Hörselminnet?

[Tangband]

Annar bra är att lära sig hur olika fel låter genom att avsiktligt inducera dom. Dom flesta "audiofiler" har inte en aning, vilket ofta leder till påstådda lyssningintryck som framstår som löjliga. Kompression uppfattas (av misstag) som "detaljupplösning", dist blir bättre upplösning etc...
Börjar man mecka med sådant här avslöjas mycket av den humbug som florerar i branchen. OCh man upptäcker också hur mycket man kan (i en del fall) stöka med signalen utan att det är hörbart, eller hörtbart men låter helt OK.

Det där kommer jag ihåg från 90-talet. En dansk högtalare påstods ha mycket snabb och rapp bas. Fabrikanten hävdade att detta möjligjordes av de lätta basmembranen. Vad det visade sig handla om var en avsaknad av djupbas...
Upplevelser får dom flesta, men man bör vara försiktig med att knyta dom till fysikaliska egenskaper.

Det behöver inte vara så att upplevelsen av ”snabb bas” alltid är avsaknad av djupbas. Vi har väl alla några gånger i livet hört högtalare som spelar både djupt och ”snabbt”, eller snarare artikulerat i djupbasen.

[AndersP]

Självklart inte alltid, men kan vara EN av anledningarna till upplevelsen. Osäker på om jag själv hört "snabb" eller "artikulerad" djupbas någon gång förresten. Där behöver jag ett jämförelseobjekt att skifta till för att kunna känna vad som är vad tror jag. Vill väl hävda även här att skuren djupbas är en möjlig anledning till "artikulationen".

[Tangband]

Självklart inte alltid, men kan vara EN av anledningarna till upplevelsen. Osäker på om jag själv hört "snabb" eller "artikulerad" djupbas någon gång förresten. Där behöver jag ett jämförelseobjekt att skifta till för att kunna känna vad som är vad tror jag. Vill väl hävda även här att skuren djupbas är en möjlig anledning till "artikulationen".

Jag har hört det ett fåtal gånger. Det har undantagslöst varit med aktiva system och väldigt kostbara grejor i övrigt , minutiöst injusterade i rummet. 200000:- räcker inte.
Jag kan inte påstå att jag har både avgrundsdjup och artikulerad djupbas själv just nu, jag har ett enkelt dsp system men artikulationen är bra och det är nog viktigast . Eftersom jag bor i lägenhet är det nog inte heller önskvärt med avgrunden. ( de system som klarade avgrunden med artikulationen intakt hade utan undantag digital servostyrning, men i ett fall isobarikkoppling med dubbla 12:or i basreflex )

Artikulationen kan ( enligt min uppfattning ) upplevas som bättre om man använder ett dsp högpassfilter vid en viss frekvens, tex mellan 16 -20 Hz, speciellt med dipoler och slav-reflexkonstruktioner. Jag kör 19 Hz just nu på mina moduler.
Kör jag rakt utan filter låter det sämre i mitt rum. Det finns flera förklaringar till att det ibland blir bättre med ett högpassfilter. En förklaring är att slavbas och basreflexkonstruktioner erbjuder ingen dämpning av konen under avstämningen .
Legend acoustics, REL och Linn samt några fler sysslar med sådana saker . Man använder alltså högpassfilter en bit under 20 Hz för att höja upplevt artikulation.

On topic igen: jag tror att tillvänjningen av bra basåtergivning kan spela många spratt med hörselminnet. Om man aldrig hört artikulerad djupbas förr och får höra det för första gången, så kanske man kommer ihåg det många år senare och hjärnan kanske förskönar intrycket man fick med tiden. Jag har varit med om några sådana exempel där jag senare inte tyckt basåtergivningen i ett visst system varit så märkvärdig .

[hifikg]

Det är väl den artikulerade basen i OA52 som gjorde att många upplevde dem som bassvaga på den tiden det begav sig. Allt annat dundrade o o lät "mycket" medan Carlsson bara låter rätt... Hade själv bespetsat mig på något med många element o massor av tung bas när hökaren övertygade mig om att OD-11 skulle vara bättre för mig. Så rätt han hade.

[Ogjort]

Jag tror det visst kan finnas mycket tydliga ”hörselminnen” av välkänt material. Även i fråga om klangavvikelser och liknande. Både hos en yrkesverksam ljudmekaniker och vem som helst med ljud eller musikintresse.

