Moderator: Redaktörer
matssvensson skrev:JM skrev:En slutsats blir att dipoler har bättre förutsättningar än monopoler att bibehålla mer av precedence effekten och minska TED-reflexer.
Som i andra studier tolkar jag att resultatet förespråkar direktljudslika reflexer från sidan och att försöka undvika dem i direktljudsriktningen. Hur får du till slutsatsen att dipoler med sin koncentrerade spridning framåt/bakåt och begränsad spridning åt sidorna med det skulle ha bättre förutsättningar att bibehålla precedence effekten och minska TED-reflexer för återgivningen? I Tooles bok som du gillar att referera till faller väl just Quad ESL-63 illa ut i deras kontrollerade blinda lyssningutvärdering.
mvh, mats
petersteindl skrev:Uppriktigt sagt, förstår ni vad ni läser? Jag menar faktiskt alla. Finnarnas studier är bra och på rätt väg. Jag rekommenderar att lusläsa artikeln och gå till botten med varje enskilt uttalande som står i artikeln. Deras största fel är att de använder ordet envelope för två olika separata fenomen. Ordet betyder i och för sig omslutande men det är å ena sidan ett matematiskt begrepp inom vågrörelseläran, gällande funktioner frekvens som funktion av tiden t, och använder man det på så sätt vid ett tillfälle bör man inte senare använda ordet för ett annan begrepp.
Om det finns någon högtalarprincip som uppfyller kravet på att dess ljudspridning/riktningskarakteristik hos de olika vinklarna ovillkorligen skall ha identiskt och exakt samma fas som direktljudet och exakt samma amplitud som direktljudet oavsett frekvens, så får ni gissa vilken högtalarprincip som motsvarar detta villkor och därefter härleda vilken högtalarprincip som är raka motsatsen.
Facit: Den högtalare som är totalt och i sin helhet rundstrålande motsvarar villkoren d v s en monopol. Den högtalare som principiellt är motsatsen till en monopol är en dipol. Den har riktningsmässigt ett fassprång på 180 grader vilket är helt förkastligt. På något annat sätt är det inte! Antingen har de fel i sin undersökning eller också är det bara att gilla läget. Jag gillar läget eftersom jag vet att de d v s våra östra grannar är på rätt spår.
Däremot krävs det förklaringsmodeller till deras resultat och de finns. Varför är det så såsom de beskriver? Jag har svaren sedan 2008 och jag konstruerar mina högtalare utifrån den förklaringsmodellen.
Jag väljer nu att abrupt avsluta detta inlägg istället för att skriva ett långt förklarande inlägg som inte verkar ge någon respons hos läsaren, annat än från Tarzan och matssvensson. Jag har faktiskt redan tidigare gett förklaringsmodellen i denna tråd. Just det. Jag har i princip redan berättat för mycket, men jag ser att ingen troligtvis förstått. Det är helt ok. Det kanske till och med är bra.
Bra tyska lärare i skolorna i Tyskland uppmanar till: Machen Sie sich Gedanken!
Med vänlig hälsning
Peter
JM skrev:Mängden tidiga laterala reflexer blir på detta sätt mindre med den vinklade dipolen än monopolen vilket ger färre maskerande reflexer.
Dipolens frekvenslika reflexer ffa bakåt ger mer precedence vänliga reflexer än monopolen.
matssvensson skrev:JM skrev:Mängden tidiga laterala reflexer blir på detta sätt mindre med den vinklade dipolen än monopolen vilket ger färre maskerande reflexer.
Dipolens frekvenslika reflexer ffa bakåt ger mer precedence vänliga reflexer än monopolen.
Jag läser Lokkios artikel precis tvärtom, att frekvenslika laterala reflexer skulle gagna precedenceeffekten medans reflexer från samma riktning som direktljudet försvårar. petersteindl belyser också fassprånget på 180 grader mellan fram och bakstrålning hos en dipol som en graverande egenskap för att uppnå positiva effekter.
Jag förstår inte hur du kommer fram till slutsatsen att dipoler på något vis per definition skulle vara bättre återgivare än monopoler. Jag änvänder själv dipoler och är nöjd med resultatet. Men jag vill gärna tro att ett potentiellt framgångsrikt resultat främst beror på en lyckad balans av en mängd olika förmågor, snarare än att just en egenskap skulle vara principiellt bättre än alla andra.
mvh, mats
paa skrev:Det speciella med äggen (och andra väggnära lösningar) är att de avsevärt kan minska problemen med interferensen från närmaste vägg, vilket inte monopoler som är placerade en bit ut ifrån väggen, eller dipoler kan.
