MoLT: Löd ihop din egen super-högtalarkabel! (4/1998)

[DVD-ai]

E betyder Endorfin !

[Svante]

Extra knökig kabel?

[Kralle]

Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?

[Svante]

Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?

Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen. Det rör sig om max någon ohm i kabeln och 10 kohm i lasten, dvs endast 1/10000 av spänningen hamnar över kabeln. För högtalarkabeln är resistansen 0,1 ohm och högtalaren kanske 10 ohm, dvs en 1/100 av spänningen hamnar över kabeln. Effekten som redan är försumbar i högtalarfallet är alltså hundra gånger mindre i lågnivåkabeln. "Disten" ligger alltså åtminstone ytterligare 40 dB lägre.

Siffrorna ovan är väldigt höftade, men effekten är sådan.

Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?

[PerStromgren]

Fniss!

[Harryup]

Nått sånt här kanske?

[darkg]

Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?

Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen. Det rör sig om max någon ohm i kabeln och 10 kohm i lasten, dvs endast 1/10000 av spänningen hamnar över kabeln. För högtalarkabeln är resistansen 0,1 ohm och högtalaren kanske 10 ohm, dvs en 1/100 av spänningen hamnar över kabeln. Effekten som redan är försumbar i högtalarfallet är alltså hundra gånger mindre i lågnivåkabeln. "Disten" ligger alltså åtminstone ytterligare 40 dB lägre.

Siffrorna ovan är väldigt höftade, men effekten är sådan.

Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?

Det är väl dessutom så att den tänkta modulationen inte bara får (typ) 100 ggr mindre effekt [enligt ovan], den uppstår också i mindre utsträckning, i alla fall som jag har förstått den, alltså den ordakande elektrostatiska (kanske fel ord, jag vet vad jag menar) kraftverkan på trådarna (kardelerna).

[spiii]

Om man nu ska hårdra det, skulle man inte då ha en luftisolerad koax, alltså en sådan med en spiralformad distans mellan mittledaren och skärmen?
Jag minns den typen från min militärtjänst. Den kabel vi använde hade en ytterdiameter på ca. 10cm, solid skärm och solid mittledare med ca. 15-20mm diameter!

Med lite ytterligare excesser: Även mittledaren skulle kunna vara utformad som ett rör.
Då kan man kyla den med en kall luftström så att den inte värms upp för mycket.

/Sam

[darkg]

Om man nu ska hårdra det, skulle man inte då ha en luftisolerad koax, alltså en sådan med en spiralformad distans mellan mittledaren och skärmen?
Jag minns den typen från min militärtjänst. Den kabel vi använde hade en ytterdiameter på ca. 10cm, solid skärm och solid mittledare med ca. 15-20mm diameter!

Med lite ytterligare excesser: Även mittledaren skulle kunna vara utformad som ett rör.
Då kan man kyla den med en kall luftström så att den inte värms upp för mycket.

/Sam

Med kablar som är 10cm grova och kanske mer kan man snart ställa in hela anläggningen i kabeln. Sen hela lyssningsummet. Då får man kanske beräkna en kleinflaskas impedans. Och så får man känna på hur det är att vara dielektrikum!

[Kralle]

Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen.

Jag vet inte om jag förstår riktigt. Tänker att distorsionen som uppstår pga att elektronerna inte går raka vägen borde vara oberoende av resistansen i kabeln.

Om man tar ett "Kurt Olsson"-exempel.

I högtalarkabeln motsvaras signalen av 1000 elektroner. 10 av dessa (1%) har inte gått raka vägen utan gjort snedsteg på vägen och förorsakat negativ inverkan på signalkvalitén.
Detta pga kabelns konstruktion (flerkardelig).

I signalkabeln motsvaras signalen av 100 elektroner. 1 av dessa (1%) har gjort samma snedsteg som i högtalarkabeln, pga att en likadan kabel har använts i båda fallen.

Borde väl då bli samma mängd dist i båda kablarna, procentuellt sett?

Det borde väl vara kabelns konstruktion som medför distorsionen och inte resistansen?

Vill bara förstå.

[IngOehman]

I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan". Det är den distorsionen som även syns över lasten, där dock nyttosignalen är typ mer än 1000 gånger större än det som faller över signalledaren.

