Ino-Lab Educational podcasts: poddar och videor

[goat76]

Ljudteknikern vet ju tillslut inte vad som låter bra eller dåligt och det är väl här vi är i dagsläget? Nä, det måste alltid vara bättre att ha riktigt bra lyssning i monitorsystemet.

Men finns det kanske en utbredd uppfattning att lyssning med hög ackuratess gör att man snabbt blir "lyssningstrött"?

Jag tror det finns bättre metoder att inte bli trött i öronen. Exempelvis att se till så materialet är behagligt att lyssna på. Och att inte lyssna med stark volym annat än när det behövs.

Mvh E*

Referensnivå i studio är 85dB, det är ganska starka volymer i längden så precis som du säger är det nog av högsta vikt att systemet inte frambringar lyssningströtthet. Kan inte tänka mig att alla sitter med den nivån hela tiden.

[Tell]

Tbh så tror jag att om det låter "dåligt" beror det nog mer på okunskap o dålig med skills snarare att anläggningen inte är perfekt. Det är väl som man brukar säga i fotovärlden att en bra fotograf kan ta grymma bilder med en dålig kamera medans en amatör inte ens kan ta bra bilder med nån fancy Hasselbladare. Detsamma gäller garanterat i musikvärlden, att ett proffs lär ha koll på om det är anläggningen eller mixen som låter fel bara hum har fått jämföra med lite referenslåtar.

[beyond]

Tbh så tror jag att om det låter "dåligt" beror det nog mer på okunskap o dålig med skills snarare att anläggningen inte är perfekt. Det är väl som man brukar säga i fotovärlden att en bra fotograf kan ta grymma bilder med en dålig kamera medans en amatör inte ens kan ta bra bilder med nån fancy Hasselbladare. Detsamma gäller garanterat i musikvärlden, att ett proffs lär ha koll på om det är anläggningen eller mixen som låter fel bara hum har fått jämföra med lite referenslåtar.

Men om lyssningen inte är godkänd så har man ingen chans över huvud taget liksom.

[IngOehman]

Tbh så tror jag att om det låter "dåligt" beror det nog mer på okunskap o dålig med skills snarare att anläggningen inte är perfekt. Det är väl som man brukar säga i fotovärlden att en bra fotograf kan ta grymma bilder med en dålig kamera medans en amatör inte ens kan ta bra bilder med nån fancy Hasselbladare. Detsamma gäller garanterat i musikvärlden, att ett proffs lär ha koll på om det är anläggningen eller mixen som låter fel bara hum har fått jämföra med lite referenslåtar.

Det tänkesätt du illustrerar (när du i sig skriver något som är helt riktigt) är vanligt och en stor del av problemet!

Monitorlyssningen motsvarar INTE en kamera vid fotograferingen!

Den motsvarar snarare ett bra ljusbord - det man behöver för att se vad man gör/gjort!

En liknelse som hade varit vettig är - ett skicklig person kan göra en toppeninspelning med billiga mikrofoner och en porta, medan en amatör kan misslyckas även med 100 000:- mikrofoner och 2 000 000:- mixerbord.

En av de saker som gör att man kan lyckas utmärkt med billiga mikrofoner och en porta är JUST att man har en bra lyssning! Hör man vad man gör/skapar så kan man ta sig runt alla eventuella begränsningar i inspelningsutrustningen. Inte perfekt, bättre är alltid bättre, men så pass att det fungerar prima.

(Snorvalpar kanske inte vet vad en porta är, men det är inte mitt fel. )


Vh, iö

[Ogjort]

Jorå, jag har lyssnat på programmet två gånger tillomed, med några års mellanrum för att se om jag tyckte det var lika överdrivet andra gången också. Men visst, kaskadkodning kan ju låta illa, men det är ju ändå vid lägre bitrates, o hur ofta sker sånt egentligen? Visst på youtube händer det säkert lite då o då men aldrig nåt jag har stört mig på. Oavsett så är, precis som Ingvar också säger, mp3 inget problem alls i jämförelse med dynamikkomprimering.

I programmet sägs: Att snålkodning är ett problem som det är viktigt att vara medveten om. Men att det ändå är ett väldigt litet problem jämfört med
det STORA problemet Loudness War.

Alltså det som du själv säger här, och alltså får medhåll av t.ex. Ingvar Ö. (och mig)
Det var därför jag undrade om du verkligen lyssnat

Jag tycker ändå det var viktigt att ta upp snålkodningen, som ren konsumentupplysning. Då samtal med väldigt många från "vanliga" musikkonsumenter,
till specialmusikintresserade, och till och med många musikstuderande ungdomar visade att de överväldigande flesta inte har (hade) en aning om vad snålkodning är, och att den innebär en destruktiv påverkan av ljudet. Vet man lite om hur det funkar, är det lättare att värna bithastigheter och undvika kaskadkodning.

Jag har även massor med radiojournalistkollegor som inte alls tänker på att om man använder t.ex. en 128 kbps mp3 i produktion, så kommer den att
kodas en gång till med AAC i efterlyssningen i SR-Play, och i värsta fall ytterligare en gång när den blir till SR-podd i 128 kbps mp3.
Vilket gäller P2 som sänder fm "linjärt". I P1 (utom dok o drama) P3 o P4 så blir det en kodning till redan inför fm sändningen. Då standard för dessa kanaler
är bitreducerat.
(så du behöver inte gå till okända youtubemarker för att drabbas av kaskadkodning)

Så... "hur ofta sker sånt egentligen?".
Svar: Hela tiden, även av Sveriges största medieföretag.

Mvh

[Tell]

Tbh så tror jag att om det låter "dåligt" beror det nog mer på okunskap o dålig med skills snarare att anläggningen inte är perfekt. Det är väl som man brukar säga i fotovärlden att en bra fotograf kan ta grymma bilder med en dålig kamera medans en amatör inte ens kan ta bra bilder med nån fancy Hasselbladare. Detsamma gäller garanterat i musikvärlden, att ett proffs lär ha koll på om det är anläggningen eller mixen som låter fel bara hum har fått jämföra med lite referenslåtar.

Det tänkesätt du illustrerar (när du i sig skriver något som är helt riktigt) är vanligt och en stor del av problemet!

Monitorlyssningen motsvarar INTE en kamera vid fotograferingen!

Den motsvarar snarare ett bra ljusbord - det man behöver för att se vad man gör/gjort!

En liknelse som hade varit vettig är - ett skicklig person kan göra en toppeninspelning med billiga mikrofoner och en porta, medan en amatör kan misslyckas även med 100 000:- mikrofoner och 2 000 000:- mixerbord.

En av de saker som gör att man kan lyckas utmärkt med billiga mikrofoner och en porta är JUST att man har en bra lyssning! Hör man vad man gör/skapar så kan man ta sig runt alla eventuella begränsningar i inspelningsutrustningen. Inte perfekt, bättre är alltid bättre, men så pass att det fungerar prima.

