Moderator: Redaktörer
lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
lennartj skrev:Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
Tangband skrev:lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
Man kan ha väldigt olika filosofi här- du beskriver fördelarna med en mer odefinierad sweetspot. Men om du sitter precis mellan högtalarna kan du få en rent holografisk stereofonisk upplevelse, med både djup och höjd, precis som i verkligheten. Men ju mer du optimerar det där " skruvstädet" , dessto sämre låter det utanför sweetspot.
Två olika filosofier alltså.
Jag är uppvuxen i den engelska högtalartraditionen - alltså mindre högtalare stående på stativ i en hyfsat likbent triangel. Då jag lyssnar aktivt sitter jag alltid i sweet spot. Då jag läser en bok samtidigt som jag lyssnar, passiv lyssning, kan jag sitta lite var som helst i rummet.
Thomas_A skrev:lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
Fast vilken targetkurva i rummet som är lämpligast kan diskuteras. Vill minnas att Harman förespråkade en sluttande kurva med 1 dB/oktav.
PerStromgren skrev:Jag fick idag bevis på att jag nog kan vara rätt nära verkligheten här hemma. Vi gick idag och lyssnade på Stravinskijs "Historien om en soldat" här på operan i Karlstad. Jag blundade då och då för att försöka få en minnesbild av hur det lät där jag satt i salongen. Det är en liten ensemble som spelar stycket, bara 7 musiker på scenen i deras uppsättning.
Nyss spelade jag stycket här hemma (Chicago Pro Musica på Reference Recordings) och ställde nivån som jag tycker mig komma ihåg den. Och har du hört! När jag blundar är det rätt nära min minnesbild! Musiken så att säga "ryms i mitt system". Detsamma kan inte sägas om större verk, men det lever jag med.
Tangband skrev:lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
Man kan ha väldigt olika filosofi här- du beskriver fördelarna med en mer odefinierad sweetspot. Men om du sitter precis mellan högtalarna kan du få en rent holografisk stereofonisk upplevelse, med både djup och höjd, precis som i verkligheten. Men ju mer du optimerar det där " skruvstädet" , dessto sämre låter det utanför sweetspot.
Två olika filosofier alltså.
Jag är uppvuxen i den engelska högtalartraditionen - alltså mindre högtalare stående på stativ i en hyfsat likbent triangel. Då jag lyssnar aktivt sitter jag alltid i sweet spot. Då jag läser en bok samtidigt som jag lyssnar, passiv lyssning, kan jag sitta lite var som helst i rummet.
Tangband skrev:Jag menar nog att jag gillar ett skarpt tydligt stereoperspektiv. Det har jag bara upplevt då jag sitter i mitten mellan högtalarna. Om jag lyssnar till olika högtalare men sitter utanför sweetspot upplever jag att aktiv lyssning försämras .
Detta gäller alla högtalare jag hört. Läser jag däremot en bok samtidigt som jag lyssnar så går det utmärkt att sitta utanför sweetspot, men då lyssnar jag passivt och är kanske mer uppslukad av bokens innehåll än musikens.
Tangband skrev:lennartj skrev:De flesta konventionella högtalare har ökande riktverkan med stigande frekvens, och om jag generaliserar lite, har de rak frekvensgång på diskantelementets axel. Det innebär tillsammans att högtalarna producerar mindre diskantenergi i rummet med stigande frekvens.
Om jag gläntar på dörren till ett rum där det spelar musik utan att gå in eller ens titta in, hör jag direkt om musiken kommer från (konventionella) högtalare för det låter diskantfattigt, eller om det spelas levande musik, såvida det inte spelas på Carlssonhögtalare.
Stig Carlsson var mycket noga med att hans högtalare skulle ha jämn energirespons i hela rummet och hela frekvensområdet.
Det ger bland annat att man slipper en skarpt definierad hotspot, vilket man inte heller har från levande musik.
Främst från elektrostathögtalare har jag råkat ut för känslan att ta av mig ett par hörlurar när jag reser mig upp från stolen i hotspot.