Andelen av denna distorderade (eller?) spänning, är alltså väldigt, väldigt låg, jämfört med den som faller över lasten i slutet av kabeln.

Med en lång (säg tio meter) interconnectkabel, vars signalledare är väldigt tunn, säg 0,02 mm^2, så får vi en serieresistans på drygt 3 ohm (räknar med en mycket lågohmigare skärm). Samtidigt har vi kanske typiskt en lastimpedans om 10 kohm. 3000 gånger högre alltså. Om en normal högtalarkabel (lika lång) har säg en serieresistans om 0,08 ohm jämfört med lastimpedansen 8 ohm så är förhållandet där bara 100. Så trettio gånger mindre hörbar (ungefär lika många dB ) kan man vänta sig att distorsionen från flerkardelighet bli i interconnectfallet, trots den i exemplet långa kabeln.

Skall man vara lite noga (och det skall man väl, tycker jag) så blir skillnaden i själva verket mycket större ytterligare, eftersom de krafter som strömmen ger upphov till i interconnectfallet (på grund av högohmigheten) dessutom blir väldigt mycket mindre jämfört med de kardelsammanhållande mekaniska krafterna från dielektrikat.

Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?

Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen. Det rör sig om max någon ohm i kabeln och 10 kohm i lasten, dvs endast 1/10000 av spänningen hamnar över kabeln. För högtalarkabeln är resistansen 0,1 ohm och högtalaren kanske 10 ohm, dvs en 1/100 av spänningen hamnar över kabeln. Effekten som redan är försumbar i högtalarfallet är alltså hundra gånger mindre i lågnivåkabeln. "Disten" ligger alltså åtminstone ytterligare 40 dB lägre.

Siffrorna ovan är väldigt höftade, men effekten är sådan.

Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?

Som Svante skriver så blir effekten mycket mindre i signalkablar. Min egen interconnectkabel (il75s) har dock enkardelig ledare och folieskärm. Dock framförallt av andra skäl.


Vh, iö

[Harryup]

Nått sånt här kanske?

[spiii]

Just sådan kabel, fast i jätteformat syftade jag på en bit upp...

För att fånga upp det där med signalkablar. För sisådär 20-25 år sedan gjorde jag sådana av 50 ohm koax som användes till pH-elektroder. Den hade solid innerledare, förtennad flätad skärm med ledande gummi utanpå skärmen och till sist isolering. Mest för att jag hade tillgång till sådan kabel. Det kanske var en alldeles utmärkt lösning som jag gjorde helt ovetande?
Jag har nog en liten härva med sådan kabel liggande någonstans, kanske ska man leta upp den igen...

/Sam

[Kralle]

I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".

Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.

[Almen]

I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".

Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.

Och tack, själv! Jag samlar på oxymoroner.

[Harryup]

I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".

Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.

Och tack, själv! Jag samlar på oxymoroner.

Hade du samlat på OxyNormer så hade jag kunnat bidragit.
Är ju ifs aldrig försent att börja.


mvh/Harryup

[paa]

Just sådan kabel, fast i jätteformat syftade jag på en bit upp...

För att fånga upp det där med signalkablar. För sisådär 20-25 år sedan gjorde jag sådana av 50 ohm koax som användes till pH-elektroder. Den hade solid innerledare, förtennad flätad skärm med ledande gummi utanpå skärmen och till sist isolering. Mest för att jag hade tillgång till sådan kabel. Det kanske var en alldeles utmärkt lösning som jag gjorde helt ovetande?
Jag har nog en liten härva med sådan kabel liggande någonstans, kanske ska man leta upp den igen...

/Sam

Den är väl inte så liten den här heller, jag tror det är den här som menas:
https://www.elproman.se/Welcome/Default ... 60&pid=230

[Almen]

Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.

Och tack, själv! Jag samlar på oxymoroner.

Hade du samlat på OxyNormer så hade jag kunnat bidragit.
Är ju ifs aldrig försent att börja.


mvh/Harryup

Aj då (fick slå upp det), nej i höstas opererade jag bort min värkande tand, så nu behövs det inte.

[HenrikE]

Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?

Det finns att köpa färdigt!

Skärmen är ett kopparrör, och den solida innerledaren hålls på plats av teflonskivor på lagom glest avstånd. Det finns 90-gradersvinklar och annat sådant att köpa också.

