spikes vs mjukfötter - igen

[petersteindl]

(Är själv väldigt besviken på en platta jag producerade just för att basisten omöjligt kunde hålla sig på plats - utan med klassisk
skolning i botten, hela tiden skulle hålla på att både följa, och "uttrycka" sig tempomässigt. Vilket gör att det aldrig riktigt svänger.
Jag borde ha begärt långt mer produktionstid, innan jag sa ja, för att hinna "klippa om" och/eller lägga på ton för ton, i bas-spåret. )
https://tidal.com/browse/album/10998182
Nödlösningen blev att hålla ner basen i mixen så den inte hörs så bra
Spår 6 t.ex. hade kunnat bliva fantastiskt - om basisten hade förstått sin funktion...
(Hu, vad jag slet med den - men det gick inte.)

Men var bandet med på dina planer att manipulera och klippa om basspåret?
Om inte så vore det helknäppt om du hade tagit dig friheter att forma deras musikverk/konstverk till något som passade dig bättre, det hade ju varit ett direkt övertramp mot dem som skapat verket. Även om du personligen tycker att det hade svängt bättre med en mer återhållsam basgång.

Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken så bör denna person inte applicera sina egna preferenser på verket. Producenten bör bara göra bästa möjliga jobb att bevara artisternas musik från hur de låter i verkligheten till det färdiga 2-kanalsspåret i den mån det går, om inget annat önskats.
Tycker jag väldigt bestämt.

Nu får du ge dig goat76. Innan du ger dig på en producent så får du nog sätta dig in i det enskilda avtalet gällande producent - artist - skivbolag - artistens manager - etc. Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Om artisten är producent och ägare så ligger produkten helt i artistens händer. Den som har bestämmanderätten har ansvaret. Väldigt ofta har producenten bestämmanderätten och därmed ansvaret.

Men avtal kan se olika ut och är ofta inte rena standardavtal, utan har specialklausuler. Dessutom kan även producenten vara inhyrd och får i så fall betalt av ägaren som kan vara skivbolag, exempelvis SONY eller, som sagt, artisten.

Ogjort hann svara före mig ser jag nu, men jag väljer ändå att posta mitt inlägg som jag skrev det.

Mvh
Peter

[goat76]

(Är själv väldigt besviken på en platta jag producerade just för att basisten omöjligt kunde hålla sig på plats - utan med klassisk
skolning i botten, hela tiden skulle hålla på att både följa, och "uttrycka" sig tempomässigt. Vilket gör att det aldrig riktigt svänger.
Jag borde ha begärt långt mer produktionstid, innan jag sa ja, för att hinna "klippa om" och/eller lägga på ton för ton, i bas-spåret. )
https://tidal.com/browse/album/10998182
Nödlösningen blev att hålla ner basen i mixen så den inte hörs så bra
Spår 6 t.ex. hade kunnat bliva fantastiskt - om basisten hade förstått sin funktion...
(Hu, vad jag slet med den - men det gick inte.)

Men var bandet med på dina planer att manipulera och klippa om basspåret?
Om inte så vore det helknäppt om du hade tagit dig friheter att forma deras musikverk/konstverk till något som passade dig bättre, det hade ju varit ett direkt övertramp mot dem som skapat verket. Även om du personligen tycker att det hade svängt bättre med en mer återhållsam basgång.

Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken så bör denna person inte applicera sina egna preferenser på verket. Producenten bör bara göra bästa möjliga jobb att bevara artisternas musik från hur de låter i verkligheten till det färdiga 2-kanalsspåret i den mån det går, om inget annat önskats.
Tycker jag väldigt bestämt.

Ja jisses. Det är väl ganska självklart att det är ett samarbete - ända in i kaklet. Och jag brukar alltid ge bandet "vetorätt".
Och om ingen multinationell jätte står för kalaset är det nog oftast, som i detta fall, att bandet väljer producent.
Inte tvärtom.

Sen har jag hittills aldrig mött en musiker som väljer att behålla en felspelning på en inspelning, om den går att rätta till.
En tagning kan ju vara kanon som helhet, bara man slipper de där 3 övertydliga missarna.
En inspelning bör hålla för att lyssnas till om och om igen. En helt annan situation än live.
Om det inte skall vara någon slags puristisk dokumentation för nåt arkiv eller museum.
(jag gjorde t.ex. en liveinspelning under repetition, på Oasen, i Rågsved av det band som SEN skulle komma att bli Ebba Grön.
Rätt in i en Revox F 36, med knasiga mikar. Det låter fördjävligt men är ett väldigt roligt "historiskt" dokument.)

Men jag brukar, om det är "spelad" musik, utgå från en livetagning.
Sen kan det i slutänden bli så att man bytt ut nästan varenda ton - om det är proffs och semiproffs kombinerat med "halvamatörer" som far lite hit o dit. Men ändå bibehålls helheten av ett ursprungligt organiskt samspel. Och man förstår, förhoppningsvis, bandets intentioner.

Ett "gammalt" exempel är detta - dock samproducerat med Thomas Gabrielsson, som inte alls har samma "ljud-akribi" som jag
Hämtat från albumet Havana Club, där nästan samtliga (åtminstone var tredje) toner är utbytta förutom superproffset på cimbalom, som gett den rytmiska grunden.
https://open.spotify.com/track/4DDVYozu ... vP0b1K_aYQ

Sen kan det vara tvärtom också. I synnerhet om "folk" verkligen kan lira.
Det här livespåret gjordes om tre gånger i studio - men till sist valde musikerna att behålla liveinspelningen. Något fanns där som inte gick att få till i efterhand...
(jag är inte producent - men jag körde live-PA vid inspelningen, och "icke-mastrade" den färdiga plattan.)
https://open.spotify.com/track/1AjVOoOv ... ifXZWeUBYQ

Det här med klipp-o-klister används ju även flitigt vid symfoniska inspelningar.
Den här plattan är genomgående ihoplimmad bit för bit av snutt-tagningar på max 1 - 3 minuter.
Vilket man knappast tror när man hör det färdiga resultatet.
https://open.spotify.com/album/6EkM4Oy1 ... 2tX7VF2fJw

Och lite om hur...
https://sverigesradio.se/avsnitt/715365

(att det blev Spotify-länkar istället för Tidal beror bara på att jag sitter vid "fel" dator...)

Skönt att höra, blev lite orolig då din beskrivning kunde tolkas som att den där stackars basisten kanske inte var medveten om den eventuella processen.

[goat76]

(Är själv väldigt besviken på en platta jag producerade just för att basisten omöjligt kunde hålla sig på plats - utan med klassisk
skolning i botten, hela tiden skulle hålla på att både följa, och "uttrycka" sig tempomässigt. Vilket gör att det aldrig riktigt svänger.
Jag borde ha begärt långt mer produktionstid, innan jag sa ja, för att hinna "klippa om" och/eller lägga på ton för ton, i bas-spåret. )
https://tidal.com/browse/album/10998182
Nödlösningen blev att hålla ner basen i mixen så den inte hörs så bra
Spår 6 t.ex. hade kunnat bliva fantastiskt - om basisten hade förstått sin funktion...
(Hu, vad jag slet med den - men det gick inte.)

Men var bandet med på dina planer att manipulera och klippa om basspåret?
Om inte så vore det helknäppt om du hade tagit dig friheter att forma deras musikverk/konstverk till något som passade dig bättre, det hade ju varit ett direkt övertramp mot dem som skapat verket. Även om du personligen tycker att det hade svängt bättre med en mer återhållsam basgång.

Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken så bör denna person inte applicera sina egna preferenser på verket. Producenten bör bara göra bästa möjliga jobb att bevara artisternas musik från hur de låter i verkligheten till det färdiga 2-kanalsspåret i den mån det går, om inget annat önskats.
Tycker jag väldigt bestämt.

Nu får du ge dig goat76. Innan du ger dig på en producent så får du nog sätta dig in i det enskilda avtalet gällande producent - artist - skivbolag - artistens manager - etc. Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Om artisten är producent och ägare så ligger produkten helt i artistens händer. Den som har bestämmanderätten har ansvaret. Väldigt ofta har producenten bestämmanderätten och därmed ansvaret.

Men avtal kan se olika ut och är ofta inte rena standardavtal, utan har specialklausuler. Dessutom kan även producenten vara inhyrd och får i så fall betalt av ägaren som kan vara skivbolag, exempelvis SONY eller, som sagt, artisten.

Ogjort hann svara före mig ser jag nu, men jag väljer ändå att posta mitt inlägg som jag skrev det.

