Jag har inte just något mera att säga i sak, men det slog mig just att det
finns en annan sak som jag kan säga:
Väldigt trevlig initiativ att du tar upp saken såhär på ett diskussionsforum!
Sällsynt ödmjukt, verkligen.
- - -
Mitt erbjudande att komma med förslag på omformuleringar kvarstår. Att jag
skriver det beror på att jag har fått för mig att texten har ändrats ifrån när
jag såg den första gångern på ett sätt som jag inte tycker är en entydig för-
bättring. Snarare känns det som om den förlorat något.
Jag tycker det ser ut som om felaktigheter har adresserats med hjälp av att
addera oklarhet, och då tycker jag det hade varit bättre att ändra således
att alla känslor du vill förmedlas får vara kvar, men att man man mycket små
förändringar i texten gör allt begripligt och sant.
Detta skrivet med reservation för att jag bara inbillar mig att du har ändrat
på texten lite sedan jag såg den för första gången. Jag minns ju inte några
konkreta detaljer utan har bara en känsla.
Vh, iö
- - - - -
PS. Den förvrängningsform som jag med enkardeliga kablar menar bekämpas
kallade jag för tvärimpedansmodulation, eftersom.. det är det som det är.
Denna i sin tur kan ge upphov till just distorsion, men... distorsion bör man
inte namnge baserat på källan till den, utan skall den ges något specifikt
namn så bör det beskriva själva distorsionen, kan jag tycka, och "tvärdis-
torsion" som någon föreslog, säger inget om distorsionen.
- - -
Exempel på namn på distorsionen som berättar något om distorsionen är
t ex övergångsdistorsion (som säger att det är övergången mellan den
positiva och den negativa halvan som har en diskontinuitet), eller bland-
tonsdistorsion/intermodulationsdistorsion (som säger att det är nya spek-
tralkomponenter vars frekvenser är skillnaden och summan av de som inne-
höss i mätsignalen) eller harmonisk distorsion, som säger att de övertoner
som bildats är hamonier till grundtonen. De kan även vara delmängder av
varandra. Exempelvis är övergångsdistorsion något som kan vara båda
harminisk- och blandtonsdistorsion, beroende på mätsignalen.
Den sorts distorsion som skapas av tvärimpedansmodulation (alltså att en
del av kabelns impedans inte är statisk utan signalberoende) är av vad jag
har kunnat se i hög grad stokastisk distorsion, alltså en grusighet som blir
adderad till musiksignalen när den senare för kabeln att "krasa". Men enligt
de mätningar jag gjort så ligger de flesta kablars distorsion på grund av
flerkardelighet och tvärimpedansmodulation, mycket lågt, och jag är inte
beredd att påstå att den kommer upp till hörbara nivåer.
PPS. Det som vill läsa mer om kablar och tvärimpedansmodulation kan läsa
artiklarna jag skrev i MoLt på tidigt 90-tal, om den saken.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).