(Snorvalpar kanske inte vet vad en porta är, men det är inte mitt fel. )


Vh, iö

Även om jag tycker liknelsen funkar bra för kamera/högtalare också, men visst ljusbord också. Eller skärm. O när det gäller skärmar och bildredigering så tycker jag inte det är jätteviktigt att man tänker in hela srgb, adobergb osv. Enda viktiga är att gamman är rätt imo så bilderna får rätt ljushet, om färgerna är lite off är det nästan ingen som tänker på däremot. Lite samma med högtalarna tänker jag, inte helt noga att det är perfekt, för kan man sina grejer så vet man om det det är nåt fel på anläggningen o kan själv kompensera för det, o kan man inte sina grejer så lär det låta dåligt oavsett perfekt anläggning eller inte

I programmet sägs: Att snålkodning är ett problem som det är viktigt att vara medveten om. Men att det ändå är ett väldigt litet problem jämfört med
det STORA problemet Loudness War.

Alltså det som du själv säger här, och alltså får medhåll av t.ex. Ingvar Ö. (och mig)
Det var därför jag undrade om du verkligen lyssnat

Jag tycker ändå det var viktigt att ta upp snålkodningen, som ren konsumentupplysning. Då samtal med väldigt många från "vanliga" musikkonsumenter,
till specialmusikintresserade, och till och med många musikstuderande ungdomar visade att de överväldigande flesta inte har (hade) en aning om vad snålkodning är, och att den innebär en destruktiv påverkan av ljudet. Vet man lite om hur det funkar, är det lättare att värna bithastigheter och undvika kaskadkodning.

Jag har även massor med radiojournalistkollegor som inte alls tänker på att om man använder t.ex. en 128 kbps mp3 i produktion, så kommer den att
kodas en gång till med AAC i efterlyssningen i SR-Play, och i värsta fall ytterligare en gång när den blir till SR-podd i 128 kbps mp3.
Vilket gäller P2 som sänder fm "linjärt". I P1 (utom dok o drama) P3 o P4 så blir det en kodning till redan inför fm sändningen. Då standard för dessa kanaler
är bitreducerat.
(så du behöver inte gå till okända youtubemarker för att drabbas av kaskadkodning)

Så... "hur ofta sker sånt egentligen?".
Svar: Hela tiden, även av Sveriges största medieföretag.

Mvh

Jo det kanske sägs att loudness war är ett ännu större problem, o samtidigt så målar du ändå upp mp3 som ett superduperproblem. Låter rätt rejält överdrivet då imo

Använder verkligen proffs verkligen så lågt som 128kbps mp3 när dom jobbar "internt"? Jag tycker det låter väldigt märkligt om det skulle vara så, men du kanske sitter på fakta som säger att det är vanligt år 2018?

[Conan]

Lite samma med högtalarna tänker jag, inte helt noga att det är perfekt, för kan man sina grejer så vet man om det det är nåt fel på anläggningen o kan själv kompensera för det, o kan man inte sina grejer så lär det låta dåligt oavsett perfekt anläggning eller inte

Nä jag förstår inte alls hur "kan sina grejer" nånsin skulle kunna kompensera för en riktigt högpresterande monitorlyssning. Och med ett referensmaterial (som man känner hur?) ska sen ljudteknikern kunna ratta till det så att det låter hur då - som referensmaterialet? Men om man (du själv, musiker, producent) inte vill ha ett ljud som liknar referensmaterialet - hur rattar du då? Och hela iden med att ratta så att det låter "inte bäst" i monitorsystemet, bara för att du tror dig veta att monitorsystemet har såna och såna tillkortakommanden, känns helt bakvänt. Du skulle alltså ratta ljudet för att låta bäst i nåt som du tror är en riktigt bra lyssning, men som du själv inte sitter framför. Skulle jag sitta med på lyssningen som kund/producent i det läget, tog jag mig nog en riktigt bra funderare på om jag hamnat på rätt ställe...


Och om du har en akustisk verklighet att förhålla dig till och önskar återskapa - hur ska "kan sina grejer" och ett referensmaterial (från säkerligen en annan akustisk verklighet) kunna hjälpa dig? Allt blir ju bara helt knasigt tillslut.

[Ogjort]

Använder verkligen proffs verkligen så lågt som 128kbps mp3 när dom jobbar "internt"? Jag tycker det låter väldigt märkligt om det skulle vara så, men du kanske sitter på fakta som säger att det är vanligt år 2018?

Det beror ju på vad man avser med "proffs".
En i sanning professionell ljudtekniker, lär knappast göra det. Men ser man till SR, svt och andra produktionsbolag så är ju ofta ljudteknikern
bortrationaliserad i hela eller större delen av produktionskedjan. Tv-reportern är inte sällan också både fotograf och "ljudtekniker", radioreportern
som kan vara hur professionell journalist som helst, är inte ljudutbildad, men tvingas sköta den "lilla" detaljen också. Självkör och egenproduktion
framför kontorsdator och hörlurar.
De som bestämmer kan ingenting om ljud och tänker att nu kan ju alla sköta ljudet helt själva - vi har ju datorer numera.
Tänk så fint o billigt det blir.
Häpp!

I bästa fall kommer en ljudtekniker in i sista ledet och försöker rädda det material som finns. I vanliga fall, inte ens då, och så blir det som det blir.

Så... ja, proffs på andra saker har inte en aning om att det är kaskadkodning de skapar. Och de flesta jag känner till vill inget hellre än att ha en
ljudtekninker till hjälp, men får det inte. Så det jag beskriver är inte enstaka undantag utan regel.

En ytterligare direkt orsak till "snåkodningsprogrammet" var just ett möte med ca 10 Kalejdoskop-producenter där en av dem var just den tekniker o DJ som
medverkar i programmet. Hon påpekade just kaskadproblematiken på mötet och vikten av att helst undvika snålkodning i grundproduktion och om
det ändå är av nöden framkallat, använda maximal bitrate initialt.
Övriga nio såg ut som fågelholkar. "Vaddå snålkodning? Hur menar du? Är inte det som vilken CD som helst?"

Jag skulle nog kalla alla de nio som varande högst professionella. Men inte på ljudteknik.

[goat76]

Angående påståendet om att mixar och mastringar anpassas till lyssning i sämre ljudsystem tror jag är en missuppfattning och jag skulle vilja påstå att om det finns några studioingengörer/mastringsingenjörer som arbetar efter att det främst ska låta bra i medel-dåliga anläggningar så är de förvinnande få, så pass få att det egentligen inte ens är värt att tas upp.

Är inte detta bara en biprodukt av loudness-war och att en sån pressad mix helt enkelt råkar överstämma mer med vad ett dåligt ljudsystem klarar med sitt begränsade omfång?

Jag har letat och kan inte hitta något som tyder på att detta är vanligt förekommande. Om det var det så hade det varit lätt att hitta information på nätet men jag hittar endast små antydningar på att ljudet ibland anpassas och begränsas till vissa appar och mobilspel.