Mvh
Peter

Men i det du markerade med blått så skrev jag ju följande:
"Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken..."

Om han har tillåtelse eller är en del av skapandet så har han veto.
Jag kan dock inte förstå de stackarna i ett band som under skrivande av kontrakt med sitt skivbolag låtit sig luras av dem att de inte längre rår över skapandet av sitt egna musikverk, så hårt lurade att skivbolaget bestämmer hur de ska låta. Det är väldigt synd om dem måste jag säga och då menar jag inte de band som av själva skivbolaget har satts ihop, då är skivbolaget indirekt skaparna av bandet.

Den rådande utvecklingen där musikers och bands eventuella framgångar inte längre ligger i musikindustrins våld för att lyckas är väldigt bra för den kommande mångfalden. Mellanhanden behövs inte längre tack vare internet och den nuvarande möjligheten till direktkontakt mellan musikerna och publiken.
Men jag stannar där, det är ett alldeles för stort ämne att ta upp här och nu. Jag vill bara ge tipset att kolla in musikers egna hemsidor och Bandcamp när ni ska köpa någon skiva, det finns floder av musik att köpa där själva musikerna faktiskt får sin del av kakan.

[Ogjort]

Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Nja Peter.
Det du beskriver är den exekutiva producenten.
När det gäller musikinspelning menar man nog med "producent" oftast den "konstnärliga producenten".
Som, så att säga, bistår och stöttar, vattnar o sandpapprar vid den rent musikaliska inspelningen och efterföljande mixning.
(du är tidig på fjärde slaget - ta om från takt 36 - jag förslår att vi dubblar fiolen - bra - DÄR satt den!)

Tar du t.ex. Pettersson-symfonin, så är Jens U. Braun och Christian Lindberg i samarbete, de konstnärliga producenterna.
Medan Robert von Bahr är exekutiv producent (och skivbolagsdirektör)
Den senare fixar stålars, planering o folk o fä o utgivning o marknadsföring - men är ofta inte ens närvarande vid själva inspelningen.
Samt - oftast, men inte alltid, den som godkänner den färdiga produktionen för utgivning.
Det är kanske sällan, men kan mycket väl vara så att den exekutiva producenten har totalt noll koll på musik.

Just när det gäller Sverige så är det nästan bara inom musik som vi har "konstnärliga producenter". (ibland men sällan inom film o tv)
Utomlands finns dessa ofta också inom film, tv, teater, musikal, opera, etc...
En bra funktion som jag ofta och med viss förvåning saknar här.
Typ: Castingen förslår en viss skådis. NEJ, säger den ansvarige producenten. Leta fram en "bättre"! Mer lik en gurka.
Alltså en som bär det övergripande konstnärliga ansvaret för slutproduktionen.
Men... alltid underställd den exekutiva producenten/samproducenterna. Typ: "skärp dig, är det inte klart på fredag byts du ut".

[petersteindl]

Men var bandet med på dina planer att manipulera och klippa om basspåret?
Om inte så vore det helknäppt om du hade tagit dig friheter att forma deras musikverk/konstverk till något som passade dig bättre, det hade ju varit ett direkt övertramp mot dem som skapat verket. Även om du personligen tycker att det hade svängt bättre med en mer återhållsam basgång.

Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken så bör denna person inte applicera sina egna preferenser på verket. Producenten bör bara göra bästa möjliga jobb att bevara artisternas musik från hur de låter i verkligheten till det färdiga 2-kanalsspåret i den mån det går, om inget annat önskats.
Tycker jag väldigt bestämt.

Nu får du ge dig goat76. Innan du ger dig på en producent så får du nog sätta dig in i det enskilda avtalet gällande producent - artist - skivbolag - artistens manager - etc. Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Om artisten är producent och ägare så ligger produkten helt i artistens händer. Den som har bestämmanderätten har ansvaret. Väldigt ofta har producenten bestämmanderätten och därmed ansvaret.

Men avtal kan se olika ut och är ofta inte rena standardavtal, utan har specialklausuler. Dessutom kan även producenten vara inhyrd och får i så fall betalt av ägaren som kan vara skivbolag, exempelvis SONY eller, som sagt, artisten.

Ogjort hann svara före mig ser jag nu, men jag väljer ändå att posta mitt inlägg som jag skrev det.

Mvh
Peter

Men i det du markerade med blått så skrev jag ju följande:
"Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken..."

Om han har tillåtelse eller är en del av skapandet så har han veto.

Jag kan dock inte förstå de stackarna i ett band som under skrivande av kontrakt med sitt skivbolag låtit sig luras av dem att de inte längre rår över skapandet av sitt egna musikverk, så hårt lurade att skivbolaget bestämmer hur de ska låta. Det är väldigt synd om dem måste jag säga och då menar jag inte de band som av själva skivbolaget har satts ihop, då är skivbolaget indirekt skaparna av bandet.

Den rådande utvecklingen där musikers och bands eventuella framgångar inte längre ligger i musikindustrins våld för att lyckas är väldigt bra för den kommande mångfalden. Mellanhanden behövs inte längre tack vare internet och den nuvarande möjligheten till direktkontakt mellan musikerna och publiken.
Men jag stannar där, det är ett alldeles för stort ämne att ta upp här och nu. Jag vill bara ge tipset att kolla in musikers egna hemsidor och Bandcamp när ni ska köpa någon skiva, det finns floder av musik att köpa där själva musikerna faktiskt får sin del av kakan.

Du skriver: Om han har tillåtelse eller är en del av skapandet så har han veto. Den här texten du skriver ser jag som gallimatias. Inte en siffra rätt, som jag ser det. Den som ger tillåtelse till något är av hävd den som har makten och därmed ansvaret och därmed veto. Däremot kan man ge någon en viss reglerad frihet och det bygger då på den fria viljan och därmed ett ansvarstagande för den som fått friheten, inte för den som gett den. Har du gett tillåtelse så ligger ansvaret på den som gett tillåtelse. Att vara del av ett skapande betyder definitivt inte att man fått vetorätt! Vad är det för nonsens?! Har man uttryckligen fått totalansvaret för produktionen så är det så och det innebär att ingen annan har totalansvaret och därmed har man makten. Makt och ansvar går ihop. Den som ger tillåtelse har makten, inte den som får tillåtelse. Om det vore så att det är den som får tillåtelse som har makten så finns det ju ingen som kan ge tillåtelse. Det är inte så att man lämnar över makten genom att ge tillåtelse. Däremot gör man det om man ger frihet. Antingen har man makten eller också inte. Punkt. Har man makten så har man också ansvaret. Det är samma mynt. I Sverige har man glömt och förträngt allt som har med ansvar att göra. Däremot vill man ha makt utan ansvar. Det är bara att titta på det svenska maktsystemet så framgår detta klart. Jag förkastar din mening i dess helhet.

Då det gäller musik och utgivning av musik så är det bara att ta reda på vem som har ansvaret över produkten som skall skapas, administreras, produceras, marknadsföras, säljas, levereras och distribueras. Skall artisterna administrera, producera, marknadsföra, sälja, leverera och distribuera så hinner de inte skapa och de kommer heller inte skapa. Möjligtvis kommer de dana musik såsom de tror kommer kunna säljas och det är en dj-a skillnad. Makten över skapandet ligger i copyright. Skaparen har copyright på sitt skapande och det är låtskrivaren.

Du skriver angående mångfald. Vad är det? Jo det är ett brus av musik på etern och det mesta är uselt som jag ser det. En massa danande av toner som aldrig borde getts ut. Det blir så då man tar bort bra producenter. 99 % har inget bestående värde, precis som kinesisk-producerade billiga slit och släng skrotprodukter.

I övrigt håller jag inte med om det mesta du skriver i ditt inlägg. jag ids heller inte kommentera.

Det handlar om avtal och avtalsskrivande och ansvarsfördelning.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Nja Peter.
Det du beskriver är den exekutiva producenten.
När det gäller musikinspelning menar man nog med "producent" oftast den "konstnärliga producenten".
Som, så att säga, bistår och stöttar, vattnar o sandpapprar vid den rent musikaliska inspelningen och efterföljande mixning.
(du är tidig på fjärde slaget - ta om från takt 36 - jag förslår att vi dubblar fiolen - bra - DÄR satt den!)