Vad grundar jag då detta antagande på?

Jo t.ex:
Min fru fick en dag en nostalgisk längtan efter Michael Jackson.
(något hon lyssnade rätt mycket på för 25-30 år sedan)
Så hon klickade igång ”bad” på Tidal och fortsatte plocka o dona runt om i huset.
Så ringer hon mig och frågar vad som kan ha blivit fel i hennes inställningar eller uppkoppling,
för det låter så fel. Illa rentutav. Inte alls som hon minns.
Det är inget fel på inställningar men Tidal serverar den ommastrade versionen.
Har du kvar din gamla CD, frågar jag.
-Ja.
Sätt på den istället.
Sagt o gjort…
Ja - NU låter det som det ska.
—
Jag sitter hemma hos en kompis som precis inhandlat Ino Pi60.
Jag spelar upp en för mig välkänd referenslåt.
Något låter fel - exakt VAD är svårt att peka på - men något ”känns” fel.
På kul prövar vi att hämta några madrasser och mildra bakväggsreflexen.
Häpp! Så låter det som mitt minne tycker att det ska.
—
En hel drös akustiska musiker av olika slag som vid inspelning väldigt ofta vill vrida till ljudet av sitt instrument så det närmar sig ljudkaraktären som den ter sig för utövaren istället för åhöraren.
—
De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.

/Anders O.

[darkg]

De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.

/Anders O.

Klart intressant. Evolutionärt är det begripligt att vi blivit bra på att höra nyansskillnader i röster (tex för att kunna genomskåda oärlighet). En sådan förmåga skulle förstås vara mer generellt användbar. En (omedveten) sammantagen vägning som i fall av avvikelse pingar medvetandet att något inte stämmer. Liknande funktioner skulle förväntas för övriga sinnen, och förstås med flera olika sinnesdata på en gång.

[AndersP]

De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.

/Anders O.

Ja, mycket intressant.

[JM]

Jag tror det visst kan finnas mycket tydliga ”hörselminnen” av välkänt material. Även i fråga om klangavvikelser och liknande. Både hos en yrkesverksam ljudmekaniker och vem som helst med ljud eller musikintresse.

Vad grundar jag då detta antagande på?

Jo t.ex:
Min fru fick en dag en nostalgisk längtan efter Michael Jackson.
(något hon lyssnade rätt mycket på för 25-30 år sedan)
Så hon klickade igång ”bad” på Tidal och fortsatte plocka o dona runt om i huset.
Så ringer hon mig och frågar vad som kan ha blivit fel i hennes inställningar eller uppkoppling,
för det låter så fel. Illa rentutav. Inte alls som hon minns.
Det är inget fel på inställningar men Tidal serverar den ommastrade versionen.
Har du kvar din gamla CD, frågar jag.
-Ja.
Sätt på den istället.
Sagt o gjort…
Ja - NU låter det som det ska.
—
Jag sitter hemma hos en kompis som precis inhandlat Ino Pi60.
Jag spelar upp en för mig välkänd referenslåt.
Något låter fel - exakt VAD är svårt att peka på - men något ”känns” fel.
På kul prövar vi att hämta några madrasser och mildra bakväggsreflexen.
Häpp! Så låter det som mitt minne tycker att det ska.
—
En hel drös akustiska musiker av olika slag som vid inspelning väldigt ofta vill vrida till ljudet av sitt instrument så det närmar sig ljudkaraktären som den ter sig för utövaren istället för åhöraren.
—
De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.

/Anders O.

Intressant fråga. Generellt beträffande tidiga minnen, tvärtemot vad Freud hävdade, råder amnesi för de första 3 åren. Först efter 3 finns relativt robusta minnen.
Många anger att de har klara minnen före 3 års ålder men vanligen är minnet relaterat till ett fotografi eller liknande.
Personligen är ett av mina tidigaste minne ett luktminne. När jag återvänder till USA efter 20 år känner jag starkt igen vissa lukter i vissa affärer. Jag bodde i USA till jag fyllde 4 år.
Något ljudminne från den tiden kommer jag inte på.

