Lagom distade stärkare, skräphögtalare och dålig musik

[jonaz81a]

Efter en tids inaktivitet är det så dags att igen ge sig på att testa lite mer eller mindre spännande vrak jag införskaffade i ungdomen.


Jag har även en (nja snarare flera) "fin anläggningar" men jag mer eller mindre tappade sugen vad gäller Hi-Fi 2009, strax efter jag registerade mig här. Anledningen till det tappade intresset som annars varit intakt sedan barnsben var en konflikt med grannen i lägenheten under, en skum "författare" som klagade även när man spelade musik mitt på dagen med måttlig volym. Jag har inte flyttat, inte grannen heller men efter 7 år hörlursanvänding känns det som att det är dags för ett nytt försök. Anledningen att jag fick för mig detta just nu var att jag var tvungen att städa ur en bod hos en bekant där min ful "Hi-Fi" från ungdomen förvarades således är lägenheten nu fylld av elektronikskrot och högtalare som kombinerat distar nog för att få den kräsnaste rörentusiast tårögd.

Mycket av skrotet som kommer presenteras i denna tråd har först förvarats ett fallfärdigt garage hemma hos mina föreldrar från 90-tal till år 2009. Jag citerar mig själv från en gammal tråd från 2009

"Av en händelse tittade jag in i garaget nu när jag var hemma och fick syn på all elektronikbråte liggande under drivor med trålådor, pappkassar, fälgar, däck och annat skräp. Eftersom jag var väldigt uttråkad bestämmde jag mig för att gräva fram sakerna för att göra en ny inventering. I den här tråden tänkte jag posta lite bilder på saker jag hittade. Samt beskriva hur de klarat 15 år av fukt, minusgrader och djur som tyckt att elektroniken är en trevlig boplats."

Hösten 2009 flyttades all min "Hi-Fi"-skrot till en fallfärdig bod hos en bekant, det är denna jag just har tömt.



Vi börjar med min referensanläggning som så att säga får agera benchmark (helt ovetenskapligt).



Mitt ADCOM GFA-6000 slusteg. Rent subjektivt skulle jag säga att detta slutsteg är bra.









Tillhörande försteg, ADCOM GTP-550





Dessa är kopplade till ett par Heco Mythos 700. (Snodd bild)








Nu till den första uppsättningen skrot.



En Sony STR-212L receiver från 1978 på hela två gånger 15W RMS @ 8ohm 0.7% THD. Volymkontrollen går bara till 10.


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SonySTR212L1978.jpg


Den har upplevt en del våld och samtliga reglage är mer eller mindre skeva med inuti ser det tämligen fräsht ut.


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SonyST ... 8insid.jpg


Högtalarterminalerna är av finaste galvaniserade stålskruv sort...


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SonyST ... 8backs.jpg




Högtalarna är finaste "Sonab" B1 (JWS? ~ 1990) med baffel i äkta plast och 6 meters fiskelinor som kablar.


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/a42Son ... wonder.jpg


Skumkanterna var i upplösningstillstånd redan när jag köpte dessa på en loppas för ca 20kr men jag kletade på en tub vulkgummi och kanterna tycks fortfarande hålla ihop ett halvt liv senare.


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SonabB ... wonder.jpg



Ljudkällan är en JVC XL-M306 från tidigt 90tal? Denna fick jag i uppdrag att reparera upprepade gånger år 2001-2002, den sista gången blev det inte av...


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/JVCXLM306.jpg



Här är bråten uppställd vid en improviserad lyssningsplats nära datorbordet, ett par diffuser är också synliga.


Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/TheSetup.jpg




Så hur låter det? Förvånantsvärt bra konstigt nog.

Skivor som averkats.

Bloodhound Gang - One Fierce Beer Coaster. En lagom distad skiva med en del dynamik.
The Offspring - Americana. En ljudmatta, låter troligtvis bra även i traktorn.
Queen - Innuendo. Borde låta illa med dessa högtalare men låter endå riktigt skapligt.
Infected Mushroom - IM the Supervisor. Det dunkar förvånansvärt bra.
Tyskarna från Lund - Metamorphobia. Denna skiva är inte så krävande.
Blandade artister - Abba Tribute. Denna skiva lät kanon.

[jonaz81a]

Man kan inte testa radiomottagning utan antenn och igår när jag skulle leta fram en 300 ohm FM dipol antenn jag vet att jag ska så kunde jag så klart inte hitta den. Ingen fara lite Macgyver-ådra har man allt så jag byggde en riktbar dipol antenn av 75 ohm kabel, silvertejp och två skrivbordslampor. Med tanke på att detta rummet ligger radioskugga så blev resultatet skapligt. Kontsigt nog så fick jag perfekt mottagning på alla usla reklamkanaler men trots strakare signal fanns det hörbart brus på SRs alla kaneler i stereo. Reklamkanalerna nådde 3-3.5 av 5 i signalstyrka på en okänd skala och SRs kanaler nådde 4.


Så här ser skapelsen ut, det blir nog ingen serieproduktion.






PÅ vägen hem idag så stannade jag till vid Erikhjälpen och köpte en riktigt lyxig proffsantenn, en sån jag tappat bort. 10kr fattigare blev jag.



Jag har inte prövet den än, undrar om den är bättre eller sämre.



Apropå Erikshjälpen så fanns där en Marantz SR-4010 receiver (2x55W RMS 8ohm , 2x70W RMS 4 ohm). Detta är ingen lyxreceiver precis och endå skulle dom ha 750kr för den. Nog för att den såg fräsh ut och instruktionsbok mm medföljde men jag kände på vikten och den var till och med lättare än den Marantz SR-4000 (2x50W RMS 8ohm) jag lyckades bränna i ungdomen genom att kortsluta en högtalarutgång när jag kopplade i blindo. Jag misstänker att Marantz SR-4010 har en något tråkigare effektkub så 750kr känns lite magstrakt, särskilt på Erikshjälpen.

[KentLindqvist]

Kul att följa dina lågbudget-HIFI test, och kåserier! Bra bilder också!

[jonaz81a]

Kul att följa dina lågbudget-HIFI test, och kåserier! Bra bilder också!

Med lite tur kan den här tråden och andra liknande trådar i alla fall förhindra ett eller annat dåligt köp på blocket.


Nu har jag testat den FM-antenn jag köpte, den är uppspänd i samma position som jag fann bäst med min tejp-skapelse då det verkade ge den bästa mottagningen även med denna antenn. Där hemmabygget gav 3.5 i signalstyrka ger denna 2.5, det svaga bruset på SRs kanaler är fortfarande kvar och reklamkanalerna är fortfarande så gott som brusfria, även i stereo. Slutsatsen är att lite antennkabel och tejp till ett värde av ca 10kr är bättre än en 300 ohm dipolantenn för 10kr. Estetiskt skulle vissa kanske föredra den mer kommersiella antennen men det är mer en smaksak.

[jonaz81a]

Det är dags att ta den här tråden till en annan nivå. Jag skippar länkar till bilder i orginalupplösning i denna post då det helt saknas detaljer som kräver dessa.



Jag jag adderade lite kvalitesskivor med mer varierad musik så jag har ett bättre underlag för mina observationer. Nu vet jag till exempel med säkerhet att "SONAB" (JWS) B1 har svårt för frekvenser under 40-50Hz, tack Shaggy! Jag kan endå känna att jag saknar mina gamla skivor från MDS och Ljudia med frekvenssvep m.m., särskilt är det skivan Ljudia - Sinus Rhythm från 1997 jag saknar.


Fina skivor som hjälper med att ta tråden till en annan nivå.