Det stör mig när verklighetsillusionen rasar samman med bara en liten förflyttning.
Man kan ha väldigt olika filosofi här- du beskriver fördelarna med en mer odefinierad sweetspot. Men om du sitter precis mellan högtalarna kan du få en rent holografisk stereofonisk upplevelse, med både djup och höjd, precis som i verkligheten. Men ju mer du optimerar det där " skruvstädet" , dessto sämre låter det utanför sweetspot.
Två olika filosofier alltså.
Jag är uppvuxen i den engelska högtalartraditionen - alltså mindre högtalare stående på stativ i en hyfsat likbent triangel. Då jag lyssnar aktivt sitter jag alltid i sweet spot. Då jag läser en bok samtidigt som jag lyssnar, passiv lyssning, kan jag sitta lite var som helst i rummet.
Tangband skrev:Jag menar nog att jag gillar ett skarpt tydligt stereoperspektiv. Det har jag bara upplevt då jag sitter i mitten mellan högtalarna. Om jag lyssnar till olika högtalare men sitter utanför sweetspot upplever jag att aktiv lyssning försämras .
Detta gäller alla högtalare jag hört. Läser jag däremot en bok samtidigt som jag lyssnar så går det utmärkt att sitta utanför sweetspot, men då lyssnar jag passivt och är kanske mer uppslukad av bokens innehåll än musikens.
lennartj skrev:I verkligheten upplever jag aldrig så tydligt stereoperspektiv när jag blundar, som många musikanläggningar kan leverera från vissa inspelningar.
Almen skrev:lennartj skrev:I verkligheten upplever jag aldrig så tydligt stereoperspektiv när jag blundar, som många musikanläggningar kan leverera från vissa inspelningar.
Precis, nyckelordet är vissa inspelningar. De bästa inspelningarna i tidsskillnadsteknik har ju ett helt annorlunda (och mer verklighetstroget och "diffust") stereoperspektiv än amplitudskillnad- eller multimikrofoninspelningar i närmickad panorerad mono.
Frågan är hur man vill att de senare skall låta?
goat76 skrev:Almen skrev:lennartj skrev:I verkligheten upplever jag aldrig så tydligt stereoperspektiv när jag blundar, som många musikanläggningar kan leverera från vissa inspelningar.
Precis, nyckelordet är vissa inspelningar. De bästa inspelningarna i tidsskillnadsteknik har ju ett helt annorlunda (och mer verklighetstroget och "diffust") stereoperspektiv än amplitudskillnad- eller multimikrofoninspelningar i närmickad panorerad mono.
Frågan är hur man vill att de senare skall låta?
Det skulle vara kul om du kan ge några exempel på några inspelningar du anser höra till de bästa när det kommer till tidsskillnadsteknik. Jag vill lyssna.
lennartj skrev:Jag blev störd och missade att skicka nedanstående uppdatering.
Jag känner knappast till några kommersiella skivinspelningar där man kan vara säker på att de verkligen är gjorda med ren tidsskillnadsteknik (2 kanaler A/B), men Bertil Alvings Cantate Domino är väl ren A/B?
Robert von Bahr använde väl ren A/B också i början?
RCA's Living Stereo från 50- och tidigt 60-tal var väl också ett slags A/B fast de spelade in i 3 kanaler?
Jag använder oftast ORTF för mina egna inspelningar.
Det är bästa kompromissen för mig.
Kronkan skrev:[ YouTube ]
lennartj skrev:Jag blev störd och missade att skicka nedanstående uppdatering.
Jag känner knappast till några kommersiella skivinspelningar där man kan vara säker på att de verkligen är gjorda med ren tidsskillnadsteknik (2 kanaler A/B), men Bertil Alvings Cantate Domino är väl ren A/B?
Robert von Bahr använde väl ren A/B också i början?
RCA's Living Stereo från 50- och tidigt 60-tal var väl också ett slags A/B fast de spelade in i 3 kanaler?
Jag använder oftast ORTF för mina egna inspelningar.
Det är bästa kompromissen för mig.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 9 gäster