Kablars riktningsverkan säkerställd
Alla Suprakablar är konstruerade med hänsyn
till riktningsverkan i ledarna. Enkel elektroniteori
säger att det inte finns någon riktningsverkan
i ledare utan förutsätter att alla
ledare är absolut isomorfiska. Den förbiser
även riktningsegenskaper hos signal- och
energiflöden. Ändå accepterar vi att ingen
el-energi kan säljas utan energiflödesriktning.
(1)
I verkligheten är alla ledare lindragna flera
gånger -inte gjutna. Lindragningen utvecklar
förlängda kristallstrukturer. Detta i sin tur
utvecklar axiell polaritet. Glödgning och
även inbränningsprocesser kan reducera eller
förstärka lindragningseffekten, men endast
till en viss del.
Alla ledare i Suprakablarna är lagda att ’peka
framåt’ i riktning (vänster till höger) med
märktexten på kablarna. Riktningen är
säkerställd på två sätt. Först, riktningen på
kopparlinan är känd från spolningen på
linfabriken. Detta är en pålitlig mätare
eftersom en effektiv linproduktion utesluter
slumpmässiga omspolningar.
Spjutspetsteknologi
För det andra är riktningsverkan hos ledare
nu möjlig att mäta och Supra Cables är först
i världen att utnyttja en spektralteknik,
utvecklad av ljudkonsult Ben Duncan (2) i
samarbete med Jenving Technology AB.
Denna omfattar speciella mätmetoder som
bättre simulerar verkligheten än de traditionella
med icke-komplexa signalkällor.
Testresultaten visar typisk höjning av
harmoniskt brus med 0.5 dB då kabeln är
kopplad så att signalen går motriktat mot
riktningen för lindragningen. I verklig
applikation kan skillnaden i störbrus vara
större då bruset ligger några dB under
nyttosignalen.
Härav kan förväntas högre renhet i ljudet när
sådant brus reduceras, vilket också hörs i
praktiken, med optimal ledarriktning. Detta
har länge hävdats av s.k. Guldöron, men inte
kunnat mätmässigt visas förrän nu.
Erfarenheter av riktningsverkan
I ’high-end’ audio betyder ’Riktningsverkan’
att en kabel för ljudsignaler ger högre
ljudkvalitet kopplad (vänd) åt ett speciellt
håll i förhållande till signalriktningen. För
Guldöron är en sådan ljudupplevelse tydlig
och repeterbar med långa tidsintervall och
med olika ljudanläggningar.
Möjligen, dock ännu inte mätmässigt visat,
kan en kabel som arbetar i fel riktning närma
sig rätt riktning genom ompolarisering med
hjälp av inbränning eller åldring. Ja, t.o.m.
med frysteknik, hävdas det i hifi-kretsar.
Vissa lyssningsexperter menar att riktningsverkan
hos kablar kan höras t.o.m. på billig
plast-hifi.
En high-end entusiast/forskare på högre nivå,
Dough Blackburn, menar att det möjligtvis är
riktningsverkan audiofilerna hört när de
växlat ledare (alltså inte vänt kabeln bara
kastat om plus/minus). Detta är inte samma
sak och återstår att mätmässigt visa.
Digitala signaler är inte beroende av kabelns
riktning.
Information
[1] Referens för dupare teori: ‘Black Box’
column, av Ben Duncan, ursprungligen i Hi-Fi
News& Record Review, nyutgåva 73 kapitel
kompendium 1994-2000 kan laddas hem
från (http//)
www.hifiaccessoriesclub.com eller
www.proaudioaccessories.com[2] Ben Duncan Research:
www.BDRUK.dial.pipex.com