Moderator: Redaktörer
PekkaJohansson skrev:Bill50x skrev:PekkaJohansson skrev:En allmän reflektion är att trådar som denna, med framhållande av vinylens förmenta fördelar och gnäll på cd-mediet, verkar bli allt fler. Två frågor inställer sig: hör ni verkligen inte oljuden från vinylsystemet och varifrån kommer detta intresse för att baktala det för musikåtergivning överlägsna cd-systemet?
Som du skert vet Pekka, så låter vinylspelare ganska olika. De artefakter du hör i din spelare kanske jag inte hör i min. Jag har spelat upp vinyler och motsvarande cd för några musiker och de är ofta förvånade över den naturliga återgivningen från vinylen (i jmf med cd'n). Jag är ganska övertygad om att det har med mastringen att göra. Det finns vinyler som låter f-dj-igt också, det ska villigt medges. Men hittar jag bra vinyl, tex Lisa Ekdahls senaste, rippar jag av den direkt och spelar från hårddisk.
/ B
Som du säkert förstår vet jag allt detta efter att själv ha spelat vinyl i drygt 40 år och efter att ha suttit igenom en lång rad demonstrationer. Faktum kvarstår: vinylsystemet är inte särskilt bra.
Med vänlig hälsning
Pekka
shifts skrev:Herr Vinyl och herr CD får ta och mötas över en anläggningen eller två, lyssna och diskutera och se om de håller med varandra om lyssningen efteråt. Gemensamma erfarenheter brukar främja samtal och förståelse.
Thomas_A skrev:Vinylen har massor med brister, så jag förstår inte riktigt varför detta är uppe för diskussion.
Thomas_A skrev:Jag köpte precis Peter Gabriels So på vinyl och laddade ner wav-filen (24 bit/96 kHz). Har en gammal vinylkopia som är ganska illa behandlad så den går till återvinning. CD är oklart varför man ska ha för mig om man kan ladda ner filerna på en hårddisk.
PekkaJohansson skrev:Thomas_A skrev:Vinylen har massor med brister, så jag förstår inte riktigt varför detta är uppe för diskussion.
Tack för detta klargörande från en av forumets vinylentusiaster vars ansträngningar för att ändå få fram det bästa ur vinylskivorna förtjänar en eloge.Thomas_A skrev:Jag köpte precis Peter Gabriels So på vinyl och laddade ner wav-filen (24 bit/96 kHz). Har en gammal vinylkopia som är ganska illa behandlad så den går till återvinning. CD är oklart varför man ska ha för mig om man kan ladda ner filerna på en hårddisk.
Det finns flera goda argument! "So" kom ursprungligen på cd 1986 i fin och rak överföring och originalet är kul att äga i fysiskt format med bästa möjliga ljudkvalitet och konvolut. Det visar sig att den nya utgivningen är hoptryckt i jämförelse med originalet.
Med vänlig hälsning
Pekka
Morello skrev:Skall man lyssna på populärmusik producerad före cirka 1995 är det CD som gäller pga loudness war. Nya utgåvor på CD , fil för nedladdning, streaming eller vinyl här inte sällan hemma i soptunnan. Självklart förekommer undantag!
Tell skrev:Snark.. Erat eviga tjat om dynamik och era eviga grafer för att se om det låter bra eller inte. Klart att det föredras om dom låter den vara så stor som möjligt, men SÅ illa låter det inte bara för dom råkar ta bort några dB av den. Tänk om dom råkat slänga på en EQ eller nåt som gör att allt låter bättre trots att den också har blivit komprimerad? Eller skippar ni att lyssna då också?
Thomas_A skrev:Morello skrev:Skall man lyssna på populärmusik producerad före cirka 1995 är det CD som gäller pga loudness war. Nya utgåvor på CD , fil för nedladdning, streaming eller vinyl här inte sällan hemma i soptunnan. Självklart förekommer undantag!
Så även för Peter Gabriel tydligen.
Sledgehammer, gammal vinyl:
[ Bild ]
Sledgehammer, digital nedladdning:
[ Bild ]
Don't give up, gammal vinyl
[ Bild ]
Don't give up, digital nedladdning:
[ Bild ]
Morello skrev:Ser ut som alla utgåvor efter 1990 (då loudness war började) är att betrakta som fonogramavskräde.
http://dr.loudness-war.info/album/list/ ... l&album=so
Laila skrev:Tell skrev:Snark.. Erat eviga tjat om dynamik och era eviga grafer för att se om det låter bra eller inte. Klart att det föredras om dom låter den vara så stor som möjligt, men SÅ illa låter det inte bara för dom råkar ta bort några dB av den. Tänk om dom råkat slänga på en EQ eller nåt som gör att allt låter bättre trots att den också har blivit komprimerad? Eller skippar ni att lyssna då också?
Måste fråga . . . lyssnar du själv mestadels på ljud eller på musik . . . typ ?
Morello skrev:Ser ut som alla utgåvor efter 1990 (då loudness war började) är att betrakta som fonogramavskräde.
http://dr.loudness-war.info/album/list/ ... l&album=so
PekkaJohansson skrev:Sledgehammer, USA-cd 1986, ser ut så här. Inte superdynamiskt här heller - hela plattan lät för övrigt ganska trist vid kvällens genomlyssning - men histogrammet är åtminstone något rakare och toppfaktorn något högre än på nyutgåvan:
Med vänlig hälsning
Pekka
Laila skrev:@Tell
Är faktiskt lite avis på daj, måste jag erkänna, då jag själver har svårt att njuta av det
mesta* av det jag hört som ges ut i dagsläget . . . typ.
*Åtminstone i populärmusikgenren
goat76 skrev:skönt att man inte är speciellt intresserad av den mainstream-musik de flesta av er lyssnar på. Med min något udda smak av musik behöver man sällan gräva efter olika utgåvor då det oftast bara existerar en version och den är ofta bra.
En stor orsak till att det ofta låter bra är att ambitionen från banden inom noise rock, math rock och post rock aldrig har varit att slå igenom eller att låta högst (eller alls) på radion så mastringen har mest handlat om att anpassa nivåerna mellan låtarna.
Banden har i de flesta fall haft som mål att på skivorna låta så nära som de låter i verkligheten så det innebär minimalt hokus pokus i inspelning och mixning, ungefär samma inställning som verkar gälla inom inspelning av konstmusik.
.
CODY skrev:goat76 skrev:skönt att man inte är speciellt intresserad av den mainstream-musik de flesta av er lyssnar på. Med min något udda smak av musik behöver man sällan gräva efter olika utgåvor då det oftast bara existerar en version och den är ofta bra.
En stor orsak till att det ofta låter bra är att ambitionen från banden inom noise rock, math rock och post rock aldrig har varit att slå igenom eller att låta högst (eller alls) på radion så mastringen har mest handlat om att anpassa nivåerna mellan låtarna.
Banden har i de flesta fall haft som mål att på skivorna låta så nära som de låter i verkligheten så det innebär minimalt hokus pokus i inspelning och mixning, ungefär samma inställning som verkar gälla inom inspelning av konstmusik.
.
I Mogwais studio Castle of Doom mixar man på Linn-monitorer och använder även ålderstigna Genelec-monitorer. Stuart är ju som bekant LP-entusiast.
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 13 gäster