Tangband skrev:Paa- insikten vid egna inspelningar att det mycket lätt kan bli " kala på kaka" med avseende på dubbel akustik ( inspelningens och lyssningsrummets ) har väl lett till det dämpade logetänkandet i lyssningsrummet och i studion. Och det är mycket logiskt.
Vid inspelningar spelas ju inte bara instrumenten in, utan även rummet och reflektionerna från golvet finns på inspelningen.
En violinist eller konsertpianist, eller kör står inte på en heltäckningsmatta då de sjunger. Mikrofonen tar upp reflexerna från de stora odämpade ytorna i konsertlokalen vid inspelningen - även golvet.
Bör man då lägga till ytterligare ett odämpat golv då man sedan lyssnar till inspelningen?
Svaret är: naturligtvis inte !
Har man stora odämpade ytor i rummet där man lyssnar så blir resultatet därför väldigt olikt den verklighet som fanns på inspelningen.
Lyssningsrum med stora odämpade golvytor har därför, efter min insikt med dessa inspelningar, inget med High fidelity att göra.
Edit: en fråga.
Finns det i Tooles skrifter något alls skrivet om dubbel akustik, mikrofonteknik och förståelse för hur inspelningar påverkar det slutliga resultatet i ett lyssningsrum? Om det inte gör det, anser jag att det är en mycket stor brist i det tänkande Harmangruppen presenterat.
Tangband skrev:Jag menar den dubbla akustiken som kan fås, om man inte är försiktig , både på inspelningen och även hemma - läs vardagsrumsgolvet odämpat utan matta.
petersteindl skrev:Tangband skrev:Jag menar den dubbla akustiken som kan fås, om man inte är försiktig , både på inspelningen och även hemma - läs vardagsrumsgolvet odämpat utan matta.
Jag förstår fortfarande inte vad du menar. Menar du att man får både inspelningens och uppspelningens akustik där dessa bådas akustik summeras med varandra och att det är denna summering som du kallar för dubbla akustiken, eller menar du något annat?
Med vänlig hälsning
Peter
Tangband skrev:petersteindl skrev:Tangband skrev:Jag menar den dubbla akustiken som kan fås, om man inte är försiktig , både på inspelningen och även hemma - läs vardagsrumsgolvet odämpat utan matta.
Jag förstår fortfarande inte vad du menar. Menar du att man får både inspelningens och uppspelningens akustik där dessa bådas akustik summeras med varandra och att det är denna summering som du kallar för dubbla akustiken, eller menar du något annat?
Med vänlig hälsning
Peter
Nej, inte nåt annat, utan som du beskriver.
Spelar jag in en tvärflöjt får jag med en massa reflexer från golvet i kyrkan på inspelningen. Spelar jag sedan upp den inspelade musiken i anläggningen hemma får jag även med golvreflexen från lyssningrummet- om golvet är odämpat utan matta. Då låter det inte lika bra som i kyrkan där inspelningen ägde rum.
JM skrev:Viktigt att klart skilja ut psykologiska variabler från mätbara fysiska variabler för att korrekt förstå hur vi hör i olika och fysikt lika rum.
Återigen en mycket bra artikel av Lokkia där han visar på betydelsen av att precedence effekten bör vara intakt för att skapa spatial "närhet" i ljudet av musik (inte korta klickljud). Musik har längre tidsfönster under vilken precedence effekter är intakt.
Kommer reflexerna för tidigt/är för dominerande/frekvensolikt/fasolikt/felriktat minskar precedence effekten och direktljudet maskeras delvis av reflexerna........
---------Kan vi skapa detta i det lilla rummet. Sannolikt till viss del men det blir svårt.........
JM
jansch skrev:JM skrev:Viktigt att klart skilja ut psykologiska variabler från mätbara fysiska variabler för att korrekt förstå hur vi hör i olika och fysikt lika rum.
Återigen en mycket bra artikel av Lokkia där han visar på betydelsen av att precedence effekten bör vara intakt för att skapa spatial "närhet" i ljudet av musik (inte korta klickljud). Musik har längre tidsfönster under vilken precedence effekter är intakt.
Kommer reflexerna för tidigt/är för dominerande/frekvensolikt/fasolikt/felriktat minskar precedence effekten och direktljudet maskeras delvis av reflexerna........
---------Kan vi skapa detta i det lilla rummet. Sannolikt till viss del men det blir svårt.........