After ha funnit "Sonab" (JWS) B1 rimligt välljudande så kändes det som det var dags att testa något riktigt udda för att reda ut huruvida många års arbete i verkstadsmiljö helt har förstört min hörsel. I 15 årsåldern var jag förbi MDS och köpte ett par 12" basar då bastryck är bra mycket viktigare än välljud när man är 15, idealet var så klart både och redan då. Basar inhandlades och även ett lågbudgets trevägskit med bilhögtalare för hatthyllan, de reade ut dessa för 299:- eller liknande så jag kunde inte motstå.

Trevägskittet förblev oanvänt men runt år 2000 funderade jag på att använda det för bygga ljud i den bil jag då ägde, precis vilken bil är svårt att säga då jag avverkade flera bilar i 2000kr-klassen under denna tidsperiod. Jag ville i vilket fall testa högtalarna innan jag la tid på att bygga in desamma i bilen. Jag hittade inga lämpliga trevägslådor men jag hittade ett par Super Linton W30D tvåvägshögtalare i tveksamt skick. Jag monterade basar och diskanter i lådorna och använde mig av Lintons filter, jag blev uppenbarligen inte helt nöjd då högtalarna fortfarande sitter kvar i Linton lådorna.




Jag kallar denna skapelse "Super Linton W30D featuring TCN Audio low-end 3 way car speaker kit with missing midrange".




Engelsmännen vet hur högtalarterminaler ska se ut!




Trevägskittet, jag orkade inte rota fram det men så här ser i alla fall en sida av kartongen ut. Jag är inte den som slänger saker som inte är trasiga...





Hur lät då dessa? Man kan sammanfatta det med att det inte tycks vara något större fel med min hörsel.

Olyckorna tycks konstigt nog gå aningen djupare i frekvens än "Sonab" B1 (Shaggy - Oh Carolina) men då lådorna är flera storlekar för små är det omöjligt att nå tillnärmelsevis samma ljudtryck. De spelar även ganska "rent" men man märker tydligt att högtalare och filter inte hör ihop. Efter mycket skruvande på tonkontrollerna blir resultatet endå inte tillfredställande. Efter mindre än en timme gav jag upp, denna skapelse duger kanske för radion i garaget men inte till mycket annat.




Min tanke är att använda Sony STR-212L receivern för att först hitta de mest "välljudande" högtalarna för att sedan använda dessa för att testa olika förstärkare och kompaktsystem. Att Sonyn bara ger 2x15W är här en fördel då det är bra om de högtalare jag väljer ut är någorlunda lättdrivna. Sedan går jag som ett sista steg tillbaka och testar flera olika högtalarpar som inte lät allt för illa.





Nästa par högtalare är ett par Pioneer S-J220 3-vägshögtalare som följde med något kompaktsystem någon köpte på 90-talet, sedan har de på något sätt hamnat hos mig. Jag skulle gissa att dessa är från soprummet i det hus jag bodde 2000 - 2003, jag räddade en hel del saker från att bli värme under denna period.


Pioneer S-J220




Pioneer har lyxat till det! Det är bara att trycka på knappen, praktiskt!




Det är inte lätt att se vad som gömmer sig under tyget, dags för en striptease! En 6,5" bas, ett 2,5" mellanregister och en liten diskant visar sig.




Tyget är tyvärr inte bara tyg, Pioneer tyckte väl att enbart tyg släppte igenom för mycket ljud.







Dessa högtalare låter klart bättre än "Super Linton W30D featuring bilhögtalare" men botten under 50Hz saknas mer eller mindre helt. Eventuellt så spelar dessa högtalare också "renare" och med jämnare frekvenskurva än "SONAB" (JWS) B1. Det låter inte illa alls så länge man spelar lågt men så fort man vrider på volymkontroller så inser man att det är ett par billiga högtalare med lådor tillverkade i 10mm spånskiva utan stagning man har att göra med och det är inte för att kraftkällan saknar effekt.





För er som vill veta mer exakt hur Pioneer S-J220 låter så har min portugisiske? vän Darius spelat in ett videoklipp med sin mobiltelefon.

[jonaz81a]

Långhelg och inget inplanerat, min lite tur hinner jag testa en hel del prylar innan helgen är över.



Den här förmiddagen testade jag ytterligare ett par bokhyllehögtalare, JVC SP-MCJ330. Precis som Pioneer-högtalarna i förra posten är dessa trevägshögtalare av basreflex typ på ungefär 10 liter med 6.5" basar i botten. De är troligen också ett soprumsfynd men jag har faktiskt använt dem som bilhögtalare liggande på golvet bak i en Ford Fiesta "vinterbil" jag fick gratis av en granne, detta måste varit vintrarna 2011 och 2012. Mitt intryck av JVC-högtalarna från användandet i bilen var att de inte lät särskilt bra man att de kunde spela så rutorna skakade i Fiestan, efter Fiestan skrotats har högtalarna förvarats på golvet i mitt cykelförråd.

Direkt när jag bytte från Pioneer-högtalarna till dessa var känslan att någon lagt en tröja över högtalarna, de låter helt enkelt något dämpat även om det inte betyder att det låter fasligt illa. Kanske är det mina intryck från bilen som spökar, jag har ingen "högtalarswitch" för att kunna byta högtalarpar snabbt så helt säker kan man man inte vara. En sak är jag helt säker på, dessa högtalare kan spela högt jämfört med andra liknande 10 liters bokhyllehögtalare som följer med kompaktstereos. Till skillnad från Pioneer-högtalarna kan JVC-burkarna spela så att saker i det ca 14 kvadratmeter stora rummet vibrerar utan att låta nämnvärt ansträngda men botten under 50Hz saknar även dessa.


JVC SP-MCJ330














Efter JVC-högtalarna är det dags för de minsta högtalarna i samlingen, Sharp CP-HP434H. Högtalarnas namn är deriverat från microstereon de tillhör, i det här fallet en Sharp XL-HP434H från 2003. Hade högtalarna kommit med Sharp XL-HP404H hade de istället hetat CP-HP404H, troligvis använder hela serien identiska högtalare. Jag köpte denna microstereo i någon av välgörenhetsorganisationernas begagnatbutiker 2010 då jag behövde en ny smidig liten kraftkälla för Kina-QLN-högtalarna jag har till datorn, de små Sharp-högtalarna fick jag så attt säga med på köpet. Dessa högtalare är likt tidigare testade bokhyllehögtalare av basreflexmodel men tvåvägs och bara häften så stora, det vill säga 5 liter.

Trots att dessa högtalare är löjligt små låter de inte illa alls, subjektivt klart bättre än JVC högtalarna men även bättre än Pioneerhögtalarna, särskilt om man spelar på lite högre volym. Jag misstänker att dessa högtalare skulle göra ett mindre gott intryck om de skulle tvingas spela utan att ha en vägg som stöd.



Sharp CP-HP434H




En 5" bas och en 2" skrikare.




Till skillnad från de andra små högtalarna har dessa riktiga basreflexrör, men kan även skymta diskanthögtalaren genom röret.




Fötter har Sharp också kostat på sig.




Plast för att rikta ljudet? Tveksam lösning, jag spelar utan dessa förvrängare.




Slutligen en bild som visar hur små dessa högtalare är.







Jag har sätt att det finns folk på forumet som jagar små datorhögtalare för skrivbordet. Dessa små Sharp-högtalare skulle kunna vara ett alternativ tillsammans med en T-amp eller liknande förutsatt att skrivbordet står mot en vägg.

Det finns ett par av denna högtalarmodell i Hässelby som sitter ute på Tradera för 100:-. Jag kan inte garantera att man blir nöjd men för 100kr riskerar man inte mycket.

http://www.tradera.com/item/170301/2570 ... are-100w-2

[jonaz81a]

Hela iden med att inte tillåta editering förutom just precis efter att ett inlägg har skrivits är lysande, då ser man vilka som stavar lika briljant som knugen!



