Tycker allt det du skriver är förnuftigt. Visst kan det bli väldigt bra med basarna placerade så. Men det beror på och det beror på mycket.
Om man inte analyserar och reflekterar över allt det som spelar in innan man väljer lösning, så kan det ju ändå vara så att man har lite tur också!
Med tur kan det bli väldigt bra. Men tur kommer aldrig att hjälpa alla.
solhaga skrev:Jag för min del lyckades aldrig få ut något vettigt eller användningsbart ur REWS Room Simulator.
Jag försökte då med fördröjningar för alla högtalare, frontar såväl som basar, optimerat för lyssningsplatsen.
Det var först när jag insåg att CABS skall spela för rummet och frontarna skall spela för mig, som allt föll på plats.
Ligger något i det där.
Men en annan kul sak som anknyter lite till det, som man också kan fundera på, är att för statiska signaler så är en fördröjning om en halv våglängd samma sak som att fasa om 180 grader. Men för statiska signaler så är det inte alls så. Och sen finns det ju ett MYCKET starkt frekvensberoende också - 180 grader motsvarar bara 1/4 så mycket tid vid 80 Hz som vid 20.
Konsekvenserna av skillnaden är ofta den motsatta till vad folk tror.
- - -
En fördröjd matning av fasvända bakbasar kan verka som ett prima recept för att eliminera reflexen från bakre väggen, men det bildas av en sådan manöver även en HP-funktion som man kanske vill slippa? Det finns i och för sig lösningar på det också, men jag har nog inte stött på något fall där inte akustiska lösningar, möjligen tillsammans med en bra eq, inte gjort ett bättre jobb.
Problemet är att reflexen från den bakre väggen faktiskt är en nyttosignal sett psykoakustiskt. Det är framväggens ANDRA reflex som är det verkliga problemet.
Man kanske borde marknadsföra sin gamla ide om att att mata ett
frammonterat system med både den vanliga bassignalen och en motfasig signal fördröjd TVÅ rumslängder...
Problemet är att den resulterande tonkurvan är så svår att övertyga folk om att det faktiskt är rätt (förklaring kommer strax).
Ett annat problem (eller problem kanske är fel ord) är att likheten med att komplettera med ett notchfilter blir så stor att man kan fråga sig om inte eq-lösningen i kraft av sin större enkelhet är bättre?
- - -
Exempel - med ett rumsdjup om säg 3,43 meter (trist kort svenskt rum) så får vi en halvvågsresonans vid 50 Hz. Denna kan man bekömpa på många olika sätt. Här är några:
1. Använd bara basar på högtalarväggen. Dämpa väggen bakom lyssningar så att den signifikant absorberar 50 Hz. Se till att få tillräckligt mycket reflexer vid högre frekvenser så att akustisk förankring sker.
2. Sätt aktiva basar på väggen bakom lyssnarna, som spelar i fas (med de på främre väggen) och inte är fördröjda.
3. Sätt aktiva basar på väggen bakom lyssnarna, som spelar ur fas (med de på främre väggen), och är 10 ms fördröjda.
Och nu - Version 4 och 5 - som bygger på 1:
4. Använd bara basarna på främre väggen, försök åstadkomma rimligt mycket basabsorption på väggen bakom lyssnaren, och komplettera med en eq (som gör en notch vid halvvägsresonansen djupledes).
5. Använda basarna på främre väggen, men mata dem med både den normala bassignalen och en fasvänd som är 20 ms fördröjd. Det ger också en notch vid 50 Hz.
- - -
Variant 1 är tämligen perfekt då väggen fortfarande ger stöd (kavitetseffekt) för frekvenser lägre än lägsta resonansfrekvensen. Den kan även ge lagom mycket reflexioner för högre frekvenser för att hjälpa lyssnaren att uppleva en akustisk förankring på så vis att det känns som om inspelningsvärlden och den egna logen hänger ihop. Nackdelen är att det blir ett stort bygge, som även stjäl en del rumsvolym. Men så dyrt behöver det inte bli.
Variant 2 är bra på så vis att den inte heller tar ifrån rummet kavitetseffekten, och basarna ökar i själva verket systemets kapacitet för "nyttoljud" förutsatt att man som lyssnaren inte sätter alltför långt bak i rummet.
Variant 3 ser tekniskt "perfekt ut" (om man tittar på en simulering och värderar det man ser som man fått veta att man skall) - läs; som om man inte hade haft någon bakvägg. Det är också konceptets största nackdel, då kan sittande i ett rum förväntar sig att höra rummet och det handlar om tidiga reflexer och inte rumsresonanser (de senare tillför ingenting gott).
Variant 4 är en lösning som inte kräver basar på bakre väggen, som inte kräver en så voluminös basfälla, och som hanterar all "antisignal" (en resonans i motfas är samma sak som en notch) i den elektroniska världen, således att en utsläckning inte blir en effektförlust utan bara "mindre signal". Av alla varianter får denna högst effektivitet, tillsammans med:
Variant 5 är en lösning som inte kräver basar på bakre väggen, som inte kräver en så voluminös basfälla, och som hanterar all "antisignal" (den fördröjda motfassignalen) i den elektroniska världen, således att en utsläckning inte blir en effektförlust utan bara "mindre signal". Samma effektivitet som version 4 men en oönskad HP-funktion skapas. dock spelar det mindre roll eftersom det sker i den elektroniska världen och kan kompenseras om man vill. Beteendena för 4 och 5 blir likartade, och man kan argumentera för båda 4 och 5...
Men version 4 kan allting åstadkomma med helt analoga lösningar. Man har även en möjlighet att fintrimma Q-värdet på notchen, det blir en fri faktor då notchen inte är åstadkommen som en del av ett kamfilter. Med version 5 kan man å andra sidan argumentera att korrektionen inte behöver ha justerbart Q-värde eftersom den per automatik blir "rätt" om nivån för kamfilterskapandet läggs rätt. Ju större rum, desto starkare föredrar jag 5 framför 4, eftersom 5 automatiskt skapar multipla notcher och ett större rum gör att flera av dem hamnar under delningsfrekvensen.
- - -
Jag har provat alla fem lösningar och föredrar 1, 2, 4 och 5 framför version 3 (som just nu verkar vara på modet). Men alla fem varianter gör någonting som förbättrar. Så jag förstår att den som testar vilken som helst av dem och jämför med en "ofixad" uppställning, blir positiv till resultatet.
Men som sagt - om jag skulle tvingas välja bort en av de fel så blev det 3. Och detta alltså av prykoakustiska skäl. Man vill ta bort resonansen, men inte varseblivningen av väggen man har bakom sig, via tidiga reflexer. Skall resonansen tas ned tillräckligt med det konceptet så kommer reflexen från nämnd vägg att bli för svag. Den blir dessutom väldigt diskontinuerlig då den ändrar sig kraftigt då man passerar delningsfrekvensen... Inte bra.
Man kan tro att även 5 drabbar på samma sätt, men då högtalarväggen normalt är så dämpad vid frekvenser över delningsfrekvensen så blir det inte så. Snarare blir allt i harmoni nästan av sig själv.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).