Det där luftiga oansträngda ljudet...

[DVD-ai]

Jag tycker att ljud i verkligheten i vardagen och hela tiden runt mig, är mycket mindre ”tydliga” (ej placering och storlek i ljudbild, syftar mer på upplösning) än vad ljudnördar oftast vill att dom ska vara i ljudanläggningen för att tillskrivas ”naturliga”.
Detta har jag ofta tänkt på, en överbetoning som bli på vissa instrument eller ljud i en viss ljudanläggning och rum eller i en mixning eller i en lokal vid inspelning kan ge ett sound som man tycker är naturligt men som i själva verket är en förstärkning av verkligheten i något/ flera områden?

För mig är det viktigt att ljudet som min anläggning presterar också bara är där och på alla sätt möjligt sticker ut så lite som möjligt.
Där i ligger också då att ej återge ljud på ett sätt som jag upplever annorlunda än ljud i verkligheten, om jag hade upptagningar som var helt verklighetstrogna så skulle jag vilja att ljuden som återgavs också var detta, varesig mer eller mindre. (Talar återigen inte om total upplevelse, enbart om den ljudbild som går att återskapa i ett ”fönster” och tonalitet, upplösning osv...)
I verkligheten upplever jag aldrig ljud som ”klara” eller ”dynamiska” eller som ”attack” eller för den delen ”öppna” och aldrig som ”känns fast det är svagt”.
Vid låga likväl som starka ljudnivåer så upplevs för mig ljud olika i verkligheten beroende på ljudets natur, vissa ljud kan vara svaga och ändå höras tydligt, andra hörs mindre tydligt.
Samma sak så varierar hörbarheten och upplevd upplösning av ljud vid höga ljudnivåer och detta är i båda fallen antagligen beroende på rummet/miljön man befinner sig i och dess beskaffenheter ?!

Jag lägger ingen värdering i hur andra vill ha sitt ljud, det är bara alltid intressant tycker jag när andras upplevelser/beskrivningar av naturlig återgivning liksom krockar med min.
Jag har ingen egentlig referens kring hur jag vill att en ljudanläggning ska låta, min referens är hur ljud ska upplevas och där är vardagen och musikaliska (likväl som allmänna händelser/ljudande ting i vardagen) referensen för mig.

[Harryup]

David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.

/Harryup

[DVD-ai]

David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.

/Harryup

Men jag har hört vaktparader och massor av olika trummor och blåsinstrument på mycket nära håll
Jag förstår vad du menar, men det är inte låg ljudnivå när det känns i något av dom fallen.
Det är ganska hög ljudnivå och dessutom väldigt mycket ljud över stor yta, jag tycker inte det är något som står i motsats till det jag känner kring detta med ljud i verkligheten, vaktparader är ju inäknat i verkliga händeelse jag upplevt.

Jag tror att mängden ljud och/ eller ljudnivån på verkliga ljud ofta underskattas pga att upplevelsen är så naturligt obefriad från avslöjande disst av olika slag.
Man är ju ofta van vid ljudanläggningar och rum som lägger till och tar bort saker som förstör...
Kan nämna att jag inte påstår att min anläggning är i nivå med verkligheten, inte ens i närheten och mer kring mina tankar om detta finns att läsa i granntråden om: hur nära verkligheten är du med ljudet hemma.

Edit: gällande detta med upplevelsen av inspelat mateial som spelas upp på en lägre ljudnivå än vid inspelningstillfället: kan inte just det vara en del av problemet att upplevelsen blir fel pga att man spelar upp ljuden svagare än i verkligheten när dessa spelades in ?

[CODY]

Hej,

När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.

När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.

Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?

Ja, snart finns det mer tid för lyssning.

[ YouTube ]

Jag tänker på hur du börjar tråden.
Det är kanske det som driver en del av oss?
Minnen.
Förskönade? Redigerade?
Jag tror att om jag kunde gå tillbaka i tiden och lyssna på det som jag tyckte då lät lika fint som du beskriver i inledning av tråden skulle jag inte hålla med.

Det jag verkligen lärt mig är att rum och högtalare måste anpassas till varandra.
Skittråkig info. Jag vet. Hi FI är till viss en hobby men vad är målet?
Byta grejor eller lyssna på musik?
Engagera proffsen.
Regnbågens slut finns inte men den är fin att titta på.

JA!

Karfeldt har en bra dikt på temat tidig höst:

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Och visst handlar det om rum och anpassningar mellan högtalare och rummet. Och naturligtvis om minnen, särskilt för medelålderns stugsittare.

Men ... det finns hos vissa högtalare något luftigt och oansträngt.

