Jag vill för att öka illusionen av att "vara där" ha relativt realistiska ljudtryck (inom de gränser som en "hemma stereoanläggning" medger...)
Denna vana har blivit så stark att musik på låga nivåer ter sig ganska oengagerande och tråkig.
När jag sedan testar olika saker, CD, förstärkare, högtalare etc. så sker detta under samma premisser, jag spelar högt och lyssnar hur det låter...
Slutsatser jag dragit av detta är då:
För högtalare -spela högt med rent ljud -bra högtalare -naturligtvis med hänsyn tagen till känslighet på högtalare, konarea etc. etc.
Förstärkare -stark förstärkare -spelar högre -förhoppnings renare och med bättre ljudkvalité...
-dyr förstärkare -förhoppnings renare och med bättre ljudkvalité...
När man sedan kommer till CD/DVD blir det ju lite svårare...
Om vi förutsätter att ett antal CD-spelare har samma utnivå , eller att man i annat fall kalibrerar/mäter upp volymkontrollen eller dyl.
Man får väl vidare förutsätta att alla vettigt konstruerade CD/DVD-spelare har ett utgångssteg som kommer överens med en nofmal förförstärkare...
Man spelar sedan "högt" och lyssnar på hur det låter...
Mina erfarenheter här är att vissa spelare låter renare, lugnare, mer väldefinerade, mer väl separerande m a p olika skeenden i musiken, -dessa upplevs ofta subjektivt (-lika om man mäter med dB-mätare) ha en lägre ljudnivå än en sådan beskriven nedan...
Vissa andra spelare låter kanske komprimerade, odefinerade i basen, skrikiga påträngande etc.etc.
Dessa skillnader upplever jag svåra att hitta om jag sänker ljudnivån med typ 15dB, en "normalnivå" som jag vet andra har som ideal lyssningsnivå
Finns det någon stor fallgrop eller potentiell risk (utom öronen då
Att krana på till en hög nivå (som jag vet är möjlig med bra utrustning) och sedan lyssna på spelarens tillkortakommanden och/eller företräden...
Mvh
/Stefan
