade en gång att om man har fler än tolv parametrar att justera för att nå ett resultat, så kan man inte förstå hur man ska justera dem**. Det upphör då att vara vetenskap och övergår i att vara konst. Ganska lustigt, men det ligger nåt i det.

**Bottom line: prova tills du är nöjd!

Fast allt det där visste du nog redan.

MItt förslag är att direktljudet ska vara ungefär "rakt" över 100 á 200 á 400 Hz i vardegsrum. Under det förstör lyssningsrummet vår förmåga att skilja på direkt- och efterklangsfält. Då kan man köra eq:n på "rak" över dessa frekvenser om man tror sig ha "bra" högtalare, och så minskar man bara lite vid de värsta rumsresonanserna. Dippar kan man sällan förstärka upp p.g.a. att de är antiresonanser. Det stjäl oftast bara en massa onödig effekt om man ämnar försöka alltså.

[Johan_Lindroos]

MItt förslag är att direktljudet ska vara ungefär "rakt" över 100 á 200 á 400 Hz i vardagsrum (kan inte helt bestämma mig frekvensen, skiljer från fall till fall). Under de frekvenserna förstör lyssningsrummet vår förmåga att skilja på direkt- och efterklangsfält. Då kan man köra eq:n på "rak" över dessa frekvenser om man tror sig ha "bra" högtalare, och så minskar man bara lite med den parametriska eq:n vid de värsta rumsresonanserna. Dippar kan man sällan förstärka upp p.g.a. att de är antiresonanser. Det stjäl oftast bara en massa onödig effekt om man ämnar försöka alltså. I slutänden kanske du bara petat lite vid två frekvenser, annars lätt att röra till det utan att det för den sakens skull nödvändigtvis blir bättre.