Lp till Cd bättre än Cd.

[Perfector]

Kan varmt rekommendera CDEX som plockar musik och gör till valfritt format i valfri kvalitet.
Finns på Google att hitta.

[PerStromgren]

Kan varmt rekommendera CDEX som plockar musik och gör till valfritt format i valfri kvalitet.

Men inte från LP, va?

[goat76]

Det behöv nog nämnas (med emfas) att en LP-skiva tekniskt sett inte är möjlig att "rippa" som det skrivits på flera ställen i denna tråd.

Rent tekniskt behöver man spela upp LP- eller EP-skivan genom sedvanlig metod och sedan spela in ljudet på ett valfritt medieformat.

Att rippa en CD kan nog anses vara språkligt godtagbart genom att spela upp CD-skivan och i exakthet kunna extrahera dess datainnehåll.

Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity

Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD

peterh, kan du lägga upp ett eller flera exempel på DropBox med både den egna "rippade" filen och motsvarande fil från CD där du vet att de tillhör samma skivsläpp.
Då får vi alla möjlighet att analysera det vi hör, tycka till och se om vi tillsammans kan komma fram till en slutsats varför din rip låter bättre(?)

Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.

Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.

Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?

[Perfector]

Kan varmt rekommendera CDEX som plockar musik och gör till valfritt format i valfri kvalitet.

Men inte från LP, va?

Nej tyvär, men där har jag en brännare vid stereon som gör CDA-formatet direkt.
Se'n kan man ju göra det till valfritt format med CDEX.

[RogerGustavsson]

Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.

Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.

Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?

Det ligger en del i det du skriver och det står ofta i samband med vinylmastering. Mono-kopplingen är dock knappast begränsad till lågbas utan kan ofta göras upp till 300-400 Hz. Vanligt är att lågbasen skärs bort, typ under 40 Hz, på många inspelningar inte minst om man vill ha lång speltid.

[peterh]

Det behöv nog nämnas (med emfas) att en LP-skiva tekniskt sett inte är möjlig att "rippa" som det skrivits på flera ställen i denna tråd.

Rent tekniskt behöver man spela upp LP- eller EP-skivan genom sedvanlig metod och sedan spela in ljudet på ett valfritt medieformat.

Att rippa en CD kan nog anses vara språkligt godtagbart genom att spela upp CD-skivan och i exakthet kunna extrahera dess datainnehåll.

Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity

Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD

peterh, kan du lägga upp ett eller flera exempel på DropBox med både den egna "rippade" filen och motsvarande fil från CD där du vet att de tillhör samma skivsläpp.
Då får vi alla möjlighet att analysera det vi hör, tycka till och se om vi tillsammans kan komma fram till en slutsats varför din rip låter bättre(?)

Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.

Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.

Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?

Jag skall vid tillfälle försöka ge access till exempel, dropbox är dock inget jag sysslat med. Det får bli min egen
ftp-server när det kommer sig.

De inspelningar jag ofta tänker på gjordes innan 1979 ( CD's uppkomst) och de enda format som var aktuella
var vinyl, och för vissa 1/4 tape( men hur många sådana band såldes ?). I vissa fall även kompactkassett( kompactkass ?),
men de räknar jag inte med. Paul butterfield ( den första i det dubbelalbum som diskuterats) t.ex. spelades in 1965.

[goat76]

Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.

Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.

Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?

Det ligger en del i det du skriver och det står ofta i samband med vinylmastering. Mono-kopplingen är dock knappast begränsad till lågbas utan kan ofta göras upp till 300-400 Hz. Vanligt är att lågbasen skärs bort, typ under 40 Hz, på många inspelningar inte minst om man vill ha lång speltid.

Om basen summeras så pass högt är det inte konstigt om det blir hyfsat stora hörbara skillnader mellan vinyl- och CD-mastringen och kanske finns det de som föredrar det ljudet.
Det är nog inte ovanligt att det från början var precis samma mastring, men att dessa korrigeringar sedan gjorts där de gjorde vinylen.

