Moderator: Redaktörer
AndersP skrev:oivavoi skrev:AndersP skrev:Med en simpel räknesnurra i Excel kan man ta reda på hur mycket effekt som behövs för att nå elementens x-max. Väljer man en förstärkare med lite drygt den effekten kan talspolarna få klättra ut lite ur magnetgapen, men den kan aldrig bottna elementen och ytterligare effekt är överflödig eller tom potentiellt skadlig.
Att säga "minst si och så mycket effekt" låter omdömeslöst. Det måste väl bero på den aktuella applikationen?
Interessant! Exakt samma sak sa Geoff Martin från B&O på bloggen sin om dom aktiva högtalarne dom gör. Dom försöker att ta reda på hur mycket effekt som behövs för att nå x-max, och så slänger dom på den effekten helt enkelt.
Men för mig som är helt noob på allt sådant: Har du tips till hur man kan räkna ut detta? Finns det någon formel på nätet e.l.? Jag måste hitta slusteg till en aktivt delad tvåvägere jag har i beställning, och vet inte hur mycket effekt jag skall köra. Wooferen som spelar upp til 1000 hz är en sju-tommare med xmax på 30 mm, med en tjock voice coil som i principet klarar av kontinuerlig effekt på 500 w. Så frågan är hur mycket effekt som behövs för att nå maksimal dynamik, och hur mycket effekt som blir overkill...
Altså, mitt resonemang gäller framför allt bas och mellanregisterelement. När en diskant kommer in i spelet blir det flera parametrar att ta hänsyn till. Man kan tänka sig delningsfrekvens, filtrets branthet, slaglängd och motorsystemets egenskaper. Är diskanten i applikationen slaglängdsbegränsad eller är det talspolens värmetålighet som sätter begränsningen?
Jag har personligen aldrig stött på 7 tums element som tål 500 W annat än i transienter, men då hinner ju talspolen inte värmas upp så den siffran är kanske inte relevant.
Jag hade tänkt föreslå ett excelark från linkwitzlab.com, men Basta är nästan bättre eftersom programmet räknar fram parametrar om man inte har tillgång till precis alla. Det är ändå en hel del elementparametrar som man måste veta och sånt får man inte fram på köpehögtalare utan vidare. Man kan förstås mäta upp elementen, men det blir ju ett himla bök då. Läs manualen noga så du vet hur programmet fungerar.
Min magkänsla säger att du ska ha typ 50 - 100 W, men "det beror på och det beror på mycket" som en lirare här brukar säga.
Aktiva högtalare som köps i affär, på nätet eller liknande brukar ha förstärkare inbyggda och då slipper man fundera på sånna här saker.
Delningsfrekvensen verkar ganska låg och förstärkare ingår inte om jag förstår dig rätt. Horndiskant?
Vad är det för högtalare? JBL-monitor eller?
AndersP skrev:Som jag ser det är det diskanterna som är den begränsade faktorn i konstruktionen även om basarna skulle tåla hur mycket som helst. Delningsfrekvensen är låg så diskanterna är lite "utsatta" i konstruktionen och dom ska dessutom direktkopplas till slutstegen.
Dom data du har redovisat räcker inte på långt när om du ska simulera basarna, men vill du ha excelarket hittar du det här:
http://www.linkwitzlab.com/closed-box1.xls
Sedan fann jag detta:
"It should also be noted at this time that the sound of a pair of Model 29ʼs is as close to transparent as I can make them. No other speaker system at any price can better present the illusion of “disappearing” in the room. ( See “Rooms & Speakers”) The laws of physics and acoustics determine the outcome, not promotional hype. A pair of Model 29ʼs are capable of a response of 34 to 20 K hZ +/- 2 dB in a medium sized listening room. Must be Bi-amped. 50 watts times four minimum required."
Jag kan också tycka att med den låga delningsfrekvensen i åtanke skulle ett större baselement, men med mindre slaglängd kunnat användas. Här kunde vinster i form av lägre dist erhållas. Med den delningen kan basen vara skapligt stor utan trista besvär med lobmatchning. Jag kan bara se en orsak till att man väljer ett så litet element, nämligen snygg form på lådan. Lite trist val tycker jag.
oivavoi skrev:AndersP skrev:Med en simpel räknesnurra i Excel kan man ta reda på hur mycket effekt som behövs för att nå elementens x-max. Väljer man en förstärkare med lite drygt den effekten kan talspolarna få klättra ut lite ur magnetgapen, men den kan aldrig bottna elementen och ytterligare effekt är överflödig eller tom potentiellt skadlig.
Att säga "minst si och så mycket effekt" låter omdömeslöst. Det måste väl bero på den aktuella applikationen?
Interessant! Exakt samma sak sa Geoff Martin från B&O på bloggen sin om dom aktiva högtalarne dom gör. Dom försöker att ta reda på hur mycket effekt som behövs för att nå x-max, och så slänger dom på den effekten helt enkelt. .
AndersP skrev:Kan snubberisering även lösa problemet med dom övertoner som skickas bakåt ut på nätet igen?
Tangband skrev:En annan fundering är det här med sk housecurve.
Enligt denna sida så behövs det mer ljud vid låga frekvenser för att det ska uppfattas naturligt i ett normalt rum. Det borde innebära mer effektbehov vid lägre frekvenser ?
Almen skrev:Tangband skrev:En annan fundering är det här med sk housecurve.
Enligt denna sida så behövs det mer ljud vid låga frekvenser för att det ska uppfattas naturligt i ett normalt rum. Det borde innebära mer effektbehov vid lägre frekvenser ?
Det beror ju på om du har delat system eller inte, och känsligheten i basarna. Om man tänker plus 10 dBSPL för basarna (som biostandard) så blir ju det ... få se nu... +10 dB effekt till basarna (givet samma känslighet).
Sedan beror det ju på vad fonogrammen man spelar har för frekvensinnehåll; pop fram till åttiotalet, klassisk musik, modern electronica och filmljudspår skiljer sig en hel del därvidlag. Man kan ju skilja på effektbehovet i basen över tid, medeleffekt och toppeffekt.
Men sedan handlar det ju lite om delningsfilter och sådant också, om man pratar effektbehov i de olika registren. Det har ju diskuterats lite hur man bär sig åt för att blåsa diskantelement på bästa (eller värsta) sätt, till exempel här: hifikg:s tråd och När väljer ni delnings filter?.
paa skrev:jonasp skrev:Diodlikriktare gör att det förekommer övertoner på strömmen in i slutstegets nätdel. Ordningstalen beror på pulstalet i nätdelen. Dessa är potentiellt mindre problematiska än HF-skräp.
Vad finns det för alternativ till diodlikriktare som ger mindre problem?
Rörlikriktare?
Tangband skrev:jag kör ju delat så bas-steget behöver bara driva 80 -20 Hz ungefär. Samtidigt så kräver hus-kurvan en massa effekt i det området.
Enligt crowns tabell så verkar mitt system vara ganska underdimensionerat med effekt. Sedan har vi ju detdär faktumet att mina element nog inte tål dessa höga effekter som skulle krävas för 105 db spl nån längre stund.
Kraniet skrev:Tycker det är bättre att kolla på elementets effekttålighet och dimensionera slutsteget efter det, och den låda som elementet sitter i.
Just tangband är ju lite knepig iom att vi inte vet vad de angivna siffrorna står för. Men i databladet står det 250W som "rated power" och 500W "maximum power".
Så om vi antar att de menar 250W rms kontinuerligt så är ju det en siffra. Men sen måste man ju hålla koll på slaglängden i lådan. Det kommer alltid vara så att begränsningen sätts antingen av att xmax nås eller att effekttåligheten nås.(eller något missljud i element/låda som gör att inget värde uppnås)
Under avstämningsfrekvensen når elementet xmax väldigt fort, så det är ju en stor begränsning. Men med ett HP-filter kan det ju hanteras. Vid avstämningen är det effekttåligheten som kommer vara begränsande eftersom konen mer eller mindre står still vid avstämningen. Något över avstämningsen kan xmax bli en faktor igen, men det är kanske inte så väldigt vanligt i de flesta fall (beror på dimensionering av lådan).
Basta! tycker jag ger ganska tydligt svar på frågan. Sen återstår det ju att se hur det stämmer med verkligheten. Klarar elementet den effekt som anges?
Almen skrev:Tangband skrev:jag kör ju delat så bas-steget behöver bara driva 80 -20 Hz ungefär. Samtidigt så kräver hus-kurvan en massa effekt i det området.
Enligt crowns tabell så verkar mitt system vara ganska underdimensionerat med effekt. Sedan har vi ju detdär faktumet att mina element nog inte tål dessa höga effekter som skulle krävas för 105 db spl nån längre stund.
Men vad har du för känslighet i basarna, då? Och sedan är det dels 115 dBSPL för basområdet, och dels krävs det nog inte någon längre stund.
Nu går jag lite off-topic, i och med att följande kommentar gäller vad jag upplever av förstärkare över 80 Hz (under kör jag 1 kW klass-D).Bill50x skrev:Morello skrev:Vid en given effekt har stora förstärkare potentiellt lägre distorsion - allt annat lika.
Men oftast är inte allt annat lika. När GAS släppte sin Ampzilla på 2x200W fick den mycket höga betyg för sin kvalitet. Sedan släpptes Grandson på 2x40W och den ansågs mer välljudande så länge man höll sig inom kapacitetsgränsen.
"Allt annat lika" är bara ingenjörens sätt att slippa diskutera problemet För "allt annat" KAN helt enkelt inte vara lika.
/ B
lennartj skrev:Nu går jag lite off-topic, i och med att följande kommentar gäller vad jag upplever av förstärkare över 80 Hz (under kör jag 1 kW klass-D).Bill50x skrev:Morello skrev:Vid en given effekt har stora förstärkare potentiellt lägre distorsion - allt annat lika.
Men oftast är inte allt annat lika. När GAS släppte sin Ampzilla på 2x200W fick den mycket höga betyg för sin kvalitet. Sedan släpptes Grandson på 2x40W och den ansågs mer välljudande så länge man höll sig inom kapacitetsgränsen.
"Allt annat lika" är bara ingenjörens sätt att slippa diskutera problemet För "allt annat" KAN helt enkelt inte vara lika.
Min uppfattning är att slutsteg med endast ett par sluttransistorer (eller rör) jämfört med liknande med flera par, har bättre deinierad tredimensionalitet, timing och mikrodynamik. Troligen blir skillnaden mindre ju bättre selekterade komponenter som används, men samma precision som med ett ensamt par når man aldrig.
Detta under förutsättning att distorsionen är ohörbart låg i båda fallen, även om den med parallella par kanske (som Morello nämner) kanske mäter ännu bättre.
lennartj skrev:Nu går jag lite off-topic, i och med att följande kommentar gäller vad jag upplever av förstärkare över 80 Hz (under kör jag 1 kW klass-D).Bill50x skrev:Morello skrev:Vid en given effekt har stora förstärkare potentiellt lägre distorsion - allt annat lika.
Men oftast är inte allt annat lika. När GAS släppte sin Ampzilla på 2x200W fick den mycket höga betyg för sin kvalitet. Sedan släpptes Grandson på 2x40W och den ansågs mer välljudande så länge man höll sig inom kapacitetsgränsen.
"Allt annat lika" är bara ingenjörens sätt att slippa diskutera problemet För "allt annat" KAN helt enkelt inte vara lika.
/ B
Min uppfattning är att slutsteg med endast ett par sluttransistorer (eller rör) jämfört med liknande med flera par, har bättre deinierad tredimensionalitet, timing och mikrodynamik. Troligen blir skillnaden mindre ju bättre selekterade komponenter som används, men samma precision som med ett ensamt par når man aldrig.
Detta under förutsättning att distorsionen är ohörbart låg i båda fallen, även om den med parallella par kanske (som Morello nämner) kanske mäter ännu bättre.
Bill50x skrev:
Var det inte Kaneda som konstruerade ett 20W transistorsteg med bara ett par transistorer? Eller var det Hiraga?
/ B
Morello skrev:Bill50x skrev:
Var det inte Kaneda som konstruerade ett 20W transistorsteg med bara ett par transistorer? Eller var det Hiraga?
Jag skulle gissa att nästan alla 20W-slutsteg har ett par trissor.
UrSv skrev:Det var Nemesis tror jag,
Tangband skrev:Känner du att du behöver den höga effekten för dina subbasar? Eller skulle det räcka med en hemmabioreceiver på 150 watt som slutsteg ?
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster