Har flera gånger på forumet skrivit om mina trevliga demoupplevelser av Bremen 3D8. Tror jag varit på de flesta öppna demonstrationer som varit i Stockholm. Alltid har jag lärt mig något nytt av lyssningarna.
Det jag saknat är en ordentlig lyssning där jag själv kan styra musikvalet, för att testa hur olika varandra inspelningar kan låta. Nu har jag fått chansen! Den här gången kände jag dessutom igen högtalarna som jag minns dem från de bästa demon jag varit på. Lyssningarna på Pause har inte riktigt varit mina favoriter.
I söndags blev jag inbjuden till privat lyssning hos Peter – något jag sett framemot bra länge. Vi drack god must och lyssnade genom en rätt stor hög med skivor.
Det jag såg mest fram emot att få testa var dels lite skivor av det ambienta slaget, sådana som kändes som de skulle passa Bremen 3D8 som handen i handsken. Stars of the Lid, Pan Sonic, Supersilent, Sunn O))), Philip Glass, Leafcutter John, Godspeed! You Black Emperor och Aphex Twin passerade om jag minns rätt.
Min rädsla var att att allting skulle låta stort och uppblåst på precis allt material och riktigt så är det inte tack och lov. Precis som på andra bra högtalare låter olika inspelningenstekniker väldigt olika varandra. De briljerar helt klart på liveupptagningar och gärna sådana med stort rum. Man kliver rätt in i ljudscenen och har en upplevelse som sträcker sig högt högt upp och brett utåt sidorna.
De har en fantastiska förmåga att plocka fram detaljer ur inspelningarna utan att för den sakens skull låta överskärpta – imponerande. En av de saker jag gillar med högtalarna är att de känns klangligt neutrala. Hur det går till när de lyfter fram så mycket detaljer ur inspelningarna begriper jag inte riktigt.
Högtalarna satt med en ungefärlig 90° lyssningsvinkel på kortsidorna i rummet. Lyssningsplatsen låg på långsidan i rummet. Kände mig inte van med den breda stereovinkeln vilket sa jag till Peter några gånger. Under vissa sånginspelningar hamnade rösten stundtals i vänster högtalare, stundtals i höger, när artisten rörde sig. Det märks så klart tydligare i en sådan här uppställning där högtalarna sitter på sidoväggarna, än vid en mer ordinär högtalaruppställning.
Ska jag klaga på något är det nog att mittfokus ibland blir väl otydligt och att ljudbilden är en smula bågformad. Det är dock inget som är konsekvent, utan verkar variera mellan inspelningar. Det upplevde jag aldrig under demot på Sheraton för några vintrar sedan, där en prototyp till en centerhögtalare var inkopplad och hjälpte till med att förankra mittpunkten.
Peter är auktoritet över sina högtalare och vet bäst hur de ska presentera det ljud han tänkt, men jag är fortfarande lite nyfiken hur högtalarna hade låtit i sin gamla position på långsidorna.
Stort tack till Peter som så frikostigt bjöd in mig för lyssning, jag uppskattar det mycket! Bästa presentationerna bjöd Hadouk Trio - Live at FIP och Rolf Lindblom - Warum? Musik För Stilla Stunder på. Pan Sonic - Katodivaihe gick inte av för hackor heller.