Det där med att skära bort eller sätta ett högpassfilter omkring 40Hz är nog inte specifikt bara för vinyl, det görs nog ofta redan vid mixningen och hamnar då även på CD-utgåvan.
Argumentet för begränsningen brukar väl vara att det ändå är ohörbart så det stjäl bara plats. Jag har själv testat att göra det men då försvinner den där biten där man kan känna musiken i kroppen.

[PekkaJohansson]

Frågan kvarstår: varför krångla med att spela in lp och jämföra med sämsta sortens moderna cd-utgåvor? Utgången är oftast given - båda kommer att visa sig ha brister. Det känns som om vinylen ofta förflyttar fokus från lyssning till pyssel. Det är bortslösad tid, menar jag. Skaffa de bästa cd-utgåvorna utgivna från 1982 till 1990 och, i de fall sådana inte existerar, förstautgåvor av lp i bästa möjliga skick. Sätt därefter på en kanna kaffe, värm en kanelbulle och sätt dig ner och lyssna!

Med vänlig hälsning

Pekka

[goat76]

Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity

Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD

peterh, kan du lägga upp ett eller flera exempel på DropBox med både den egna "rippade" filen och motsvarande fil från CD där du vet att de tillhör samma skivsläpp.
Då får vi alla möjlighet att analysera det vi hör, tycka till och se om vi tillsammans kan komma fram till en slutsats varför din rip låter bättre(?)

Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.

Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.

Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?

Jag skall vid tillfälle försöka ge access till exempel, dropbox är dock inget jag sysslat med. Det får bli min egen
ftp-server när det kommer sig.

De inspelningar jag ofta tänker på gjordes innan 1979 ( CD's uppkomst) och de enda format som var aktuella
var vinyl, och för vissa 1/4 tape( men hur många sådana band såldes ?). I vissa fall även kompactkassett( kompactkass ?),
men de räknar jag inte med. Paul butterfield ( den första i det dubbelalbum som diskuterats) t.ex. spelades in 1965.

Har du hittat igen de där vinylklicken på din CD-utgåva än?

Nog tycker jag det vore konstigt om man skulle ha varit tvungen att göra CD;n från någon vinyl, klart dom har/hade kvar rullbanden från inspelningarna från ett så pass stort band. De har säkerligen även digitaliserat allt för länge sen.

[goat76]

Frågan kvarstår: varför krångla med att spela in lp och jämföra med sämsta sortens moderna cd-utgåvor? Utgången är oftast given - båda kommer att visa sig ha brister. Det känns som om vinylen ofta förflyttar fokus från lyssning till pyssel. Det är bortslösad tid, menar jag. Skaffa de bästa cd-utgåvorna utgivna från 1982 till 1990 och, i de fall sådana inte existerar, förstautgåvor av lp i bästa möjliga skick. Sätt därefter på en kanna kaffe, värm en kanelbulle och sätt dig ner och lyssna!

Med vänlig hälsning

Pekka

Varför fortsätta lägga pussel?

Rippa CD;n till digitala filer så slipper du ställa ner koppen när du vill byta musik.

[PekkaJohansson]

Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen. Slutligen är det omständligt att starta datorn, fibbla med pekplatta och markören och leta bland mappar. Det är kort sagt snabbare, roligare och bättre att spela de bästa skivorna i stället för att lyssna på musik från dator. Dessutom måste man ju ha något att göra dagen efter, det vill säga stoppa tillbaka alla skivor man spridit omkring sig i hyllan. Det enda problemet skulle vara att man helst äter upp bullen innan man byter skiva för att undvika att kladda ner skivorna med socker, smör och kanel.

Med vänlig hälsning

Pekka

[ottovonkopp]

Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen. Slutligen är det omständligt att starta datorn, fibbla med pekplatta och markören och leta bland mappar. Det är kort sagt snabbare, roligare och bättre att spela de bästa skivorna i stället för att lyssna på musik från dator. Dessutom måste man ju ha något att göra dagen efter, det vill säga stoppa tillbaka alla skivor man spridit omkring sig i hyllan. Det enda problemet skulle vara att man helst äter upp bullen innan man byter skiva för att undvika att kladda ner skivorna med socker, smör och kanel.

