Upplevd ljuddistorsion = perceived sounddistortion - mätbar?

[JM]

Att distorsion i direktljudet är av ondo är självklart.

Distorsion i reflexljudet är svårt att undvika. Krokig frekvenskurva, fasfel, interferenser mm finns nästan alltid.
Dominanta reflexer o fel timing av reflexer är självklara problem men finns det reflexdistorsion i sig som bör undvikas?

JM

[IngOehman]

Det där var nog den mest extrema neddumning av verkligheten jag någonsin sett.

Frågan är om ämnet verkligen är så komplicerat att det behöver förenklas på det där sättet?

Tycker nog att det är vettigare att tala om varje fenomen för sig, än att sammanfatta allting som händer som "reflex-distorsion". Ett bättre sätt att uttrycka reflex-distorsion, kan för övrigt vara att kalla det reflexer. Att lägga till ordet distorsion gör ju ingenting mera gripbart. Ej heller går det att lista ut vad den som skriver det menar att tilläggsordet distorsion skall tolkas som. Är det månne kamfilterfunktionerna som åsyftas? Eller kanske beteendet i tidsdomän? Eller något annat?


Att stereosystemet i sig sett i ett flerdimensionellt perspektiv dessutom gör liknande saker som de högtalarnära väggarna, gör att man möjligen inte bör diskutera reflexerna utan att sätta dem i perspektiv. Det går ju faktiskt att i många sammanhang argumentera att reflexerna från väggen bakom högtalarna kan ge en minskning av återgivningens förvrängningen. Om allt är vettigt dimensionerat alltså.


Vh, iö

[Objektivisten]

Distorsion är bra. Annars skulle det inte funnits enligt Darwinismen.

[JM]

Distorsion är bra. Annars skulle det inte funnits enligt Darwinismen.

Smart Objektivisten!
När det gäller distorderade ljudreflexer misstänker jag att du är på rätt spår.
Direktljudet måste alltid vara så lite distorderat som möjligt. Distorderat reflexljud skiljer sig från direktljudet och har sannolikt som du påpekar en inte obetydlig evolutionär funktion.
Precedence-effekten map reflexer, ger en viss spatial lokalisation (https://en.wikipedia.org/wiki/Precedence_effect), bygger på tidsskillnaden o möjligen kan distorderade ljudreflexer, snarlikt direktljudet, ge ytterligare spatialinformation.
I konserthallar ger laterala högfrekventa distorderade reflexer bättre spatial närhetskänsla, proximity, än reflexer där de högre frekvenserna har absorberats förutsatt att de inte är för dominerande.
“An interesting fact is that neither Definition and Reverberance nor EDT (early decay time) and C80 explain the preference at all. In contrast, the preference is best explained with subjective Proximity and with Bassiness, Envelopment, and Loudness to some extent. Further there is no objective measure that correlates to Proximity and overall average of preference.”

Lokki, T., Pätynen, J., Kuusinen, A., & Tervo, S. (2012). Disentangling preference ratings of concert hall acoustics using subjective sensory profiles. The Journal of the Acoustical Society of America, 132, 3148-3161
- http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23145600

Homonoiderna och schimpanserna överlevde i träden med rikligt med högfrekventa distorderade ljudreflexer. När våra förfäder till skillnad från schimpanserna senare vandrade ut på savannen minskade de högfrekventa distorderade reflexerna och vi hade då utvecklat andra sätt att överleva.

JM

[JM]

Det där var nog den mest extrema neddumning av verkligheten jag någonsin sett.
Vh, iö

Jag utgår från att skrivningen var ett misstag och att du nästa gång håller dig till sakfrågan.

Med vänliga hälsningar

JM

[Svante]

Att distorsion i direktljudet är av ondo är självklart.

Distorsion i reflexljudet är svårt att undvika. Krokig frekvenskurva, fasfel, interferenser mm finns nästan alltid.
Dominanta reflexer o fel timing av reflexer är självklara problem men finns det reflexdistorsion i sig som bör undvikas?

JM

Jag skulle inte kalla detta för distorsion. För mig och de allra flesta innebär distorsion olinjär påverkan på en signal, det du beskriver är nästan alltid en linjär påverkan. Det är reflexer helt enkelt. Det finns i alla rum, vi är vana vid dem och ganska många tycker att det är jobbigt när de försvinner (tex i ett ekofritt rum).