JM

[JM]

En zebrafink som kläcks i en äggkläckningsmaskin och aldrig får höra en vuxens zebrafinks sång utvecklar en nosenssång väsensskild från den normala vuxna sången.
Evolutionärt skildes vi oss från fåglarna för mer än 400 miljoner år senan men även små barn utan kvalitativ social kontakt/positiva ljud har problem med bla språket.

JM

[AndersP]

Beskriv lukten i dom här amerikanska affärerna. Jag har liknande minnen från Hong Kong, men huruvida dom kan reproduceras vet jag inte.

[DanNorman]

Tangband: Ett högpassfilter fördröjer faktiskt frekvenserna i passbandet upp till ett par oktaver över delningen (ofta bra sak vid delning mellanregister/diskant). Även tonkurvan påverkas flera oktaver upp. Jag antar att du mätt och kompenserat för det när du jämfört? Alltså eq:at upp basen efter du högpassfiltrerat den till samma nivå som innan.

[JM]

Beskriv lukten i dom här amerikanska affärerna. Jag har liknande minnen från Hong Kong, men huruvida dom kan reproduceras vet jag inte.

Kan inte beskriva lukten. Tyvärr. Men hjärnan placerade direkt luktupplevelsen till Boston på 1950-talet.
Barn med kortare yttre örontrumpet upplever ljud annorlunda än vuxna. Barns ljudkänslighetsmax ligger flera tusen hertz över vuxna sekundärt till högre resonansfrekvens. Dvs ljudminnet från barndomen är sannolik inte jämförbart.

JM

[AndersP]

Tangband: Ett högpassfilter fördröjer faktiskt frekvenserna i passbandet upp till ett par oktaver över delningen (ofta bra sak vid delning mellanregister/diskant). Även tonkurvan påverkas flera oktaver upp. Jag antar att du mätt och kompenserat för det när du jämfört? Alltså eq:at upp basen efter du högpassfiltrerat den till samma nivå som innan.

Fördröjningen kan man kompensera på flera olika sätt, men den här tonkurvepåverkan får du förklara.

[DanNorman]

Jag ser det tvärt om! Tonkurvepåverkan är bara att mäta och tillrättaeq:a (i praktiken typ öka flankens q-värde). Ett icke oändligt brant filter påverkar amplituden långt över delningsfrekvensen kraftigt. Hur man kompenserar för den stora, inte önskade fördröjning som sker vid högpassfiltrering av låga frekvenser kan du säkert gå in närmare på.

[AndersP]

Jag förstår inte dina synpunkter och jag delar dom heller inte.
Ett 4:e ordningens filter fördröjer visserligen fasen, men eftersom det är frågan om 180 grader för varje flank = 360 grader får det ju ingen praktisk betydelse.
Varför skulle man generellt behöva öka flankens q om man förutsätter raka tonkurvor? Jag kan förstå ett sånt resonemang om man vill högpassfiltrera en tonkurva som redan börjat sjunka vid delningsfrekvensen, men inte annars.
Hur skulle ett 8:ordningens filter generellt kunna påverka amplituden långt över delningsfrekvensen kraftigt? Det påståendet är ju felaktigt!
Kompensera kan man göra på flera olika sätt; Det är inte sånt jag hänger upp mig på.
I ditt sista stycke utgår jag från att du syftar på lågpassfiltrering av låga frekvenser. I sånna fall är det ju skillnaden i gångtid man kompenserar för och inte filterfunktionen.

[gopnik]

Ett 4:e ordningens filter fördröjer visserligen fasen, men eftersom det är frågan om 180 grader för varje flank = 360 grader får det ju ingen praktisk betydelse.

Alltså, det gäller precis i delningen. Fasen vrider sig gradvis över flera oktaver, så att säga att det inte spelar någon roll bara för att det kommer ett helt eller halvt varv runt förr eller senare är att missa poängen. Inte för att jag tror att fasen är det stora problemet...

Varför skulle man generellt behöva öka flankens q om man förutsätter raka tonkurvor? Jag kan förstå ett sånt resonemang om man vill högpassfiltrera en tonkurva som redan börjat sjunka vid delningsfrekvensen, men inte annars.

För att filtret inte är oändligt brant.

Hur skulle ett 8:ordningens filter generellt kunna påverka amplituden långt över delningsfrekvensen kraftigt? Det påståendet är ju felaktigt!

