PekkaJohansson skrev:goat76 skrev:Pekka, jag tror att du likt många andra har en felaktig uppfattning av ljudkvalitén på rockinspelningar. Klart att det inom den genren finns inspelningar av skiftande kvalitet men den är inte värre än andra typer av musik.
Det du nog uppfattar som dåligt ljud är att rock ofta består av flertalet instrument som bråkar om samma frekvenser, bastrumman bråkar med basgitarren och den bråkar i sin tur med gitarren/gitarrerna. Sen kanske en halvskrikande sångare på det, ja då blir det mycket på en gång och det ställer ljudteknikern på prov. Om du fick möjlighet att höra dessa inspelningar i enskilda separata spår så tror jag du lättare skulle förstå att det inte handlar om sämre ljudkvalité.
Detta ställer högre krav på ljudanläggningen och kommer lätt avslöja om den inte klarar av att separera instrumenten och det blir då grötigt och svårlyssnat.
Jag förstår mycket väl varför den typen av musik inte används på mässorna då man inte vill avslöja ljudsystemets tillkortakommanden. Det hade dock varit intressant om alla demos på en mässa körde en mer komplicerad inspelning, då kanske man skulle få en helt annan uppfattning om vilken av ljudanläggningarna som verkligen var bäst.
goat76,
Jag tror att du missuppfattar vad jag skriver, alternativt att du själv inte har hört skillnader mellan goda och mindre goda inspelningar i deras fulla utsträckning. Du gör antaganden som tyder på båda alternativen. Det är dessutom ganska förmätet att använda ett uttryck som "felaktig uppfattning om ljudkvalitén".
Låt oss därför börja med att övergripande definiera god ljudkvalitet eller bra ljud som bredbandigt, lågdistorderande, dynamiskt och klangmässigt hyggligt naturligt. Inte många rockproduktioner lever upp till dessa krav. För den som har intresserat sig för inspelningshistorien torde det inte råda något som helst tvivel om att andelen riktigt välljudande inspelningar genom åren är betydligt större på konst- och jazzmusiksidan än på pop- och rocksidan.
Det problem du adresserar - att inte alla musiker och producenter förmår att arrangera musik så att stämmorna harmonierar och inte konkurrerar om samma utrymme - är bara en del av problemet med dåliga rock- och popinspelningar. Det handlar om trasiga mikrofoner, bristande akustisk förankring, tafflig elektronikkedja, ännu taffligare mixerbord, analoga band- på bandinspelningar, kassa effektburkar (inte sällan av vintagetyp), dålig lyssning och på senare tid återgång till vinylmediet.
Jag har under de senaste dryga tio åren systematiskt lyssnat till och tekniskt jämfört inspelningar i de mest skilda stilar på olika utgåvor. Jag lyssnar för övrigt i de mest välljudande miljöer som står att finna och som tillåter mig att höra även små skillnader mellan utgåvor. Mina kommentarer rör inte skillnader mellan enskilda spår och slutmixar (som är två helt skilda saker) eller huruvida någon upplever inspelningar som grötiga på grund av eventuell bristande återgivningskvalitet - ytterligare ett konstigt antagande från din sida. Det jag skriver om är helt enkelt de högst bristfälliga produktioner som är vanliga inom rock och pop och som vid sidan av ovanstående på senare år beror på tilltagande processering och bristande förståelse för skillnaden mellan begreppen sound och ljudkvalitet.
De riktigt bra rock- och popinspelningar som ändå finns har jag i min ägo och jag vårdar dem ömt. De är oftast gjorda på 1950-talet, sent 1970-tal och tidigt 1980-tal och utgivna på cd mellan 1982 och 1990. Av detta följer att de är antingen fåkanalsinspelningar med ytterst liten processering eller från analogerans sista höjdpunkt innan digitaltekniken kom. Även mellan dessa finns skillnader och jag har valt de yppersta.
Edit: Har ännu inte läst det inlägg du gjorde samtidigt som jag skrev ovanstående!
Med vänlig hälsning
Pekka
Förlåt om du tog illa upp av mitt inlägg, det var inte min mening. Troligtvis missförstod jag dig.
Mitt något krassa antagande är nog för att jag märkt att många här verkar ha svårt för att skilja mellan inspelning-ljudstekniska aspekter och deras egna ljudideal. En (för många) illalåtande skärande elgitarr kan mycket väl vara perfekt inspelad. Jag tror både du och jag har samma uppfattning där.
Däremot tycker jag det finns tillräckligt många bra och naturliga rockinspelningar för att man med lätthet ska kunna undvika de nivåmaximerade och masteringmosade skivorna om man var mässutställare.
PekkaJohansson skrev:Hade jag varit mässutställare hade jag passat mig väldigt noga för att spela nivåmaximerad och masteringmosad rock och pop. Hur meningsfullt är det att försöka bedöma en anläggnings kvaliteter med sådan musik - och hur kul är det att lyssna i längden? Även mycket av mässjazzen (och -bluesen!) har, oaktat det musikaliska, brister i form av närmickade och komprimerade produktioner som inte låter lyssnaren få en sann bild av hur musik faktiskt kan låta väl återgiven i en anläggning.
Kanske missförstod jag din kritik av närmickat?
När det kommer till rock och bluesinspelningar där förstärkare används så är närmickat av min egen erfarenhet en förutsättning för att få just en så sann bild av hur musiken verkligen låter, att få det att låta så som våra öron uppfattar det.
Det är av stor vikt att rumsmikrofoner används som man blandar in med det närmickade ljudet och att de balanseras sinsemellan för att hitta den balans i ljudet som våran fantastiska hörsel uppfattar det.
Det blir som en typ av kompromiss för de tillkortakommanden som mikrofoner har jämnfört med våran hörsel.
Överdrivet komprimerade musikproduktioner finns det gott om men jag tror inte det har drabbat rockmusik i någon större utsträckning än andra musikstilar.