Kalejdokom skrev:Det här är intressant - och högaktuellt. Och att mäta på dipoler förstår jag är svårt. Det vore intressant att höra lite mer om hur du tänker dig mätning enligt citatet nedan och vad som avses med bakgrundsbruset. Själv är jag fortfarande imponerad över hur mycket djupbas jag får med mina XLS-dipoler.
matssvensson skrev:Vad får du för resultat när du mäter ljudtrycket vid dessa frekvenser i rummet med en kontinuerlig sinuston och ser på skillnaden mellan bakgrundsbruset och nivån från sinusen genom högtalarna?
Jag kan inte presentera något vetenskapligt belägg för detta eller hur allvarligt det kan vara, men har för mig att jag flera gånger läst att vår omgivning kan innehålla förvånansvärt mycket lågfrekvent bakgrundsbrus från omkringliggande trafik etc. Vår hörsel är okänslig för låga frekvenser så vi kanske inte störs av detta direkt, men en mätmikrofon kommer registrera det. Någon mer påläst får gärna fylla i eller dementera detta.
När det gäller mätning tänkte jag helt enkelt att man kan mäta en sinussignal genom högtalarna med en mikrofon eller ljudnivåmätare, där man då ska kunna konstatera att mätsignalen väsentlig skiljer sig från uppmätt nivå utan högtalarsignal (dvs bakgrundsbruset).
Jag gjorde ett enkelt test ikväll med en ljudnivåmätare och testtoner från Siegfried Linkwitz CD med testtoner (
https://www.magiclx521.com/epages/17940394.sf/en_GB/?ObjectPath=/Shops/17940394/Products/%22Tone%20Burst%22). Och jag tycker ljudnivåmätaren bekräftar vad jag hör och det jag skrivit i tidigare inlägg. Mina högtalare ser ut att återge full och jämn ljudnivå ner till cirka 40 Hz, för att sen väsentligt sjunka i ljudnivå i rummet. Det låter egentligen inte som någon utnivå alls från högtalarna under 40 Hz, utan att den luft som högtalarna sätter i rörelse effektivt släcks ut av dipolernas motfasfunktion i den begränsade vardagsrumsvolymen. Det jag hör är mer eller mindre bara fladdrande högtalartyg och andra biljud.
Min teori är att dipolens speglingar från begränsningsytorna i ett normalstort lyssningsrum leder till allt mer effektiv utsläckning på grund av dipolens +/- utstrålning. Ljudets reflektion i en hård begränsningsyta spegelvänder ju ljudet, så att dipolens +/- utstrålning blir till -/+ hos reflexen. Vilket innebär att högtalarljudet och reflexerna till slut allt mer effektivt tar ut varandra i ett rum med begränsningsytor. Detta när våglängderna blir så långa att alla +/- och -/+ vågor kan anses propagera med samma fas, och därmed göra den summerade resultanten till noll i rummet. När jag med enkel matematik försökte beräkna detta, kom jag fram till att med min rumsvolym skulle detta inträffa allt mer effektivt under cirka 40 Hz, och det verkar stämma med det jag hör och kan uppfatta i kvällens simpla mätning.
Över 40 Hz återger mina dipoler musiken precis så balanserat, artikulerat och nyanserat som jag kan önska mig. Upplevelsemässigt med samma kvalitet från alla platser i rummet och utan inverkan från störande rumsnoder/resonanser. Men jag kanske är alltför okritisk mot mina egen konstruktion. Samtidigt är jag ointresserad av att byta till något annat alternativ.
Mitt aktiva delningsfilter har ett enkelpoligt högpassfilter vid 13 Hz, för att begränsa konutslagen ner mot DC.
mvh, mats
Skivaffär, IC kretsar, mobiltelefoner, hifi-skribent, näringslivsanalyser i CV:t. Har snöat in på dipolära högtalare, Stig Carlsson och psykoakustik