För att även åttonde ordningen inte är oändligt brant. Ett bassystem spelar över kanske två oktaver. Om vi högpassfiltrerar vårt bassystem finns det dessutom ingen uppmötande flank som håller tonkurvan rak. Vad vi får är en tonkurva som rullar av. Effekten är flera decibel väl inom de två oktaver vi intresserar oss för, om ingreppspunkten ligger nära. Det är klart mer hörbart än lite fasvridning.
Nyckelordet är kanske 'långt'. Det går inte komma långt från ett högpassfilter i en basmodul. Det finns inte så många oktaver att spela med, att man kan tala om långt. Tangband talar dessutom, om jag förstått det rätt, om jämförelsevis flacka filter mycket nära passbandet.

[Tangband]

Intressant.
Jo, jag talar om högpass med 12 db under avstämningen. I mitt fall med mina basmoduler som är avstämda vid 28 hz. På dessa låter det bäst , i mitt rum , med ett 12 db högpassfilter vid 19 hz. Har provat 48 db och andra lutningar med andra frekvenser men tycker det låter sämre då.
De företag som använder tekniken jag nämnde i ovanstående inlägg använder numera 12 db högpass. Linn Komri hade brikwall med servobasarna men de använder numera 12 db vid olika frekvenser beroende på modell med exakt-tekniken.

Anledningen till varför ett högpassfilter kan göra det bättre är säkert olika och flera. Har ett element tex problem med upphängningen i elementet kanske det beter sig illa under avstämningen. Bumlar det mellan betongväggarna i en lägenhet kanske det blir bättre med högpass.
Det finns säkert fall där det låter bättre utan filter. Prova och se alltså

[gopnik]

Då blir det som följer: grått är originalavstämningen, svart är med ditt högpassfilter, röd är om du sänkt avstämningen till 23 hz i stället för högpassfilter. Jag kan inte se några fördelar med högpassfiltret jämfört med den sistnämna lösningen, förutom någon enstaka decibels högre ljudtryckskapacitet i ett smalt område långt över det mest begränsade registret. Alltså en helt akademisk fråga. Den lägre avstämningen hade ytterligare skyddat det redan tåliga systemet mot infraöverstyrning på ungefär samma sätt som ditt högpassfilter.

Du har ett gynnsamt baslyft i rummet. Grattis. Utnyttja det i stället för att famla med DSP.

Screenshot_20180730_134530.png (42.72 KiB) Visad 1799 gånger

Bytte kurva från fas till grupplöptid - det som bland associeras med artikulation. Vi kan då se att din lösning med DSP är den som har sämst grupplöptidsbeteende. Din upplevelse av bättre artikulation och mindre bumlig bas beror alltså nog främst på den slankare tonkurvan. Den underavstämda lådan har bäst grubblöptidsbeteende av de tre och skulle ha både bättre artikulation och bandbredd än din lösning med högpassfilter.
Är man helt paranoid vad gäller infrabasöverstyrning kan tonkurvan på den röda systemet i stort sett bibehållas med ett tredje ordningens högpassfilter vid 10 hz. Då blir grupplöptidsbeteendet fortfarande bättre än de två andra lösningarna inom passbandet, och infraskyddet bättre än för det svarta systemet.

[Tangband]

Intressant Gopnik, jag uppskattar att du simulerat vad som händer.
Det är möjligt igen att jag provar lägre avstämningar

[gopnik]

En förklaring är att slavbas och basreflexkonstruktioner erbjuder ingen dämpning av konen under avstämningen.
...
Anledningen till varför ett högpassfilter kan göra det bättre är säkert olika och flera. Har ett element tex problem med upphängningen i elementet kanske det beter sig illa under avstämningen.

Det här är fortfarande fel. Har vi inte redan rett ut det i en annan tråd?
Under avstämningen dämpas konen av ännu en resonans med portens luftmassa. Det är det som är den undre toppen i impedanskurvorna du ser i mina simuleringar. De som ligger runt 15 hz ungefär. Om vi gör en till simulering och jämför med en sluten låda med LT (Q 0.4 @ 20 hz) som ungefärligt matchar tonkurvan inom passbandet, och byter kurva från konens ljudbidrag till dess förskjutning från viloläget, kan vi se att den slutna lådan har cirka 50 % större konrörelser i området under 20 hz, än basreflexlådan!
Båda systemen har ett tredje ordningens högpassfilter vid 10 hz, vilket också är så långt simuleringsfönstret sträcker sig.