Efter de riktigt små bokhyllehögtalarna var det dags för ett par större! Ett par 18 liters Sony basreflex tvåvägare modell SS-E20 med okänt tillverkningsdatum, jag såg allt från 1982 till 1992 nämnas när jag gjorde en snabb sökning. Kvalitetsintrycket är sådär, frontarna går inte att lossa och högtalarkabel-terminalerna är av den sort som ger ägaren fullgott skydd mot ormoljenasarens eftermarknadskablar d.v.s de saknas helt. Jag har inte en susning var jag hittat dessa högtalare någonstans, jag är tämligen säker på att jag inte betalat för dem i alla fall.

Ljudintrycket är tämligen gott, dessa låter helt enkelt så bra som man kan förvänta sig av ett par 30 år gamla bokhyllehögtalare huserandes på det nedersta steget i pristrappan. Återigen saknas djupbas under 50 Hz helt men med tanke på att det är tämligen stora lådor av tunn spånskiva troligtvis helt utan stagning (då de är väldigt lätta) så kan man inte förvänta sig bättre ljud än så här. På en punkt får dessa högtalare verkligen storstryk av "Sonab" JWS B1 och det är vad gäller ljudtryck, det är dock kanske inte så konstigt då "Sonab" B1 har 8" basar och runt 5 liter mer lådvolym att arbeta med.



Sony SS-E20. Fronten går ej att ta loss men ett 6.5" baselement och en 2.5" diskant kan skymtas.













Nu till de som förhoppningsvis är de sämsta högtalarna i min ägo, dessa låter sämre än Super Linton lådorna med bilhögtalare! Högtalarna har en gång tillhört "Luxor Mini System Hi-Fi 1900", de är tvåvägs basreflexhögtalare på 17 liter byggda i 7.5mm spånplatta. Dessa soprumsfynd väger ofattbart lite för sin storlek och jag hade förväntat mig att de skulle producera oljud i paritet med datorhögtalare i 300-kroner-klassen. Nu visade det sig att riktigt så illa var det inte, dessa högtalare låter bättre än många av de högtalare som sitter inbyggda i moderna platt-TV-apparater men att kalla detta för Hi-Fi är att gå flera steg för långt.



Luxor Hi-Fi 1900 speaker. 5" bas och 2" diskant.




Byggda med den billigaste spånplatta Luxor kunde hitta men högtalarkabel-terminaler kostade de allt på sig.

[DVD-ai]

Jag måste bara säga att jag älskar den här tråden !
Helt underbart befriande att se och läsa om dina gamla högtalare, jag hade själv massor av liknande skapelser för länge sedan och byggde och fixade med dom för att få dom att bli bättre.
Det var så intresset började

[sportbilsentusiasten]

Medhåll !!

[jonaz81a]

Idag har jag testat ytterligare ett par fina högtalare och just nu skrålar ett annat ett par, med lite tur hinner jag med det sista paret också innan kvällen blivit natt sen är det dags att börja testa elektronik. Det kommer ytterligare ett gäng högtalare senare men det är golvhögtalare och stativare (tro inte att nivån höjs för det) som kanske kan dra nytta av lite mer effekt än 15W RMS @ 8 ohm.


Först kommer ett par hedersomnämnanden, avdelning vi så så defekta att nån musik blir det icke om vi är inblandade.


Detta är den CD-spelare jag hade tänkt använda till detta test av gammalt skrot då den känns sunkigare än JVC -spelaren. Inte för att jag kan påstå mig någonsin ha hört skillnad på CD-spelare, med undantag för denna då den inte låter alls bortsett från ett svagt brummande. Det tycks helt enkelt vara en vek konstruktion som inte tål att förvaras året runt i ett fuktigt fallfärdigt skjul. 70kr har jag eller någon annan en gång betalat, snacka om bortkastade pengar!



Ej fungerande Pioneer PD-5010.




En snabb undersökning gav inget men rent och snyggt på insidan ser det ut att vara.







När jag skrev ovan att de fina Luxor högtalarna i förra posten var mina sämsta högtalare så borde jag istället skrivit att de var mina sämsta högtalare i spelbart skick. Dessa högtalare är eventuellt ännu sämre men då de saknar skumkanter så står de över matchen den här gången. Som av en händelse är dessa också gjorda av Luxor, de kan sina saker i Motala. Eventuellt tar vi oss en närmare titt på dessa skapelser tillsammans med musikanläggningen de tillhör, den är också defekt.



Luxor "långt namn med massa siffror" serie 2. Märkeseffekt 30W




Eftersom Luxorhögtalare inte ville spela så bjuder jag på lite annan skön musik från Motala.







Nu när vi avverkat Motala så ville Linköping komma med i matchen, vi kan det här med Hi-Fi i Östergötland.

Linkopia HT-210 heter dessa skapelser, silvertejpen var ett test för att se om basarna var värda att kanta om då gummit torkat. Jag tror jag köpte dessa på loppis för 20 kronor 2004, frontarna var limmade så att gummiringarna var torkade gick ej att se men väl att höra när jag senare provspelade högtalarna. Dessa högtalare skulle troligvis inte låta allt för illa med riktiga gummiringar då de låter bättre än Luxor-högtalalarna i förra posten redan i detta tillstånd. Att högtalarna kanske var tillverkade i Linköping var anledningen till köpet, nu vet jag att Linkopia var en fotobuktik som troligtvis även sålde ljud, högtalarna kanske de lät tillverka hos Luxor i Motala?



Linkopia HT-210











Så här såg det ut när högtalarna testades, dessa fick spela hela förmiddagen.

[jonaz81a]

Här kommer de två sista "bokhyllehögtalarna" innan vi ger oss på arbetet att hitta en aningen starkare välljudande förstärkare.



De första är inte bokhyllehögtalare alls, de är satellithögtalare av billigaste kvalisort! Jag fick 5 Koda högtalare på köpet när jag köpte mitt Adcom slutseg med tillhörande försteg men jag har aldrig lyssnat på dem. Satellithögtalare är så klart inte gjorda för att spela själva men eftersom jag kommer testa frontarna senare tänkte jag att det kunde vara bra att veta hur satelliterna låter. De ska nå ner till 70 Hz men det tvivlar jag på, 100 Hz kanske då bas saknas helt. De här kanske kommer igen senare tillsammans med resten av paketet då det bland kompaktsystemen finns ett med 5 kanaler! Slutsatsen blir att dessa låter ungefär som små billiga satellithögtalare brukar göra.


Koda AV706S




Ett 3.5" mellanregister och en 1" dome-diskant.




Jag gillar terminaler av billig modell där man bara sticker in en inte allt för tjock kabel.









Den siste högtalaren är inte heller en ren bokyllehögtalare, Pioneer sålde små stativ till dessa men jag tror inte man fick med några. Det är i alla fall ett par Pioneer S-J510, denna modell som så många andra av de jag testat tillhör ett komapaktsystem. Jag äger faktiskt hela systemet, varför väntar jag med att gå in närmre på. Pioneer J300/400/500 serien lanserades i alla fall 1991, min lilla stapel är troligen från 1993 och heter J510. Högtalarmodellen är från 1991 eller tidigare och går under många namn då namnet är det samma som systemet högtalaren såldes med plus prefixet "S" för att tala om att det är just en högtalare.

Högtalaren S-J510 har ungefär samma lådvolym som "Sonab" B1 men detta är en trevägs basreflexhögtalare. Kvaliten är inte överdrivet hög, dämpningen består av minimalt med gullfiber som ligger utspridd i botten på lådan och högtalarna är byggda i tunn splånplatta utan stagning (vad jag kan se genom basreflexröret i alla fall) men delningsfiltret ser i alla fall seriöst ut. Dessa högtalare låter bättre än de andra som presenterats i tråden men det kanske inte är så konstigt då dessa högtalare är både de största och de enda med 8" basar som inte är byggda av JWS.

Sony receiverns 15W räcker till för att spela högt nog för att grannen under ska få en panikattack. Det distar inte nämnvärt ens på hög volym men då är rummet ganska litet (14 kvadrat) och verkligen packat med prylar. Ska man hitta något att klaga på förutom sånt som gäller så gott som alla gamla högtalare som följt med vid köp av kompaktsystem så är det avsaknaden av djupbas, Pioneer specifierar frekvensomfånget till 45 - 20KHz vilket låter rimligt. Pioneer angav 140W som maxeffekt men jag tror de kroknar vid en klart lägre "peak effekt", detta ska undersökas närmare med en starkare förstärkare utan att gå till överdrifter. Pioneer S-J510 är ingen "bra högtalare" men den når gott och väl upp till min uppfattning av vad Hi-Fi innebär vilken nog inte kan sägas om allt för många av de högtalare som medföljde kompaktsystem under tidigt 90-tal.




Pioneer S-J510




Lite kantstötta annars har dessa högtalare klarat sig bra trots förvaring i ogynnsam miljö.




Inte mycket intressant här inte.







Vi avslutar med en lek vi kan kalla för "Kan du lista ut vad det här är för apparat?".




Full upplösning: http://u.cubeupload.com/jonaz81a/d58Mys ... inside.jpg




Full upplösning: http://u.cubeupload.com/jonaz81a/975Mys ... inside.jpg

[jonaz81a]

Här kommer lite mer ledtrådar. En bild tagen rakt framifrån visandes förstärkaren "in action" så att säga.

Volymkontrollen var så full med oxid så att det bara fanns ett par enstaka ställen på hela volymskalan där båda kanalerna spelade samtidigt! På ett av de ställena var högra kanalen starkare än den vänstra på ett annat tvärt om, min goda vän "Super Servisol 10" löste problemet direkt. Vem var det igentligen som designade förstärkare i Japan under 80-talet, han tyckte inte att det ska vara lätt att komma åt eller plocka isär den saken är säker.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/bafMys ... inacti.jpg

[jonaz81a]

Här kommer en full frontal på förstärkaren tillsammans med en annan kul pryl jag rotade fram! Det är en gammal Kenwood equalizer jag köpte på loppis runt år 2000 men aldrig ens provkört, det kändes som att det var på tiden.

Sjävla equalizern använder jag inte men spectrum analysern ser cool ut, jag tror jag hade gillat den ännu mer ca 1994-1995 eller så. På min bild ser man dock inte vad displayen visar eftersom bilden är tagen med blixt.

Checklista.

Har troligen tillhört en "compact separates/midi"-stapel från 80-talet: Check! såldes 1988-1990.
Väger ingenting: Check!
Från ett märke som i Sverige är känt för budet bilstereo-enheter: Check!
Hopplös att passa in i en stereo-stapel med "standard-bredd": Check!

Allt känns rätt med denna enhet, välljud garanteras!

Kenwood Ge-730 var ingen billig sak när det begav sig, 398 D-mark var ca 230 dollar 1989 men jag orkar inte reda ut vad det skulle vara i dagens kronor.





Så här kunde de se ut 1988 - 1990










Höger och vänster kanal spelar fortfarande lite ojämt på riktigt låg volym men slår man på loadness eller höjer volymen spelar den helt jämt. Jag får ta en vända till med Super Servisol och spraya även i funktionsväljar-knapparna och loudness-knappen. Det gör inte så mycket om det skulle visa sig att det är en "feature" och inte ett fel, det går alltid att parera med balans-reglaget.


Så här ser det ut hos mig just nu. Nu kanske någon känner igen förstärkaren?



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/414Ken ... erGe73.jpg

[jonaz81a]

Då ingen vågat sig på att gissa vad det är för Japansk förstärkare från ~1985 som bilderna ovan visar kommer här lösningen!


Batteriet tog slut i min 11 år gamla Casio Exilim EX-750 så ni får stå ut med att vissa av dagens bilder eventuellt är lite skarpare.


Förstärkaren är en Silver SA1001, troligen köpt på elektronikkedjan Expert. Jag köpte denna i en second hand-butik för 20kr om jag kommer ihåg rätt, det var i alla fall flera evigheter sen. Jag hittar ingen specifiktion på förstärkaren men STK4162II är ger 2x35W vid 8 ohm 0.4% THD. Hur låter då denna förstärkare? Den låter ungefär som Sony STR-212L receivern skulle jag säga men det märks att den är aningen starkare.

Eftersom denna förstärakre har lysdioder som talar om vilken effekt som tas ut så testade jag att dra på så att 40W dioderna tändes i topparna, dels för att se om förstärkan skulle klippa och dels för att se om Pioneer S-J510 högtalarna skulle skjuta talspolar. Inget av detta inträffade vad jag kunde höra eller märka men jag kan inte påstå att det lät särskilt harmoniskt heller. Jag sänkte volymen igen redan efter ett par minuter så inte grannen får för sig att ringa polisen.




Silver SA1001



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SilverSA1001.jpg


Jag gillar verkligen att kylflänsen sitter på utsidan, ingen risk för överhettning här inte!



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/5a8Sil ... ckside.jpg





Förstärkarens högtalarutgångar är märkta "ATTENTION 8 ohm min" vilket fick mig att vilja prova ett par lite mer svårdriva högtalare, det fick bli mina 4 ohms "Kina QLN" Signature MKII som jag har till datorn. Jag spelade så högt jag tror jag kan komma undan med under ett par timmar och visserligen blev både förstärkarens kylfläns och chassi aningen ljumna men att förstärkaren inte skulle klara av att driva 4 ohms högtalare köper jag inte.

En annan anledning att testa "Kina QLN" högtalarna är att jag tidigare provat dessa uppställda precis här så jag tror mig veta på ett ungefär hur bra de kan låta men en bra förstärkare, rikigt så bra tyckte jag nog inte att det lät nu. Jag använder skivan "IM the Supervisor" av Infected Mushroom som test för att få en aning om hur bra/ren återgivningen är eftersom många av dess elektroniska ljud snabbt blir jobbiga att lyssna på om allt inte låter riktigt bra. Jag tycker det är klart svårare att höra skillnad när det gäller klassisk musik eller rock/pop a la ljudmatta.

Om "bättre" i det har fallet betyder närmre transparent återgivning eller ej kanske är bäst att lämna därhän då högtalarna inte är några "high end"-monitorer precis. Om någon skulle oro sig över att den plastiga Kenwood-equalizern skulle kunna färga ljudet så kan ni vara lugna. Equalizern är specifierad till 0.003 % THD vilket i detta sammanhang är en piss i havet, detta är så klart bara sant så länge man inte använder equalizern för att just färga ljudet.





Jag tror nästan alla vet hur "Kina QLN" Signature MKII ser ut men för övriga så kommer här en bild.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/Silver ... inaQLN.jpg





Jag har även en tuner av märket Silver som jag tänkte prova men när jag inte hittade en DIN till RCA-kabel så övergav jag den tanken, jag orkar inte bygga en just nu.


Silver tuner model ST5030



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/31fSil ... elST50.jpg









Nästa förstärkare som ska testas hittades isärskruvad i en plastpåse. Den gick i backen med fronten före under äldre krita epoken så att ett par av equalizerns reglage gick sönder och jag fick då för mig att jag skulle koppla förbi hela EQn, av nån anledning stannade projektet upp efter isärmontering. Skruvarna har jag ingen aning om var jag gjort av och eftersom det är hål i platspåsen saknas också ett av de avbrutna EQ-reglagen samt två "reglagehattar". I vilket fall var det praktiskt att hitta förstärkaren i detta tillstånd, det blir lätt att komma åt med "Super Servisol"-sprayen!



Eftersom ingen gissade på förra förstärkaren gör vi ett nytt försök! Denna förstärkare är också från Japan och troligen också från runt 1985. Konstruktionen är som synas väldigt lik Silver-förstärkarens.



Kan du lista ut vad det här är för apparat?