Jag läser ibland på forumet gearslutz och där har jag bara hittat några få frågeställningar i ämnet och dessa frågor skjuts snabbt ner av forumanvändarna med kommentarer liknande detta:

The better the mix the less the playback system matters. One example is classic rock. It was mixed with the intention of being played on big home stereo systems and 3" car dash speakers, on vinyl, AM and FM radio. The best examples from that era sound good in all playback environments including ear buds and iPhone speakers. You can hear everything. If you want to figure out how to make your mixes work well across a wide range of playback systems, take a deeper look at how they did it. Less compression, more dynamics, more natural harmonics, treat every instrument as if it's a full range instrument, the use of depth and width to paint a sonic picture with awareness of mono compatibility, etc.

It's really common to get mixes with no upper harmonics on the drums or bass and too much HF on the snare, cymbals, vox, etc. A good test is to run a mix through a 400Hz HPF. In a good mix you'll still hear everything even without the LF. If the kick and bass disappear then it will never sound good in all environments.
https://www.gearslutz.com/board/masteri ... phone.html

Vet ni någon sida på nätet som beskriver denna påstådda anpassning för lyssning i sämre ljudsystem och finns det några musikexempel där man vet att detta är gjort?

Och bara för att krydda denna diskussion i all välmening och med hopp om att ni kanske kan gräva fram lite information i ämnet:
"Saker och ting uppstår inte bara för att man påstår något".

[IngOehman]

Ljudteknikern vet ju tillslut inte vad som låter bra eller dåligt och det är väl här vi är i dagsläget? Nä, det måste alltid vara bättre att ha riktigt bra lyssning i monitorsystemet.

Men finns det kanske en utbredd uppfattning att lyssning med hög ackuratess gör att man snabbt blir "lyssningstrött"?

Jag tror det finns bättre metoder att inte bli trött i öronen. Exempelvis att se till så materialet är behagligt att lyssna på. Och att inte lyssna med stark volym annat än när det behövs.

Mvh E*

Referensnivå i studio är 85dB, det är ganska starka volymer i längden så precis som du säger är det nog av högsta vikt att systemet inte frambringar lyssningströtthet. Kan inte tänka mig att alla sitter med den nivån hela tiden.

Det finns ingen riktig "referensnivå" får tvåkanalslyssning. Man kodar inte absolutnivåer på normala stereofoniska fonogram. Man väljer lyssnkngsnivå helt fritt. Det finns ingen "rätt nivå". Däremot kan självklart musiker, inspelningstekniker och producent ha en uppfattning om hur musiken skall användas, och lyssna därefter.


Vh, iö

[Ogjort]

Angående påståendet om att mixar och mastringar anpassas till lyssning i sämre ljudsystem tror jag är en missuppfattning och jag skulle vilja påstå att om det finns några studioingengörer/mastringsingenjörer som arbetar efter att det främst ska låta bra i medel-dåliga anläggningar så är de förvinnande få, så pass få att det egentligen inte ens är värt att tas upp.

Är inte detta bara en biprodukt av loudness-war och att en sån pressad mix helt enkelt råkar överstämma mer med vad ett dåligt ljudsystem klarar med sitt begränsade omfång?

Jag har letat och kan inte hitta något som tyder på att detta är vanligt förekommande. Om det var det så hade det varit lätt att hitta information på nätet men jag hittar endast små antydningar på att ljudet ibland anpassas och begränsas till vissa appar och mobilspel.

Jag läser ibland på forumet gearslutz och där har jag bara hittat några få frågeställningar i ämnet och dessa frågor skjuts snabbt ner av forumanvändarna med kommentarer liknande detta:

The better the mix the less the playback system matters. One example is classic rock. It was mixed with the intention of being played on big home stereo systems and 3" car dash speakers, on vinyl, AM and FM radio. The best examples from that era sound good in all playback environments including ear buds and iPhone speakers. You can hear everything. If you want to figure out how to make your mixes work well across a wide range of playback systems, take a deeper look at how they did it. Less compression, more dynamics, more natural harmonics, treat every instrument as if it's a full range instrument, the use of depth and width to paint a sonic picture with awareness of mono compatibility, etc.

It's really common to get mixes with no upper harmonics on the drums or bass and too much HF on the snare, cymbals, vox, etc. A good test is to run a mix through a 400Hz HPF. In a good mix you'll still hear everything even without the LF. If the kick and bass disappear then it will never sound good in all environments.
https://www.gearslutz.com/board/masteri ... phone.html

Vet ni någon sida på nätet som beskriver denna påstådda anpassning för lyssning i sämre ljudsystem och finns det några musikexempel där man vet att detta är gjort?

Och bara för att krydda denna diskussion i all välmening och med hopp om att ni kanske kan gräva fram lite information i ämnet:
"Saker och ting uppstår inte bara för att man påstår något".

Det du citerar från Gearslutz är ju precis det också vi säger i podden. Och den första delen är i stort det som jag citerar från Logics manual.
Så visst finns det kunskap "därute". Och många som försöker sprida sådan. Å det är ju bra. (finns gott om exempel i nätvärlden)
Men det här med anpassningen är ju just en myt. Och hur sådana uppkommer och sprids är ofta höljt i dunkel.
Knepigare att finna dokumentation om, så man kan nog bara referera till "hörsägen". Typ personliga möten och samtal genom åren.
Ex. tysk tonmeister som i fallet "Gran Cassa" just påtalar det onödiga att förmedla det lågfrekventa då ingen "därhemma" kommer höra det.
(de har ju ändå ca 7 års utbildning i ämnet...)
Men det är ju heller inte det centrala i samtalet. Bara en kort inledning - sen är vi liksom av med det. Sudda sudda o gå vidare...
Klangfel i kontrollrummen är ett betydligt större problem.

Men här kommer det knepiga.
Även när det gäller lyssningen totalt sett, finns det gott om "tutorials" därute. Inte sällan relativt korrekt beskrivna - teoretiskt.
(ibland dock helt goddag yxskaft)
Men om man sedan lyssnar på hur det låter, även från personer med hygglig teori på plats. Så blir det en annan femma.
Det kräver så stor specialkunskap att få till en korrekt lyssning att teorin sällan överförs till praktiken.

En sak jag ägnat mig lite åt när någon högt creddad t.ex. masteringstekniker som säger alla möjliga vettiga saker
i någon video, är att lyssna på hur deras arbete låter. (dom som säger ovettiga saker kan man hoppa över).
Då märker man väldigt ofta att teorin och retoriken inte är överförd till verkligheten. Även om det sannolikt är ambitionen.

Det är lätt att säga att lyssningen bör vara så rak som möjligt.
En helt annan sak att faktiskt åstadkomma detta ty det är komplicerat.