[Conan]

Som andra också varit inne på är det viktigt att fundera på vad man ska ha lyssningen/jämförelsen och hörselminnet till egentligen.

Om man får lyssna på en anläggning med (helst) kända fonogram, kommer man såklart att alltid kunna avgöra om man gillar eller inte gillar ljudet. Ju mer tränad lyssnare mer lång lyssningserfarenhet desto mer "detaljerad" bedömning kommer att kunna göras. Lyssnarens personliga preferenser kommer självklart att färga omdömet om ljudet. På samma sätt kan man ju alltid kunna säga om man uppskattar det där glaset kall öl eller inte, eller bilden av en älg på en datormonitor eller kvinnan man träffar för första gången.

Så en bedömning av en ljudåtergivning "on the fly" så har vi nog ett väl fungerande hörselminne. Tycker vi att det låter bra eller inte jämfört med den inre referensen? Här skulle en jämförande lyssning mellan två anläggningar med stora skillnader i återgivningen istället kunna rubba referensen avsevärt. Anläggning B är helt neutral och högpresterande i ett riktigt akustiskt bra rum vilket borde renderat stående ovationer från dig en normal dag. Men nu har du 2 minuter innan lyssnat på en ljust spelande anläggning A som "tar fram" jättemycket detaljer och ljud från inspelningen. Anläggning B kommer nu troligen att upplevas som mörk och tråkig, alltså inte alls som den presterar på riktigt.

Men om man ska skilja riktigt små skillnader mellan säg två liknande apparater, så kanske det måste till jämförande lyssningar med snabba byten. Annat som hjälper till här är nivåmatchning och väldigt kända ljudstycken. Problemen i normalfallet är stora och bör beaktas; med t.ex. risken för placebo (om det inte är blint) eller "spegling" av egenskaper från det ena till andra testobjektet (om man inte har en absolut referens som i F/E).

Så vad ska man ha lyssningsjämförelsen och hörselminnet till egentligen..?

[Tangband]

Jo, det är enkelt att hitta inspelningar som låter superbra på en viss anläggning, med annan musik kan det låta sämre.
Därför tycker ivartfall jag att det är viktigt att använda blandade inspelningar då man jämför anläggningar.
Om allt låter hyfsat bra så är det troligt att anläggningen tillför sameness av nåt slag, men det blir alltid en avvägning- om bara super audiophil inspelningar låter jättebra så låter sämre inspelningar sämre.

Det är också jättelätt att vänja sig vid vissa färgningar. Omedvetet påverkar det minnet om man lyssnar på anläggningar som kanske inte har den invänjda färgningen man är van vid. Då kanske man inte gillar det nya ljudet, till en början.
Fallgroparna är många, men en inre referens hur en akustisk gitarr eller fiol låter där man lyssnat mycket på riktiga instrument är nog bra . Jag tror också på att låna hem grejor innan köp och lyssna under avslappnade former.

Har man en aktiv dsp anläggning så tror jag på långtidslyssningar och blindtester med fler som lyssnar tills det inte går att optimera mera i lyssningsrummet

[jansch]

AndersP skrev:
*

Hur ligger det till med detta?
Det kivas fortfarande om hur testlyssning av och jämförelser mellan olika apparater och tillbehör bör gå till. Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig tex.
Hur länge minns man hur en apparat låter? Hinner man koppla om anläggningen i ett lyssningstest under ett par minuters tid utan att glömma hur föregående apparat lät eller är det ett måste att ha speciell utrustning för momentan omkoppling för att få bättre resultat? Bör man långtidslyssna på en apparat för att kunna bilda sig en uppfattning eller är det öronen man då långtidslyssnar?

Man måste nog utgå från att även hörselminnet har förädlats genom evolution.
Att hörselminnet utgår från i huvudsak överlevnad och därför är en mors röst väldigt lätt identifierbar oavsett om den är förvrängd av snuva, viskande, dämpad i vissa frekvenser pga hinder, osv.
Ur det perspektivet kan t.ex. inte frekvensgång vara viktigt, som lyssnare (son i detta fall) identifierar man rösten och reflekterar inte direkt att diskanten är avskuren p g a att modern står med ryggen till - eller man kanske t o m inser att hon står med ryggen till då frekvensgången är påverkad på ett sådant sätt trots att man inte ser henne.
JAG TROR DÄRFÖR att hörselminnet har mycket svårare att komma ihåg HUR t.ex. en högtalare låter annat än att den har skapat en UPPLEVELSE vid lyssningstillfället och UPPLEVELSEN (hur bra det lät t.ex.) kommer man ihåg. Ju bättre det låter, d v s ju mindre ljudet är färgat desto sämre borde minnet komma ihåg hur det låter.

