PekkaJohansson skrev:Nimbus är ofta bra men det finns också exempel på att skivor de har tillverkat (eller möjligen i förekommande fall mastrat) låter sämre (det vill säga nivåstarkare, ljusare och mindre dynamiskt) än andra utgåvor. USA-press är sällan att föredra framför europeiska skivor utom i några fall. BMG/RCA är nästan alltid bättre i Europa. USA-pressningar från WEA-gruppen och Sony är dock ofta identiska med de europeiska motsvarigheterna. Det gäller ofta även EMI/Capitol som dock generellt har processerat sina återutgivningar mer. Japan-press är nästan aldrig att föredra bortsett från de första Sony/CBS-plattorna och några andra.
Se där några observationer som dessvärre inte förslår särskilt långt. Den som är riktigt intresserad måste, för att vara på säkra sidan, köpa dubbla eller trippla utgåvor (ibland ännu fler) och jämföra medelst lyssning och mätning. Viss hjälp fås av objektiva data på olika sajter men de begränsar sig ofta till topp- och medelvärde. Där har MasVis, som tittar på filerna från en rad perspektiv, en enorm fördel. Dock säger inte heller MasVis allt.
Det är nästan undantagslöst bra att bortse från subjektivt grundade råd som ges på olika fora. Jag har själv slösat bort tusenlappar på att köpa återutgivningar från de senaste 25 åren som det talats varmt om på sajter som Steve Hoffmans. Remasters från 1990-talet och framåt bör undvikas 99 gånger av 100 om man är ute efter de dynamiskt och klangligt sannaste versionerna av klassisk pop och rock. Det finns dock så sent som 1993-1995 enstaka exempel på återutgivningar som följer gamla vettiga standarder för överföringar.
Med vänlig hälsning
Pekka
Jag har något vagt minne om att någon eller annan Nimbus pressning kanske inte var lika tillfredställande.
Att köpa flera olika versioner utav samma skiva blir lite dyrt i längden bara för att prova sig fram och att få ihop en bra samling.
Om jag kommer mig igång att fortsätta samla på äldre CD skivor så kommer jag göra ett selektivt urval baserade på egna erfarenheter samt kolla upp vilka bolag som anses vara mer audiofila utöver standardskivorna från ordinarie bolag.
Ett trevligt exempel på bra ljudkvalitet på europeisk tidig pressning CD skiva är J.J. Cale på bolaget Mercury, så visst går det att hitta bra europapressar det kan jag hålla med om.
Ett annat bra exempel är Warner (WEA-gruppen som du nämnde) är Curved Air Air Conditioning
Polygram: John Mayall London Blues 1964-1969 från 1992
Tidiga Rhino på AAD verkar kunna vara bra som exempelvis Delaney & Bonnie the Best Of från 1990 Senare Rhino utgåvor som är så att säga remastrade blev jag besviken på.. och så där kan jag ju fortsätta!!
Så att genom att kolla igenom dels vad jag redan har i min smärre samling, vilka bolag och skivor som låter bra, så kommer jag att komma en bra bit på vägen utan att köpa flera exemplar av varje skiva för att utröna vilken som låter bäst!