Så frågan om reflexer handlar nog mer om hur de ska hanteras än hur de ska undvikas. Och distorsion är de inte, inte i den vanliga bemärkelsen iaf.

(Här kommer det snart inlägg som innehåller frasen "linjär distorsion", det har vi diskuterat förr och jag säger redan nu att det är ett av de dummare begreppen jag vet.)

[Bill50x]

(Här kommer det snart inlägg som innehåller frasen "linjär distorsion", det har vi diskuterat förr och jag säger redan nu att det är ett av de dummare begreppen jag vet.)

/ B

[sprudel]

(Här kommer det snart inlägg som innehåller frasen "linjär distorsion", det har vi diskuterat förr och jag säger redan nu att det är ett av de dummare begreppen jag vet.)

Hen!

[petersteindl]

JM, kan du förklara vad du menar med distorderad reflex. Du försöker i ditt första inlägg men går komplett vilse i nästföljande. För att du skall få en stringens kan det vara bra att bena upp följande frågor.

1.) Menar du att en reflex är distorderande?
2.) Eller menar du att reflexer är distorderade?
3.) Eller menar du att reflexer är både distorderade och distorderande?
4.) Vad är det enligt din mening som skulle vara odistorderat?
5.) Hur vill du definiera distorsion?
6.) Hur definierar du reflex?

För att ens diskutera ljud så bör man ha en uppfattning om vad ljud är. Vad är ljud?

Hur alstras ljud? Hur hörs ljud?

I princip har alla ljud som alstras i naturen grundton + övertoner + en massa okorrelerade ljud i själva bildandet som kallas för onset. Är det något av dessa som du kallar för distorderat?

Som jag ser det så uppstår distorsion på grund av olinjäritet. D v s en given input utsätts för något och resultatet blir en output. Denna output ges av funktionen: input multiplicerat med en överföringsfunktion = output
Om överföringsfunktionen är linjär så finns ingen distorsion på output. Om överföringsfunktionen är olinjär så finns distorsion på output.

En reflex är som jag ser det en akustisk ljudvåg som når en begränsningsyta och reflekteras mot denna. Om man nu ser detta som en funktion med en viss överföringsfunktion så måste överföringsfunktionen vara olinjär för att output d v s reflexen skall vara distorderad. På vilket sätt menar du att överföringsfunktionen i begränsningsytan (väggar, golv, tak eller andra begränsningsytor) ser ut som skulle skapa det distorderade?

Vi kan börja med dessa frågeställningar innan vi går vidare.

Jag ser nu att Svante redan har börjat bena upp eller snarast röja i djungeln.

Mvh
Peter

[Martin]

Fladdereko (för mycket dämpning på enstaka ställen och för lite mellan parallella ytor), sneddämpning (för mycket fluff och textil i rummet och för hårda väggar) och överdämpning/underdämpning t.ex.
Skaller i vitrinskåp och bland lösa föremål som exiteras av rumsresonanser. Resonanser i oisolerade väggpaneler.

[IngOehman]

Jag tror vi måste gå tillbaka till start och be TS att förklara och försvara sitt påstående "reflexdistorsion finns".

Om det är riktigt satt sådan finns eller inte kan man bara svara på om TS berättar vad han menar att det skulle vara.

- - -

För alla normalbegåvade människor med lite insikt i ämnet så är det ju ett påstående som är både underligt och dessutom helt innehållslöst. Den där typen av härskarbeteende får du sluta med! / Per Det är bara ett tomt påstående. Så om han börjar med att förklara vad han menar att reflex-distorsion är för något så har vi i varje fall kommit en lite väg framåt.

Kanske får vi då också svar på om han talar om något annat än reflektioner när han myntar ordet "reflex-distorion".

Om han bara menar reflektioner så varför inte säga det?

Och OM han inte menar något annat så undrar jag varför man då startar med att fördumma den komplexa verkligheten till att reducera något väldigt mångfacetterat till "reflex-distorsion" inför en diskussion om den? Det är svårt nog att hantera ämnet utan fördumning.

Med så blir det praktiskt taget omöjligt.

Bättre är att utreda vilka faktiska konsekvenser som reflexer får i den tredimensionella rymden, och i tidsdomän. Men innan det är utrett vad TS menar känns det som om det vore att gå händelserna i förväg.