I detta sammanhang är det kul att fundera över "guldöron" där vissa personer kan, ur evolutionens synvinkel, höra oväsentligheter....

Detta är MINA FUNDERINGAR, jag har inte läst något specifikt om hörselminnet annat än det vi alla vet - att för nästan alla djur (inklusive människan) är det extremt viktigt att kunna känna igen sin mor....för vissa är ju i sig lukten ännu viktigare...

[JM]

Hörselorganen har ingen minnesbank. Ytter/mellan/inneröra är ett hörselorgan - en sorts sensor som relativt passivt förmedlar tryckvariationer i ett medium. Sannolikt finns andra "hörselorgan" som reagerar på tryckvariationer i ett medium och förmedlar information till hjärnan.
Ljudminnen som lagras i hjärnan är alltid färgade av hörselorganens status, kontexten och tidigare erfarenheter/minnen.
Sannolikt finns det annat som påverkar.

JM

[jansch]

Hörselorganen har ingen minnesbank. Ytter/mellan/inneröra är ett hörselorgan - en sorts sensor som relativt passivt förmedlar tryckvariationer i ett medium. Sannolikt finns andra "hörselorgan" som reagerar på tryckvariationer i ett medium och förmedlar information till hjärnan.
Ljudminnen som lagras i hjärnan är alltid färgade av hörselorganens status, kontexten och tidigare erfarenheter/minnen.

JM

JM - Bearbetning/tolkning av hörselintrycket görs givetvis (?) inte av hörselorganet (innan signalen når hjärnan), lika lite som andra sinnen (t.ex. känselintryck) bearbetas innan det når hjärnan. Jag tar detta för givet och kan därför ha fel så jag vill därför ha en "uppläxning", som sig bör på Faktiskt.io, utifall jag har fel.

"Hörselminnet" borde vara en del av hjärnan....eller....

[JM]

Hörselorganen har ingen minnesbank. Ytter/mellan/inneröra är ett hörselorgan - en sorts sensor som relativt passivt förmedlar tryckvariationer i ett medium. Sannolikt finns andra "hörselorgan" som reagerar på tryckvariationer i ett medium och förmedlar information till hjärnan.
Ljudminnen som lagras i hjärnan är alltid färgade av hörselorganens status, kontexten och tidigare erfarenheter/minnen.

JM

JM - Bearbetning/tolkning av hörselintrycket görs givetvis (?) inte av hörselorganet (innan signalen når hjärnan), lika lite som andra sinnen (t.ex. känselintryck) bearbetas innan det når hjärnan. Jag tar detta för givet och kan därför ha fel så jag vill därför ha en "uppläxning", som sig bör på Faktiskt.io, utifall jag har fel.

"Hörselminnet" borde vara en del av hjärnan....eller....

Kan du precisera frågan? Anar flera undringar.

JM

[Harryup]

Ju bättre det låter, d v s ju mindre ljudet är färgat desto sämre borde minnet komma ihåg hur det låter.

Får inte ihop det med att man kan komma ihåg levande musik i så fall. Så nej, det tror jag inte alls på. Men däremot när man särskilt kommit ihåg något låta bra har det kanske nödvändigtvis inte varit det mest ofärgade.