Men det kanske finns en poäng i att påtala att det är komplicerat och att man behöver professionell hjälp.
(som också är svår att hitta)

Sen är det ofta så att den relevanta informationen snarare finns i kommentarsfälten än hos upplysaren i sig.
Dvs hur fakta tas emot av den "intresserade".
T.ex. någon beskriver vikten av att mekaniskt isolera högtalaren från kontrollbordet och överhuvudtaget se till att den står så mjukt som möjligt.
"om du har råd köp specifika produkter - annars ta vilket skumgummi som helst, det blir i alla fall bättre än ingenting"

I kommentarsfälten raljeras det sedan friskt " hö hö, se också till att köpa ormolja och att hänga rätt indiska gudar på väggarna hö, hö" --
"Glöm inte att kolla ying o yang-energifälten i studion också ha ha" -- "tjacka ett par bra lurar så slipper du sånt här trams".

[Ogjort]

Men finns det kanske en utbredd uppfattning att lyssning med hög ackuratess gör att man snabbt blir "lyssningstrött"?

Jag tror det finns bättre metoder att inte bli trött i öronen. Exempelvis att se till så materialet är behagligt att lyssna på. Och att inte lyssna med stark volym annat än när det behövs.

Mvh E*

Referensnivå i studio är 85dB, det är ganska starka volymer i längden så precis som du säger är det nog av högsta vikt att systemet inte frambringar lyssningströtthet. Kan inte tänka mig att alla sitter med den nivån hela tiden.

Det finns ingen riktig "referensnivå" får tvåkanalslyssning. Man kodar inte absolutnivåer på normala stereofoniska fonogram. Man väljer lyssnkngsnivå helt fritt. Det finns ingen "rätt nivå". Däremot kan självklart musiker, inspelningstekniker och producent ha en uppfattning om hur musiken skall användas, och lyssna därefter.


Vh, iö

På kul så snabbgooglade jag och fann snabbt en hel drös med "tutorials in setting up your monitor system", som menar att korrekt monitornivå
är 78 - 85 dB på lyssningsplats. "78 i ett mindre rum och 85 i ett större kontrollrum". Och att detta bör kalibreras en gång för alla och att man
därmed uppnår korrekt nivå för mixning.

[goat76]

Referensnivå i studio är 85dB, det är ganska starka volymer i längden så precis som du säger är det nog av högsta vikt att systemet inte frambringar lyssningströtthet. Kan inte tänka mig att alla sitter med den nivån hela tiden.

Det finns ingen riktig "referensnivå" får tvåkanalslyssning. Man kodar inte absolutnivåer på normala stereofoniska fonogram. Man väljer lyssnkngsnivå helt fritt. Det finns ingen "rätt nivå". Däremot kan självklart musiker, inspelningstekniker och producent ha en uppfattning om hur musiken skall användas, och lyssna därefter.


Vh, iö

På kul så snabbgooglade jag och fann snabbt en hel drös med "tutorials in setting up your monitor system", som menar att korrekt monitornivå
är 78 - 85 dB på lyssningsplats. "78 i ett mindre rum och 85 i ett större kontrollrum". Och att detta bör kalibreras en gång för alla och att man
därmed uppnår korrekt nivå för mixning.

Förlåt om jag blir lite mörkrädd här.

"På kul så snabbgooglade jag..."

Att ta så viktig information så lättvindligt visar på en typ av "chefs-attityd", jag vet bäst och så länge informationen inte kommer från mig och mina närmaste vänner så är den inte relevant.

Om ni själva inte kan ta emot information, hur ska ni då kunna marschera ut i världen och lära alla andra hur saker och ting fungerar?

Du snubblade säkert över den här djupgående artikeln i ämnet?: https://www.soundonsound.com/techniques ... ing-levels

Här är en länk om hur den mänskliga hörseln fungerar: https://en.wikipedia.org/wiki/Equal-loudness_contour

Om ni tittar på kurvorna i den andra länken så framgår det med all tydlighet att hörseln uppfattar frekvenskurvan olika beroende på ljudtryck.
En och samma mix kommer därmed att uppfattas ha extremt olika nivåer (låga frekvenser jämnfört med höga frekvenser) beroende på om man i studion valt att lyssna på mixen i 45dB jämnfört med 78-85dB under mixningsskedet. Slutresultaten av mixen blir därmed väldigt olika.
Det är även därför det är viktigt att använda sig av bra referensmaterial, allra viktigare blir det om man inte då och då lyssnar och kontrollerer mixen med referensnivå.

[Tell]

Lite samma med högtalarna tänker jag, inte helt noga att det är perfekt, för kan man sina grejer så vet man om det det är nåt fel på anläggningen o kan själv kompensera för det, o kan man inte sina grejer så lär det låta dåligt oavsett perfekt anläggning eller inte

Nä jag förstår inte alls hur "kan sina grejer" nånsin skulle kunna kompensera för en riktigt högpresterande monitorlyssning. Och med ett referensmaterial (som man känner hur?) ska sen ljudteknikern kunna ratta till det så att det låter hur då - som referensmaterialet? Men om man (du själv, musiker, producent) inte vill ha ett ljud som liknar referensmaterialet - hur rattar du då? Och hela iden med att ratta så att det låter "inte bäst" i monitorsystemet, bara för att du tror dig veta att monitorsystemet har såna och såna tillkortakommanden, känns helt bakvänt. Du skulle alltså ratta ljudet för att låta bäst i nåt som du tror är en riktigt bra lyssning, men som du själv inte sitter framför. Skulle jag sitta med på lyssningen som kund/producent i det läget, tog jag mig nog en riktigt bra funderare på om jag hamnat på rätt ställe...


Och om du har en akustisk verklighet att förhålla dig till och önskar återskapa - hur ska "kan sina grejer" och ett referensmaterial (från säkerligen en annan akustisk verklighet) kunna hjälpa dig? Allt blir ju bara helt knasigt tillslut.

Klart det är bättre med högpresterande monitorlyssning, men jo kan man sina grejer o hör vad som är fel med själva anläggningen så går det rätt hyfsat att kompensera för det. Men visst, är det alldeles för off så blir det ju svårt, men isf lär man den som kan sina grejer inte ens vilja jobba där från första början ändå.

Använder verkligen proffs verkligen så lågt som 128kbps mp3 när dom jobbar "internt"? Jag tycker det låter väldigt märkligt om det skulle vara så, men du kanske sitter på fakta som säger att det är vanligt år 2018?

Det beror ju på vad man avser med "proffs".
En i sanning professionell ljudtekniker, lär knappast göra det. Men ser man till SR, svt och andra produktionsbolag så är ju ofta ljudteknikern
bortrationaliserad i hela eller större delen av produktionskedjan. Tv-reportern är inte sällan också både fotograf och "ljudtekniker", radioreportern
som kan vara hur professionell journalist som helst, är inte ljudutbildad, men tvingas sköta den "lilla" detaljen också. Självkör och egenproduktion
framför kontorsdator och hörlurar.
De som bestämmer kan ingenting om ljud och tänker att nu kan ju alla sköta ljudet helt själva - vi har ju datorer numera.
Tänk så fint o billigt det blir.
Häpp!