Med vänlig hälsning

Pekka

En Squeezebox och en Harmony-fjärr så räcker det med ETT tryck på fjärren så är du igång och lyssnar på exakt samma ställe där du slutade. Enklare kan det inte bli.

[Morello]

Så kan det vara, men det är pyramidalt jobb att läsa in tusentals kompaktskivor och sortera upp i mappar med katalognummer etc.
Det är helt enkelt enklare att lägga skivan i spelverket och trycka på "play".

[ottovonkopp]

Så kan det vara, men det är pyramidalt jobb att läsa in tusentals kompaktskivor och sortera upp i mappar med katalognummer etc.
Det är helt enkelt enklare att lägga skivan i spelverket och trycka på "play".

Rippa cd och tagga dem är ju kul. Hittar massa bortglömda godsaker och när jobbet är klart kan man lyssna på en massa olika sätt. Listor hit och listor dit, blanda fritt, slumpa album, årtal o artister osv. Klart värt det.

[goat76]

Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen. Slutligen är det omständligt att starta datorn, fibbla med pekplatta och markören och leta bland mappar. Det är kort sagt snabbare, roligare och bättre att spela de bästa skivorna i stället för att lyssna på musik från dator. Dessutom måste man ju ha något att göra dagen efter, det vill säga stoppa tillbaka alla skivor man spridit omkring sig i hyllan. Det enda problemet skulle vara att man helst äter upp bullen innan man byter skiva för att undvika att kladda ner skivorna med socker, smör och kanel.

Med vänlig hälsning

Pekka

Men Pekka, har tekniken stått still där du bor? Finns inte streamers, NAS, diverse kontrollprogam, Roon mm att välja och vraka bland, och exakt vad är det som är tidskrävande?

Man drar en sladd en gång från en NAS som alltid är påslagen eller väljer vilka tider den själv går igång och den har man tillgång till, trådat som trådlöst från alla enheter i hela hemmet (man kan t.o.m. komma åt den från andra sidan jorden).
Där har man alla sina musikfiler som man kan namnge hur man vill redan vid rippning, i de fallen jag har flera versioner av samma album så brukar jag inom parentes efter titeln skriva vilken det är.
Att fibbla med pekplattan är inte i närheten av lika bökigt som att fibbla med en massa plastiga CD-förpackningar och man slipper riskera repor och annat som kan göra skivan ospelbar.
Med flertalet hårddiskar i en NAS kan man ställa in så att det alltid automatiskt skapas en backup.

Det bästa med allt är kanske ändå att man kan äta bullar precis så som man vill, en pekplatta är lätt att torka av.

[Morello]

Ponera att man har cirka 10 000 fonogram som skall läsas in. Ett fonogram inklusive katalogisering etc tar i runda slängar 10 minuter. Detta gör cirka 40 arbetsveckor!

[goat76]

Så kan det vara, men det är pyramidalt jobb att läsa in tusentals kompaktskivor och sortera upp i mappar med katalognummer etc.
Det är helt enkelt enklare att lägga skivan i spelverket och trycka på "play".

Du måste tänka lite framåt här, det kanske kommer en tid då du för egen maskin inte kan ta dig till CD-hyllan.
Förstå hur frustrerande det blir att försöka styra den där personliga assistenten-odågan till rätt katalognummer och det enda du själv kan göra är att försöka peka på ett ungefär var den är med din käpp.

Ett bättre framtida händelseförlopp är att du rippat allt och styr det hela med en pekplatta, det må hända att den är 32 tum stor för att du ska kunna läsa texten men du kan iallafall styra allt själv.