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/MysteryMachineII1.jpg




Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/MysteryMachineII2.jpg

[Lofi-Rabiat]

Gissar på förstärkare av något slag pga kylflänsen.

Rolig historisk kavalkad du plockat fram Jonaz81a.

[jonaz81a]

Rolig historisk kavalkad du plockat fram Jonaz81a.

Tackar! Det kommer mera bråte men nu är det dags att sova.

Gissar på förstärkare av något slag pga kylflänsen.

Så kan det nog vara.

Jag tror får ge lite mera hjälp om det ska bli någon gissning vad gäller märke och modell också.

[RogerGustavsson]

Vilken kavalkad!

För er som vill veta mer exakt hur Pioneer S-J220 låter så har min portugisiske? vän Darius spelat in ett videoklipp med sin mobiltelefon.

[ YouTube ]

Vännen Darius pratar i mina öron italienska...

[Fostex]

Jag tycker att både knappar och volymratt påminner om en Sanyo som en klasskompis till mig hade. Den plågades ihop med några alldeles för stora Jamo-burkar med när vi anordnade "disco" i femte klass. Lyckas inte klura ut modellen dock, men en fembandig EQ hade den, precis som bilden antyder. Silverfärgad front.

[jonaz81a]

Vilken kavalkad!

Ja, det är en hel del bråte av det slag som de flesta skulle förpassat till återvinningen för länge sen!

Det finns dock guldkorn bland bråten som jag är väldigt glad att jag sparat, den luggslitna ej ännu namngivna japanska förstärkaren ovan är ett sådant.

För er som vill veta mer exakt hur Pioneer S-J220 låter så har min portugisiske? vän Darius spelat in ett videoklipp med sin mobiltelefon.

[ YouTube ]

Vännen Darius pratar i mina öron italienska...

Tack för rättelsen, latinska språk är inte min starka sida.

Jag tycker att både knappar och volymratt påminner om en Sanyo som en klasskompis till mig hade. Den plågades ihop med några alldeles för stora Jamo-burkar med när vi anordnade "disco" i femte klass. Lyckas inte klura ut modellen dock, men en fembandig EQ hade den, precis som bilden antyder. Silverfärgad front.

Det är inte en Sanyo, men nu är vi i alla fall bara kilometer från målet och i rätt stad.

Jag tror många av dessa Japanska 80-tals skapelser liknar varandra både till utseende och konstruktion.




Som en ytterligare ledtråd kan jag kanske förtydliga att de konstiga bilderna oven är en så kallad rebus!

[darkg]

Jag har en anekdot om Silver. En tonårskompis hade en silveranläggning där cd-spelaren slutat fungera. Som den tekniska i sällskapet fick jag uppdrag att utreda. Jahopp, jag skruvade på några skruvar på undersidan, inte just dem som höll ihop lådan tyvärr så det sa KLONK när själva drivenheten lossnade. Men när vi vände på schabraket så fungerade allt igen!

Undrar om det var smuts som jag så okonventionellt skakade loss?

[jonaz81a]

Jag har en anekdot om Silver. En tonårskompis hade en silveranläggning där cd-spelaren slutat fungera. Som den tekniska i sällskapet fick jag uppdrag att utreda. Jahopp, jag skruvade på några skruvar på undersidan, inte just dem som höll ihop lådan tyvärr så det sa KLONK när själva drivenheten lossnade. Men när vi vände på schabraket så fungerade allt igen!

Undrar om det var smuts som jag så okonventionellt skakade loss?

Som av en händelse så gick JVC-spelaren jag användt som ljudkälla under mitt testade just sönder, lite lätt utvändigt våld löste inte problemet. Jag fick helt enkelt öppna enheten och åtgärda felet (med våld) då jag vill fortsätta att använda JVC-spelaren när jag testar resten av förstärkarna och kompaktanläggningarna. Den här CD-spelaren har som jag tidigare nämt gått sönder tre gånger tidigare för 15 år sedan, de gångerna har det varit kugghjulet som driver CD-släden som varit boven. Den här gången var det ett nytt fel vilket var rätt uppenbart då cd-släden fungerade utmärkt.

Jag kommer gå in närmare på detta i morgondagens post då tråden har halkat efter verkligheten lite eftersom Hi-Fi-nördar, ljudtekniker, högtalarkonstruktörer och ingengörerer uppenbarligen inte är några proffs när det kommer till rebusar.



Nu har ni fått nog med tid att lista ut vilket Japanska Hi-Fi märke man kan tänkas associera en rakkniv och en "Smart".

När det kommer till den fina teckningen visandes lite bindande i kombination med smiskande och plaketten "Svenska Mästare 2014/2015" så är svaret inte heller allt för långsökt.

Sen har vi ett schackbräde och en Roland MT-32 Synth, troligen den "svåraste" delen även om svaret inte är längre bort en halvmeter.



Altså är det "Sharp SM-32" som ska in på vågrätt fem i "Hi-Fi"-krysset, jag tror inte det blir några flera rebusar då vi hamnar ur synk.





Denna Sharp SM-32 förstärkare tillsammans med resten av anläggningen köpte jag av min farmor för 400:- 1993. Min farfar köpte troligen anläggningen circa 1985 men eftersom farmor aldrig lärde sig hur man använde sakerna så den stod i princip oanvänd efter farfar gick bort ett par år senare. Jag har heller aldrig riktigt använt anläggningen då jag hade andra prylar 1993 men jag ville åt de fina Pioneer högtalarna som farfar köpte samtidigt som Sharp-stapeln, dessa var golvhögtalare modellen större och lät fantastiskt. Jag har tyvärr inte kvar högtalarna utan jag sålde dem till en kompis när jag flyttade år 2000, varför kommer jag inte riktigt ihåg, troligen för att han tjatade.

Sharp-förstärkaren låter bra, oväntat bra, rent av fantastiskt bra. Eftersom den använder sig av en liknande Sanyo "slutstegsmodul" som Silver-förstärkaren förväntade jag mig inte att höra någon skillnad. Jag hörde ingen skillnad mellan Silver-förstärkaren och Sony-receivern annat än att Silver-förstärkaren orkade lite bättre när man drog på. Jag gav mig genast ut för att undersöka saken med hjälp av experten internet och det visar sig att både STK4162 (Silver) och STK4161 (Sharp) är specifierade till 35W (8 Ohm) men vid den effekten ger STK4162 0.4 % THD medans STK4161 ska ge endast 0.02% THD.

Skillnaden är så klart mindre vid lägre effektuttag och jag har inte hittat någon bra graf för STK4161 men jag vet att STK4162 ligger på runt 0.1% THD (20 Hz, 1 KHz) / ~0.18% (20 KHz) vid riktigt låga effektuttag (8 ohm, 4 ohms grafen ser inge kul ut alls) för att gradvis sjunka ner till som lägst ~0.024% (20 Hz, 1KHz) / ~0.08% (20 KHz) vid 10W - 20W för att sen vända uppåt i en logaritmisk kurva för att nå 2% THD vid ~45W. Gissningsvis ger STK4161 klart lägre distortion genom hela effektregistret och klarar antagligen "4 ohms"-högtalare mycket bättre då Sharp förstärkaren officiellt stöder sådana. Eventuellt är det just mängden distortion vid 4 ohms last som gör att Silver-förstärkaren inte officiellt stöder "4 ohms"-högtalare, kraften verkade räcka till.

Nu är det inte alls säkert att det är de olika mängder THD de två "slutstegsmodulerna" från Sanyo ger som är den skillnad jag hör. Det kan lika gärna vara nåt baggel Sharp lagt till som gör att förstärkaren låter mindre "hård" och mer "musikalisk" eller så har jag råkat flytta på en stol, det är svårt att veta med säkerhet utan att FE-testa och mäta. Sharp SM-32 inte bara låter subjektivt bättre än Silver-förstärkaren den orkar bättre också, med volymkontrollen klockan 12 känns baslagen som hästsparkar med de små "Kina QLN"-högtalarna. När det gäller ljudtryck är det som att rummet krympt till en bilkupe och basarna växt åtminstone en storlek. Jag upplevde skillanden som lika stor med Pioneer S-J510 högtalarna men jag prövade inte att spela lika högt.