[CODY]

Har en kompis som haft väldigt mycket olika högtalare genom åren. Misstänker att han säkert haft ett tiotal olika A7 och många andra stora högtalare. Tröttnat på storleken bytt till mindre riktigt bra högtalare och aldrig blivit nöjd med ljudet. Visst låter det vackert men för att få vanliga högtalare att blomma ut så måste man störa grannarna. Går inte att spela lågt och samtidigt uppleva naturlighet. Sen ett tag tillbaka sitter han med stora Onken och 2" drivers med trähorn och är hur nöjd som helst. Kan spela lågt och ändå känna fysiskt av musiken samtidigt som det har en stor öppenhet med tryck i ljudet. Jag har väldigt svårt att se några likheter i den upplevda känslan av att lyssna på panelhögtalare och hornhögtalare.

/Harryup

kan du rekommendera en sådan högtalare som inte är jätte-stor?

[CODY]

David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.

/Harryup

Men jag har hört vaktparader och massor av olika trummor och blåsinstrument på mycket nära håll
Jag förstår vad du menar, men det är inte låg ljudnivå när det känns i något av dom fallen.
Det är ganska hög ljudnivå och dessutom väldigt mycket ljud över stor yta, jag tycker inte det är något som står i motsats till det jag känner kring detta med ljud i verkligheten, vaktparader är ju inäknat i verkliga händeelse jag upplevt.

Jag tror att mängden ljud och/ eller ljudnivån på verkliga ljud ofta underskattas pga att upplevelsen är så naturligt obefriad från avslöjande disst av olika slag.
Man är ju ofta van vid ljudanläggningar och rum som lägger till och tar bort saker som förstör...
Kan nämna att jag inte påstår att min anläggning är i nivå med verkligheten, inte ens i närheten och mer kring mina tankar om detta finns att läsa i granntråden om: hur nära verkligheten är du med ljudet hemma.

Edit: gällande detta med upplevelsen av inspelat mateial som spelas upp på en lägre ljudnivå än vid inspelningstillfället: kan inte just det vara en del av problemet att upplevelsen blir fel pga att man spelar upp ljuden svagare än i verkligheten när dessa spelades in ?

Detta handlar inte så mycket om dist och fel, eller frånvaro av, utan om en slags närvarokänsla. Den ökar och minskar förstås med det inspelade materialet. Den kanske är overklig, men den är påtaglig som "riktigt" ljud som Harryupp beskriver

[ErikAndersson]

Jag sålde mina.

/Harryup

Jag minns de där ESL-63 orna. De stod på Ljudbutiken på Fleminggatan i början av 80-talet. En kortare period hoppade jag in som försäljare där. På den tiden såldes Snell type E2 och C2. ESL 63:orna var mycket användbara som jämföresleobjekt vid demonstration och försäljning av Snell högtalarna. Nu pratar jag om de "äkta" Snellhögtalarna som tillverkades före Peter Snells tragiska bortgång.

[DVD-ai]

David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.

/Harryup

Men jag har hört vaktparader och massor av olika trummor och blåsinstrument på mycket nära håll
Jag förstår vad du menar, men det är inte låg ljudnivå när det känns i något av dom fallen.
Det är ganska hög ljudnivå och dessutom väldigt mycket ljud över stor yta, jag tycker inte det är något som står i motsats till det jag känner kring detta med ljud i verkligheten, vaktparader är ju inäknat i verkliga händeelse jag upplevt.

Jag tror att mängden ljud och/ eller ljudnivån på verkliga ljud ofta underskattas pga att upplevelsen är så naturligt obefriad från avslöjande disst av olika slag.
Man är ju ofta van vid ljudanläggningar och rum som lägger till och tar bort saker som förstör...
Kan nämna att jag inte påstår att min anläggning är i nivå med verkligheten, inte ens i närheten och mer kring mina tankar om detta finns att läsa i granntråden om: hur nära verkligheten är du med ljudet hemma.

Edit: gällande detta med upplevelsen av inspelat mateial som spelas upp på en lägre ljudnivå än vid inspelningstillfället: kan inte just det vara en del av problemet att upplevelsen blir fel pga att man spelar upp ljuden svagare än i verkligheten när dessa spelades in ?

Detta handlar inte så mycket om dist och fel, eller frånvaro av, utan om en slags närvarokänsla. Den ökar och minskar förstås med det inspelade materialet. Den kanske är overklig, men den är påtaglig som "riktigt" ljud som Harryupp beskriver

Missförstå mig rätt nu: jag skiter i orsaken och det var inte där jag hade ”poängen” i mitt inlägg.

Men om du anser att det inte är disst och fel som orsakar att det låter annorlunda hemma än på vaktparaden, vad är det då menar du ?
Det är väll just saker som avviker som gör att upplevelsen inte blir det den va innan ?

[HenrikTornquist]

David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.

/Harryup

Jag håller med om det där med vaktparaden och låga nivåer. Jag har inte hört många anläggningar spela naturligt på låg nivå, avseende transienter och "luftighet". Just stora Onken som du nämner har jag hört göra det, med Hiragas små klass A-förstärkare. Mycket imponerande.