- - -

Så vad menar TS med att påstå att det nya (jag har aldrig stött på det tidigare) begreppet "Reflex-distorsion" finns?

Kamfiltereffekter uppstår, ja (det är ett linjärt distorsionsfenomen) och även dubbling/flerdubbling av transienter är en konsekvens, samt efterklang av potentiellt trevligt och otrevligt slag kan uppstå. Inga signifikanta olinjära distorsionsfenomen uppstår som regel, om inte saker t ex börjar skallra i rummet.

- - -

Alla dessa saker blir nödvändiga att utvärdera med hörselapparaten med i ekvationen om det är konsekvenser för upplevelsen som är målet att kartlägga.

Allting detta är ju redan gjort omän inte till fullständig utmattning, så om bara trådfrågan kan utredas vad den betyder/vill så går det att berätta mycket om saken.

Vill även lite försiktigt hänvisa till ett antal artiklar jag skrev om saken (vad rummet gör) på 90-talet i MoLt.


Vh, iö

[PappaBas]

Man kan tänka sig olinjära fenomen pga reflexer t.ex något som hänger på väggen och börjar skallra men normalt borde det väl främst vara frågan om attenuering (lite olika för olika frekvenser) och det introduceras inte nya frekvenskomponenter.
Den förändring av amplitud och frekvensinnehåll som sker av reflexer i rummet är ibland dålig men ibland också helt nödvändig. Lyssnar TS i badrummet?

[IngOehman]

Håller med om allt det där, inklusive frågeställningarna.


Vh, iö

[Piotr]

Man kan tänka sig olinjära fenomen pga reflexer t.ex något som hänger på väggen och börjar skallra men normalt borde det väl främst vara frågan om attenuering (lite olika för olika frekvenser) och det introduceras inte nya frekvenskomponenter.

En ren sinus från en ljudkälla kan lätt sätta föremål i rörelse/resonans vilket ger upphov till skurar av högfrevent energi.. säkert ofta en blandning av harmoniska övertoner och icke harmoniska diton.

Den förändring av amplitud och frekvensinnehåll som sker av reflexer i rummet är ibland dålig men ibland också helt nödvändig. Lyssnar TS i badrummet?

Ja helt död-dämpat är väl normalt inte lyckat vid fåkanalsåtergivning.

[IngOehman]

Man kan tänka sig olinjära fenomen pga reflexer t.ex något som hänger på väggen och börjar skallra men normalt borde det väl främst vara frågan om attenuering (lite olika för olika frekvenser) och det introduceras inte nya frekvenskomponenter.

En ren sinus från en ljudkälla kan lätt sätta föremål i rörelse/resonans vilket ger upphov till skurar av högfrevent energi.. säkert ofta en blandning av harmoniska övertoner och icke harmoniska diton.

Nu misstänker jag att du kanske blandar ihop det linjära fenomenet resonans, med lekmannabegreppet skaller.

Kanske.

Resonans är som sagt ett linjärt fenomen, och att trigga resonanser betyder inte att det skapas några nya spektrala gubbar, varken harmoniska, inharmoniska eller icke harmoniska. Däremot kan rum och delar i rum ha inneboende olinjäriteter, t ex två glas som står emot varandra med nästan obefintligt tryck, på en lättrörlig hylla som sätts i vibration av ljudtrycket. Och i sådana fall så yttrar sig olinjäriteterna som regel tidigast vid de frekvenser där man hittar resonans (akustisk eller mekanisk, någonstans i systemet på väg från ljudkälla till glas).

Men skallret i sig är inte resonans. Det är en bieffekt av att amplituden hjälps upp av resonansen.

Den förändring av amplitud och frekvensinnehåll som sker av reflexer i rummet är ibland dålig men ibland också helt nödvändig. Lyssnar TS i badrummet?

Ja helt död-dämpat är väl normalt inte lyckat vid fåkanalsåtergivning.

Håller med dig.

Det är därför det är extra olämpligt att kalla(/döpa om) reflektioner till hittepå-ordet "reflex-distorsion". Reflexerna från riktningar skilda från ljudbilden är ett komplement som hjälper till att skapa akustisk förankring, inte en förvrängning.

- - -

Problemet är inte helt olikt det där kantiga teknik-människor vill kalla musikinstrumentens övertoner för distorsion. Det är inte heller där rimligt att kalla övertonerna för distorsion då det är en naturlig del av det som utgör tonens klang.

Att kalla något för distorsion är som jag ser det bara rimligt om det fanns ett odistorderat ljud/signal som utgångspunkt. I de flesta instrument är så inte fallet, utan tonerna skapas med övertoner och allt.

Den enda sortens fall där det är rimligt att göra det är när det gäller t ex distade gitarrer, helt enkelt på grund av det ovanstående, på grund av historiken och för att man kallar det så för att man känner mekanismen som skapar dist-ljudet (en förstärkare bringas in i sitt olinjära område).


Vh, iö

[Piotr]

Nu misstänker jag att du kanske blandar ihop det linjära fenomenet resonans, med lekmannabegreppet skaller.

Kanske.

Resonans är som sagt ett linjärt fenomen, och att trigga resonanser betyder inte att det skapas några nya spektrala gubbar, varken harmoniska, inharmoniska eller icke harmoniska. Däremot kan rum och delar i rum ha inneboende olinjäriteter, t ex två glas som står emot varandra med nästan obefintligt tryck, på en lättrörlig hylla som sätts i vibration av ljudtrycket. Och i sådana fall så yttrar sig olinjäriteterna som regel tidigast vid de frekvenser där man hittar resonans (akustisk eller mekanisk, någonstans i systemet på väg från ljudkälla till glas).

Men skallret i sig är inte resonans. Det är en bieffekt av att amplituden hjälps upp av resonansen.

Men hur i hela friden läser och tänker du karl?

Du tror på fullt allvar att min kunskapsnivå är på den nivån?

Lyft nivån något är du snäll.

[IngOehman]

Det framgår inte vad det är som gör dig upprörd. Skulle du vilja vara lite mera konkret? Personkommentarerna hjälper mig inte att förstå vad det är du reagerar på.

Jag beklagar att jag gjort dig upprörd. Det var inte min avsikt.

Jag kan repetera det viktigaste i mitt inlägg - resonans är ett linjärt fenomen som inte skapar nya övertoner.

Och jag påminde dig om detta på grund av att du skrev: "En ren sinus från en ljudkälla kan lätt sätta föremål i rörelse/resonans vilket ger upphov till skurar av högfrevent energi."


Vh, iö

[Piotr]

Jag är inte upprörd, om du är intresserad av mitt sinnestillstånd så fråga i stället för att berätta för mig hur det ligger till, det blir lite märkligt annars.

Jag tycker du ofta har ett ytterst märkligt sätt att resonera med andra, där du i princip behandlar folk som.. idioter är väl ett väl starkt uttryck men något åt det hållet.

[JM]

Det finns som tur är flera parallella världar.
NE definierar
distorsion = inom teletekniken förvrängning av en signal då den passerar en transmissionslänk, t.ex. en förstärkare.
distorsion = distorsion, förvridning, förvrängning; inom medicinen detsamma som vrickning
---
Av inläggen ovan anar jag en fysikalisk vinkling av begreppet distorsion.

Idag utgår jag ifrån den psykologiska världen.
Det jag avser är en upplevd förvrängning, distorsion, av en ljudhändelse där direktljudet är referensen med vilken att andra samtidigt skapade icke direktljud jämförs.
Sålunda är en ljudreflex nästan likt direktljudet och är upplevelsemässigt en förvrängning - distorsion.

Denna lilla förvrängning tillsammans med oförvrängda direktljudet är en viktig komponent för det optimala hörandet enigt ovan.
Men vissa förvrängningar är mera av ondo.

JM

[IngOehman]

Jag tror möjligen att jag bättre förstår hur du menar, men måste vända mig emot att kalla det för en distorsion.

Reflektioner från lyssningsrummet är i förekommande fall störande/förvrängande, men det gäller ju långt ifrån alltid. De flesta reflektioner från ett välägnat lyssningsrum (i synnerhet för tvåkanalslyssning) är snarare komplement till direktljudet, och ger ljudbilden en akustisk förankring.

Man kan kanske jämföra med en tavla och väggarna i rummet där tavlan finns. De är inte heller förvrängningar av tavlan. De är "sig själva", och det kan precis som i ljudfallet vara lättare (men behöver inte vara det) att betrakta tavlan om väggarna finns där också i det periferare synfältet. Även där ger det tavlan en förankring till den värld där den betraktas ifrån.