Jag tror att jag skulle kunna skilja denna förstärkare mot de tidigare testade i ett blindtest utan ansträngning och det säger jag samtidigt som jag inte är säker på att jag skulle kunna skilja "JWS-högtalare" i tretusenkronors-klassen från Dynaudio-högtalare i halvmiljon-klassen konsekvent i ett blindtest. Om det hela inte beror på att jag råkat flytta en stol eller liknande som sagt. Jag får nog mer indikationer på vad som igentligen hände när jag testat flera "bättre" förstärkare då jag till fullo köper teorin om att man inte ska höra någon större skillnad på välbyggda lågdistande förstärkare.



Sharp SM-32, den kan inte beskyllas för att vara snygg.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32.jpg


Förstärkaren har högtalarutgångar av lyxigaste sort... Skruven är en datorskruv som nu är det enda som håller ihop förstärkaren, den så kallade "grundbulten".



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32backside.jpg


Så här såg det ut när förstärkaren spelade med Pioneer S-J510 högtalarna.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32inaction.jpg



Sen var det dags att testa kassettdeck och tuner.

Det började lysande då kassettdäcket spelade ut bandet istället för att spela upp bandet! Det visade sig (troligen) vara en "auto stop" mekanism som kärvade så att rätt rulle snurrade men åt fel håll, efter en del våld så fungerade kassettdäcket som tänkt. Igentligen är det förvånande eftersom jag är osäker på om det någonsin använts under de ~31 år som gått sedan det lämnade fabriken, farmor hade inga band. Vad det gäller ljudkvaliten med en kassett inspelad ~1994 var den med vissa undantag ganska god, bra nog för att lyssna igenom båda sidor från början till slut.

Med tunerdelen gick det ungefär lika bra, FM-antennen ansluts med två små stift man sticker in, jag har ingen passande. Det finns en inbyggd (nja påbyggd) mellan och kortvågs-antenn men den fungerade inte alls som FM-antenn när jag testade att flytta sladden till det uttaget. Efter lite rattande (tryckande, massor av tryckande) hittade jag dock en engelsk Nile City liknande kanel på MV-bandet, det var sportnissarna som var i farten när jag lyssnade.

Jag har även en tillhörande skivspelare men av någon anledning har kåpan försvunnit, troligen vid en tidigare flytt av prylarna så skivspelaren ser ut därefter...




Här är en bild på kassettdäcket, Sharp RT-32.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpRT32.jpg


Tunerdelen Sharp ST-32.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpST32.jpg


Så här såg det ut när jag lyssnade på "Nile city".



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/Sharps ... action.jpg

[Fostex]

Kul! De är roliga de där gamla kompaktstaplarna. Minns tydligt en sådan här Yamaha från min barndom. Tror den finns kvar någonstans faktiskt.

Vilken härlig tråd, ska läsa igenom från början när jag hinner. Ser fram emot mer intressant läsning.

[jonaz81a]

Kul! De är roliga de där gamla kompaktstaplarna. Minns tydligt en sådan här Yamaha från min barndom. Tror den finns kvar någonstans faktiskt.

Vilken härlig tråd, ska läsa igenom från början när jag hinner. Ser fram emot mer intressant läsning.

Den där Yamaha-stapeln ser spännade ut!








Eftersom Sharp förstärkaren lät så bra så letade jag fram flera skivor, dessa är "privatkopierade" eller hur det nu är Heinrich "Piraten" Pontén kallar det. Man kan tydligt se min slafsiga handstil på fem skivor, den sjätte följde med den Ford Fiesta jag fick av grannen.


Fem skivor som är "off topic" och en som inte är det.




För er som är intresserade så hittade jag efter ett par minuters sökande den sjätte skivan online ifall någon är sugen på att köpa den.



https://www.discogs.com/Various-Tyska-S ... se/2789791




Nästa punkt på dagordningen är JVC-spelaren som efter att stått på högkant under tiden jag tog lite bilder helt plötsligt fick för sig att sluta fungera. Denna CD-spelare har krånglat förut men då har det varit CD-spelarens släde som slutat fungea efter den igentliga ägarens då treåriga dotter hållt fast släden och tryckt på "OPEN/CLOSE" knappen. Detta är tydligen så roligt för en treåring att det hände tre gånger under samma år och den tredje gången blev det helt enkelt inte av att jag lagade den. Att ställa CD-spelaren någon annanstans än lägst ner i TV/video bänken där dottern kommer åt den var tydligen inte ett alternativ.

Anledningen till att jag inte orkade laga skiten en tredje gång är att CD-spelaren även har en 6 skivors CD-växlare av magasin-typ och för att komma åt att återmontera kugghjulet som lossnat måste "hissen" demonteras helt vilket innebär isärtagning av en fantastisk massa finmekanik. Efter en flytt år 2004 så tog jag åter igen tag i det hela och lagade CD-spelaren, den här gången limmade jag fast "skruvkugghjulet" med "Super Attack" på axeln till den lilla motor som driver CD-släden. Kugghjulet kommer inte glida av igen även om ett barn skulle hålla i släden och trycka på "OPEN/CLOSE", istället kommer motorn brinna upp.

Eftersom jag nu bodde i en annan stad än ägaren, tre år hade gått och jag egentligen inte känner honom alls då han bara var en arbetskamrat så blev det aldrig av att jag lämnade tillbaka CD-spelaren. Helt rätt kan jag tycka efter allt arbete jag lagt ner på att fixa den om och om igen.



Den här gången var det inte CD-släden som slutade att fungera utan symtomet var att när man tryckte på play så reagerade elektroniken men inte mekaniken, Jag testade att skaka, banka och dunka men detta löste inte problemet så det var bara att ta fram skruvmejseln. Med kåpan av blev det ganska uppenbart vad som var fel, när man trycker på play ska "hissen" med själva CD-spelaren åka upp från bottenläget antingen en liten bit till CD-släden eller länge upp till vald skiva i magasinet och sen ska skivan matas in i spelaren. Hissen ville inte röra sig då den helt enkelt hade kärvat fast, det krävdes en förvånandsvärd mängd våld för att få loss den men när den väl lossnat fungerade allt som det skulle igen.


Insidan av JVC XL-M306



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/JVCXLM306inside.jpg


Den del av "hiss-mekanismen" som kärvat fast.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/b55JVC ... ngrint.jpg







Nu till dagens (gårdagens) "Hi-Fi"-skrot. Dagens objekt har som så mycket annat i den här tråden en historia.


Vintern/Våren 1992 fick jag och min jämnåriga kusin varsin "bergsprängare" försedd med CD-spelare och linje-utgång för densamme. Jag kopplade snabbt min till min fars gamla receiver och mors Bose-högtalare (föreldrana använder mors Nikko-receiver och fars Carlsson OA-5 högtalare) men min kusin spelade med endast bergsprängaren. Under sommaren 1992 ville min kusin ha bättre ljud och bättre ljud hittade man som fattig elvaåring vid den här tiden i gula-tidningen.

Vi hittade en annons på en Philips anläggning med separat CD-spelare för en orimligt liten peng. Vi tänkte att om vi delade på kostnaden så kunde jag ta CD-spelaren för att kunna sälja min bergsprängare och min kusin kunde ta Philips stapeln för att koppla den till sin bergspränagre. Vi tog tunnelbanan ut till en förort, jag är inte helt säker på vilken men jag tror att det var Husby. Väl på plats öppnade en riktigt riktigt skum tjej och halade fram anläggningen och den separata CD-spelaren, båda nya i kartong, vi betalde 300 kronor tror jag och bar iväg med prylarna.

