JM skrev:Högt på min lista på intressanta principiella meningsfulla jämförelser ligger förförstärkare av internationellt erkänt absolut bästa sorten. En med transistorer och en med rör.
Hypotesen bör vara att det går att höra skillnad på rör- och transistorförförstärkare.
Testet borde starta med trippelblind lyssningstest med certifierade lyssnare enligt Harmans kriterier.
Försökspersonen bör lyssna individuellt enligt Harmans metodik.
Testet bör innehålla bla "gles" musik för att försöka fånga eventuella maskeringseffekter av eventuell andratons distorsion.
Utvärderingsmusik och röster bör vara internationellt etablerade och relevant validerade.
Utvärderingsvariablerna skall vara internationellt etablerade och relevant validerade.
Minst 2 var för sig principiellt olika erkänt extremt lågdistorderande högtalare, ej hörlurar, i mono bör användas. Sannolikheten att upplevda tonkurvan med hörlurar är rak är lika med 0 och har för stora individuella variationer.
Lyssningstestet bör följas upp med relevanta mätdata enligt internationellt etablerad relevant standard.
Jag är gärna med som testassistent om testet sker i Stockholmstrakten.
Bedömer risken/chansen att testet kan genomföras till i praktiken 0.
JM
Det låter som ett nästan helt meningslöst test.
Det saknar ju vetenskapligt värde.
Att det går att hitta en transistormojäng som ingen som finns tillgänglig kan skilja från en motsvarande rörpryttel är ju en självklarhet och dessutom något som testats många gånger. Att inte lyckas detektera någon skillnad är heller (första vetenskapliga tesen) ingenting som utesluter att hörbar skillnad finns.
Men så är det ju alltid när man får nollresultat. Även vid F/E-lyssning. Problemet med den studie du föreslår är dock mångfaldigt värre. Största problemet är att den (oavsett resultat!) inte säger någonting om hur varken transistorförstärkaren låter, hur "transistorförstärkare" låter (en är ju inte representant för alla andra) eller hur rörförstärkaren låter eller hur "rörförstärkare" låter (igen - en är inte representant för alla).
Den säger alltså inte heller någonting om hur de "båda två" låter eftersom båda jämförs med en meninglös luddig referens - den andra. Sämre upplägg är svårt att göra.
Poängen med ett istället F/E-lyssna tycks ha gått dig förbi. Det är i varje fall det intryck jag får nör jag läser ditt förslag. När man F/E-lyssnar så får man information om hur båda förstärkarna defacto påverkar musiksignalen. Om ingen har detekterats är det ingen 100%ig garanti för att de inte kommer att kunna skiljas i en jämförelselyssning, men det är troligt, och skillnaden kommer definitivt att vara minimal.
- - -
Så sammanfattningsvis är mitt råd till LTS att undvika att slösa tid på deb sortens ovetenskapligt meningslösa tester. De kan visa att det hörs skillnad (vilket inte säger att det måste vara skillnad mellan alla transistor/rör-apparater) eller de kan visa att man inte hör skillnad (vilket inte visar att alla transistor/rör-apparater är likadana).
Den enda avlägsna meningen med en sådan test är att visa för någon som tror att ALLA transistorförstärkare skiljer sig från alla rörförstärkare, att de inte behöver göra det, elle att vida för dem som tror att alla elektronikapparater låter identiskt, att det inte behöver vara så.
Och nog måste väl MoLts läsare vara fria från sådana vanföreställningar?
- - -
Och slutligen; "...internationellt erkänt absolut bästa sorten"? Menar du att sådant kan användas som kvalitetskriterier? Hyllade apparater kan färga allt från ganska lite till väldgt mycket. Det beror på branschens i grunden oventenskapliga inställning, som råder i majoriteten av både hifi-butiker, hos journalister och även hos förvånansvärt många tillverkare.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).