Tar du t.ex. Pettersson-symfonin, så är Jens U. Braun och Christian Lindberg i samarbete, de konstnärliga producenterna.
Medan Robert von Bahr är exekutiv producent (och skivbolagsdirektör)
Den senare fixar stålars, planering o folk o fä o utgivning o marknadsföring - men är ofta inte ens närvarande vid själva inspelningen.
Samt - oftast, men inte alltid, den som godkänner den färdiga produktionen för utgivning.
Det är kanske sällan, men kan mycket väl vara så att den exekutiva producenten har totalt noll koll på musik.

Just när det gäller Sverige så är det nästan bara inom musik som vi har "konstnärliga producenter". (ibland men sällan inom film o tv)
Utomlands finns dessa ofta också inom film, tv, teater, musikal, opera, etc...
En bra funktion som jag ofta och med viss förvåning saknar här.
Typ: Castingen förslår en viss skådis. NEJ, säger den ansvarige producenten. Leta fram en "bättre"! Mer lik en gurka.
Alltså en som bär det övergripande konstnärliga ansvaret för slutproduktionen.
Men... alltid underställd den exekutiva producenten/samproducenterna. Typ: "skärp dig, är det inte klart på fredag byts du ut".

Läs mitt inlägg igen. Ta på nya glasögon.

Jag vet inte hur jag skall kommentera utan att du skall gå i taket. Jag skall försöka. Min fråga till dig blir. Vem i hela friden bär ansvaret för slutprodukten? Så som du beskriver det så har den musikaliska producenten inte ett dj-a ansvar i processen, eller? Han ger lite förslag, bistår och stöttar, vattnar o sandpapprar, jaha, ok, so what?

Det är skillnad att vara rådgivare kontra producent. Det som du beskriver kallar jag en supervisor d v s en handledare.

Hur ser avtalen ut med ägaren till det tilltänkta resultatet? Vem godkänner produkten? Vem skall betala fakturorna?

Då det gäller klassisk musik med symfoniorkester och en känd dirigent som dirigerar så är det dirigentens namn som är varumärket. Skivmärket ger logistiken och borgar möjligtvis för ljudet om det finns en track record på välljud. Produkten är symfonin. Då är det dirigenten som har ansvaret för den musikaliskt konstnärliga tolkningen och dessutom som satsar sitt eget varumärke, nämligen sitt namn. Då är det dirigenten som bestämmer. Dirigenten kan ta hjälp av en producent om han själv vill oavsett om producenten är inhyrd för det musikaliska eller ljudmässiga eller om producenten är exekutiv, för att använda ditt eget ord. I exemplet du ger så är Christian Lindberg dirigenten, inte en musikalisk producent. En dirigent står över samtliga producenter gällande den arbetsuppgift som dirigenten har. Att kalla en dirigent för producent, oavsett om det är exekutiv eller musikalisk producent är att nedvärdera dirigenten, en skymf. Det är min bestämda uppfattning.

Dirigenten styr orkestern och dirigerar helt enligt sitt eget huvud med det partitur som finns till hands. Dirigenten har total frihet. Han äger scenen. Han har makten. Han har ansvaret. Goat76 kallar det för "tillåtelse" såsom dirigenten vore en unge som fått tillåtelse att köpa en glass. Tillåtelse, my a__. Skulle aldrig falla mig in att kalla en dirigent för en musikalisk producent, lika lite som jag skulle kalla en film director för en filmatisk konstnärlig producent/handledare som ger lite goda råd här och där, t.ex. Georg Lucas i Star Wars. Han är regissör och har dessutom skrivit manus. Ingen annan än George Lucas bär ansvaret för Star Wars filmer. Han äger scenen.

Ingen annan än dirigenten Christian Lindberg har ansvaret för det musikaliskt konstnärliga framförandet av de Allan Pettersson symfonier som Christian Lindberg själv dirigerar. Han har taktpinnen. Att Robert von Bahr i gott mod skriver under på resultatet är en självklarhet. Robert von Bahr har i princip gjort sitt redan då han tecknade avtalet med Christian Lindberg. Det är min syn på saken. Recenseras skivan så är det inte BIS man recenserar, det är inte Robert von Bahr man recenserar, det är inte någon musikalisk producent man recenserar. Det är Christian Lindbergs arbete som dirigent man recenserar genom det eller snarast hans konstnärliga framförande och möjligtvis orkesterns spel recenseras på ett hörn, kanske till och med ljudet. Det åligger dirigenten att leda och styra spelet. Dirigenten har makten.

Jag och Ingvar var på Nobelkonsert i konserthuset 1991. Dirigent var Sir Georg Solti. Sopran var Dame Kiri Te Kanawa. Det var 200 årsjubileum av Mozarts död och 90-årsjubileum av nobelstiftelsen. Jag tror det var Brahms 3e symfoni som framfördes samt arier av Mozart för sopran och orkester. Stockholms filharmonin spelade. De spelade som gudar. Det var en enorm expressivitet. Som en total levande pulserande enhet.

Min gode vän Semmy Lazaroff var violinist i filharmonin och spelade den kvällen. Han har spelat i filharmonin så länge jag minns 1969/70, tills pension. Nåväl, jag gratulerade till ett ypperligt spel. Han skrattade gott och sa att så länge han minns har aldrig Stockholmsfilharmonin spelat ens i närheten av vad de presterade den kvällen under ledning av Solti. Det blev så eftersom Solti i början på genrepet skällde ut orkestern, efter noter som man säger, som de aldrig någonsin upplevt. Musikerna var inte vatten värda. De var totalt odugliga. Halvsovande zombier. Solti var totalt ursinnig. På genrepet hotade Solti med att omedelbart hoppa av Nobelkonserten och åka hem om inte musikerna på en gång och utan dröjsmål från första påföljande not spelade exakt som Solti ville och ansträngde sig långt mer än 100 %. Det var en total kalldusch för varje medlem i orkestern. Adrenalinet sprutade i ådrorna. Tänk dig själv. Om Solti hade åkt hem så hade katastrofen varit ett faktum. Från stort jubilé-evenemang till totalfiasko på några minuter. Musikerna satt helt plötsligt som på nålar. Spänningen var total. Fullständig fokusering. Semmy sa att han aldrig varit med om att filharmonin spelat så felfritt och intensivt och bländande fokuserat i varje detalj och varje musiker spelade som de aldrig spelat dessförinnan. Uppryckningen var monumental. Han gav förtjänsten helt och hållet till Solti. Man leker inte med Sir Georg Solti och man halvsover inte heller.

Då jag läser Goat76 och ditt inlägg så ger det mig associationen till följande. Tänk er att man skulle ringa till Solti för att få honom att dirigera i Stockholm och då säger man så här till Solti:
Mr. Solti, you have now the opportunity to produce som Music in Stockholm. We actually do grant you the permission to conduct. However you will receive help from our local supervisor musical producer who will take authority over your conducting. He will give you some advices about tempi and playing and show you how to do, a little here and a little there and If the result is ok then we might approve you. Please sign here.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Apropå trådrubriken:
-Är det producenten, musikern eller lyssnaren som bestämmer om högtalarna skall stå på mjukistofflor eller spikskor när trudelutten avlyssnas?
En inte alldeles enkel fråga faktiskt, eftersom trudeliteten omöjligt kan låta som det var tänkt med båda dessa fotbeklädnader.

Apropå trådinnehållet:
Är det producenten, musikern eller lyssnaren som bestämmer om det svänger om musiken eller ej?

[hifikg]

Förutom några få försök så har tråden hamnat helt off-topic. Det är lite synd, för det kommer bli svårt att hitta den här intressanta diskussionen i framtiden. En trådsplit kanske vore på plats? Inget jag vill spika, jag lägger bara fram förslaget lite mjukt.

[IngOehman]

Ursäkta en novis på området. Kan verkligen en metronom ange takten? Jag tror man måste börja definiera vad man lägger i betydelsen metronom. Jag har alltid sett en metronom som en tingest som enkom ger en mängd identiska pulser per minut. Det betyder att man har ett konstant pulståg med givet antal pulser per tidsenhet. That's it.
Alla pulser är lika och ingen betoning finns på någon puls. Man ställer in det som kallas Tempo. Adagio, andante, moderato, allegretto, allegro och presto anger vilket tempo tonsättaren tänkt sig. Sedan kan man införa tempoavvikelser. Men takt?

Jag var ju den som började skriva om metronom i tråden. Jag ser dock att jag skrivit så att man kanske kan förledas tro att jag med metronom menar något mer än en konstant puls som tickar med en given inställd pulsfrekvens som anger tempo. Men jag ser en metronom som en apparat som ger en konstant puls som tickar med en given inställd pulsfrekvens och inget mer. Den anger enkom tempo. Att man sen skulle kunna styra metronomen är andra funktioner än metronomens fundamentala arbetsuppgift.

