Moderator: Redaktörer
Kralle skrev:Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?
Svante skrev:Kralle skrev:Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?
Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen. Det rör sig om max någon ohm i kabeln och 10 kohm i lasten, dvs endast 1/10000 av spänningen hamnar över kabeln. För högtalarkabeln är resistansen 0,1 ohm och högtalaren kanske 10 ohm, dvs en 1/100 av spänningen hamnar över kabeln. Effekten som redan är försumbar i högtalarfallet är alltså hundra gånger mindre i lågnivåkabeln. "Disten" ligger alltså åtminstone ytterligare 40 dB lägre.
Siffrorna ovan är väldigt höftade, men effekten är sådan.
Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?
spiii skrev:Om man nu ska hårdra det, skulle man inte då ha en luftisolerad koax, alltså en sådan med en spiralformad distans mellan mittledaren och skärmen?
Jag minns den typen från min militärtjänst. Den kabel vi använde hade en ytterdiameter på ca. 10cm, solid skärm och solid mittledare med ca. 15-20mm diameter!
Med lite ytterligare excesser: Även mittledaren skulle kunna vara utformad som ett rör.
Då kan man kyla den med en kall luftström så att den inte värms upp för mycket.
/Sam
Svante skrev:Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen.
Svante skrev:Kralle skrev:Ponera att mångkardelig högtalarkabel påverkar ljudet eftersom elektronerna hoppar tvärs den normala färdriktningen, mellan kardelerna.
Borde då inte samma mekanism finnas i lågnivåkablaget?
Vore det en fördel med en signalkabel som har solid innerledare och homogen (icke flätad) skärm?
Serieresistansen i en signalledare är MYCKET mindre än lastresistansen. Det rör sig om max någon ohm i kabeln och 10 kohm i lasten, dvs endast 1/10000 av spänningen hamnar över kabeln. För högtalarkabeln är resistansen 0,1 ohm och högtalaren kanske 10 ohm, dvs en 1/100 av spänningen hamnar över kabeln. Effekten som redan är försumbar i högtalarfallet är alltså hundra gånger mindre i lågnivåkabeln. "Disten" ligger alltså åtminstone ytterligare 40 dB lägre.
Siffrorna ovan är väldigt höftade, men effekten är sådan.
Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?
Harryup skrev:Nått sånt här kanske?
IngOehman skrev:I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".
Kralle skrev:IngOehman skrev:I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".
Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.
Almen skrev:Kralle skrev:IngOehman skrev:I spänningsfallet över kabeln är var man även hittar den distorderande "källan".
Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.
Och tack, själv! Jag samlar på oxymoroner.
spiii skrev:Just sådan kabel, fast i jätteformat syftade jag på en bit upp...
För att fånga upp det där med signalkablar. För sisådär 20-25 år sedan gjorde jag sådana av 50 ohm koax som användes till pH-elektroder. Den hade solid innerledare, förtennad flätad skärm med ledande gummi utanpå skärmen och till sist isolering. Mest för att jag hade tillgång till sådan kabel. Det kanske var en alldeles utmärkt lösning som jag gjorde helt ovetande?
Jag har nog en liten härva med sådan kabel liggande någonstans, kanske ska man leta upp den igen...
/Sam
Harryup skrev:Almen skrev:Kralle skrev:
Tack. Jag tror polletten sakta börjar trilla ner här.
Och tack, själv! Jag samlar på oxymoroner.
Hade du samlat på OxyNormer så hade jag kunnat bidragit.
Är ju ifs aldrig försent att börja.
mvh/Harryup
Svante skrev:Men iofs, om man ska använda principen som en del här tycker att man ska göra om det finns en liten teoretisk risk för distorsion, så kan man bygga kablar med solid skärm och innerledare. Det är bara att gå till Jula och köpa kopparrör, koppartråd och fogskum så ska man nog kunna göra en tvärimpedansmodulationsfri lågnivåkabel också. Jag menar, det gör väl inget om ledaren blir lite styv, och så får man ro i själen ?
PerStromgren skrev:Jag läser den här tråden (sic!) med intresse, och väntar på att ni som kan detta ska komma fram till en gemensam modell för hur en kabel uppträder.
I all min naivitet trodde jag detta var beforskat till vägs ände. När jag som liten pilt var teknolog och läste Halléns electrictetslära på KTH verkade det finnas en komplett modell för transmision över kabel. Där beskriver han ihopklumpade modeller som duger fint så länge våglängden är mycket längre än ledningen längd. Är jag lurad av vad jag trodde var en auktoritet?
PS. I rättvisans namn ska sägas att modellerna presenterades i en bok som är årsbarn med mig...
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 8 gäster