I bästa fall kommer en ljudtekniker in i sista ledet och försöker rädda det material som finns. I vanliga fall, inte ens då, och så blir det som det blir.

Så... ja, proffs på andra saker har inte en aning om att det är kaskadkodning de skapar. Och de flesta jag känner till vill inget hellre än att ha en
ljudtekninker till hjälp, men får det inte. Så det jag beskriver är inte enstaka undantag utan regel.

En ytterligare direkt orsak till "snåkodningsprogrammet" var just ett möte med ca 10 Kalejdoskop-producenter där en av dem var just den tekniker o DJ som
medverkar i programmet. Hon påpekade just kaskadproblematiken på mötet och vikten av att helst undvika snålkodning i grundproduktion och om
det ändå är av nöden framkallat, använda maximal bitrate initialt.
Övriga nio såg ut som fågelholkar. "Vaddå snålkodning? Hur menar du? Är inte det som vilken CD som helst?"

Jag skulle nog kalla alla de nio som varande högst professionella. Men inte på ljudteknik.

Well då var det väl så enkelt som att åtminstone producenterna lärde sig där o då att dom skulle dra på högre bitrate? O var det så att dom alltid satt o körde ut sina grejer i 128kbps?
Hur ofta hörs kaskadproblem i radio btw? Jag har nog iaf aldrig hört nåt sånt dom gånger jag lyssnat, men då är jag å andra sidan inte direkt uppmärksam på ljudkvallen då den oftast brukar vara bra imo, iaf för prat som jag lyssnar på.

[goat76]

Angående påståendet om att mixar och mastringar anpassas till lyssning i sämre ljudsystem tror jag är en missuppfattning och jag skulle vilja påstå att om det finns några studioingengörer/mastringsingenjörer som arbetar efter att det främst ska låta bra i medel-dåliga anläggningar så är de förvinnande få, så pass få att det egentligen inte ens är värt att tas upp.

Är inte detta bara en biprodukt av loudness-war och att en sån pressad mix helt enkelt råkar överstämma mer med vad ett dåligt ljudsystem klarar med sitt begränsade omfång?

Jag har letat och kan inte hitta något som tyder på att detta är vanligt förekommande. Om det var det så hade det varit lätt att hitta information på nätet men jag hittar endast små antydningar på att ljudet ibland anpassas och begränsas till vissa appar och mobilspel.

Jag läser ibland på forumet gearslutz och där har jag bara hittat några få frågeställningar i ämnet och dessa frågor skjuts snabbt ner av forumanvändarna med kommentarer liknande detta:

The better the mix the less the playback system matters. One example is classic rock. It was mixed with the intention of being played on big home stereo systems and 3" car dash speakers, on vinyl, AM and FM radio. The best examples from that era sound good in all playback environments including ear buds and iPhone speakers. You can hear everything. If you want to figure out how to make your mixes work well across a wide range of playback systems, take a deeper look at how they did it. Less compression, more dynamics, more natural harmonics, treat every instrument as if it's a full range instrument, the use of depth and width to paint a sonic picture with awareness of mono compatibility, etc.

It's really common to get mixes with no upper harmonics on the drums or bass and too much HF on the snare, cymbals, vox, etc. A good test is to run a mix through a 400Hz HPF. In a good mix you'll still hear everything even without the LF. If the kick and bass disappear then it will never sound good in all environments.
https://www.gearslutz.com/board/masteri ... phone.html

Vet ni någon sida på nätet som beskriver denna påstådda anpassning för lyssning i sämre ljudsystem och finns det några musikexempel där man vet att detta är gjort?

Och bara för att krydda denna diskussion i all välmening och med hopp om att ni kanske kan gräva fram lite information i ämnet:
"Saker och ting uppstår inte bara för att man påstår något".

Det du citerar från Gearslutz är ju precis det också vi säger i podden. Och den första delen är i stort det som jag citerar från Logics manual.
Så visst finns det kunskap "därute". Och många som försöker sprida sådan. Å det är ju bra. (finns gott om exempel i nätvärlden)
Men det här med anpassningen är ju just en myt. Och hur sådana uppkommer och sprids är ofta höljt i dunkel.
Knepigare att finna dokumentation om, så man kan nog bara referera till "hörsägen". Typ personliga möten och samtal genom åren.
Ex. tysk tonmeister som i fallet "Gran Cassa" just påtalar det onödiga att förmedla det lågfrekventa då ingen "därhemma" kommer höra det.
(de har ju ändå ca 7 års utbildning i ämnet...)
Men det är ju heller inte det centrala i samtalet. Bara en kort inledning - sen är vi liksom av med det. Sudda sudda o gå vidare...
Klangfel i kontrollrummen är ett betydligt större problem.

Då hade jag missförstått vad ni menade, jag missade helt att ni tog upp detta som en myt.
Jag fick uppfattningen att ni menade att det var många som trodde att man mixade med målet att det skulle låta bra i dåliga anläggningar.

[IngOehman]

Nej, det är NU som du missförstår det Ogjort skriver.

Så igen då: Det är MYCKET vanligt förekommande att skivbolag, producenter och inspelningstekniker strävar efter att skapa produktioner som är optimerade för vad man tror folk lyssnar på hemma (vilket inte går eftersom det skiljer sig åt väldeliga) iställlet för att optimera peoduktionen för bästa tänkbara anläggning.

Det jag och Anders säger - och som den du själv citerade säger(!) är att det är DUMT att försöka optimera för "vad man tror folk lyssnar genom". Det är dumt för att den mix som låter bäst i den bästa tänkbara lyssningen alltid är den som låter bäst på flest ställen.

Men majoriteten av dem som arbetar med dessa saker (och det blir värre ju längre ifrån musikerna man kommer, t ex när man går till ljudteknikerna, eller går från inspelningstekniker till producenter och ännu värre när man går från producenter till skivbolagsdirektörer) arbetar på fel sätt - och det är även skälet till att majoriteten musik som produceras faktiskt, dessvärre, låter så bedrövligt illa.

Den som inte tycker att så är fallet har endera bara anläggningar som man inte förväntar sig bättre ur, eller saknar kunskap om hur bra det faktiskt kan låta. Referenslöshet kommer som ett nytt brev på posten med varje generation, och successiva försämringar märks inte. Fråga ungdomar om vad de tycker om ljudkvaliteten vid telefonsamtal i deras mobiltelefoner - det vill säga GSM. De flesta av dem har inte ens reflekterat över att den är dålig, trots att det från ett hifi-perspektiv är rimligt att ge betyget 0,2 på en tiogradig skala.

Eller om man vill vara ännu tydligare - det är därför inte ljudkvaliteten så sällan uppfattas som tydligt bättre och bättre ju bättre anläggning man lyssnar i. Eller om man vill berätta om konsekvensen av det: Det är därför dagens usla medelljudkvalitet i sådan hög grad dödar hifi-industrin.

Med inspelningar från 1958 så växer ljudkvaliteten oftast påtagligt när man flyttar inspelnkngen från en väldigt enkel anläggning till en väldigt kvalificerad anläggning. Med inspelnkngar från 2018 så finns det till och med gott om exempel på att ljudkvaliteten (som i alla anläggningar låter sämre än mycket från 1958...) uppfattas som sämre och sämre ju bättre anläggning man speöar dem på.

Så problemet är dubbelt (minst) - allt låter väldigt mycket sämre än det skulle ha kunnat göra, och dessutom så blir många av inspelnkngarnas "fulheter" mer och mer outståmedbara ju bättre anläggnkng man spelar upp dem i.

Självklart finns det 2018 en hel del inspelnkngar som låter skapligt, och som dessutom växer med anläggningens förmåga, men det är väldigt mycket ovanligare än det skulle kunna vara.

Referensnivå i studio är 85dB, det är ganska starka volymer i längden så precis som du säger är det nog av högsta vikt att systemet inte frambringar lyssningströtthet. Kan inte tänka mig att alla sitter med den nivån hela tiden.

Det finns ingen riktig "referensnivå" får tvåkanalslyssning. Man kodar inte absolutnivåer på normala stereofoniska fonogram. Man väljer lyssnkngsnivå helt fritt. Det finns ingen "rätt nivå". Däremot kan självklart musiker, inspelningstekniker och producent ha en uppfattning om hur musiken skall användas, och lyssna därefter.


Vh, iö

På kul så snabbgooglade jag och fann snabbt en hel drös med "tutorials in setting up your monitor system", som menar att korrekt monitornivå
är 78 - 85 dB på lyssningsplats. "78 i ett mindre rum och 85 i ett större kontrollrum". Och att detta bör kalibreras en gång för alla och att man
därmed uppnår korrekt nivå för mixning.

Ja, sådant pladder finns det gott om, men det är alltså felaktigt och i huvudsak är det missförstånd/försök att översätta ifrån riktig info från filmvärlden, där man absolutnivåkodar (där alltså den som gör mixen bestämmer hur starkt ljuden som skapas skall avlyssnas).

Och så här är det:

I filmvärlden så finns begreppet referensnivå, och det är den man får när kedjans GAIN (inte nivå) renderar 85 dB från en signal som är utstyrd till -20 dB (eller -18 dB, det finns märkligt nog två standarder...), och man spelar just en sådan signal.

Så referensgain renderar referensnivå från en signal som ligger på -20 dB (fs), och denna hypotetiska nivå gäller alltså testsignaler, inte själva produktionen, som man gör precis så stark som man vill att den skall vara.

Oframskrikt tal hamnar på runt 70 dB, alltså -35 dB fs, och det starkaste som man kan välja att skapa (kanske en explotion) till soundtracket ligger på 0 fs, alltså 105 dB, om man inte väljer att lägga ljudet i .1-kanalen vill säga, för de kan det bli starkare. 115 dB närmare bestämt, vilket motsvarar 0 dB fs i nämnd kanal.

Sammanfattning: Det finns när man arbetar i tvåkanalsformatet med kommersiell musik ingen varken referensnivå eller referensgain. Inte på riktigt. Pseudostandarder kan dock självklart uppstå, vilket inte betyder att det varken råder konsensus eller att folk ens fattar vad det betyder. Fråga folk som tror att det finns en referensnivå om 85 dB vad de tror att det betyder. Jag vet en som trodde att det måste betyda att han alltid (oavsett produktion) skulle ha sin ljudtrycksmätare (inställt på A-vägning, slow) inkopplad och vrida upp volymen tills den visade 85 dB...

Jag tycker dock att alla studior som arbetar seriöst med ljudläggning av något slag, borde ha en monitorlyssning som klara minst 95 dB på mixplats. Gärna mycket mera. Beroende på vad det är för ljud som man producerar så kan ju kravet att kunna spela det starkt variera mycket.

[i]

Vore det inte bra om musikproduktionssidan anammar filmens referensnivåstandard (anpassad för 2-kanal förstås när det handlar om det)? Skulle underlätta nivåanpassningen när man lyssnar hemma på olika källor och musikstycken.

[goat76]

Nej, det är NU som du missförstår det Ogjort skriver.

Så igen då: Det är MYCKET vanligt förekommande att skivbolag, producenter och inspelningstekniker strävar efter att skapa produktioner som är optimerade för vad man tror folk lyssnar på hemma (vilket inte går eftersom det skiljer sig åt väldeliga) iställlet för att optimera peoduktionen för bästa tänkbara anläggning.

Det jag och Anders säger - och som den du själv citerade säger(!) är att det är DUMT att försöka optimera för "vad man tror folk lyssnar genom". Det är dumt för att den mix som låter bäst i den bästa tänkbara lyssningen alltid är den som låter bäst på flest ställen.

Men majoriteten av dem som arbetar med dessa saker (och det blir värre ju längre ifrån musikerna man kommer, t ex när man går till ljudteknikerna, eller går från inspelningstekniker till producenter och ännu värre när man går från producenter till skivbolagsdirektörer) arbetar på fel sätt - och det är även skälet till att majoriteten musik som produceras faktiskt, dessvärre, låter så bedrövligt illa.

Du har alltså inte upptäckt att du och Ogjort är totala motpoler i frågan?

Följande fråga ställde jag till Ogjort:

Vet ni någon sida på nätet som beskriver denna påstådda anpassning för lyssning i sämre ljudsystem och finns det några musikexempel där man vet att detta är gjort?

Här är svaret från Ogjort:

Men det här med anpassningen är ju just en myt. Och hur sådana uppkommer och sprids är ofta höljt i dunkel.
Knepigare att finna dokumentation om, så man kan nog bara referera till "hörsägen". Typ personliga möten och samtal genom åren.
Ex. tysk tonmeister som i fallet "Gran Cassa" just påtalar det onödiga att förmedla det lågfrekventa då ingen "därhemma" kommer höra det.
(de har ju ändå ca 7 års utbildning i ämnet...)
Men det är ju heller inte det centrala i samtalet. Bara en kort inledning - sen är vi liksom av med det. Sudda sudda o gå vidare...

Det här säger du:

Det är MYCKET vanligt förekommande att skivbolag, producenter och inspelningstekniker strävar efter att skapa produktioner som är optimerade för vad man tror folk lyssnar på hemma (vilket inte går eftersom det skiljer sig åt väldeliga) iställlet för att optimera peoduktionen för bästa tänkbara anläggning.

Då vänder jag min första fråga till dig istället:

Vet DU någon sida på nätet som beskriver denna påstådda anpassning för lyssning i sämre ljudsystem och finns det några musikexempel där man vet att detta är gjort?

Jag vill påstå att om något är MYCKET vanligt förekommande så bör det vara MYCKET LÄTT att hitta information på nätet om hur man på det mest optimala sätt anpassar en mix för vad man tror folk lyssnar på hemma.