Om man tar en perfekt metronom som dessutom är digital och detta för att kunna styra den på olika parametrar. Man kan exempelvis ställa in den på 80 slag i minuten. Då har man en puls. Sedan varierar man amplituden exempelvis genom att öka amplituden på var fjärde slag. Pulsen är densamma, men man har infört takt. Timingen i pulsen är orörd. Sedan kan man istället öka amplituden på vart tredje slag. Då blir det valstakt. Är det varannat slag så blir det marschtakt. Pulsen är orörd. Vad jag kan bedöma bestäms takten i så fall av amplitudökning på en viss delmultipel av slagen hos pulsen. Dock kan man införa takt på flera olika sätt, bl.a. genom att ändra på frekvensinnehållet istället för ljudstyrka. Tick tack tick tack.
På så sätt kan man införa melodi om frekvensinnehållet mellan tick och tack har ett harmoniskt intervall. Då kommer pitch/tonhöjd in i bilden. Pulsen är oförändrad.

Melodi är som jag ser det den kanske dominanta variabeln i musik. Suddas tonhöjd ut eller förvanskas genom att spela falskt så faller det musikaliska.

Sedan kan man tänka sig att variera pulsen. Det kan ske taktfast, men även inte. Hade man en sådan digital metronom där man kan ändra en massa olika parametrar så skulle man säkerligen lära sig massor om musik. Ja tror att man även skulle kunna skriva rolig musik för metronom.

Det får bli ett kort inlägg på mina tankar en fredag em.

Mvh
Peter

Nu har jag googlat. Man kan gå in på https://www.imusic-school.com/en/tools/online-metronome/

Där hittade jag en sådan tingest som jag försökte beskriva.

Här kan man ställa in sin specifika puls. Dock kan man här ändra pulståget genom att klicka i rutan för STRESS FIRST BEAT och ange ett heltal. Man kan även klicka på NOTERNA. En enskild not som är ifylld indikerar en kvarts ton. Vill man ha typisk valstakt 3/4 klickar man på stress first beat och ställer in 3. Sedan klickar man på noten med 3 ben. Man kan experimentera genom att ställa pulsen mellan 60 -120. Till alla er som kan spela instrument efter noter så är detta vardagsmat och jag hoppas jag skrivit rätt.

Man kan också ställa in stress first beat = 4 och klicka på de olika noterna. Man kan experimentera en massa olika lägen.

Nu är min fråga till er, blir det bättre sving genom att musikern varierar tempot medans musikern spelar? Vissa instrument är ju tänkt hålla tempot, tex, basist och trummis. Jag inbillar mig att trummisen skall hålla tempot, men kan variera takt och accent. Man kan accentuera first beat på en massa olika sätt.

jag frågar för att söka förstå vad de olika debattörerna menar och om ni menar samma saker då ni pratar om metronomen. Att hålla sig strikt till en metronom innebär för mig att tempot är konstant, men man kan variera accent och takt lite olika och därigenom få det att låta som rätt timing, men timingen är ju konstant. Jag inbillar mig att om man inte håller tempot rätt sinsemellan mellan musikerna och varierar takten så blir det inte så bra, men, som sagt, man kan införa tempoavvikelser i musiken och i så fall ändra tempot lite hit och dit för att åstadkomma något speciellt och då bör väl alla musiker haka på, men jag vet inte??
Exempelvis har jag för mig att tempot skall vara konstant genom hela Bolero, men vissa dirigenter varierar tempot, exempelvis genom att höja tempot mot slutet. De Bolero jag tycker bäst om har konstant tempo från början till slut och använder orkesterns dynamiska omfång.

Stravinskys våroffer är intressant.

[ YouTube ]

Lyssna från 2:40 och takten vid 3:01 och framåt. För mig svänger det rätt bra, men varierar tempot? Själv tror jag inte det. Vad tycker herrskapet?

MvH
Peter

Vid levande musicerande (utan "klick") brukar i normalfallet tempot (= metronomsiffran) variera kontinuerligt.
Ökar ibland och sackar ibland, som någon slags inbyggd organisk funktion av det som spelas.
Det är det som ryms under det som kallas agogik.
Ovana amatörer rusar ofta vid styrkeökningar och tvärtom, vilket bör tränas bort. Medan rutinerade rävar undviker enkla fällor,
och åstadkommer en organisk helhet där temposkiftningar hela tiden förstärker uttrycket.

Tar vi "beatmusik" är det oftast viktigt att "kompsektionen" ger en stadig puls till övriga att förhålla sig till.
Sen kan solister, sångare etc. fara omkring lite hur som helst i fraseringen för ett personligt uttryck.
Viktigt då att "pulsmaskinen" inte följer utan, i det närmaste, bibehåller pulsen. Annars brukar det rasa ihop som ett korthus.

(Är själv väldigt besviken på en platta jag producerade just för att basisten omöjligt kunde hålla sig på plats - utan med klassisk
skolning i botten, hela tiden skulle hålla på att både följa, och "uttrycka" sig tempomässigt. Vilket gör att det aldrig riktigt svänger.
Jag borde ha begärt långt mer produktionstid, innan jag sa ja, för att hinna "klippa om" och/eller lägga på ton för ton, i bas-spåret. )
https://tidal.com/browse/album/10998182
Nödlösningen blev att hålla ner basen i mixen så den inte hörs så bra
Spår 6 t.ex. hade kunnat bliva fantastiskt - om basisten hade förstått sin funktion...
(Hu, vad jag slet med den - men det gick inte.)

Och det är både korrekt och bra att skilja på tempo och takt.

Eftersom jag specialstuderat Våroffer inför en inspelning, vet jag att Stravinskij själv var närmast rabiat noga med att tempi och
angivna metronomvärden skulle följas. Sen hade han inte direkt rykte om sig att vara en lysande dirigent, så frågan är om han
ens själv gör det vid ledning av sina egna verk? Och han ändrar ofta själv vid omarbetningar och revisioner.
Spelas Våroffer med konstant tempo, svänger det ibland utav attan, tycker jag också.
(hörde den nyligen, för femte gången, med Hovkapellet. Och det var riktigt bra. Bäst hittills. Stefan Solyom dirigerade.)

Jag rekommenderar Michael Tilson Thomas Våroffer, med San Francisco-orkestern.
(lite djupbasfattig som ofta med symfoniska inspelningar - men ett i mitt tycke lysande framförande)
https://tidal.com/browse/album/2986695

Personligen får jag exem av dirigenter som ska "sätta sin egen prägel" på diverse verk genom ritardandi etc. här å var. Eller
genom att ändra t.ex. Beethovens metronomsiffror med hänvisning till att Ludwigs metronom troligen gick fel
(Beethoven var själv inblandad i utvecklandet av en mycket precis metronom - eftersom han var väldigt noga med rätt tempi)

Det där hör oftast till en svunnen tid med grabbar som Stokowski och liknande "demoner".
Idag är det vanligare att dirigenten letar efter tonsättarens intentioner. Men inte alltid.

Men oavsett detta så blir ändå alla tolkningar olika av massor med skäl. Vilket man lätt upptäcker om man jämför olika inspelningar av samma verk.

Om Stravinsky och Våroffer - han inte bara brydde sig mycket om tempi och noterade det vildt i notskriften, han till och med tog höjd för fel han förusatte att musiker och dirigent skulle göra! Man kan på minst ett ställe i partituret för våroffer läsa ”non-ritardando”. Han var evigt trött på de automatiska tempiförändringar som gjordes utan att de noterats, så han antinoterade dem!

Gillar för övrigt Stokowski! Visst gör han sitt eget verk av verkan, men jag gillar dem oftast.

Stravinsky en dålig dirigent? Jag tror inte jag håller med om det, även om jag förstår vad du menar. Hans egen inspelning av Våroffer är intressant men tumultartad (så till den grad att det är svårt att reverse engineera verket från soundtracket), det är uppenbart att verket är svårare än orkestern klarar. Men jag tolkar inte det jag hör som Stravinskys fel. Flera av de andra egna inspelningarna han gjort är ännu idag bland de bästa exemplen på hans musik på fonogram.