JM
Precendence effekten är ju väl studerad och definierad och kan därför t o m beskrivas med "fysiska variabler". "Psykologi" som det går att räkna på....det är ovanligt!
I normala lyssningsrum handlar det ju "bara" om att reflexen, som kommer från en annan vinkel än direktljudet är minst (ungefär) 2 millisekunder fördröjda.
Under 2 millisekunder kommer "fantomprojicering" att uppstå, alltifrån att ljudkällan panoreras ut i ljudbilden till ett "mellanläge" där det låter "luddigt" och inte tillför något positivt.
Alltså mata INTE hörseln med fördröjningar som varken tolkas som panorerad ljudbild eller "rumslighet" (reflexer som inte ger presendence effekt.)
Du skriver: "musik har längre tidsfönster under vilken presendence effekten är intakt". Detta förstår jag inte...
- Nästan alla musik instrument och även i viss mån röster har en transient (ett anslag)
- Vår största känslighet för riktning ligger i övre mellanregistret/presensområdet, ganska höga toner om vi talar om grundtoner. Däremot har de flesta musikinstrument ett övertonsrikt anslag som ligger i detta område.
- När väl vår hörsel har bestämt sig för en riktning är det svårt att "lura hörseln " att ändra riktning. Jag har ingen aning om HUR LÄNGE "låsningen" till en riktning gäller men det handlar åtminstone om 1 sekund. Jag brukar se det som en målsökande robot - har hörseln "låst" på målet så gäller den riktningen.
Jag har många gånger kört elbas via stereon (typiskt Fender P-bas ljud med plektrum) för att testa och mäta olika saker och då märker man hur väl hörseln "låser" på anslaget, sedan kan man vrida på balansen och riktningen som hörseln pekat ut kvarstår.
För väldigt många år sedan gjorde jag en hörsel/riknings-test med universitetsstuderande i Dortmund, Tyskland. Har beskrivit det i en annan tråd för länge sedan där jag hävdade att det är extremt svårt att definiera riktning i ett normalt lyssningsrum under 200Hz (fick massa skit för det!).
Nåväl, det visade sig först att alla studenter kunde identifiera riktning väldigt bra i ett frifältsrum för alla toner ner till 32Hz (frifältsrummets undre gränsfrekvens var då knappt 30Hz). Problemet var att varje ton som spelades upp startade med en typisk "elektronikknäpp". Vi fick spela in alla toner på en Studer B77 (tror jag bandmaskinen hette) och utsignalen filterades via ett tersfilter innan den gick till högtalarna (4 eller 6 st. JBL K140 i kort horn som var vända från testpersonen). Vi fick då bort "knäpparna". Efter denna modifikation av utrustningen visade sig att de flesta hade problem att peka ut någorlunda rätt riktning uppåt 200Hz och var extremt "lättlurade" med knäppar från högtalarna. På den tiden hade jag inte studerat presendece effekten annat än som en lagom trist läxa, nu inser jag "kraften" i första vågfront.
En sak jag inte har läst om /hittat forskning om är att presendece effekten inte bara gäller rena toner utan som jag nämnt ovan - "känner igen" musikinstrument. Alltså, när hörseln har "låst" riktning på t.ex. en elbas verkar hörseln känna igen instrumentet utan transient. Transienterna har ju klingat ut och likt förbannat så uppfattar hörseln att det är elbasen som ger reflexer från t.ex. väggar.
Detta för mej är väldigt "fantastiskt". Gör en test med t.ex en Fender Stratocaster - Dra av volymen på gitarren, slå an en sträng och dra på volymen.... Hur många kan identifiera att tonen kommer från en gitarr?
Vad jag egentligen ville säga - undvik/minimera alla reflexer under (helst) 2ms så blir det bra, även i ett litet lyssningsrum. Dock det kan ju vara fysikaliskt svårt...
Tangband skrev:jansch skrev:JM skrev:Viktigt att klart skilja ut psykologiska variabler från mätbara fysiska variabler för att korrekt förstå hur vi hör i olika och fysikt lika rum.
Återigen en mycket bra artikel av Lokkia där han visar på betydelsen av att precedence effekten bör vara intakt för att skapa spatial "närhet" i ljudet av musik (inte korta klickljud). Musik har längre tidsfönster under vilken precedence effekter är intakt.
Kommer reflexerna för tidigt/är för dominerande/frekvensolikt/fasolikt/felriktat minskar precedence effekten och direktljudet maskeras delvis av reflexerna........
---------Kan vi skapa detta i det lilla rummet. Sannolikt till viss del men det blir svårt.........