Jag blev nöjd med CD-spelaren som visserligen inte hade någon fjärkontroll då den var av av billigaste sort men min kusin blev ganska besviken på Philips stapeln. Varför min kusin blev så besviken ska vi nu ta reda på.



Philips AS9300 "midi"-anläggning, lanserad sent 1990. Allt sitter ihop i en enhet.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PhilipsAS9300.jpg


På baksidan finns en ingång för antenn, utgång för två högtalare och en linjeingång för t.ex en CD-spelare.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/11cPhi ... acksid.jpg




Högtalarna finns inte kvar idag men på den här bilden från internet kan vi ana problem nummer ett. Högtalarna har små 4" woofers med lite extra plast runt om för att få elementen att se mycket större än vad de igentligen är. Kusinen hade tillgång till ett par bättre bokhylle-högtalare så dessa högtalare pensionerades direkt efter provlyssning men ljudet blev endå inte särkilt bra.


Bild från Internet visandes högtalarna till Philips AS9300.





Ljudet blev som sagt inte riktigt bra även med skapliga högtalare, genom att ladda ner en service-manual vet jag nu varför. Specifikationen på förstärkardelen i denna Philips stapel lämnar en del att önska... Att förstärkarens verkansområde ligger primärt inom 125Hz - 10KHz innebär visserligen att det gick att spela högt även med de usla orginalhögtalarna men fy fan så illa det lät.


Specification på Philips AS9300 ur service-manualen.






Det låter inte bra nu heller när jag testar Philips staplen med Pioneer S-J510 högtalarna och JVC-spelaren, det låter väldigt tunnt även om ljudet inte är särskilt "orent". Kassettbandspelarens "Deck I" har riktigt smutsigt tonhuvud och mekaniken behöver troligen smörjning då den är ganska högljud, "Deck II" har renare tonhuvud men mekaniken låter mycket även här. Finns det så inget positivt att säga om Philips AS9300? Radiodelen är enda ljuspunkten, med en 300 ohms dipol-antenn kopplad till 75-ohms-utaget är motagningen perfekt på alla kanaler som har sändare inom rimligt avstånd, inget brus överhuvudtaget. Förutom som radio i en verkstad där det inte finns krav på välljud duger denna stapel bara till Mora Träsk och tyska schlager hits.


Philips AS9300 spelandes radio.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/167Phi ... nactio.jpg




I nästa post utlovas något mer välljudande även om det är på samma tema.

[DVD-ai]

Tummen upp !

[jonaz81a]

Tummen upp !

Dagens objekt är en Pioneer DC-Z94 "midi"-stapel som precis som Philips-stapeln ovan lanserades 1990. En annan sak DC-Z94 har gemensamt med den usla Philips stapeln är att den är byggd för att se ut som att det är separata delar men där slutar också likheterna. Denna Pioneer-anläggning har så mycket lustiga men inte nödvändigvis välljudande ljudförvrängade effekter att det är svårt att få grepp om allt, kul att leka med är det i vilket fall och 1990 måste det verkat som ren "science fiction". Förstärkaren ger 2x55W DIN kontinuerlig effekt vid 8 ohms last, det finns också två surround-kanaler med ospecificerad, gissningsvis låg effekt. Tunerdel och CD-spelare var tillval, jag har tunderdelen men inte CD-spelaren.

När jag först slog på enheten så ville ingen av kanalerna spela men om man knackade lite på den så vaknade än den ena än den andra kanalen bara för att genast försvinna igen. Med volymratten klockan 10 så fick jag kanalerna att spelare för längre tid än några enstaka sekunder även om en eller båda kunde försvinna igen om man råkade komma åt enheten, eller bordet den stod på. Spökande reläer som inte har mått bra av att förvaras i fukt och kyla och jag varit med om förr!

Efter att ha spelat i en timme hade reläerna vaknat till ordentligt och då gick det att spela på låg volym utan att någon av kanalerna föll bort. En annan sak som mått illa av förvarningen är kassettdäcken, de har slirande remmar och när man slår på enheten välkommnas man med ett 5 sekunder långt skrik.

Ljudmässigt så låter Pioneer DC-Z94 (CD-direct läget) som Sony-receivern och Silver-förstärkaren, bra man subjectivt inte lika bra som Sharp förstärkaren.




Pioneer DC-Z94 med Surround, Sound Field Control, Sound Image Controller, Equalizer med mera.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerDCZ94.jpg


På baksidan hittar vi det man kan förvänta sig.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/9e5Pio ... ckside.jpg


Tillhörande tuner.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerFZ94L.jpg


Enheten inkopplad.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/3d3Pio ... action.jpg






Här kommer en försmak på nästa system.




Nästa "midi"-enhet jag skulle testa hade också ett kassettdäck med slirande och tjutande remmar, då kassettdäcket ser ut så här går det inte att komma åt att byta dessa utan att lägga ner en orimlig mängd arbete.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerCTJ510WR.jpg


Det är mycket elektronik i detta kassettdäck, i alla fall för att vara en del i en kompaktanläggning.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/40bPio ... Rinsid.jpg


Jag har läst att tigerbalsam är en huskur som kan ge gummirullar nytt liv, varför inte pröva detta på remmarna? Jag hade inte något att förlora då jag inte tänkte plocka sönder detta kassettdäck utan en servicemanual och en sådan kunde jag inte hitta.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/5b3Pio ... Rinsid.jpg


Remmarna blev blanka och fina...



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/9d3Pio ... Rinsid.jpg





Fungerade det? Ja remmarna slutade att slira men det gnisslade fortfarande och ett illalåtande kassettdäck är nästan lika illa som ett slirande. Nästa steg var att kladda på Biltema universalfett och hoppas på att remmarna skulle föra fettet till vad det nu var som gnisslade, det var ingen risk att något skulle hamna på tonhuvud eller band då dessa är i ett eget separat utrymme. Detta fungerade perfekt, nu fungerade både "Deck I" och "Deck II" och allt gnisslande var borta. Jag spelade under gårdagskvällen igenom flera gamla band i både "Deck I" och "Deck II" och kände mig nöjd med "fulfixen".

Idag skulle jag spola ett band i "Deck I" och av någon anledning kuggade mekamismen som för tonhuvudet fram och tillbaka över när jag klickade på spola utan att först stanna bandet, kanske för att det råkat komma Biltema universalfett på den mekanismen också. I vilket fall så var jag tvungen att plocka isär en hel del bara för att få ut mitt "Magnus Uggla - 35 åringen"-band, själva mekanismen som för tonuvudet fram och tillbaka sitter "där nere under" så den orkade jag inte bry mig om, Jag kan använda "Deck II" ifall jag skulle vilja spela flera band tänkte jag.

Jag fick dit allt igen, skurvade ihop enheten och koppade in den, så fort jag slog på strömmen hörs ett konstant motorljud från luck-mekanismen till "Deck I" och luckan till "Deck II" öppnas och stängs kontinuerligt. Det finns ingen knapp för att stänga av kassettdäcket men jag behöver inte kassett alls så min tanke var att helt enkelt bara koppla ur kassettdäcket för att eventuellt fixa det i ett senare liv. Då visade det sig att det inte går att slå på denna Pioneer "midi"-stapel överhuvudtaget om inte alla delar är inkoppalde.

Det var bara att öppna kassettdäcket igen, det visade sig att när tonhuvudet är i framskjutet läge fungerar inte mekanismen som öppnar och stänger luckan och att den mekansimen inte var i helt stängt läge (fast luckan var stängd) vilket maskinen känner av och då får fnatt. Det var bara att börja riva igen eftersom tonhuvudmekanismen helt kärvat fast framskjutet läge vilket låser luckmekanismen, jag rev precis så mycket jag behövde får att få loss tonhuvudet och sköt tillbaka detta så långt det gick vilket inte var riktigt hela vägen tillbaka då mekanismen som sagt har kuggat över, som tur var var så var det tillräckligt för att luckmekanismen skulle kunna fungera som tänkt.