Nu skiljer sig förstås tavlan genom att vara passiv och därför behöva belysas, något som kan distordera (färga) upplevelsen av den, men vill man ha en bättre parallell till ljudvärlden så kan man byta tavlan till en TV med superb AR-behandling, vars bild inte på samma sätt färgas av vilka fotoner som kommer farande mot den.

-----------------------------

Jag är inte upprörd, om du är intresserad av mitt sinnestillstånd så fråga i stället för att berätta för mig hur det ligger till, det blir lite märkligt annars.

Jag tycker du ofta har ett ytterst märkligt sätt att resonera med andra, där du i princip behandlar folk som.. idioter är väl ett väl starkt uttryck men något åt det hållet.

Jag ser ingenting som har med sakfrågan att göra från dig, bara mera personkommentarer, och jag är inte intresserad av att deltaga i det bråk du försöker starta.

Ber om ursäkt för att det jag skrev tydligen landade snett. Jag formulerade mina synpunkter så bra jag kunde och hade inte väntat mig att du skulle ta dem sådär. Om du har några sakinvändningar på det jag skrev (att resonans är ett linjärt fenomen) så lyssnar jag gärna på dem. Men har du flera personkommentarer så hoppas jag slippa se dem.


Vh, iö

[JM]

Jag tror möjligen att jag bättre förstår hur du menar, men måste vända mig emot att kalla det för en distorsion.

Reflektioner från lyssningsrummet är i förekommande fall störande, men det gäller ju långt ifrån alltid. De flesta reflektioner från ett välägnat lyssningsrum är snarare komplement till direktljudet, och ger ljudbilden en akustisk förankring.
Vh, iö

Gillar att vi nästan är överens och ändå har kvar lite att ventilera!
"Lagom" med reflexer som inte är identiska med direktljudet kan ge en "närhet", "proximity", i ljudupplevelsen som enligt vår finske vän Lokki, se inlägg ovan, menar är den enskilt viktigaste parametern för optimal ljudupplevelse i en konserthall.

JM

[IngOehman]

Jag vet inte vad du menar med "reflexer som inte är identiska med direktljudet".

Begränsar du dig till att definiera de enskilda ljuden till få, kanske bara en dimension när du skriver sådant?

Jagmenar... Om man behandlar varje ljud som något med både klangliga, dynamiska och rumsliga egenskaper så är ju en reflex per definition alltid skild från direktljudet = ickeidentisk.

Är de identiska (likadant, från samma ställa och samtidigt) så är det ju orimligt att inte se båda som direktljud.

Men du kanske tänker på bara någon eller några få specifika egenskaper hos det reflekterade ljudet, som du alltså menar skall skilja sig? alltså annat än nivån och riktningen den kommer ifrån? Eller om det är Lokki som menar det.


Jag är i det stora hela inte så jätteintresserad av vad olika människor (t ex Lokki, du eller jag) menar/tycker/tror, mera av hur det är och varför det är så.


Vh, iö

[JM]

En inte helt ovanlig reflexförvrängning är att de laterala 60 gradersreflexen inte har tillräckligt höga frekvenser.
Det som gör Wiener Musikvereinssaal så bra är bla att de laterala reflexerna har med de höga frekvenserna.

JM

[Martin]

Ah, sidoreflexens diskant. Normalbegåvningen fick hjälp av en google-sökning.

Den där "extrema neddumpningen av verkligheten" verkar gå att packa upp rätt snyggt och med bibehållen information ändå även om bara lite nyfiket intresset för hur resonemanget går finns.

Och när det gäller information finns det mycket sådan för öronen att hämta i just den rumsliga miljön med dess reflexer. Kraftig förvrängning av reflexerna eller att de är för dämpade rent allmänt eller lokalt borde kunna stjäla ganska stora mängder information om ljud som fortplantas i lokalen.

[Anders J]

Det har blivit en massa inlägg här bara för att begreppet "distorsion" används i en avvikande (men iofs språkligt korrekt) betydelse jämfört med vad minst 99% av hifi-folket här gör.

Mycket trams blev det, inkl detta

[paa]

Förvränga och distordera borde vara synonymer, men praxis styr tankarna åt lite olika håll.

[Kronkan]

Jag tror jag eventuellt förstår trådskaparens avsikter med hur han uttrycker sig. Möjligen, men samtidigt håller jag med IÖ, Svante och Peter som vill undvika begreppet dist som en del av den akustiska begreppsapparaten. Samtidigt är jag ju helt en lite intresserad allmänhet och ingen fackman.