JM
Precendence effekten är ju väl studerad och definierad och kan därför t o m beskrivas med "fysiska variabler". "Psykologi" som det går att räkna på....det är ovanligt!
I normala lyssningsrum handlar det ju "bara" om att reflexen, som kommer från en annan vinkel än direktljudet är minst (ungefär) 2 millisekunder fördröjda.
Under 2 millisekunder kommer "fantomprojicering" att uppstå, alltifrån att ljudkällan panoreras ut i ljudbilden till ett "mellanläge" där det låter "luddigt" och inte tillför något positivt.
Alltså mata INTE hörseln med fördröjningar som varken tolkas som panorerad ljudbild eller "rumslighet" (reflexer som inte ger presendence effekt.)
Du skriver: "musik har längre tidsfönster under vilken presendence effekten är intakt". Detta förstår jag inte...
- Nästan alla musik instrument och även i viss mån röster har en transient (ett anslag)
- Vår största känslighet för riktning ligger i övre mellanregistret/presensområdet, ganska höga toner om vi talar om grundtoner. Däremot har de flesta musikinstrument ett övertonsrikt anslag som ligger i detta område.
- När väl vår hörsel har bestämt sig för en riktning är det svårt att "lura hörseln " att ändra riktning. Jag har ingen aning om HUR LÄNGE "låsningen" till en riktning gäller men det handlar åtminstone om 1 sekund. Jag brukar se det som en målsökande robot - har hörseln "låst" på målet så gäller den riktningen.
Jag har många gånger kört elbas via stereon (typiskt Fender P-bas ljud med plektrum) för att testa och mäta olika saker och då märker man hur väl hörseln "låser" på anslaget, sedan kan man vrida på balansen och riktningen som hörseln pekat ut kvarstår.
För väldigt många år sedan gjorde jag en hörsel/riknings-test med universitetsstuderande i Dortmund, Tyskland. Har beskrivit det i en annan tråd för länge sedan där jag hävdade att det är extremt svårt att definiera riktning i ett normalt lyssningsrum under 200Hz (fick massa skit för det!).
Nåväl, det visade sig först att alla studenter kunde identifiera riktning väldigt bra i ett frifältsrum för alla toner ner till 32Hz (frifältsrummets undre gränsfrekvens var då knappt 30Hz). Problemet var att varje ton som spelades upp startade med en typisk "elektronikknäpp". Vi fick spela in alla toner på en Studer B77 (tror jag bandmaskinen hette) och utsignalen filterades via ett tersfilter innan den gick till högtalarna (4 eller 6 st. JBL K140 i kort horn som var vända från testpersonen). Vi fick då bort "knäpparna". Efter denna modifikation av utrustningen visade sig att de flesta hade problem att peka ut någorlunda rätt riktning uppåt 200Hz och var extremt "lättlurade" med knäppar från högtalarna. På den tiden hade jag inte studerat presendece effekten annat än som en lagom trist läxa, nu inser jag "kraften" i första vågfront.
En sak jag inte har läst om /hittat forskning om är att presendece effekten inte bara gäller rena toner utan som jag nämnt ovan - "känner igen" musikinstrument. Alltså, när hörseln har "låst" riktning på t.ex. en elbas verkar hörseln känna igen instrumentet utan transient. Transienterna har ju klingat ut och likt förbannat så uppfattar hörseln att det är elbasen som ger reflexer från t.ex. väggar.
Detta för mej är väldigt "fantastiskt". Gör en test med t.ex en Fender Stratocaster - Dra av volymen på gitarren, slå an en sträng och dra på volymen.... Hur många kan identifiera att tonen kommer från en gitarr?
Vad jag egentligen ville säga - undvik/minimera alla reflexer under (helst) 2ms så blir det bra, även i ett litet lyssningsrum. Dock det kan ju vara fysikaliskt svårt...
Jansch- ditt inlägg var helt suvveränt formulerat, såhär i efterhand då jag lärt mig mer. Hjärnan och hörseln fungerar verkligen annorlunda än tex hur mikrofonen ”hör”.
Thomas_A skrev:Åter ett par påstånden så de reds ut.
1 Laterala reflexer är bra om de inte kommer för tidig inte är för starka och är frekvensmässigt likartat direktljudet. De bidrar till en bättre spatial upplevelse och minskar stereosystemfelen.