Det är vad jag har sysslat med den här eftermiddagen! Det blev inga bilder på meckandet då jag bara snabbt ville få kassettdäcket i sådant skick att jag kan ha det inkoppat utan att det för oväsen och/eller öppnar och stänger ena luckan konstant!

"Deck II" fungerar fortfarande så jag räknar ändå klåpandet som en halv seger!

[darkg]

Rent dramaturgiskt väntar jag mig nu antingen att Deck II visar sig avmagnetisera banden Eller att det visar sig överträffa varje hittills känd uppspelningsapparatur.

[darkg]

Typ

[jonaz81a]

:D

Rent dramaturgiskt väntar jag mig nu antingen att Deck II visar sig avmagnetisera banden Eller att det visar sig överträffa varje hittills känd uppspelningsapparatur.

Jag skulle sätta en högre åldersgräns!

Det är troligen bättre än alla andra kassettdäck som kommer dyka upp i denna tråd, med ett undantag hoppas jag då jag aldrig testat det, jag hoppas helt enkelt att utseendet inte bedrar. Jag tror jag testar det snart medans minnet av hur Pioneer-kassettdäcket lät är färskt.


Jag kommer ge mig på att skruva sönder Pioneer-kassettdäcket "i framtiden" och byta de förbannade remmarna, fräscha upp gnisslande gummirullar/ringar samt fixa mekanismen som kuggat över eftersom jag inte riktigt kan acceptera att förlora mot en teknisk pryl. Jag måste bara få ordning på mitt "skruva med teknik"-rum, för tillfället är det "ur bruk". Att pilla isär en sån här manick, hitta mer eller mindre passade nya remmar, fixa tonhuvud-mekanismen och sen få ihop de 1000 delarna utan servicemanual kan nog ta en liten stund föreställer jag mig. Att misslyckas är inte ett alternativ när alla delarna till den här förbannade "midi"-stapeln behövs för att den överhuvudtaget ska gå att slå på.

En helt ofattbart idiotisk ide att försteg/radiodel och slutsteg ska vägra starta utan de för denna "midi"-stapel unika CD-växlaren och kassettdäcket anslutna. Att försteg och slutsteg i en "midi-stapel" beter sig så kan jag nästan acceptera men varför behövs tillhörande kasettdäck och CD-växlare? Visst går en sönder måste du byta alla, bra för Pioneer kan tyckaes, det kan dock vara så att efter en sån erfaranhet letar folk efter ett annat märke... Jag hoppas att huvudenheten är så dum att den bara tittar efter en viss volt på en viss signalkabel och inte väntar på den "hemliga koden", det senare skulle göra mig vansinnig om CD-växlaren eller bandaren skulle dö helt.

[darkg]

Jag satsar tre kolmotstånd på att huvudenheten är dum.

[jonaz81a]

Jag satsar tre kolmotstånd på att huvudenheten är dum.

Jag hoppas du har rätt.





Dagens inlägg handlar om en tredje "midi"-anläggning, den här gången en Pioneer J510 stapel från 1993. Den här stapeln köpte jag för länge sedan men endå långt efter 1993. Anledningen till köpet var att denna anläggning var en av de första jag suktade efter när jag börjat hämta reklamblad d.v.s Hi-fi-porr i den lokala "Ljud och TV"-butiken.




Så här såg framsidan på en av de porrtidningar jag läste i ungdomen ut, den som sedan fick mig att köpa denna stapel i inte allt för gott begagnat skick för 400kr långt senare.




Den här stapeln har tyvärr trots att den annars är mycket mera påkostad än tidigare i den här tråden visade anläggningar plast av dålig kvalitet och med ett ytskikt som flagnar, tur att detta inte påverkar ljudet. Det är det här systemet de S-J510 högtalare som ständigt återkommer i tråden hör till men jag tror man kunde välja andra dyrare högtalare som tillval, man kunde också välja mellan enkel-CD och CD-växlare.

Slutsteget är en lustig historia, det finns 4 slutstegstransistorer, 2x125W och 2x100W (snabb googling) men det finns 5 utgående högtalarkanaler. Ceneterkanalen verkar ha en egen slutstegstransistor medans de två bakkanalerna delar på en, en något udda lösning, jag gissar att det kanske görs viss efterbehandling av bakkanalernas signaler efter förstärkning. Jag har glömt den exakta specifikationen för hur mycket effekt Pioneer tar ut men det är i vilket fall mindre än vad transistorerna är specifierade för vilket också slutstegets 380VA transformator bekräftar, 2x90W DIN kontinuerlig effekt vid 8 ohms last för frontkanalerna har jag i alla fall ett vagt minne av att det kan vara.

Vikten på slutsteget är ca 10kg och försteget med radio är också anmärkningsvärt tungt, tillsammans väger de altså som en skaplig hemmabioreceiver, lägg till kassettdäcket som är fullt av elektronik och CD-växlaren så tippar nog vågen över 20kg. Precis som man kan förvänta sig finns det gott om kraft, slutsteget kan så klart inte mäta sig med ett "riktigt slutsteg" modellen större men jag tror inte jag har någon integrerad förstärkare som slår denna "midi"-stapel på fingrarna vad gäller effekt vid 8 ohms last även om jag har ett par som kanske kan vara likvärdiga.

Ljudet (stereo med allt bös inaktiverat) är subjektivt bättre än Sony-receivern, Silver-förstärkaren och Pioneer DC-Z94-anläggningen, man får en känsla av att slutsteget går på tomgång trots att man spelar på hög men (enligt mig) "grannvänlig" volym. Sharp-förstärkaren med sina blott 2x35W är fortfarande favoriten. Efter närmare efterforsking visade det sig att Sharp-förstärkaren inte är riktigt så bra vad gäller distorsion som jag först trodde eftersom den har "fel" version av STK4161-slutstegsmodulen, det lutar mer och mer åt att den färgar ljudet på ett sätt mina öron tycker om.

En annan sak med J510-anläggningen var att den likt DC-Z94 anläggningen hade spökande reläer, här hjälpte det inte att knacka utan jag vred volymkontrollen till ca klockan 11 vilket var så långt jag vågade och sen var det bara att vänta, efter ett tag släppte först ena kanalen sedan den andra. Kassettdäcket som jag visade bilder på i förra inlägget är väldigt bra, särskilt vad det gäller att hantera gamla slitna band som t.ex legat i bilar under många år. Det bästa med den här anläggningen är annars utan tvekan radiodelen, det låter helt enkelt inte som radio och brusnivån är ofattbart låg.




Försteget med radio CX-J510



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerCXJ510.jpg


Tillhörande slusteg M-J510



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerMJ510.jpg


Slutstegets insida med de 4 slutstegstransistorerna och transformatorn synliga.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerMJ510inside.jpg


Förstegets och slutstegets baksida, slusteget har som sagt en egen transformator medans förstegets transformator även driver CD-växlare och bandare.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/b6ePio ... J510ba.jpg


Slutligen har vi CD-växlaren, luckan är trasig och är här bara monterad för att visa hur det ska se ut, "CD-kasetten" hindrar skräp från att komma in i vilket fall.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerMJ910.jpg


En bild visandes anläggningen när den spelar med JVC-spelaren som ljudkälla.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/PioneerJ510playing.jpg





Jag var så klart tvungen att att ansluta bakhögtalare och center för att testa dolby och surround mm, det fungerar fint är typ slutatsen.


På denna lite mer utzoomade bild spelas ingenting men man kan se den "fina" centerhögtalaren av det "exklusiva" märket Koda.



Full upplösning http://u.cubeupload.com/jonaz81a/1daPio ... annels.jpg