/Harryup

[peterh]

Jag drar mitt lilla strå till stacken..
Jag börjar bli till åren, hörseln är säkert inte vad den har varit. Men synpunkter kan jag ha ändå, inte så mycket om hörselminne utan snarare att det verkar som om man får hörselvanor. Man fokuserar på viss musik, man finlirar i ljudanläggningen, men inga dramatiska ändringar.
Vad gäller apparater så är mitt intryck att korta jämförelser och testskivor säger väldigt lite om hur man kommer att njuta av musiken. För det är musiken som är det viktiga för mig, inte så att anläggningen är oviktig, tvärtom så har jag
gjort mig av med vissa grejor för att jag uppfattar att jag blir "trött i öronen" på den, musiken blir inte en njutning
utan tvärtom stänger man av för att slippa höra. Ungefär som man önskat att man kunnat stänga av "hissmusiken" som skvalar ut i vissa kommersiella lokaler.
Jag är ingen musikalisk allätare även om jag upptäckt att jag lyssnar på en salig blandning allt ifrån jan johansson, tyska blues-artister ( ja det finns) och tom franska jazzband som spelar bach. Men amerikansk blues är nog favoriten.
Med detta urval är det naturligt att ljudkvaliteten ibland är sämre. Men jag njuter ändå.
Naturligtvis finns det bra inspelningar i arkivet, opus 3 var något som Bo gillade att muta mig med. Där fanna verkliga godbitar.

Hörselminne då ; nuförtiden är anläggningen precis som det passar mig, inga byten, ingen "tube-rolling" eller test av
magiska kablar. Jag lyssnar. Om missljud uppstår finns det en orsak, då fixar jag problemet. Kanske tråkigt tycker en del men jag tycker om reproducerbarheten och de välbekanta inspelningarna.

Musiken då ? Jag ger inte mycket för dagens inspelningar. ( Eller spotify et.al), jag brukar botanisera bland lp-skivorna på obskyra loppis och second hand butiker. Ibland hittar man riktiga fynd som efter lite tvätt låter hyfsat. Inte heller är dagens musik något som appellerar på mina öron. Men det hör nog åldern till ( fast jag tycker nog att popularmusiken slutade utvecklas ungefär när john lennon dog )

Förr var jag ofta på diverse demos och lyssningsafton. Behållningen var människorna man träffade, inte grejorna, de var
oftast en besvikelse, fast det kunde man inte säga. Numera är jag ensam i en krympande krets om att äga en hyfsad stereo.

Alltså, jag tycker att man kan inte säga hur en högtalare eller apparat låter förrän man använt den någon eller några veckor. Om man då börjar bli obekväm vet jag att detta skall inte behållas. Ett stort antal transistorburkar har
passerat genom åren, alla har åkt ut. Samma med högtalare, braun, kef stridbeck etc. När jag fick ett par
linelådor av Bo stannade denna cirkusen.

Har Ni samma intryck, att man uppnår ett "nirvana" när allting stämmer ?


Tack för ordet

[Tangband]

Intressant Peterh.
" tillräckligt bra " tror jag är något eftersträvansvärt. Det innebär att jag slutar tänka på fel i återgivningen och bara uppslukas av musiken. Jag strävar efter detta och har haft anläggningar i olika rum som historiskt sett klarar det. Jag minns hur det lät. Detta innebär tex att spotify inte riktigt duger för att komma dit. Det är lite för dåligt tycker jag. Har inte hört nån musik som fått mig vilja lyssna ett helt album , speciellt om jag haft samma album som flac och cd-rip. I 100% av fallen har det alltid låtit bättre.

Shelby lynne med " just a little lovin" . En av de bästa på spotify men en aning sämre än flac versionen.

[jansch]

Ju bättre det låter, d v s ju mindre ljudet är färgat desto sämre borde minnet komma ihåg hur det låter.

Får inte ihop det med att man kan komma ihåg levande musik i så fall. Så nej, det tror jag inte alls på. Men däremot när man särskilt kommit ihåg något låta bra har det kanske nödvändigtvis inte varit det mest ofärgade.

/Harryup

Nu var jag nog otydlig igen....
jag menar precis det du skriver, d v s att man kan minnas musikaliskt bra upplevelse och sedan knyta dåligt ljud till upplevelsen. Om man däremot är på en konsert och får musikaliskt bra upplevelse OCH bra ljud minns man inte ljudet som sådant.
Om jag tänker på LJUDETS KVALITET på ett antal konserter kan jag bara få fram känslan på de som har haft kasst ljud. Även extremt långt tillbaka i tiden, t.ex the Who med extremt dåligt sångljud eller Queens piano....men resten av instrumenten var nog bra ljudmässigt ...tror jag, konserten var outstanding.

Jag vill alltså skilja på upplevelsefaktorn och ljudkvalitet. Därför menar jag att dåligt ljud hörs och stör, bra ljud "bara finns" utan att märkas.
Helt subjektivt...