Jag har sökt på nätet och på diverse forum, t ex. gearslutz som är ett av de större forum för inspelning, mixning och mastring. Precis allt i dessa ämnen diskuteras där, ingenting kommer undan.
Så fort någon på det forumet ens nuddar i frågan om anpassning för sämre ljudsystem så får dom följande svar av övriga:
Gör den bästa möjliga mixen för ett bra ljudsystem så kommer det även att låta på bästa möjliga vis även på ett sämre.

Det jag tror och håller med er om är att det säkerligen är många som i sina studios sitter med alldeles för dåliga ljudanläggningar, därav blir produktionerna dåliga. Alltså inte att dom sitter med en spåkula och försöker anpassa mixen efter vad dom tror folk har för ljudanläggningar i sina hem.

[E]

Du missförstår det Ogjort säger om "myt", då blir det bakfram. Så tycker jag att det ser ut i alla fall.

Mvh E*

[RogerGustavsson]

Yamaha NS-10 M var/är väl en högtalare som ofta fick stå modell för hur det skulle låta hos folk i stugorna. Ännu tidigare hade många studior bredbandare i små kubiska lådor uppe vid mixerbordet, glömt vad de hette. Ingen av dessa var goda återgivare.

[Harryup]

Yamaha NS-10 M var/är väl en högtalare som ofta fick stå modell för hur det skulle låta hos folk i stugorna. Ännu tidigare hade många studior bredbandare i små kubiska lådor uppe vid mixerbordet, glömt vad de hette. Ingen av dessa var goda återgivare.

Har faktiskt lite svårt att tro på det. Snarare så är det väl så att nästan ingen studio har samma tekniker hela tiden på samma plats utan att nån gång hyra ut eller bjuda in en annan tekniker. Och då gäller det att ha en referens som är känd. Eller i vart fall var det syftet. Har aldrig hört att man tänk att folk skulle ha NS-10 eller Aurasound hemma.

/Harryup

[Micke23]

Auratone heter de små kubformade högtalarna:

https://www.google.se/amp/s/www.soundon ... cube%3famp

[goat76]

Du missförstår det Ogjort säger om "myt", då blir det bakfram. Så tycker jag att det ser ut i alla fall.

Mvh E*

Om du menar att det är jag som missförstår så ser jag fram emot att Ogjort kommer med ett tydligare svar.

[dewpo]

Sådan här kanske?

Men den typen av Kuber används väl mest för att de har svårslagen stereobild?
Visst lyssnar man i andra högtalare för att hör hur bas och diskant låter?

[RogerGustavsson]

Yamaha NS-10 M var/är väl en högtalare som ofta fick stå modell för hur det skulle låta hos folk i stugorna. Ännu tidigare hade många studior bredbandare i små kubiska lådor uppe vid mixerbordet, glömt vad de hette. Ingen av dessa var goda återgivare.

Har faktiskt lite svårt att tro på det. Snarare så är det väl så att nästan ingen studio har samma tekniker hela tiden på samma plats utan att nån gång hyra ut eller bjuda in en annan tekniker. Och då gäller det att ha en referens som är känd. Eller i vart fall var det syftet. Har aldrig hört att man tänk att folk skulle ha NS-10 eller Aurasound hemma.

/Harryup

Vad hade man då dessa högtalare till? Var väl knappast för deras välljud?

[IngOehman]

Vore det inte bra om musikproduktionssidan anammar filmens referensnivåstandard (anpassad för 2-kanal förstås när det handlar om det)? Skulle underlätta nivåanpassningen när man lyssnar hemma på olika källor och musikstycken.

Nä, musik på fonogram är för det mesta populärmusik av olika slag, och det finns ingen "rätt nivå". Musiken är skapad till fonogrammet och det finns inget original med specifik nivå att referera till.

Däremot är R128 ett sätt som gör hopp från en låt till nästa mindre dramatisk. R128 är inte ett sätt att styra absolutnivåer utan ett sätt att balansera olika låtars medelutstyrning mot varandra.

Hade all musik varit akustisk så kanske man skulle kunna anamma filmidéen att koda absolutnivå? I själva verket är det väldigt fel att köra R128 på sats för sats i t ex en symfoni. De SKALL ju inte ha samma medelnivå (mätt i t ex LUFS).

Men de flesta musikkonsumenter (även de som lyssnar på klassisk musik) använder inte musik på samma sätt som man använder film i en hemmabio - alltså låter den styra hela ens upplevelvärld för ett par timmar eller så. I det sistnämnda fallet är absolutkodningen poängfull. Inte minst för att den gör att man kan ställa volymen utan att ha provlyssnat först.

Men JAG själv gör det faktiskt! Alltså lyssnar på musik såsom de flesta gjorde det på 70-talet - albumlyssning, ofta blundande. Även populärmusik alltså. Så för min del skulle det vara helt okej med absolutnivåkodad symfonisk musik, också kanske till och med för symfonisk "sitta och lyssna blundande i timmavis"-populärmusik. Men... Vem skall bestämma hur starkt det skall vara då?

Tror det ligger närmare till hands att köra på R128 och särskilt noggranna musikskapare (typ Pink Floyd?) kan sen berätta om vilket ljudtryck full utstyrning skall motsvara. Dock är R128 ett potentiellt problem för album-musik. Nu skall jag avslöja min okunskap - finns det färdiga lösningar för den som vill göra ett riktigt album och vill att olika låtar skall vara olika starka medelvärdesmässigt? Kanske är det bara att ställa in som att det ÄR ett symfoniskt verk? Men om man vill slippa? Det borde finnas möjlighet att välja "låt för låt" eller "album".


Vh, iö

[i]

Vore det inte bra om musikproduktionssidan anammar filmens referensnivåstandard (anpassad för 2-kanal förstås när det handlar om det)? Skulle underlätta nivåanpassningen när man lyssnar hemma på olika källor och musikstycken.

Nä, musik på fonogram är för det mesta populärmusik av olika slag, och det finns ingen "rätt nivå". Musiken är skapad till fonogrammet och det finns inget original med specifik nivå att referera till.

Däremot är R128 ett sätt som gör hopp från en låt till nästa mindre dramatisk. R128 är inte ett sätt att styra absolutnivåer utan ett sätt att balansera olika låtars medelutstyrning mot varandra.

Hade all musik varit akustisk så kanske man skulle kunna anamma filmidéen att koda absolutnivå? I själva verket är det väldigt fel att köra R128 på sats för sats i t ex en symfoni. De SKALL ju inte ha samma medelnivå (mätt i t ex LUFS).

Men de flesta musikkonsumenter (även de som lyssnar på klassisk musik) använder inte musik på samma sätt som man använder film i en hemmabio - alltså låter den styra hela ens upplevelvärld för ett par timmar eller så. I det sistnämnda fallet är absolutkodningen poängfull. Inte minst för att den gör att man kan ställa volymen utan att ha provlyssnat först.