Jag tycker också att det kanske är olyckligt att blanda i konsertsalen akustik utifrån olika skäl. En konsertsal är ju ett väsentligen större rum samtidigt som det är skapt att hantera orkester och publik.

När man spelar stereo är detta ju i ett mindre rum med alla de frågeställningar som uppstår med korta reflexer och som vanligtvis inte är skapt för stereo. Möjligtvis anpassat. Eller att högtalaren är anpassade till ett sådant rum eller att man kopplar in en rumskorrigerare för att försöka hantera en del problem.

Men jag vill dela upp frågeställningen om reflexers skada respektive nytta i två delar. Grovt och lite okunnigt över och under 200-250 Hz.

Exempel på reflexer som bidrar till ursprungstrohet.
Din anläggning klarar att återge ner till 34 hz enligt manualen. Men du mäter att den spelar i ditt rum och där du sitter ner till 30 Hz. Rummets reflexer stöttar upp i den nedre regionen på grund av rummets utformning och mått samt placeringen av lyssningspositionen. Reflexerna blir inte till en avvikelse från vad som fanns från början utan hela saken blir något mera linjär. Alltså genom att rummet svarar inte helt linjärt i förhållande till lyssningspositionen så blir helheten något mera linjärt.

Men man kan samtidigt tänka sig att det uppstår kraftigt påverkan på i dessa nedre regioner som är skadliga i förhållande till en rimlig ursprungstrohet. Man får toppar och dalar som gör att den nedre regionen låter odefinerad eller frånvarande.

Jag har själv eftersträvat en jämn efterklang i alla register men inte den absolut lägsta så målet har varit någonstans kring 0,4. Så långt som möjligt i ett vardagsrum. Sedan att få in så mycket av diffusion som möjligt. Ett skäl till att inte gå lägre är talbarhet och ålder i ett vardagsrum.

Mellan högtalarna i lyssningshöjd finns det ingen absortion vilket är framlyssnat med stöd av bl a Popsnöret. Så har lösningen blivit hemma hos oss med elektrostater.

Även högtalarprincipen eftersom spridningen av första ljudvågen ser annorlunda ut. Så jag räknar kalt med mindre reflexer från sidovägar.
Peter och IÖ har väl också olika tankar kring detta så långt som jag kan förstå. Jag läser ju båda två med nöje men också vad andra skriver såsom Svante m fl.

Bara lite enkla reflektioner kring reflexer.

[paa]

Tidigare var det en person som ofta och ihärdigt menade att smårumsakustik inte var en riktigt förstådd företeelse här på Faktiskt.
Kanske lite av den kritiken kan appliceras på ämnet för denna tråd?

[Kronkan]

Tidigare var det en person som ofta och ihärdigt menade att smårumsakustik inte var en riktigt förstådd företeelse här på Faktiskt.
Kanske lite av den kritiken kan appliceras på ämnet för denna tråd?

Jag begå harakiri i denna tråd ?

Bara en enkel reflektion om att stora och små rum beter sig olika. Om vi delar upp problemet med det lägre registret och sedan alla de ovan 200 Hz (ca).

Små rum har nog andra moder och noder eller hur man uttrycker det än större rum . Men har inte funderat över hur stora rum hanterar ljudvågor under 200 Hz. Så där finns det säkert någon som kan göra lite bättre och exaktare reflektioner än vad jag gör. Men allt följer ju måttet på rummet samt var man sitter och väggarnas egenskaper m m.

Men i ett litet rum kommer ju reflexerna tidigt i förhållande till direktljudet. Så där måste det av detta skäl bli annorlunda. I denna del så hanterar hjärnan tidiga och sena reflexer lite annorlunda med helt olika konsekvenser för vår varseblivning. Fast i ett litet rum finns det ju också sena reflexer. Men i ett stort så finns det ju mindre av tidiga.

Jag skriver inte emot någon. Men lite kul att sortera i ämnet själv så att man förstår bättre.

[petersteindl]

Tidigare var det en person som ofta och ihärdigt menade att smårumsakustik inte var en riktigt förstådd företeelse här på Faktiskt.
Kanske lite av den kritiken kan appliceras på ämnet för denna tråd?