Vh, iö

[goat76]

Nu får du ge dig goat76. Innan du ger dig på en producent så får du nog sätta dig in i det enskilda avtalet gällande producent - artist - skivbolag - artistens manager - etc. Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Om artisten är producent och ägare så ligger produkten helt i artistens händer. Den som har bestämmanderätten har ansvaret. Väldigt ofta har producenten bestämmanderätten och därmed ansvaret.

Men avtal kan se olika ut och är ofta inte rena standardavtal, utan har specialklausuler. Dessutom kan även producenten vara inhyrd och får i så fall betalt av ägaren som kan vara skivbolag, exempelvis SONY eller, som sagt, artisten.

Ogjort hann svara före mig ser jag nu, men jag väljer ändå att posta mitt inlägg som jag skrev det.

Mvh
Peter

Men i det du markerade med blått så skrev jag ju följande:
"Jag kan inte förstå att någon producent (menar inte just dig Ogjort) någonsin skulle ta några egna musikaliska beslut, om han/hon inte har tillåtits eller är en del av skapandet av musiken..."

Om han har tillåtelse eller är en del av skapandet så har han veto.

Jag kan dock inte förstå de stackarna i ett band som under skrivande av kontrakt med sitt skivbolag låtit sig luras av dem att de inte längre rår över skapandet av sitt egna musikverk, så hårt lurade att skivbolaget bestämmer hur de ska låta. Det är väldigt synd om dem måste jag säga och då menar jag inte de band som av själva skivbolaget har satts ihop, då är skivbolaget indirekt skaparna av bandet.

Den rådande utvecklingen där musikers och bands eventuella framgångar inte längre ligger i musikindustrins våld för att lyckas är väldigt bra för den kommande mångfalden. Mellanhanden behövs inte längre tack vare internet och den nuvarande möjligheten till direktkontakt mellan musikerna och publiken.
Men jag stannar där, det är ett alldeles för stort ämne att ta upp här och nu. Jag vill bara ge tipset att kolla in musikers egna hemsidor och Bandcamp när ni ska köpa någon skiva, det finns floder av musik att köpa där själva musikerna faktiskt får sin del av kakan.

Du skriver: Om han har tillåtelse eller är en del av skapandet så har han veto. Den här texten du skriver ser jag som gallimatias. Inte en siffra rätt, som jag ser det. Den som ger tillåtelse till något är av hävd den som har makten och därmed ansvaret och därmed veto. Däremot kan man ge någon en viss reglerad frihet och det bygger då på den fria viljan och därmed ett ansvarstagande för den som fått friheten, inte för den som gett den. Har du gett tillåtelse så ligger ansvaret på den som gett tillåtelse. Att vara del av ett skapande betyder definitivt inte att man fått vetorätt! Vad är det för nonsens?! Har man uttryckligen fått totalansvaret för produktionen så är det så och det innebär att ingen annan har totalansvaret och därmed har man makten. Makt och ansvar går ihop. Den som ger tillåtelse har makten, inte den som får tillåtelse. Om det vore så att det är den som får tillåtelse som har makten så finns det ju ingen som kan ge tillåtelse. Det är inte så att man lämnar över makten genom att ge tillåtelse. Däremot gör man det om man ger frihet. Antingen har man makten eller också inte. Punkt. Har man makten så har man också ansvaret. Det är samma mynt. I Sverige har man glömt och förträngt allt som har med ansvar att göra. Däremot vill man ha makt utan ansvar. Det är bara att titta på det svenska maktsystemet så framgår detta klart. Jag förkastar din mening i dess helhet.

Tack Peter, jag ska försöka att aldrig mer använda ordet veto i liknande situationer i framtida texter.

Då det gäller musik och utgivning av musik så är det bara att ta reda på vem som har ansvaret över produkten som skall skapas, administreras, produceras, marknadsföras, säljas, levereras och distribueras. Skall artisterna administrera, producera, marknadsföra, sälja, leverera och distribuera så hinner de inte skapa och de kommer heller inte skapa. Möjligtvis kommer de dana musik såsom de tror kommer kunna säljas och det är en dj-a skillnad. Makten över skapandet ligger i copyright. Skaparen har copyright på sitt skapande och det är låtskrivaren.

Du skriver angående mångfald. Vad är det? Jo det är ett brus av musik på etern och det mesta är uselt som jag ser det. En massa danande av toner som aldrig borde getts ut. Det blir så då man tar bort bra producenter. 99 % har inget bestående värde, precis som kinesisk-producerade billiga slit och släng skrotprodukter.

I övrigt håller jag inte med om det mesta du skriver i ditt inlägg. jag ids heller inte kommentera.

Det handlar om avtal och avtalsskrivande och ansvarsfördelning.

Mvh
Peter

Musiken fanns långt innan det fanns en marknad, och musiken kommer alltid finnas även om industrin bakom marknaden helt försvinner. Så stor vikt och del av människan är det med rytmer och musik att den är odödlig, det finns t.o.m regioner i världen där det här med musik aldrig ens har blivit något man spelar in och ger ut, det är ändå en enormt stor del av vardagen. Så är det alltså fortfarande i regioner där kommersialiseringen av musik aldrig blivit en grej.

Jag förkastar hela musikindustrin och vill att den helt ska dö, den fördummar och vill stöpa allt i storsäljande form genom att efterapa andra säljsuccéer. Titta exempelvis på tv-program som Idol där det går ut på att bedömma om artisterna gör rätt eller fel inom en väldigt stram form som ska passa så bra som möjligt för den stora massan.
Jag håller inte alls med om att det genom dessa sätt ökar kvaliteten på musik, snarare tvärtom, slå på en kommersiell radiokanal och lyssna. Tycker du det är bra?

Ord som administrera och marknadsföra tillhör endast denna kommersialiseringen där musiken bara är en produkt, en fördummad och ofta ganska innehållslös produkt som passar att sälja till den stora massan.

Att administrera, distribuera och sälja musik behöver väldigt få hjälp med idag, de som behöver hjälp med det har garanterat en vän i sin närhet som kan hjälpa om så behövs, dessa saker görs annars i princip av sig självt idag tack vare att alla har tillgång till verktygen. Det är inte svårt att lägga upp en digital fil och sälja denna på internet.
Tack vare att fysiska format inte längre är de gällande formaten så finns det heller inte några logistikproblem, tillverkningsproblem, lagerhållningsproblem, fysiska distributionsproblem vilket medför att alla människor nästan helt oavsett regionala problem kan få tag på och lyssna på all världens musik.
Hela världen har öppnat sig för musiker rent marknadsmässigt och lyssnarna har nu ofta möjlighet till en närmare kontakt med bandet/musikerna.

Kort sagt så är det en fantastisk utveckling där musiken håller på att bryta sig lös från en industri som mer har ägnat sig åt försäljningsframgångar, begränsat tillgången till en bredare flora av musik och t.o.m förstört stora delar av de senaste 40 årens musikhistoria vilket vi idag kallar Loudness War.
Nästa steg i utbrytningen är faktiskt att ta sig lös från den nuvarande gällande formen vilket är de stora kommersiella streaming-plattformarna som Spotify, Tidal med fler. Dessa kommer nog i sinom tid att ersättas av mer öppna plattformar, hur själva försäljningen av musik kommer se ut återstår att se, kanske kommer den huvudsakliga inkomsten för musiker även i framtiden främst komma genom att uppträda och att spridningen av deras musik främst är ett verktyg för att bygga upp ett intresse att se musikernas framföranden. Alltså blir det för själva artisterna ingen större skillnad, att ge bort musiken gratis eller bli lurad på alla pengarna av stora skivbolag gör det samma, det kommer oavsett inga inkomster den vägen, men däremot har den enklare tillgången till deras musik skapat en större efterfrågan från en publik som vill se dem live, detta gör att det går att få in mer pengar den vägen Istället.

Det var min syn på det hela, andra får tycka annat.

[IngOehman]

Det var den digraste listan av överförenklingar jag sett på mycket länge! Men lev du vidare i en totalt svartvit värld. Det måste göra mycket väldigt lätt. Grattis.

Men jag föredrar inte bara gråskalor utan till och med färg!

Är inte heller överförtjust i allt som händer i den kommersiella världen, på grund av just det kommersiella drivet, men å andra sidan är några av de största musikfavoriterna just från den kommersiella världen...

Bara för att en industri skapar ofantligt mycket mög betyder det inte en avsaknad av även några få fantastiska skapelser som kommer samma väg. Så blir det, och så behöver det vara, och några problem med det tycker jag inte finns, eftersom jag både vill, får och kan välja.