Men JAG själv gör det faktiskt! Alltså lyssnar på musik såsom de flesta gjorde det på 70-talet - albumlyssning, ofta blundande. Även populärmusik alltså. Så för min del skulle det vara helt okej med absolutnivåkodad symfonisk musik, också kanske till och med för symfonisk "sitta och lyssna blundande i timmavis"-populärmusik. Men... Vem skall bestämma hur starkt det skall vara då?

Tror det ligger närmare till hands att köra på R128 och särskilt noggranna musikskapare (typ Pink Floyd?) kan sen berätta om vilket ljudtryck full utstyrning skall motsvara. Dock är R128 ett potentiellt problem för album-musik. Nu skall jag avslöja min okunskap - finns det färdiga lösningar för den som vill göra ett riktigt album och vill att olika låtar skall vara olika starka medelvärdesmässigt? Kanske är det bara att ställa in som att det ÄR ett symfoniskt verk? Men om man vill slippa? Det borde finnas möjlighet att välja "låt för låt" eller "album".


Vh, iö

Jag tänkte mig att musikskaparen iom inspelningen har en åsikt om hur starkt lyssnaren ska uppfatta (varje viss del av) musikstycket. Och att det skulle kunna åstadkommas m h a en referensnivå.

R128 har jag missat vad det är. Eller pratar vi om den tidigare omnämnda medelnivåstandarden vid utsändningar?

[goat76]

Det finns ingen riktig "referensnivå" får tvåkanalslyssning. Man kodar inte absolutnivåer på normala stereofoniska fonogram. Man väljer lyssnkngsnivå helt fritt. Det finns ingen "rätt nivå". Däremot kan självklart musiker, inspelningstekniker och producent ha en uppfattning om hur musiken skall användas, och lyssna därefter.


Vh, iö

På kul så snabbgooglade jag och fann snabbt en hel drös med "tutorials in setting up your monitor system", som menar att korrekt monitornivå
är 78 - 85 dB på lyssningsplats. "78 i ett mindre rum och 85 i ett större kontrollrum". Och att detta bör kalibreras en gång för alla och att man
därmed uppnår korrekt nivå för mixning.

Ja, sådant pladder finns det gott om, men det är alltså felaktigt och i huvudsak är det missförstånd/försök att översätta ifrån riktig info från filmvärlden, där man absolutnivåkodar (där alltså den som gör mixen bestämmer hur starkt ljuden som skapas skall avlyssnas).

Och så här är det:

I filmvärlden så finns begreppet referensnivå, och det är den man får när kedjans GAIN (inte nivå) renderar 85 dB från en signal som är utstyrd till -20 dB (eller -18 dB, det finns märkligt nog två standarder...), och man spelar just en sådan signal.

Så referensgain renderar referensnivå från en signal som ligger på -20 dB (fs), och denna hypotetiska nivå gäller alltså testsignaler, inte själva produktionen, som man gör precis så stark som man vill att den skall vara.

Oframskrikt tal hamnar på runt 70 dB, alltså -35 dB fs, och det starkaste som man kan välja att skapa (kanske en explotion) till soundtracket ligger på 0 fs, alltså 105 dB, om man inte väljer att lägga ljudet i .1-kanalen vill säga, för de kan det bli starkare. 115 dB närmare bestämt, vilket motsvarar 0 dB fs i nämnd kanal.

Sammanfattning: Det finns när man arbetar i tvåkanalsformatet med kommersiell musik ingen varken referensnivå eller referensgain. Inte på riktigt. Pseudostandarder kan dock självklart uppstå, vilket inte betyder att det varken råder konsensus eller att folk ens fattar vad det betyder. Fråga folk som tror att det finns en referensnivå om 85 dB vad de tror att det betyder. Jag vet en som trodde att det måste betyda att han alltid (oavsett produktion) skulle ha sin ljudtrycksmätare (inställt på A-vägning, slow) inkopplad och vrida upp volymen tills den visade 85 dB...

Jag tycker dock att alla studior som arbetar seriöst med ljudläggning av något slag, borde ha en monitorlyssning som klara minst 95 dB på mixplats. Gärna mycket mera. Beroende på vad det är för ljud som man producerar så kan ju kravet att kunna spela det starkt variera mycket.

Intressant men det har absolut ingenting med det jag pratar om.

Det jag pratar om är referensnivå på lyssningsplats vid mixning av musik. Självklart så handlar det i mixningsskedet inte om någon absolutnivåkodning.
Under mixning så håller man nivåerna långt under klippningsnivå, den slutgiltiga nivån avgörs senare i mastringen.



Skalan ovan beskriver hur hörseln uppfattar olika frekvenser vid olika ljudtryck.

Exempel 1: Om man väljer att mixa vid ljudtrycksnivån där det står 40 så kommer hörseln uppfatta en skillnad på omkring 28dB från 1000Hz ner till 80Hz.

Exempel 2: Om man väljer att mixa vid ljudtrycksnivån där det står 80 så kommer hörseln uppfatta en skillnad på omkring 15dB från 1000Hz ner till 80Hz.

Skillnaden i balansen mellan mellanregistret och basregistret kommer därmed bli stor mellan exemplen i slutmixen.
Om man väljer att använda sina öron och har samma slutmål i båda mixarna så kommer alltså skillnaden bli runt 13dB.
Därför är det viktigt att man har en referensnivå som man då och då kontrollerar sina mixar i.

Senare i mastringsskedet så höjer man den totala nivån och det innebär att balansen i mixen kvarstår.

Ni sitter och pratar om vikten av att i studion använda en högtalare med en så rak tonkurva som möjligt, men ni tycker alltså inte att det viktigt med en referens-ljudnivå vid mixning?

[beyond]

Yamaha NS-10 M var/är väl en högtalare som ofta fick stå modell för hur det skulle låta hos folk i stugorna. Ännu tidigare hade många studior bredbandare i små kubiska lådor uppe vid mixerbordet, glömt vad de hette. Ingen av dessa var goda återgivare.

Såna småpluttar säljs fortfarande och används fortfarande!
https://www.thomann.de/se/avantone_mixcubes_black.htm

[sky_eye]

Yamaha NS-10 M var/är väl en högtalare som ofta fick stå modell för hur det skulle låta hos folk i stugorna. Ännu tidigare hade många studior bredbandare i små kubiska lådor uppe vid mixerbordet, glömt vad de hette. Ingen av dessa var goda återgivare.

Har faktiskt lite svårt att tro på det. Snarare så är det väl så att nästan ingen studio har samma tekniker hela tiden på samma plats utan att nån gång hyra ut eller bjuda in en annan tekniker. Och då gäller det att ha en referens som är känd. Eller i vart fall var det syftet. Har aldrig hört att man tänk att folk skulle ha NS-10 eller Aurasound hemma.

/Harryup

Tro vad du vill, men så är det fortfarande.
Man har måhända inte NS10 som huvudmonitor, men gör en slutkoll med dem "så att det funkar hos gemene man".