Ponera att man har cirka 10 000 fonogram som skall läsas in. Ett fonogram inklusive katalogisering etc tar i runda slängar 10 minuter. Detta gör cirka 40 arbetsveckor!

Ett tips är att du börjar med att rippa de skivor du tycker är allra viktigast, sen kan du ta det då och då när du känner för det. Du behöver ju inte sitta och glo på hela rippningsprocessen, den sköter sig ganska bra på egen hand. Det är lätt att göra annat samtidigt och mitt förslag är att du lyssnar på musik.

[PekkaJohansson]

Men Pekka, har tekniken stått still där du bor? Finns inte streamers, NAS, diverse kontrollprogam, Roon mm att välja och vraka bland, och exakt vad är det som är tidskrävande?

Åtminstone min dator behöver ström för att alls ge ljud ifrån sig. Bara att starta den tar tid. Sedan ska nätverket ansluta, program starta och filer väljas via taffliga gränssnitt. Det erfar jag varje gång jag slölyssnar via Sonos som ändå startar förstärkaren automatiskt. Även rippning är tidskrävande och är man dessutom intresserad av att löpande köra skivorna i ett antal utgåvor i MasVis och detaljstudera dem så går det ytterligare tid. Allt detta kan jag ta när jag lagar mat och pysslar med annat men inte när jag helt vill försvinna in i musikens värld. Dessutom gillar jag hanteringen av de fysiska skivorna som är kulturföremål som likt ett bibliotek sprider en känsla av trevnad omkring sig. Samlandet och jakten på de bästa skivorna är en hobby som jag sannolikt kommer att odla under resten av livet och som dessutom, när urvalsprocessen är avklarad, säkerställer välljud av sällan hört slag. Det byter jag inte mot allt smör i Småland.

Med vänlig hälsning

Pekka

[shifts]

Tycker PekkaJohansson motiverar sina argument väl och måste även hålla med honom på punkten att det tar tid att katalogisera rätt. Att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt" är uteslutet, det tar verkligen tid. Roon är hyfsat duktigt på att hålla reda på olika utgåvor själv, men när det inte blir som jag vill kan det vara ett rent helsike att få till korrekt.

Trots detta rippar jag och katalogiserar alla mina CD-skivor och har dem i mitt digitala musikbibliotek och finner nöje i processen. Har jag haft en dålig dag kan lite katalogisering få den inneboende harmonin tillbaka.

[Morello]

Men Pekka, har tekniken stått still där du bor? Finns inte streamers, NAS, diverse kontrollprogam, Roon mm att välja och vraka bland, och exakt vad är det som är tidskrävande?

Åtminstone min dator behöver ström för att alls ge ljud ifrån sig. Bara att starta den tar tid. Sedan ska nätverket ansluta, program starta och filer väljas via taffliga gränssnitt. Det erfar jag varje gång jag slölyssnar via Sonos som ändå startar förstärkaren automatiskt. Även rippning är tidskrävande och är man dessutom intresserad av att löpande köra skivorna i ett antal utgåvor i MasVis och detaljstudera dem så går det ytterligare tid. Allt detta kan jag ta när jag lagar mat och pysslar med annat men inte när jag helt vill försvinna in i musikens värld. Dessutom gillar jag hanteringen av de fysiska skivorna som är kulturföremål som likt ett bibliotek sprider en känsla av trevnad omkring sig. Samlandet och jakten på de bästa skivorna är en hobby som jag sannolikt kommer att odla under resten av livet och som dessutom, när urvalsprocessen är avklarad, säkerställer välljud av sällan hört slag. Det byter jag inte mot allt smör i Småland.

Med vänlig hälsning

Pekka

Kunde inte sammanfattat det bättre själv. Sedan får folk tycka att jag är konservativ eller till och med reaktionär - jag kunde inte bekymra mig mindre.

[goat76]

Tycker PekkaJohansson motiverar sina argument väl och måste även hålla med honom på punkten att det tar tid att katalogisera rätt. Att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt" är uteslutet, det tar verkligen tid. Roon är hyfsat duktigt på att hålla reda på olika utgåvor själv, men när det inte blir som jag vill kan det vara ett rent helsike att få till korrekt.

Trots detta rippar jag och katalogiserar alla mina CD-skivor och har dem i mitt digitala musikbibliotek och finner nöje i processen. Har jag haft en dålig dag kan lite katalogisering få den inneboende harmonin tillbaka.

Men Pekka har inte yppat ett ord om någon katalogisering alls, han har bara sagt att det är svårt att veta vad som döljer sig bakom filnamnen, vilket kan tolkas som att han kanske inte katalogiserar eller namnger sina filer alls? Kanske förlitar han sig rakt av på de databanker som är kopplade till rippnings-programmet?

Jag har inte sagt att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt". Det jag däremot sa var att rippningen sköter sig ganska bra på egen hand, så till vida att man inte aktivt behöver göra mycket annat än att starta processen och namnge filerna.

Jag använder inte Roon själv men har du kollat i inställningarna om det går att bestämma vad programmet ska göra? Kanske går det att stänga av den automatiska namngivningen av album så att programmet rakt av bara förhåller sig till det namn du har gett filerna.
Det program jag använder är inte så där avancerat som Roon, det presenterar bara musikfilerna precis så som jag själv namnger dem.

[darkg]

... Dessutom gillar jag hanteringen av de fysiska skivorna ...

Ja se där, det är ett tillräckligt och möjligen nödvändigt villkor.

[shifts]

Men Pekka har inte yppat ett ord om någon katalogisering alls, han har bara sagt att det är svårt att veta vad som döljer sig bakom filnamnen, vilket kan tolkas som att han kanske inte katalogiserar eller namnger sina filer alls? Kanske förlitar han sig rakt av på de databanker som är kopplade till rippnings-programmet?

Jag läste in det här, men kanske tolkade jag för välvilligt (det tar ju defakto tid och än mer tid om man dessutom katalogiserar [vilket man bör]):

Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen.

Jag har inte sagt att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt". Det jag däremot sa var att rippningen sköter sig ganska bra på egen hand, så till vida att man inte aktivt behöver göra mycket annat än att starta processen och namnge filerna.

Att bara digitalisera samlingen ger inte så mycket, utan det är ju när man börja jobba med metadata som styrkan i en helt digital samling växer. Därmed min intolkning att Pekka tyckte det var en hel del jobb för att få det rätt, men det kan vara heltolkat fel av mig. Pekka får svara om han tycker det är viktigt.

Jag använder inte Roon själv men har du kollat i inställningarna om det går att bestämma vad programmet ska göra? Kanske går det att stänga av den automatiska namngivningen av album så att programmet rakt av bara förhåller sig till det namn du har gett filerna.
Det program jag använder är inte så där avancerat som Roon, det presenterar bara musikfilerna precis så som jag själv namnger dem.

Jag brukade använda Swinsian som just enbart presenterar filerna som jag själv namngett dem. Ett fantastiskt bra program för Mac om man vill ha bra koll och massredigeringsmöjligheter av sin samling. Roon är något annat och dess styrka ligger i mycket av dess automatisering. Man kan välja mellan att använda Roons data eller filtaggarna. Har valt det första för att få det mesta rätt och justera på några ställen (och helt misslyckas på några ännu färre). Använder jag mig av filtaggarna måste jag importera i annat program först och sköta taggningen, för att sedan importera till Roon. Valde jag det sättet kunde jag ha stannat i Swinsian.

[goat76]

Jag har inte sagt att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt". Det jag däremot sa var att rippningen sköter sig ganska bra på egen hand, så till vida att man inte aktivt behöver göra mycket annat än att starta processen och namnge filerna.

Att bara digitalisera samlingen ger inte så mycket, utan det är ju när man börja jobba med metadata som styrkan i en helt digital samling växer. Därmed min intolkning att Pekka tyckte det var en hel del jobb för att få det rätt, men det kan vara heltolkat fel av mig. Pekka får svara om han tycker det är viktigt.

Jag lämnar också öppet för att jag kanske misstolkar Pekkas katalogiserings-vanor.

Det var nog ungefär nio år sen jag rippade hela min skivsamling till flac. Alla album och låtar är taggade och innehåller metadata som låtnamn, album, artist, år, genre, låtnummer och omslag.
Sen ligger allt snyggt och prydligt i mappar, Musik - Bandnamn - Album och detta är lagrat på min NAS med dubbla hårddiskar där den ena enbart speglar den andra för backup. Sen har jag en extern hårddisk för ytterligare backup.

Jag tycker allt detta går fort att göra när man kan alla moment. Man kör igång en rippning, man gör något annat under tiden, upptäcker att det är färdigt och taggar metadatan, klart.
Nu är det på sin höjd en skiva/år jag rippar då i stort sett all min musik köps digitalt på Bandcamp eller direkt från artistens/skivbolagets internet-sida.

Är det något annat du gör med dina filer utöver det jag gjort?

[shifts]

Jag brukar föra in skivbolag samt lägga specifika taggar i vissa fall (exempelvis: flygplansdrone, basss, blås, producentens namn). Brukar använda dynamiska spellistor en hel del som jag vill ska byggas upp automatiskt efter hur jag använt metadatat. Lät sig göras mycket bra i Swinsian.

...kan vara heltolkat fel av mig.

Korrigering: Helt feltolkat.

Moderatorer: Kan vi inte få fulla redigeringsmöjligheter tillbaka nu?

[PekkaJohansson]

Intressant diskussion om katalogiseringsvanor - eller inte! Själv har jag nästan inga sådana. Jag startar EAC, hämtar den vettigaste innehållsförteckningen från dess databas, kompletterar filnamnet med ursprungsland, utgivningsår och eventuellt presseri, väljer mapp och rippar. Taggar är för mig ett okänt begrepp. Associerar gör jag i huvudet och genom att söka manuellt i hyllorna.

Apropå diskussionen om hemmet kan man göra som framlidne SME-chefen Sir Alastair Robertson-Aikman som hade sina musikkällor, försteg och ett gäng skivor på armlängds avstånd i en möbel framför lyssningsfåtöljerna. Med en sådan lösning kan man ha kvar glädjen med skivpyssel och -lyssning i stort sett tills det är dags att checka ut. Jag föreställer mig att de hundra viktigaste skivorna därefter får följa med till hemmet tillsammans med en kompaktanläggning. Innan dess ser jag fram emot ytterligare minst 25 års lyssning på högsta kvalitetsnivå.

Med vänlig hälsning

Pekka

[peterh]

Visst: ett exempel av många :
The Paul Butterfield blues band & East West ( dubbelCD)
utgiven av warner music 8122-73571-2
På första CD kommer det halvt borttagna knäpp med 0.55s mellanrum. DVS lp'ns rotationshastighet.

Jag fick i dag hem Butterfield Blues Band och ”East-West” på cd med katalognummer Elektra 7599-60751-2 från 1987. Jag konstaterar att det är en alldeles utmärkt överföring från masterband till cd utan alltför stora ingrepp. Dynamik, klang och brus är fint bevarade – som ofta var fallet på WEA (Warner, Elektra, Atlantic) på 1980-talet – även om man ser små tendenser till dynamisk komprimering på ett par spår i MasVis-analysen. Inget ljud når över 0,60 dB under full utstyrning vilket är ett sundhetstecken. Överföringen är för övrigt gjord av Paul Rotchild som var med och producerade albumet omkring 20 år tidigare. Här finns ingen vinyl så långt som örat når. Det närmaste man kommer vinylljud är en aggressivt överstyrd gitarr som fräser till i höger kanal emellanåt. Albumet är inte så tokigt, faktiskt. Några spår kan spelas skapligt starkt medan andra är mer än lovligt skramliga. Rolig kuriosa är att albumet startar med den mest typiska blues-raden av alla, ”I woke up this morning”. Som sagt, rättvisande jämförelsematerial är en förutsättning för att utsagor om olika medier ska låta sig göras. Jag kan rekommendera den här utgåvan!

Med vänlig hälsning

Pekka

Nu har jag rip-at ( eller digitaliserat om ni föredrar det uttrycket) paul butterfields första LP.
Jag gör den gärna tillgänglig för analys, berätta vilken ab låtarna och hur jag skall göra. ( kan tänka mig att lägga upp den på
en ftp-server, i alla fall en låt)

[Perfector]

Visst: ett exempel av många :
The Paul Butterfield blues band & East West ( dubbelCD)
utgiven av warner music 8122-73571-2
På första CD kommer det halvt borttagna knäpp med 0.55s mellanrum. DVS lp'ns rotationshastighet.

Jag fick i dag hem Butterfield Blues Band och ”East-West” på cd med katalognummer Elektra 7599-60751-2 från 1987. Jag konstaterar att det är en alldeles utmärkt överföring från masterband till cd utan alltför stora ingrepp. Dynamik, klang och brus är fint bevarade – som ofta var fallet på WEA (Warner, Elektra, Atlantic) på 1980-talet – även om man ser små tendenser till dynamisk komprimering på ett par spår i MasVis-analysen. Inget ljud når över 0,60 dB under full utstyrning vilket är ett sundhetstecken. Överföringen är för övrigt gjord av Paul Rotchild som var med och producerade albumet omkring 20 år tidigare. Här finns ingen vinyl så långt som örat når. Det närmaste man kommer vinylljud är en aggressivt överstyrd gitarr som fräser till i höger kanal emellanåt. Albumet är inte så tokigt, faktiskt. Några spår kan spelas skapligt starkt medan andra är mer än lovligt skramliga. Rolig kuriosa är att albumet startar med den mest typiska blues-raden av alla, ”I woke up this morning”. Som sagt, rättvisande jämförelsematerial är en förutsättning för att utsagor om olika medier ska låta sig göras. Jag kan rekommendera den här utgåvan!

Med vänlig hälsning

Pekka

Nu har jag rip-at ( eller digitaliserat om ni föredrar det uttrycket) paul butterfields första LP.
Jag gör den gärna tillgänglig för analys, berätta vilken ab låtarna och hur jag skall göra. ( kan tänka mig att lägga upp den på
en ftp-server, i alla fall en låt)

Jag har den plattan på vinyl.
Överförd till datorn via Yamahabrännare vid stereon.
Kan ju sprenda som wav-filer om du vill jämföra.

[PekkaJohansson]

Vänligt av er att överföra vinylen till digitalt format men det är nog mest peterh:s cd-version med enligt uppgift vinylknäppar som jag är mest intresserad av att höra. Det var ju den som låg till grund för den flera sidor långa diskussionen om att lp till cd skulle vara bättre än cd. Jag betvivlar som sagt inte för ett ögonblick att en utgåva på Rhino från 2000-talet är sämre än motsvarande tidiga cd-utgåva men det vore intressant att höra ett exempel. Men visst, ett smakprov från originalvinylen kan vi förstås höra också. Bring 'em on!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Perfector]

Vänligt av er att överföra vinylen till digitalt format men det är nog mest peterh:s cd-version med enligt uppgift vinylknäppar som jag är mest intresserad av att höra. Det var ju den som låg till grund för den flera sidor långa diskussionen om att lp till cd skulle vara bättre än cd. Jag betvivlar som sagt inte för ett ögonblick att en utgåva på Rhino från 2000-talet är sämre än motsvarande tidiga cd-utgåva men det vore intressant att höra ett exempel. Men visst, ett smakprov från originalvinylen kan vi förstås höra också. Bring 'em on!

Med vänlig hälsning

Pekka

Ge mig din E-post i pm så kommer sprend med musik.