darkg skrev:Jag har en anekdot om Silver. En tonårskompis hade en silveranläggning där cd-spelaren slutat fungera. Som den tekniska i sällskapet fick jag uppdrag att utreda. Jahopp, jag skruvade på några skruvar på undersidan, inte just dem som höll ihop lådan tyvärr så det sa KLONK när själva drivenheten lossnade. Men när vi vände på schabraket så fungerade allt igen!
Undrar om det var smuts som jag så okonventionellt skakade loss?
Som av en händelse så gick JVC-spelaren jag användt som ljudkälla under mitt testade just sönder, lite lätt utvändigt våld löste inte problemet. Jag fick helt enkelt öppna enheten och åtgärda felet (med våld) då jag vill fortsätta att använda JVC-spelaren när jag testar resten av förstärkarna och kompaktanläggningarna. Den här CD-spelaren har som jag tidigare nämt gått sönder tre gånger tidigare för 15 år sedan, de gångerna har det varit kugghjulet som driver CD-släden som varit boven. Den här gången var det ett nytt fel vilket var rätt uppenbart då cd-släden fungerade utmärkt.
Jag kommer gå in närmare på detta i morgondagens post då tråden har halkat efter verkligheten lite eftersom Hi-Fi-nördar, ljudtekniker, högtalarkonstruktörer och ingengörerer uppenbarligen inte är några proffs när det kommer till rebusar.
Nu har ni fått nog med tid att lista ut vilket Japanska Hi-Fi märke man kan tänkas associera en rakkniv och en "Smart".
När det kommer till den fina teckningen visandes lite bindande i kombination med smiskande och plaketten "Svenska Mästare 2014/2015" så är svaret inte heller allt för långsökt.
Sen har vi ett schackbräde och en Roland MT-32 Synth, troligen den "svåraste" delen även om svaret inte är längre bort en halvmeter.
Altså är det "Sharp SM-32" som ska in på vågrätt fem i "Hi-Fi"-krysset, jag tror inte det blir några flera rebusar då vi hamnar ur synk.
Denna Sharp SM-32 förstärkare tillsammans med resten av anläggningen köpte jag av min farmor för 400:- 1993. Min farfar köpte troligen anläggningen circa 1985 men eftersom farmor aldrig lärde sig hur man använde sakerna så den stod i princip oanvänd efter farfar gick bort ett par år senare. Jag har heller aldrig riktigt använt anläggningen då jag hade andra prylar 1993 men jag ville åt de fina Pioneer högtalarna som farfar köpte samtidigt som Sharp-stapeln, dessa var golvhögtalare modellen större och lät fantastiskt. Jag har tyvärr inte kvar högtalarna utan jag sålde dem till en kompis när jag flyttade år 2000, varför kommer jag inte riktigt ihåg, troligen för att han tjatade.
Sharp-förstärkaren låter bra, oväntat bra, rent av fantastiskt bra. Eftersom den använder sig av en liknande Sanyo "slutstegsmodul" som Silver-förstärkaren förväntade jag mig inte att höra någon skillnad. Jag hörde ingen skillnad mellan Silver-förstärkaren och Sony-receivern annat än att Silver-förstärkaren orkade lite bättre när man drog på. Jag gav mig genast ut för att undersöka saken med hjälp av experten internet och det visar sig att både STK4162 (Silver) och STK4161 (Sharp) är specifierade till 35W (8 Ohm) men vid den effekten ger STK4162 0.4 % THD medans STK4161 ska ge endast 0.02% THD.
Skillnaden är så klart mindre vid lägre effektuttag och jag har inte hittat någon bra graf för STK4161 men jag vet att STK4162 ligger på runt 0.1% THD (20 Hz, 1 KHz) / ~0.18% (20 KHz) vid riktigt låga effektuttag (8 ohm, 4 ohms grafen ser inge kul ut alls) för att gradvis sjunka ner till som lägst ~0.024% (20 Hz, 1KHz) / ~0.08% (20 KHz) vid 10W - 20W för att sen vända uppåt i en logaritmisk kurva för att nå 2% THD vid ~45W. Gissningsvis ger STK4161 klart lägre distortion genom hela effektregistret och klarar antagligen "4 ohms"-högtalare mycket bättre då Sharp förstärkaren officiellt stöder sådana. Eventuellt är det just mängden distortion vid 4 ohms last som gör att Silver-förstärkaren inte officiellt stöder "4 ohms"-högtalare, kraften verkade räcka till.
Nu är det inte alls säkert att det är de olika mängder THD de två "slutstegsmodulerna" från Sanyo ger som är den skillnad jag hör. Det kan lika gärna vara nåt baggel Sharp lagt till som gör att förstärkaren låter mindre "hård" och mer "musikalisk" eller så har jag råkat flytta på en stol, det är svårt att veta med säkerhet utan att FE-testa och mäta. Sharp SM-32 inte bara låter subjektivt bättre än Silver-förstärkaren den orkar bättre också, med volymkontrollen klockan 12 känns baslagen som hästsparkar med de små "Kina QLN"-högtalarna. När det gäller ljudtryck är det som att rummet krympt till en bilkupe och basarna växt åtminstone en storlek. Jag upplevde skillanden som lika stor med Pioneer S-J510 högtalarna men jag prövade inte att spela lika högt.
Jag tror att jag skulle kunna skilja denna förstärkare mot de tidigare testade i ett blindtest utan ansträngning och det säger jag samtidigt som jag inte är säker på att jag skulle kunna skilja "JWS-högtalare" i tretusenkronors-klassen från Dynaudio-högtalare i halvmiljon-klassen konsekvent i ett blindtest. Om det hela inte beror på att jag råkat flytta en stol eller liknande som sagt. Jag får nog mer indikationer på vad som igentligen hände när jag testat flera "bättre" förstärkare då jag till fullo köper teorin om att man inte ska höra någon större skillnad på välbyggda lågdistande förstärkare.
Sharp SM-32, den kan inte beskyllas för att vara snygg.
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32.jpgFörstärkaren har högtalarutgångar av lyxigaste sort... Skruven är en datorskruv som nu är det enda som håller ihop förstärkaren, den så kallade "grundbulten".
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32backside.jpgSå här såg det ut när förstärkaren spelade med Pioneer S-J510 högtalarna.
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpSM32inaction.jpgSen var det dags att testa kassettdeck och tuner.
Det började lysande då kassettdäcket spelade ut bandet istället för att spela upp bandet! Det visade sig (troligen) vara en "auto stop" mekanism som kärvade så att rätt rulle snurrade men åt fel håll, efter en del våld så fungerade kassettdäcket som tänkt. Igentligen är det förvånande eftersom jag är osäker på om det någonsin använts under de ~31 år som gått sedan det lämnade fabriken, farmor hade inga band. Vad det gäller ljudkvaliten med en kassett inspelad ~1994 var den med vissa undantag ganska god, bra nog för att lyssna igenom båda sidor från början till slut.
Med tunerdelen gick det ungefär lika bra, FM-antennen ansluts med två små stift man sticker in, jag har ingen passande. Det finns en inbyggd (nja påbyggd) mellan och kortvågs-antenn men den fungerade inte alls som FM-antenn när jag testade att flytta sladden till det uttaget. Efter lite rattande (tryckande, massor av tryckande) hittade jag dock en engelsk Nile City liknande kanel på MV-bandet, det var sportnissarna som var i farten när jag lyssnade.
Jag har även en tillhörande skivspelare men av någon anledning har kåpan försvunnit, troligen vid en tidigare flytt av prylarna så skivspelaren ser ut därefter...
Här är en bild på kassettdäcket, Sharp RT-32.
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpRT32.jpg Tunerdelen Sharp ST-32.
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/SharpST32.jpgSå här såg det ut när jag lyssnade på "Nile city".
Full upplösning
http://u.cubeupload.com/jonaz81a/Sharps ... action.jpg