2 Reflexer från där ljudet kommer ifrån dvs högtalaren bidrar inte med något positivt även om de är > 2 ms. Det som händer är att direktljudet blir färgat eftersom väggreflexen 1) inte är frekvenslik direktljudet 2) den orsakar kamfilterreflexer som släcker ut bas vid en viss frekvens i princip likartat oavsett om du rör på dig lite vid lyssningspoaitionen.
En väggnära högtalarposition i kombination med rätt dämpning bakom högtalaren torde minska problemen med 2. Övrig akustikfix i rummet bör göras med föriskighet och eftertanke.
Fel eller rätt?
Edit. Gäller en konventionell högtalare och inte en rundstrålande.
JM skrev:Intressant artikel map undre hörbara gränser för reflexer.
EARLY REFLECTION THRESHOLDS FOR VIRTUAL SOUND SOURCES
[url]http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.23.5007&rep=rep1&type=pdf[/url]
Vad gäller?
Vid vilket SPL/avstånd blir reflexer vid 0, 72 resp 180 grader ohörbara vid 16 o 30 ms?
Skippa vad de påstår om vid 3 ms - nya rön gör att data inte är att lita på.
JM
JM skrev:Thomas_A skrev:Åter ett par påstånden så de reds ut.
1 Laterala reflexer är bra om de inte kommer för tidig inte är för starka och är frekvensmässigt likartat direktljudet. De bidrar till en bättre spatial upplevelse och minskar stereosystemfelen.
2 Reflexer från där ljudet kommer ifrån dvs högtalaren bidrar inte med något positivt även om de är > 2 ms. Det som händer är att direktljudet blir färgat eftersom väggreflexen 1) inte är frekvenslik direktljudet 2) den orsakar kamfilterreflexer som släcker ut bas vid en viss frekvens i princip likartat oavsett om du rör på dig lite vid lyssningspoaitionen.
En väggnära högtalarposition i kombination med rätt dämpning bakom högtalaren torde minska problemen med 2. Övrig akustikfix i rummet bör göras med föriskighet och eftertanke.
Fel eller rätt?
Edit. Gäller en konventionell högtalare och inte en rundstrålande.
En konventionell högtalarlåda 30 cm från bakomvarande vägg är rundstrålande under ca 1000 Hz. Dvs massor med icke önskade reflexer kommer från bakväggen för tidigt, för frekvensolikt och med för hög ljudstyrka. Inom 1-2 ms adderas reflexerna till direktljudet utan precedens effekt. Dvs en simpel summering. Direktljud + reflexljud = nytt väsensskilt ljud med vanligen försämrat direktljud.
Upplevda direktljudet blir väsentligen likt mikrofonens tonkurva förutsatt att inga andra senare reflexer når mikrofonen.
Det är inte så att direktljudet upplevs som förbättrat direktljud som vid precedens effekten.
Direktljud + spatial upplevelse = bättre direktljud.
Lokki visar att huvudsakligen vissa laterala reflexer bidrar med något positivt i ljudupplevelsen.
https://asa.scitation.org/doi/10.1121/1.3579145#v1
Övriga reflexer uppfattas av hjärnan som väsensskilda ljud och maskerar direktljudet i olika grad.
Väggen bakom bör vara ca 5 m bakom högtalaren - då har reflexerna minskat med ca 30 dB och är ohörbara.
https://www.sciencedirect.com/science/a ... 5508001561
Eller väggnära som du föreslår med beaktande av baslyftet och att ingen spatial precedenseffekt skapas från bakvägen. Sannolikt skapas i ett vanligt litet lyssningsrum för starka o för tidiga reflexer från ffa sidoväggar och till viss del tak. Ljudtrycket kan dämpas men skapar frekvensolika reflexer och tidsproblemet kvarstår.
Dvs vanligen sämre direktljud i litet rum pga maskerande reflexer än i ett stort rum.
JM
jansch skrev:JM skrev:Viktigt att klart skilja ut psykologiska variabler från mätbara fysiska variabler för att korrekt förstå hur vi hör i olika och fysikt lika rum.
Återigen en mycket bra artikel av Lokkia där han visar på betydelsen av att precedence effekten bör vara intakt för att skapa spatial "närhet" i ljudet av musik (inte korta klickljud). Musik har längre tidsfönster under vilken precedence effekter är intakt.
Kommer reflexerna för tidigt/är för dominerande/frekvensolikt/fasolikt/felriktat minskar precedence effekten och direktljudet maskeras delvis av reflexerna........
---------Kan vi skapa detta i det lilla rummet. Sannolikt till viss del men det blir svårt.........