Något som däremot är ett GIGANTISKT problem är människor som verkar (medvetet eller på grund av oförstånd) för att även god musik skall förstöras med dynamisk processning som sker UTAN goda skäl. Idioter motverkar vettiga motmedel (som R-128) som ger plats för dynamik utan att produktionen skall komma efter nivåmässigt. DET är verkligen sorgligt.

Ni är ett genuint problem! Men att det görs musik som jag finner vara dålig är inte ett stort problem. Inte för mig, inte för någon annan som kan göra egna val.


Vh, iö

[Morello]

Kontamination och inkonsekvens i samma mening - inte illa!

[IngOehman]

Vem är ägaren till materialet? Om producenten äger materialet så är det producentens egendom och ingen annans. Den som äger egendomen bestämmer över egendomen, även musikaliska beslut. Det är just detta som är producentens jobb. Vill nog påstå att producenten i så fall som ägare bestämmer helt över slutmaterialet. Låtskrivare har copyright och därmed en slags veto om den som har copyright anser att ägaren/producenten ändrar eller gör fel. Artisten äger oftast själv sitt artistnamn, men det beror även på om artisten har en manager som är delägare. Managern kan även ha del i copyright.

Mellan artister och producent finns ljudtekniker och eventuellt annat löst folk. Du kanske menar ljudtekniker/inspelningstekniker/matringstekniker då du använder ordet producent? De får i alla fall betalt av producenten om producenten är ägaren. Någon ger ett uppdrag till någon annan. Ägaren/producenten bekostar logistik och marknadsföring och utgivning.

Nja Peter.
Det du beskriver är den exekutiva producenten.
När det gäller musikinspelning menar man nog med "producent" oftast den "konstnärliga producenten".
Som, så att säga, bistår och stöttar, vattnar o sandpapprar vid den rent musikaliska inspelningen och efterföljande mixning.
(du är tidig på fjärde slaget - ta om från takt 36 - jag förslår att vi dubblar fiolen - bra - DÄR satt den!)

Tar du t.ex. Pettersson-symfonin, så är Jens U. Braun och Christian Lindberg i samarbete, de konstnärliga producenterna.
Medan Robert von Bahr är exekutiv producent (och skivbolagsdirektör)
Den senare fixar stålars, planering o folk o fä o utgivning o marknadsföring - men är ofta inte ens närvarande vid själva inspelningen.
Samt - oftast, men inte alltid, den som godkänner den färdiga produktionen för utgivning.
Det är kanske sällan, men kan mycket väl vara så att den exekutiva producenten har totalt noll koll på musik.

Just när det gäller Sverige så är det nästan bara inom musik som vi har "konstnärliga producenter". (ibland men sällan inom film o tv)
Utomlands finns dessa ofta också inom film, tv, teater, musikal, opera, etc...
En bra funktion som jag ofta och med viss förvåning saknar här.
Typ: Castingen förslår en viss skådis. NEJ, säger den ansvarige producenten. Leta fram en "bättre"! Mer lik en gurka.
Alltså en som bär det övergripande konstnärliga ansvaret för slutproduktionen.
Men... alltid underställd den exekutiva producenten/samproducenterna. Typ: "skärp dig, är det inte klart på fredag byts du ut".

Det kan finnas ytterligare producenter, ”co-producer” är man ofta då, eventuellt med något prefix. På Katzen-plattan du nämner var jag just detta! Satt med en del under produktionen för att hitta omformningsrecept för de artefakter som hamnat på tagningen. Och ja, live-tagningen valdes just för att den hade en stämning som inte lyckades återskapas i studion. Hade ingen aning om att du rattat PA-systemet vid tagningen! Kul.

Att du ”omastrade” den minns jag dock, såklart.


Vh, iö

[Morello]

Ingvar, det blir jätteknasigt när du redigerar inläggen så till den milda grad att efterföljande inlägg framstår som nonsens. Du ropar efter obegränsad redigering, men samtidigt missbrukar du möjligheten.

[goat76]

Dirigenten styr orkestern och dirigerar helt enligt sitt eget huvud med det partitur som finns till hands. Dirigenten har total frihet. Han äger scenen. Han har makten. Han har ansvaret. Goat76 kallar det för "tillåtelse" såsom dirigenten vore en unge som fått tillåtelse att köpa en glass. Tillåtelse, my a__. Skulle aldrig falla mig in att kalla en dirigent för en musikalisk producent, lika lite som jag skulle kalla en film director för en filmatisk konstnärlig producent/handledare som ger lite goda råd här och där, t.ex. Georg Lucas i Star Wars. Han är regissör och har dessutom skrivit manus. Ingen annan än George Lucas bär ansvaret för Star Wars filmer. Han äger scenen.

Men vänta nu, det är du som förknippar och drar likhetstecken mellan en musikproducent, en dirigent och en filmregissör, inte jag.


Här nedan är min syn och främsta önskemål vad de olika aktörernas uppgifter bör vara.

Musikproducent:
Jag utgår från ett senarie där en musikorkester har spenderat åtskilliga timmar i replokalen och filat på såväl arangemanget, samspelet och soundet. De har skapat musik som de nu vill föreviga genom att i en studio spela in musiken. De tar kontakt med en lämplig studio som ska hjälpa dem med detta.

För att inte göra en ordlek av detta så vill jag redan i det här skedet säga, att OM ordet producent per automatik innebär att denna person har rätt att styra över det musikaliska innehållet så föreslår jag att bandet ska slänga ut honom direkt, och istället anlita en studiotekniker/studioingenjör som besitter de tekniska kunskaperna att spela in musiken med så minimal påverkan som möjligt eller så som bandet önskar det, om så är tekniskt möjligt.
Under inspelningen och den efterföljande grova mixningen bör bandet närvara där studioingenjören hela tiden för en dialog med bandet och säkerställer att de är överens om de beslut som tas och även informera dem om de eventuella tekniska begränsningar som möjligtvis gör att deras önskemål är svåra att uppfylla.
Det är en stor fördel om studioteknikern har egen bakrund som musiker eller är väl insatt i den typ av musik som ska spelas in så att han förstår det musikerna vill förmedla.
I det stora hela ska han försöka att låta bli att sätt sin prägel och sina egna preferenser i andras verk, det är inte viktigt att han ens tycker om musiken i fråga. Man får anta att bandet gillar det de skapat, vilket de nog gör eftersom de har tagit beslutet att de vill spela in och föreviga sitt verk.


Dirigent:
Jag har ju sett hela den där videon du lade upp med dirigenten Leonard Bernstein och jag är av den uppfattningen att dirigenten i allra högta grad är en av musikerna, han är den som ordagrant håller i taktpinnen, han styr och håller ihop det hela vad gäller både tempo och dynamik. Utan honom skulle det vara praktiskt omöjligt för alla deltagarna att behålla ett gemensamt fokus, det skulle helt enkelt bli totalt kaos.
Han är i allra högsta grad den viktigaste kuggen i en stor symfoniorkester och har mest att säga till om.


Filmregissör:
Jag har inte så många åsikter om detta. Har filmregissören skapat och äger hela produktionen har han fria tyglar, om han jobbar för någon annan så är det de som har sista ordet beroende på hur kontraktet ser ut och vad de kommit överens om. Jag har inget större intresse att fördjupa mig i en filmregissörs uppgift mer än så.

[goat76]

Det var den digraste listan av överförenklingar jag sett på mycket länge! Men lev du vidare i en totalt svartvit värld. Det måste göra mycket väldigt lätt. Grattis.

Men jag föredrar inte bara gråskalor utan till och med färg!

Är inte heller överförtjust i allt som händer i den kommersiella världen, på grund av just det kommersiella drivet, men å andra sidan är några av de största musikfavoriterna just från den kommersiella världen...

Bara för att en industri skapar ofantligt mycket mög betyder det inte en avsaknad av även några få fantastiska skapelser som kommer samma väg. Så blir det, och så behöver det vara, och några problem med det tycker jag inte finns, eftersom jag både vill, får och kan välja.

Något som däremot är ett GIGANTISKT problem är människor som verkar (medvetet eller på grund av oförstånd) för att även god musik skall förstöras med dynamisk processning som sker UTAN goda skäl. Idioter motverkar vettiga motmedel (som R-128) som ger plats för dynamik utan att produktionen skall komma efter nivåmässigt. DET är verkligen sorgligt.

Ni är ett genuint problem! Men att det görs musik som jag finner vara dålig är inte ett stort problem. Inte för mig, inte för någon annan som kan göra egna val.


Vh, iö

Jag nöjer mig för nu att hålla det hela enkelt till svart och vitt för jag vill för enkelhetens skull hålla det så kortfattat som möjligt. Jag hade kunnat skriva en bok på flera hundra sidor om ämnet där både gråskalor och alla regnbågens färger finns med. Är du sugen på att finansiera min bok?

[Tell]

Håller med dig fullt ut goat76, musikindustrin idag är inte vacker. Det är till stor del en stor fabrik som bygger musik för att det ska säljas så bra som möjligt, inte för att den ska vara så bra som möjligt. Blir så konstigt när man pratar om artister som låt säger Spice Girls som var ett rent o skärt ihopplock av några snygga tjejer och sen trettiofem olika musikproducenter o låtskrivare bakom, allt för att tjäna dom stora ca$$$hen. Att en artist inte är en riktig artist utan bara produkten utåt.
Så jag har turen att jag inte tycker den kommersialiserade musiken låter speciellt bra, utan föredrar att lyssna på elektronisk musik där det nästan alltid är nån snubbe som sitter inne på sitt rum o gör musik för att han tycker det är gött.
Men att det finns en producent med när det är ett band kan jag förstå, en trummis är oftast en trummis o en gitarrist är en gitarrist osv, så det behövs en person som är bra på att bygga ihop det dom spelar till en fin grej. Meen att det ska finnas andra chefer eller tyckare "högre" upp i ledet som säger att det borde vara si eller så för att det ska sälja bättre är inte rätt. Kommersialisera konst är aldrig bra.

[IngOehman]

Du gillar inte Spice girls, okej, inte jag heller, såvärst.

Men de som gillar dem då? Är de omdömeslösa och skall inte få välja musik enligt sin smak?

Och hela 50-talet var ju fullt av idag hyllade artister, som nästan alla var extrema skivbolagsskapelser. På 60-talet och framförallt 70-talet så blev förvisso band med egen makt allt vanligare, till stor del på grund av att progressiv musik (inte att förväxla med svensk progg) blev allt mera tidsenligt, men det är en sällsynt del av pop-musikhistorien.

Och även på det osedvanligt progressiva 70-talet så fanns grupper som Boney M, som trots att i extrem grad vara en kommersiellt avsedd produkt, faktiskt av många ses som genuint bra musik.

Men kort sagt var 80-talet (och sedan dess) lite ”back to normal”.

Det har dock i alla tider varit tillåtet att bilda band och göra precis vilken musik man vill, men det är inte en naturrättighet att få en massa pengar och stöd av ett skivbolag. Det får man finna sig i. Människor äger sina egna pengar och man har inte rätt till dem bara genom att själv vara övertygad om att den musik man gör förtjänar det.

Just jag tycker ofta att underground-musik är intressantare än listmusiken som ältas på radio*, men jag gör inte anspråk på att ha rätt att tvinga skivbolagen att satsa mot sin övertygelse. Vill särskilt framhålla det sena 90-talets underground house/techno. Enastående! Även ljudkvalitetsmässigt. Det fortsatte även några år efter 90-talet, in på 00-talet. 1999 var nog höjdpunkten.


Vh, iö

- - - - -

*Och när det gäller skattefinansierad radio så skall man förstås ställa krav på att få lyssna till alternativ till listmusiken. Och P2 är väl trots allt skaplig på den saken, även om det kunde bli mycket bättre ytterligare. Och man kan nog även argumentera att det blivit sämre det senaste årtiondet.

Det finns krafter på SF som ser all ”icke-listmusik” som ”konstig musik” och som ser all sådan som ungefär samma, och som tycker det räcker med någon timme av den genren, då och då... Möjligen har fel person hamnat på den stolen.

[Strmbrg]

Killar: Arbeta istället!

[dewpo]

*Och när det gäller skattefinansierad radio så skall man förstås ställa krav på att få lyssna till alternativ till listmusiken. Och P2 är väl trots allt skaplig på den saken, även om det kunde bli mycket bättre ytterligare. Och man kan nog även argumentera att det blivit sämre det senaste årtiondet.

Det finns krafter på SF som ser all ”icke-listmusik” som ”konstig musik” och som ser all sådan som ungefär samma, och som tycker det räcker med någon timme av den genren, då och då... Möjligen har fel person hamnat på den stolen.

Nu finns det ju mer alternativ musik än konservativ musik (Jazz eller Klassiskt)
Vilken radiokanal rekommenderar du om man vill lyssna på progressiv/nydanade-musik?

[Harryup]

Killar: Arbeta istället!

Källa på det?

[Strmbrg]

Killar: Arbeta istället!

Källa på det?

Appsålut!
Inkomstkälla!
Dvs om det är en arbetsgivare som utgör inkomstkälla, så är kanske vederbörande inte tok-intresserad av att arbetstiden ägnas åt sådant som lönen inte avser.
Å andra sidan så kanske några av debattörerna härest är väldigt effektiva, och mycket väl hinner leverera arbetsgivarnytta ändå.

[Tell]

Du gillar inte Spice girls, okej, inte jag heller, såvärst.

Men de som gillar dem då? Är de omdömeslösa och skall inte få välja musik enligt sin smak?

Och hela 50-talet var ju fullt av idag hyllade artister, som nästan alla var extrema skivbolagsskapelser. På 60-talet och framförallt 70-talet så blev förvisso band med egen makt allt vanligare, till stor del på grund av att progressiv musik (inte att förväxla med svensk progg) blev allt mera tidsenligt, men det är en sällsynt del av pop-musikhistorien.

Och även på det osedvanligt progressiva 70-talet så fanns grupper som Boney M, som trots att i extrem grad vara en kommersiellt avsedd produkt, faktiskt av många ses som genuint bra musik.

Men kort sagt var 80-talet (och sedan dess) lite ”back to normal”.

Det har dock i alla tider varit tillåtet att bilda band och göra precis vilken musik man vill, men det är inte en naturrättighet att få en massa pengar och stöd av ett skivbolag. Det får man finna sig i. Människor äger sina egna pengar och man har inte rätt till dem bara genom att själv vara övertygad om att den musik man gör förtjänar det.

Just jag tycker ofta att underground-musik är intressantare än listmusiken som ältas på radio*, men jag gör inte anspråk på att ha rätt att tvinga skivbolagen att satsa mot sin övertygelse. Vill särskilt framhålla det sena 90-talets underground house/techno. Enastående! Även ljudkvalitetsmässigt. Det fortsatte även några år efter 90-talet, in på 00-talet. 1999 var nog höjdpunkten.


Vh, iö

- - - - -

*Och när det gäller skattefinansierad radio så skall man förstås ställa krav på att få lyssna till alternativ till listmusiken. Och P2 är väl trots allt skaplig på den saken, även om det kunde bli mycket bättre ytterligare. Och man kan nog även argumentera att det blivit sämre det senaste årtiondet.

Det finns krafter på SF som ser all ”icke-listmusik” som ”konstig musik” och som ser all sådan som ungefär samma, och som tycker det räcker med någon timme av den genren, då och då... Möjligen har fel person hamnat på den stolen.

Ja nä klart folk får gilla det dom vill, men när det blir en såå stor industri av nåt o det ska till typ fem låtskrivare o tre producenter för en låt för att den ska bli så perfekt o säljig som möjligt så tycker jag det tappar mycket av själen. Jag som fotograf o grafiker har lite samma problem, att så fort jag gör nånting för att tjäna pengar på det så måste jag tänka på vad andra kanske gillar o vad som säljs bäst istället för att bara köra på det jag känner. Jag blir alltså begränsad i min konstnärliga frihet när det ska formas efter någon annans smak.
För du har såklart rätt i att det ändå kan bli väldigt bra oavsett hur det har producerats, det handlar ju ändå om tycke o smak Växte ju själv upp med Michael Jackson som tillsammans med sina syskon blev en produkt redan som litet barn.

Sen är det väl lite som att äta kött när man vet att djuret det kommer ifrån kanske har haft ett living hell innan det slaktades. För det är inge fel att tycka kött är gott (det gör jag själv), men man får ju vara lite medveten om hur det produceras.

[IngOehman]

Men du är väl inte begränsad i din konstnärliga frihet alls?

Du får ju fotografera och designa grafisk hur mycket och hur du vill, eller hur?

Men det betyder ju inte att du kan tvinga någon annan att betala för det. Eller hur?

Fast det finns i och för sig undantag, just konstvärlden. De flesta är överens om att vi vill ha en värld med konst som är oanfrätt att kommersiella klåfingrar, i det offentliga livet (inom vissa gränser) så vill man vara så fri man kan så får man se till att bli ”legitimerad konstnär”. Då finns faktiskt en del uppdrag som är förhållandevis fria, som kommun eller stat betalar för. I princip tycker jag det är bra, men det finns fall där jag skulle ha önskar slippa se dessa alster. Inte så många, men det gör att jag ser positivt på när sådana uppdrag avgöra med konsttävlingar. Så det finns i varje fall en viss förankring. Men i många fall är ju konst övergående, och då är jag för nästan total frihet, trots att någon annan betalar. Vi behöver bli provocerade och testade, ibland.

*Och när det gäller skattefinansierad radio så skall man förstås ställa krav på att få lyssna till alternativ till listmusiken. Och P2 är väl trots allt skaplig på den saken, även om det kunde bli mycket bättre ytterligare. Och man kan nog även argumentera att det blivit sämre det senaste årtiondet.

Det finns krafter på SF som ser all ”icke-listmusik” som ”konstig musik” och som ser all sådan som ungefär samma, och som tycker det räcker med någon timme av den genren, då och då... Möjligen har fel person hamnat på den stolen.

Nu finns det ju mer alternativ musik än konservativ musik (Jazz eller Klassiskt)
Vilken radiokanal rekommenderar du om man vill lyssna på progressiv/nydanade-musik?

SR P2! Tror du de bara sänder Jazz och Klassiskt?

Förvisso är antalet timmar med annan musik på tok för få, men det är trots allt den bästa kanalen för progressiv icke-jazz/klassiskt.


Vh, iö

[Morello]

P2 är väl den enda lyssningsbara kanalen för musik?

[IngOehman]

Menar du att alla skall tycka så, att din åsikt är objektiva fakta?


Vh, iö

[Morello]

Menar du att alla skall tycka så, att din åsikt är objektiva fakta?


Vh, iö

Nej, varför tror du det?

Det är uppenbart att folk i allmänhet gillar sönderkomprimerad reklamradio, annars skulle inte sådan finnas.

[Ogjort]

Jag vet inte hur jag skall kommentera utan att du skall gå i taket. Jag skall försöka. Min fråga till dig blir. Vem i hela friden bär ansvaret för slutprodukten? Så som du beskriver det så har den musikaliska producenten inte ett dj-a ansvar i processen, eller? Han ger lite förslag, bistår och stöttar, vattnar o sandpapprar, jaha, ok, so what?

Det är skillnad att vara rådgivare kontra producent. Det som du beskriver kallar jag en supervisor d v s en handledare.

Det ska mycket till för att jag ska gå i taket

Men det spelar ingen roll vad du kallar funktionen. Det gängse är dock att "producent" i samband med musikinspelningar, i princip
alltid avser den konstnärliga producenten. Som just har det övergripande ansvaret för det ljudande resultatet.
Folk står kö för att få jobba med vissa producenter. Som t.ex. Max Martin.
Historiskt har du t.x. sådana som Phil Spector eller "den femte Beatlen" George Martin.
Ibland kan den exekutiva och konstnärliga producenten vara samma, men vanligtvis inte.

Ingen annan än dirigenten Christian Lindberg har ansvaret för det musikaliskt konstnärliga framförandet av de Allan Pettersson symfonier som Christian Lindberg själv dirigerar.

Jo, om inspelningsproducenten inte är nöjd med en tagning, så säger han åt Christian att ta om det partiet.
"Christian, fagotterna är lite låga i inledningen, kan vi intonera dem och sedan ta om från takt 146"
Och så tar man om - oavsett om Christian tyckte det var ok eller inte.
I praktiken är de i stort sett alltid överens, skeva toner som den ena missat, upptäcks när de påpekas.
Det är ett samarbete.

Eftersom jag var närvarande vid inspelningen, så kanske du bör tro på det jag skriver.

Du försöker beskriva hierarkin ur någon slags formell, juridisk, företagsmodell, verkar det som.
Men nomenklaturen vid en musikinspelning får man nog säga är generellt accepterad.
På frågan: "vilken är er producent på den här skivan?" Så är det inte den exekutiva, som kommer bli svaret.

Svaret blir alltså inte Sony, Universal, Parlophone, det blir Max Martin, även om det är Sony som står för varenda krona
i produktionen, äger rättigheterna, ger ut, marknadsför och håvar in ev. intäkter.

Många artister väljer även att vara sin egen producent.

Men frågar du Britney Spears vem som producerade låtarna på albumet Glory, så kommer hon inte svara RCA eller Karen Kwak . (exekutiv)
Hon kommer svara så som listan nedan beskriver:

Britney.jpg (215.34 KiB) Visad 5177 gånger

Du kanske tycker detta är formellt fel eller så. Men det hjälps inte, det är så här det är.

Du hittar också ett väldigt tydligt exempel på detta i rättsprocessen kring Re-mastern av Jacksons "Bad".
Den konstnärligt ansvariga producenten Quincy Jones stämmer "Jackson legacy" och Skivbolaget, för "intrång" i Konstnärlig integritet.
Och... vinner målet.

[Tell]

Men du är väl inte begränsad i din konstnärliga frihet alls?

Du får ju fotografera och designa grafisk hur mycket och hur du vill, eller hur?

Men det betyder ju inte att du kan tvinga någon annan att betala för det. Eller hur?

Fast det finns i och för sig undantag, just konstvärlden. De flesta är överens om att vi vill ha en värld med konst som är oanfrätt att kommersiella klåfingrar, i det offentliga livet (inom vissa gränser) så vill man vara så fri man kan så får man se till att bli ”legitimerad konstnär”. Då finns faktiskt en del uppdrag som är förhållandevis fria, som kommun eller stat betalar för. I princip tycker jag det är bra, men det finns fall där jag skulle ha önskar slippa se dessa alster. Inte så många, men det gör att jag ser positivt på när sådana uppdrag avgöra med konsttävlingar. Så det finns i varje fall en viss förankring. Men i många fall är ju konst övergående, och då är jag för nästan total frihet, trots att någon annan betalar. Vi behöver bli provocerade och testade, ibland.

Vh, iö

Nja alltså det jag menar är att så fort man gör nånting för nån annan, antingen bara för att man vill att dom ska gilla det eller för att dom betalar så hämmar man sig själv automatiskt, vare sig man vill eller inte. Hjärnan liksom sätter käppar i hjulet för den "måste" tillfredställa andra.
Samma sak har jag märkt i tv-serier eller filmer, att första säsongen eller filmen kan vara helt fantastisk för att dom vågat tänka helt utanför boxen för att sen göra en uppföljande film eller säsong där dom ofta låser sig till att göra typ samma grej men lite extra eftersom det var det som sålde, men istället så blir det sämre eftersom det var lite same same men att dom tog i för mycket. Om dom istället hade vågat strunta i alla förväntnignar o tänka utanför boxen återigen hade det antagligen blivit bättre, men det vågas tyvärr inte. Ett bra exempel på det tycker jag är Stranger Things. Första säsongen var helt fantastisk, andra typ same men dom försökte göra mer vilket blev okej, o sen tredje blev mest bara pannkaka.
Med det sagt så kan såna här begränsningar också vara lärorika, men för ofta så blir den kreativa processen strypt. Det är knepigt att vara konstnär

[Ogjort]

Och ja, live-tagningen valdes just för att den hade en stämning som inte lyckades återskapas i studion. Hade ingen aning om att du rattat PA-systemet vid tagningen! Kul.
Vh, iö

Jo, jag tror du egentligen vet det. Jag har ju berättat flera gånger om den där "hitta-nyckel-piparen" som flera personer letade febrilt efter,
som kan höras i "breaket" i "Magens Rundning".
Minns du då?

Jag körde ju PA under hela Mix Musikcafé-perioden. Typ 4 år.
Rekordsvårast var nog Östblocket med sin akustiskt omöjliga instrumentkombinationer.
Där är jag lite stolt: De hade aldrig tidigare upplevt så "bra" PA-ljud. Detsamma sa faktisk finska JPP, Jai Shankar, Frifot, och Ale Möller också.
Det roliga med att jobba med radioproduktioner är att man plötsligt finner sig sitta o krana världsstjärnor.
Gjorde ju även några andra gig med just Katzen. "Rekordljud" fick jag nog till i Norrköping.
Där blev det väldigt bra.
Även om Katzen nog tyckte det var lite jobbigt med alla grejer vi släpade med oss.