[petersteindl]

Mitt inlägg är tillägnat Per och Svante. Det gäller Hallén m.m.

Jag läser den här tråden (sic!) med intresse, och väntar på att ni som kan detta ska komma fram till en gemensam modell för hur en kabel uppträder.

I all min naivitet trodde jag detta var beforskat till vägs ände. När jag som liten pilt var teknolog och läste Halléns electrictetslära på KTH verkade det finnas en komplett modell för transmision över kabel. Där beskriver han ihopklumpade modeller som duger fint så länge våglängden är mycket längre än ledningen längd. Är jag lurad av vad jag trodde var en auktoritet?

PS. I rättvisans namn ska sägas att modellerna presenterades i en bok som är årsbarn med mig...

Erik G. Hallén och hans bok Elektricitetslära:

Föddes 16 september 1899 och var en svensk fysiker och professor vid Kungliga Tekniska Högskolan.

Hallén examinerades 1921 från det dåvarande Chalmers tekniska institut i Göteborg och for därefter till Uppsala universitet där han blev filosofie magister 1924, filosofie licentiat 1927 och filosofie doktor 1930 på avhandlingen Über die elektrischen Schwingungen in drahtförmigen Leitern ("Om elektriska svängningar i trådformiga ledare").

Hallén blev 1946 efterträdare till Hannes Alfvén som professor i teoretisk elektroteknik på KTH till sin pensionering 1965.

Han har sedan dess blivit elektro- och fysikstudenternas kultperson och mytbildningen kring honom har florerat, inte minst under nollningen.

Hallén inleder sin lärobok Elektricitetslära från 1953, populärt kallad ”tegelstenen” eller "Hallénbibeln" av teknologerna, med att på några sidor förespråka nya måttenheter i elektricitetsläran. Man kan gott säga att han var en pionjär och en aktiv vapendragare för ”det praktiska” MKSA-systemet, vilket så småningom ledde fram till dagens moderna SI-standard.

Hallén var under åren gästprofessor i USA, vid Harvard 1947–1948 och vid Caltech 1954–1955. Han räknades inom teoretisk elektroteknik som en av de främsta auktoriteterna i världen, i synnerhet när det gällde sin specialitet antenner.

Hallén blev 1951 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. 1970 promoverades han till hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.

Nu måste ju naturligtvis Hallénvisan komma.

Hallénvisan
Mel: Flickan i Peru

Nu jag sjunger om en man
som vi nog känner lite var,
och om känslor som döljas i mitt bröst.
Jag försökt att få dom bort,
men tänk, dom stannar ändå kvar
och jag får för min längtan ingen tröst.
O, min älskade Hallén,
när jag såg Dig i entrén,
första gången föll mitt hjärta uti sken.
Ingen kan som Du förklara hysteresisfenomen.
O, min sköne, min älskade Hallén!

När Du framför tavlan står och säger:
"Her" och "Der" och "Nå"
och så många andra ord med visdom i,
jag blott önskar att jag kunde
lika klart som Du förstå
den skalära potentialen fi.
O, min älskade Hallén,
även om Du var kapten
skulle alla tjusas av Din stämma len.
Ingen kan som Du förklara...

En gång sade Du mitt namn
och jag fick fram till tavlan gå,
för att visa en sats om reluktans.
Men jag kunde ej och genast
blev Din väna nuna grå,
och Du muttra' nå'nting om nonchalans.
O, min älskade Hallén,
jag blev svag i mina ben,
aldrig nå'nsin skall jag glömma denna scen.
Ingen kan som Du förklara...

N Sjöstrand, F-45

Ett av Halléns uttryckssätt som fortfarande lever kvar bland elektro- och fysikingenjörer är "ledningselektronerna välla helt långsamt fram i metallen" som beskrivning av hur elektronerna rör sig i en vanlig elektrisk ledare (med i storleksordningen en millimeter per sekund, det vill säga mycket långsammare än signalhastigheten som är nära ljusets hastighet).



Tegelstenen är en bra bok att ha, men kanske inte att börja med då man vill lära sig elektroteknik.

Jag får tillönska en god helg!

Med vänlig hälsning
Peter

[PerStromgren]

Tack, Peter!

Har du kvar skyddsomslaget på din bok? Mitt är borta sedan länge, men det är snygg som den är!