JM
Precendence effekten är ju väl studerad och definierad och kan därför t o m beskrivas med "fysiska variabler". "Psykologi" som det går att räkna på....det är ovanligt!
I normala lyssningsrum handlar det ju "bara" om att reflexen, som kommer från en annan vinkel än direktljudet är minst (ungefär) 2 millisekunder fördröjda.
Under 2 millisekunder kommer "fantomprojicering" att uppstå, alltifrån att ljudkällan panoreras ut i ljudbilden till ett "mellanläge" där det låter "luddigt" och inte tillför något positivt.
Alltså mata INTE hörseln med fördröjningar som varken tolkas som panorerad ljudbild eller "rumslighet" (reflexer som inte ger presendence effekt.)
Du skriver: "musik har längre tidsfönster under vilken presendence effekten är intakt". Detta förstår jag inte...
- Nästan alla musik instrument och även i viss mån röster har en transient (ett anslag)
- Vår största känslighet för riktning ligger i övre mellanregistret/presensområdet, ganska höga toner om vi talar om grundtoner. Däremot har de flesta musikinstrument ett övertonsrikt anslag som ligger i detta område.
- När väl vår hörsel har bestämt sig för en riktning är det svårt att "lura hörseln " att ändra riktning. Jag har ingen aning om HUR LÄNGE "låsningen" till en riktning gäller men det handlar åtminstone om 1 sekund. Jag brukar se det som en målsökande robot - har hörseln "låst" på målet så gäller den riktningen.
Jag har många gånger kört elbas via stereon (typiskt Fender P-bas ljud med plektrum) för att testa och mäta olika saker och då märker man hur väl hörseln "låser" på anslaget, sedan kan man vrida på balansen och riktningen som hörseln pekat ut kvarstår.
För väldigt många år sedan gjorde jag en hörsel/riknings-test med universitetsstuderande i Dortmund, Tyskland. Har beskrivit det i en annan tråd för länge sedan där jag hävdade att det är extremt svårt att definiera riktning i ett normalt lyssningsrum under 200Hz (fick massa skit för det!).
Nåväl, det visade sig först att alla studenter kunde identifiera riktning väldigt bra i ett frifältsrum för alla toner ner till 32Hz (frifältsrummets undre gränsfrekvens var då knappt 30Hz). Problemet var att varje ton som spelades upp startade med en typisk "elektronikknäpp". Vi fick spela in alla toner på en Studer B77 (tror jag bandmaskinen hette) och utsignalen filterades via ett tersfilter innan den gick till högtalarna (4 eller 6 st. JBL K140 i kort horn som var vända från testpersonen). Vi fick då bort "knäpparna". Efter denna modifikation av utrustningen visade sig att de flesta hade problem att peka ut någorlunda rätt riktning uppåt 200Hz och var extremt "lättlurade" med knäppar från högtalarna. På den tiden hade jag inte studerat presendece effekten annat än som en lagom trist läxa, nu inser jag "kraften" i första vågfront.
En sak jag inte har läst om /hittat forskning om är att presendece effekten inte bara gäller rena toner utan som jag nämnt ovan - "känner igen" musikinstrument. Alltså, när hörseln har "låst" riktning på t.ex. en elbas verkar hörseln känna igen instrumentet utan transient. Transienterna har ju klingat ut och likt förbannat så uppfattar hörseln att det är elbasen som ger reflexer från t.ex. väggar.
Detta för mej är väldigt "fantastiskt". Gör en test med t.ex en Fender Stratocaster - Dra av volymen på gitarren, slå an en sträng och dra på volymen.... Hur många kan identifiera att tonen kommer från en gitarr?
Vad jag egentligen ville säga - undvik/minimera alla reflexer under (helst) 2ms så blir det bra, även i ett litet lyssningsrum. Dock det kan ju vara fysikaliskt svårt...
Tangband skrev:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Precedence_effect
”Haas found that humans localize sound sources in the direction of the first arriving sound despite the presence of a single reflection from a different direction. A single auditory event is perceived. A reflection arriving later than 1 ms after the direct sound increases the perceived level and spaciousness (more precisely the perceived width of the sound source). A single reflection arriving within 5 to 30 ms can be up to 10 dB louder than the direct sound without being perceived as a secondary auditory event (echo). This time span varies with the reflection level. If the direct sound is coming from the same direction the listener is facing, the reflection's direction has no significant effect on the results. A reflection with attenuated higher frequencies expands the time span that echo suppression is active.[clarification needed] Increased room reverberation time also expands the time span of echo suppression.[7]
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster